Yttre och ekologisk validitet

Även diskussioner kring yttre validitet, eller generalisering, brukar förekomma i metoddiskussioner. Allt för vidomfattande slutsatser kring generalisering eller

representativitet kan vara svåra att göra utifrån den här studiens resultat eftersom varken respondenter, tidpunkt, plats eller uppgift har valts ut slumpmässigt. En styrka med föreliggande studie är dock en noggrann och transparent beskrivning av datainsamling, något som skulle kunna underlätta jämförelser kring likheter och skillnader mellan studiens resultat och förhållanden bortom studiens kontext (Schmuckler, 2001). Det är också möjligt att en generalisering av resultat i den här studien underlättas av att det ingår elever från olika gymnasieprogram i studien (Samhällsprogrammet, Ekonomiprogrammet, Vård- och omsorgsprogrammet och Barn- och Fritidsprogrammet).

Valet av historieuppgift utgör en kontext som kan vara viktig att reflektera över för att kunna dra slutsatser om generalisering till andra former av uppgifter inom historieämnet, främst med inriktning mot kontinuitet och förändring. Historieuppgiften i föreliggande studie utgjordes av en autentisk kontext utan direkta instruktioner att tänka kreativt, men som gav möjligheter att svara på flera olika sätt och behandlade ett ämne som ansågs kunna vara såväl motiverande som igenkänningsbart, dvs. ett ämne som eleverna skulle kunna ha någon form av tidigare kunskap om. Här går det att tänka sig att historieuppgifter med få och tydligt avgränsade svar, som inbjuder till mindre engagemang och där eleverna har begränsande tidigare kunskaper skulle kunna ge upphov till mindre kreativitet än i föreliggande studie. Delar av den tidigare forskningen visar visserligen på att en hög kunskap skulle kunna ge upphov till begränsad kreativitet (eftersom risken för att svara i enlighet med rådande kunskapsnormer kan bli större då, Ward & Sifonis, 1997), men överlag så anses kunskap kunna vara avgörande för möjligheterna att generera kreativa idéer (Ward, Smith & Finke, 1999). I linje med dessa resonemang så skulle därför

historieuppgifter med större möjligheter att svara utifrån flera perspektiv, som ger upphov till mer engagemang och där eleverna har större tidigare kunskap än i föreliggande studie kunna ge upphov till än mer kreativitet än vad som identifierades i den här studien. En sådan kreativitetsökning skulle sannolikt kunna bli ännu större om eleverna till skillnad från föreliggande studie ombads att tänka kreativt med hjälp av explicita instruktioner, till exempel genom att fokusera på motsägelser och kontrasterande perspektiv medan de genomförde uppgiften.

Idéer kring generalisering kan dock vara problematiskt att tillämpa i kvalitativa studier där en fokus på unika kontexter prioriteras framför att hitta universella lagbundenheter.

Min studie är huvudsakligen explorativ och ger deskriptiva exempel på hur ett nätverk av variabler skulle kunna integrera med varandra i en verklighetsnära beskrivning av

historieundervisningen. Det innebär att jag huvudsakligen försöker gå på djupet med att

förstå ett visst sammanhang och måste vara försiktig med att dra slutsatser kring vad studiens resultat skulle kunna innebära i andra kontexter. En av huvudpoängerna med den här studien är också att betrakta kreativitet som kontextberoende och som beroende av den domän i vilket den studeras. Jag hoppas därför kunna ha bidragit med att utveckla vad det innebär att vara kreativ inom just historieämnet och i synnerhet vid en fokus på kontinuitet och förändring över tid.

Ekologisk validitet. Ett närliggande perspektiv med koppling till generalisering utgörs av ekologisk validitet. En studies ekologiska validitet beror på i vilken mån som studien kan anses kunna kasta ljus över förhållanden så som de ser i en vardaglig undervisningspraktik.

Här har den föreliggande studien haft som mål att kunna säga något om hur kreativitet gestaltas och fungerar ute i skolan, mer specifikt vid genomförandet av historieuppgifter ämnade att träna ett historiskt tänkande med fokus på kontinuitet och förändring. En styrka med studien är därför att jag har använt mig av gymnasielever som respondenter, en i skolan använd historieuppgift och en procedur som följer normalt testförfarande ute i skolorna. Ett sådant verklighetsnära upplägg skiljer sig från många andra kreativitetsstudier där syftet snarare är att testa och ge förutsättningar för maximal kreativitet, till exempel genom att respondenter får instruktioner som ber dem att fokusera på att generera så många unika idéer de kan av ett vardagligt föremål (Torrance, 1972). Ett flertal av dessa klassiska kreativitetstest kan dock kritiseras för att ta alltför lite hänsyn till olika kontexters unika förutsättningar. Sådana test fungerar bra för att mäta generella former av kreativitet där domän-specifik kunskap anses spela mindre roll, men kan anses vara sämre lämpade för att testa kontextbunden kreativitet inom ramen för ett skolämne.

I diskussioner kring ekologisk validitet så går det dock inte att komma ifrån att en vetenskaplig datainsamling i vissa avseenden måste skilja sig från gymnasielevernas normala skolrutiner. Datainsamlingen i den här studien påverkar till exempel inte elevernas betyg (om inte lärarna ute på skolorna väljer att använda insamlad data till detta i efterhand), de etiska riktlinjer behöver av nödvändighet vara mer tydligt framförda och gymnasieeleverna hann inte träna på historieuppgiftens innehåll innan genomförandet av historieuppgiften.

Dessutom så finns det en möjlighet att eleverna betedde sig annorlunda i forskningsstudien eftersom de försökte uppfylla studiens kreativitetssyfte. Kreativitet nämndes inte i

instruktionerna till själva historieuppgiften som istället fokuserade på kontinuitet och förändring, men nämndes däremot kort i inledningen när den övergripande kontexten för studien beskrevs. Även om det inte är troligt så är det alltså möjligt att eleverna kan ha fokuserat på att få fram kreativa svar, något som respondenterna kanske inte vanligtvis gör,

och på så sätt betett sig annorlunda jämfört med en vanlig skoldag. Sammantaget så skulle den ekologiska validiteten, trots noggranna försök till att efterlikna verkliga förhållanden, kunna antas ha påverkats av skillnader som dessa.

Till sist, i diskussioner om yttre och ekologisk validitet, så behöver jag även ta hänsyn till vem som valt och haft möjlighet att delta i studien. En styrka med studien är att knappt 100 elever deltog i studien, men det är möjligt att de kontaktade lärarna valde en klass som hen tror skulle vara extra intresserade av att delta i studien och därmed riskera att få med respondenter som inte är representativa för en mer heterogen population (s.k. referral bias).

Samma resonemang behöver beaktas inom klasserna där elever som anmälde sitt

deltagande skulle kunna skilja sig från de elever som valde att tacka nej till en medverkan i studien (s.k. self-selection bias). Här visade den genomförda bortfallsanalysen på ett bortfall på cirka en ¼ totalt sätt (29 deltagare av 121 tillfrågade), något som kunna tyda på att en form av elever inte finns representerade i studiens datainsamling. Detta bortfall ställer även frågor kring varför vissa tillfrågade gymnasielever inte valde att delta. Deltagarna i

pilottestet tillfrågades om upplevelsen att genomföra historieuppgiften, men inte respondenterna i själva studien. Därför kan jag bara spekulera om anledningarna till bortfallet. Här skulle tänkbara anledningar kunna vara att en stor tonvikt lades vid etiska riktlinjer (uppgiften var frivillig), att uppgiften inte togs på tillräckligt stort allvar (uppgiften var ej betygsgrundande) och att uppgiften upplevts vara allt för svår (t.ex. eleverna ombads analysera historien utifrån abstrakta begrepp). Sammantaget så behöver alltså bortfallet och anledningarna till detta bortfall tas i beaktning när studiens resultat försöker generaliseras till en vidare kontext.