Pedagogiska implikationer

Föreliggande studie visar på potentiella likheter och skillnader mellan kreativitet och förståelsen av kontinuitet och förändring, men studien kan inte uttala sig med säkerhet kring de vidare konsekvenserna av att tänka kreativt inom historieämnet, något som understryker att den här studiens resultat bara är preliminära och behöver styrkas av vidare forskning. Jag kan dock göra försiktiga spekulationer. Enligt tidigare forskning så går kreativitet att träna upp, särskilt om träningen är kontextanpassad (Scott, Leritz &

Mumford, 2004). Tidigare forskning pekar även på att många lärare är positivt inställda till att vilja träna elevernas kreativa förmåga, men att denna intention är svår att översätta i praktiken eftersom det finns för lite kunskap om hur kreativitet fungerar i ett

skolsammanhang (Machts, et. al. 2016). Här finns det en förhoppning om att resultat från den här studien skulle kunna hjälpa elever en bit på vägen i deras försök att praktisera kreativitet inom ramen för historieundervisningen på gymnasiet.

7.1.1. Bred och djup kreativitetsfokus

I den här uppsatsen så har jag undersökt kreativitet utifrån ett forskningsperspektiv med en större betoning på djup och komplexitet än vad som kan antas gälla för lärare och elever i klassrummet. Jag har också kunnat ta längre tid på mig än lärare och elever i en vardaglig pedagogisk verksamhet. Följaktligen så är det viktigt att påpeka att en pedagogisk

tillämpning av kreativitet i klassrummet inte behöver använda sig av ett så komplext sätt att mäta kreativitet som i den här studien (t.ex. subjektiv, objektiv och kognitiv kreativitet).

Intresserade lärare och elever skulle till exempel kunna börja i mindre skala med att lägga märke till graden av oväntat kreativa svar i en uppgift. Därefter skulle klassen kunna undersöka möjligheterna att öka såväl kreativt som historiskt tänkande, till exempel med hjälp av korta och konkreta instruktioner som ber eleverna att tänka på flera olika perspektiv (divergent tänkande) eller motsatta perspektiv (janusianskt tänkande) inom ramen för den historieuppgift.

Just divergent och janusianskt tänkande skulle kunna vara intressant för lärare och elever att inrikta sig på vid försök att utveckla förståelsen av kontinuitet och förändring. Även om de kreativa slutsatserna i den här studien huvudsakligen fanns vara på en preliminär nivå

med behov av vidare utveckling i en efterföljande kritisk fas, så finns det två huvudsakliga kognitiva inriktningar bakom idegenererande kreativitet med en särskilt stor potential till att utveckla såväl kreativt som historiskt tänkande. Den första vägen utgörs av en bred

kreativitetsfokus där det divergenta tänkandet generar flera olika slutsatser inom ramen för ett respondentsvar. Den andra vägen utgörs av en djup kreativitetsfokus där det janusianska tänkandets genererar få men motsägelsefulla idéer inom det framlagda materialet. Bred kreativitetsfokus utgör ett slags ”utanför-boxen-tänkande” som skapar kreativitet genom att bredda beaktandet av det framförliggande materialet och ta in mer personliga och

ämnesintegrerade perspektiv. Djup kreativitetsfokus utgörs istället av ett ”innanför-boxen-tänkande” som verkar ge upphov till färre kreativa slutsatser men som i gengäld erbjuder möjligheter att problematisera det framlagda materialet på ett djupare och mer komplext plan. Analyserna i den här studien visar att båda vägarna kan generera kreativa idéer, något som skulle kunna nyttjas i klassrummet genom att be elever tänka med en bred eller en djup kreativitetsfokus.

7.1.2. Kreativ metakognition

Resultat från den här studien pekar på att kreativa uttryck kan föra med sig såväl

fördelaktiga som begränsande konsekvenser för förståelsen av kontinuitet och förändring.

En sådan medvetenhet skulle behöva göras tydlig vid arbete med kreativitet inom historieundervisningen (s.k. Creative Metacognition, Kaufman, Beghetto & Watson, 2016).

Följaktligen så redovisas först tänkbara förtjänster med att inta en bred och djup

kreativitetsfokus och därefter potentiella begränsningar. En fördel med att inta en bred eller en djup kreativitetsfokus skulle kunna vara att den leder elevernas tänkande bortom vad som förväntas i ett sökande efter nyanserade och kompletterande perspektiv. Ett sådant tankesätt skulle kunna hjälpa elever att ifrågasätta en alltför ensidig historieskrivning.

Vidare, så skulle den djupa kreativitetsfokusen kunna leda till en ökad motivation att fortsätta utforska historiska problem i att det janusianska tänkandet ställer upp motsägelser som skapar ett nytt problem, en olöst spänning, som kan sporra individen att söka vidare efter nya perspektiv på kontinuitet och förändring. Det janusianska tänkandets fokus på motsägelser skulle även kunna göra elevernas tänkande mer nära den förflutna verklighet som de försöker förstå sig på i bemärkelsen att historien sällan är linjär och förutsägbar.

Kreativa motsägelser skulle således kunna utöka förståelsen av historien som konstruerad utifrån olika perspektiv och därmed öka den kritiska medvetenheten av en alltför förenklad och tillrättalagd historia.

Det metakognitiva tänkandet kring kreativitet behöver även beakta potentiella begräsningar med att använda kreativitet för att öka förståelsen av kontinuitet och

förändring. Tidigare forskning pekar till exempel på att kreativitet kan vara resurskrävande och ta tid och energi från andra värdefulla mål (Unsworth, & Clegg, 2010). Risken med det divergenta tänkande där fokus ligger på bredd framför djup är att det visserligen kan ge upphov till ett flertal idéer och underlätta betraktandet av ett fenomen från olika

perspektiv, men att dessa idéer av resursskäl inte hinner granskas kritiskt och att de därför förblir ofullständiga, perifera och skissartade.

Resultat i den här studien pekar även på en potentiell begränsning med att inta ett allt för flitigt användande av avlägsna analogier där elever söker utanför det specificerade område som tas upp i historieuppgiften, till exempel sitt eget liv eller information från andra ämnesområden. Resultat i den här studien pekar på att avlägsna idéer kan vara svårare att förankra i historien och det är möjligt att användandet av avlägsen information skulle kunna leda till presentism, dvs. att elever dömer historien utifrån en personlig och aktuell samtid istället för att ta fasta på att historien existerar för sin egen skull utan ett krav på att vara relevant ur ett samtidsperspektiv (Blow, 2011). Ytterligare en aspekt av denna presentism är stagnation, att elever endast bekräftar vad de redan vet och utmanas därför inte blir medvetna om historiens främlingskap (Jay & Reisman, 2019; Seixas, 2017). I användandet av kreativt historiskt tänkande så bör alltså särskild vikt läggas vid att förankra kreativa idéer i historien och vara aktsam för tendenser till presentism. Sammanfattningsvis så verkar det alltså vara av stor vikt att elever lär sig att använda kreativitet på̊ ett flexibelt sätt och utveckla sin metakognitiva förmåga att kunna avgöra när kreativa uttryck lämpar sig mer eller mindre bra i historieundervisningen.

Till sist så kan även vara värt att fundera kring kreativitetens roll vid uppgifter med stor betydelse för elevernas betyg och framtida utbildning/karriär, så kallade high

stakes-examinationer (Klapp, 2017). High-stakes-stakes-examinationer har ofta tydliga riktlinjer kring vad som anses vara ett rätt svar och utifrån en praktiskt synvinkel nödvändiga avgränsningar kring möjliga svarsalternativ, bland annat för att underlätta jämförelser mellan olika elever till gagn för olika urval och utvärderingar (t.ex. urval till nästa steg i utbildningssystemet).

En sådan tydlighet anses även öka möjligheterna till en rättssäker och likvärdig bedömning (Klapp, 2017), men har också funnits kunna begränsa utvecklandet av elevernas kreativitet (Longo, 2010; Oliviant, 2015). Betoningen av en standardiserad rättningsmall i en del high-stakestest har funnits kunna hämma kreativa uttryck som förlitar sig på risker, oväntade sidosprång och ett problematiserande av en förväntad svarsbild, ett resonemang som stödjs

av föreliggande studies resultat där merparten av identifierad kreativitet befann sig på en preliminär nivå i behov av en efterföljande explorativ fas.

Utifrån ett motsatt perspektiv, så finns ingen forskning som har kollat på vilken inverkan som ett kreativt tänkande skulle kunna ha på historiskt tänkande vid high-stake-examinationer, men möjligtvis behövs en försiktighet kring användandet av kreativitet i sådana här situationer. Kreativt tänkande kan, som den här studien visar, behöva en efterföljande kritisk fas för att genomarbeta framgenererade idéer som initialt lägger större vikt vid originalitet framför meningsfullhet. En sådan tidsrymd finns inte tillgänglig i de flesta high-stakes-situationer och kan därför vara svårt att förena med ett mer långsiktigt explorerande av kreativa idéer. Resultatet i den här studien pekar dock på att kreativitet skulle kunna ha en inverkan på historiskt tänkande kring kontinuitet och förändring i de fall då en bred och djup kreativitetsfokus anammas (dvs. divergent och janusianskt tänkande).

Här är det alltså möjligt, särskilt i situationer då elever under en längre tid har hunnit träna på kreativa processer och metakognitivt kreativt tänkande, att en bakomliggande kreativ förmåga skulle kunna vara gynnsam för elever även i en avgörande examinationskontext.