Personkännedom – om brottsaktiva individer m.fl

Intervjuer och deltagande observation har pekat på att både civila och polisära operatörer på mindre ledningscentraler har större förutsättningar att ha personkännedom om brottsaktiva individer jämfört med när arbetet bedrivs på en stor central. Det förekommer även att operatörer på större ledningscentraler har en personkännedom om brottsaktiva individer, vilket i huvudsak är kopplat till att de nyligen tjänstgjort i yttre tjänst i ett visst område.

En operatör med personkännedom om brottsaktiva individer i ett område kan utifrån ett modus eller signalement få ett uppslag på vem som kan vara inblandad i ett brott. Det kan öka förutsättningarna för att kunna styra patruller på ett sätt som kan öka sannolikheten för att gripa en gärningsman. På samma sätt kan en operatör som har denna kunskap utifrån ett ganska vagt tips på att någon beter sig mystisk med anledning av signalementet förstå att det är angeläget att skicka en polispatrull till platsen. Vissa individers öknamn är välkända bland aktörer som tar kontakt med polisen, men att de inte känner till personens riktiga namn. Det är därför en fördel om operatörer känner till olika personers öknamn.

Bild 15. Att operatörer har en god kännedom om brottsaktiva individer i ett område kan öka sannolikheten att klara upp och förebygga brott. Det kan räcka med ett signalement för att förstå vem som kan vara inblandad.

En operatör med personkännedom om brottsaktiva individer kan utifrån en beskrivning av ett fordon dra slutsatsen att en viss individ är inblandad i ett brott eller är på väg att utföra ett brott. Intervjuer med operatörer pekar på att kännetecken som en trasig lampa, ett klistermärke på ett visst ställe, en skada på fordonet eller att ett fordon låter på ett speciellt sätt kan göra att man kan dra slutsats om vilket fordon det rör sig om utan att ha ett registreringsnummer.

Bild 16. Ett fordon med speciella kännetecken som förekommit i ett flertal kriminella aktiviteter.

Att en operatör har god personkännedom kan också göra att denna drar slutsatsen att en viss individ som är känd för att bära vapen, vara farlig eller för att bli våldsam vid ingripanden, sannolikt är involverad i en händelse. Det kan resultera i att mer än en patrull skickas till en plats eller att en patrull förvarnas om vem som troligtvis är inblandad, vilket kan höja deras mentala beredskap. Det kan öka säkerheten för yttre personal.

En del menar att det är personalen ute som har personkunskapen och att det därför inte är så viktigt att operatörerna har en sådan kunskap. Det finns emellertid flera skäl till att det är önskvärt att operatörer på en ledningscentral har en personkännedom om brottsaktiva individer i ett område och att de inte kan förlita sig på att personalen ute har denna kunskap. För det första är det inte ovanligt att patruller består av oerfaren personal med en kort tjänstgöringstid och som dessutom har placerats i områden de inte har någon tidigare erfarenhet av. Det har under en lång tid varit ett stort inflöde av ny personal bland den yttre personalen och det finns inget som tyder på att detta förhållande skulle förändras. Snarare ser personalomsättningen ut att öka bland denna personal. Det är därmed fördelaktigt att operatörer kan vara ett stöd och ha en personkännedom om brottsaktiva individer och individer som kan vara problematiskt att göra ingripande emot. För det andra så är det vanligt att det sker en omfördelning av resurser, där patruller som visserligen kan ha relativt lång erfarenhet, används i områden som de inte har kännedom om. Även i detta fall är det fördelaktigt om operatörerna kan vara ett stöd. Det tredje skälet till att det är viktigt att operatör har personkännedom kräver en längre förklaring.

En förenklad beskrivning av kommunikationsprocessen i en ledningscentral är att en operatör (mottagare) tar emot ett samtal från en anmälare (sändare). Mottagaren av informationen tolkar sändarens budskap. Tolkningen kommer sedan utgöra en bas för olika bedömningar. Hur mottagaren uppfattat informationen kommer också ligga till grund för den information som patrullerna får. Ett vanligt förekommande experiment är den så kallade viskleken. Det blir genom ett sådant experiment tydligt att viktig information riskerar att

falla bort varje gång den ska passera en individ i en informationskedja. Att den mänskliga faktorn är en stor anledning till brister i en kommunikationsprocess är ett välkänt faktum sedan länge (se exempelvis Shannon & Weaver, 1949). Kommunikation uppfattas ofta som mer effektiv än den är, där det finns ett antagande att meddelandet som skickas är identiskt med meddelandet som tas emot och att det bara handlar om att koda och avkoda ett meddelande (Heide m.fl., 2005).

En operatör med personkännedom har lättare att snappa upp och förstå innebörden av att en inringare nämner ett öknamn i en berättelse, ett signalement eller utseendet på ett fordon. Det finns en risk att en operatör utan personkännedom inte inser att vissa detaljer är viktiga och gör en annan tolkning än om en patrull med personkunskap skulle lyssnat på samma samtal. Utan att ha direktaccess till samtalet är det därför inte alls säkert att en patrulls personkunskap kommer till nytta. En lösning är att patruller får telefonnummer till en inringare så att de själva får prata med denna. I tidskritiska lägen och med korta framkörningstider fungerar inte en sådan lösning. Det förutsätter också att det finns ett telefonnummer till inringare, att denne är tillgänglig per telefon och har möjlighet att prata. Dessutom kan det vara svårt att veta vilka inkomna samtal som det finns ett behov av att polispatruller tar förnyad kontakt med inringare. Det är vanligt att det inkommer flera samtal som kan ha koppling till en händelse. Vid ett av dessa samtal kan det framkomma detaljer som är viktiga, utan att operatör uppfattar detta beroende på avsaknad av personkännedom. Det är inte ens säkert att operatör förstår att den information en inringare lämnar har kopplingar till ett ärende.

En annan problematik uppstår om patrull som tar kontakt med inringare uppfattar att det finns ett behov av ytterligare resurser. Beroende på långa svarstider när patrull söker kontakt med ledningscentral kan det bli en avsevärd fördröjning att få en ytterligare patrull till en plats jämfört med om operatör själv, beroende på personkännedom, direkt kunde dra samma slutsats som patruller senare gjorde. Det går också att ställa frågan om patrull ska vänta med att åka fram till platsen innan de vet om det finns andra tillgängliga patruller och var i sådana fall närmsta patrull finns. Varken för att klara upp eller förebygga brott är en sådan ordning eftersträvansvärd. Det kan också innebära att medicinsk hjälp till någon som är skadad blir fördröjd, likväl att polisen inte tillräckligt snabbt kan undsätta ett brottsoffer. Att vänta på förstärkning kan dock vara nödvändigt för att patrull inte ska utsättas för onödiga risker. Yttre befäl kan involveras i att styra och leda i dessa fall, men som tidigare påpekats kan det i praktiken innebära problem, bl.a. eftersom det är ledningscentralen som tagit emot samtal och har en överblick över vilka patruller som är närmast aktuell plats. Det senare blir särskilt problematiskt i områden där yttre befäl ansvarar för många patruller.

Sammanfattningsvis är det både för patrullernas säkerhet och ur en brottsutredande, brottsförebyggande, skadereducerande samt brottsofferstödjande aspekt viktigt att operatörer har personkännedom om brottsaktiva individer i ett område och om individer som det kan vara problematiskt att göra ingripande emot.