Personkännedom – om inringare

Ett vanligt förekommande argument vid intervjuer med operatörer på de mindre länskommunikationscentralerna har varit att en tappad personkännedom om så kallade ”strålisar” kommer att leda till att patruller kommer skickas i onödan till en mängd uppdrag. Det som avses med ”strålisar” är inringare med demens eller psykisk sjukdom vars verklighetsuppfattning är kraftigt förvrängd. De kan höra och se saker som inte finns. Min bedömning efter att ha tagit del av annan information är dock att

historikuppgifter i IT-systemet STORM4 _{kan vara mycket användbara för att få indikationer på att det finns}

anledning att göra en kritisk bedömning av inringarens framförda information.

Om det framgent inte skulle vara tillåtet att registrera den typ av information som i nuläget finns lagrade i polisens IT-system STORM eller om information var tvungen att gallras oftare skulle personkännedom om inringare vara av större vikt. Det gäller framförallt för de individer där det är långt mellan gångerna då de får vanföreställningar och ringer polisen. På senare tid har det skett förändringar där historik-uppgifter på vissa håll inte är uppdaterade eller registreras och lagras på samma sätt som tidigare. Operatörers personkännedom blir då av större vikt.

När inringare uppger att händelsen inträffar på en registrerad adress kan operatör eller yttre personal få indikationer på att det kan röra sig om en så kallad ”strålis”, men om inringares adress inte är registrerad eller om inringaren uppger en annan adress finns en ökad risk att en operatör drar igång en större insats. Ett exempel på detta är att inringare sagt att hon sett individ med huva och vapen i anslutning till ett centrum i en ort. Även om det finns möjlighet att söka på person- och telefonnummer i STORM är det lätt att missa detta i en stressad situation. Eftersom denna typ av inringare ringer ofta till polisen känner operatörer i de mindre kommunikationscentralerna vanligtvis till personens namn och till och med dennes röst. Ofta har dessa personer perioder när de ringer oftare och operatörer kan varna varandra att ”nu är Andersson igång igen”. På en mindre central är det lättare att hålla reda på dessa individer än i en större central.

Att det finns en något förhöjd risk att operatör på en stor central skickar patruller i onödan på ovanstående typ av ärenden har en liten betydelse i orter med korta avstånd, men är mer kännbart i områden med stora avstånd. Problemet med en bristande personkännedom vad gäller dessa ärenden bedöms dock inte vara så stort som det ibland görs gällande. Däremot finns det skäl att lyfta fram vissa andra positiva aspekter som en personkännedom om dessa inringare kan generera. Med en personkännedom finns större förutsättningar att kunna lugna en inringare och även att engagera andra aktörer att agera, såsom hemtjänst och släktingar. Förutom att det ur individens perspektiv är positivt kan det resultera att det går att undvika att situationen eskalerar. Förutom i glesbygd med långa avstånd och ett fåtal patruller bedöms dock denna aspekt av effekten av en personkännedom hos operatörerna inte påverka polisens verksamhet i någon större omfattning, men i enskilda fall kan det rädda liv och ha stor betydelse för släktingar och grannar som är tacksamma för att polisen kan lugna en individ. En operatör på en stor central framförde att de små centralerna gjorde att allmänheten kände till operatörerna, vilket var en nackdel. I de större centralerna, där de som ringer hamnar i en ort långt bort, finns det möjlighet att slippa samtal där person vill prata med operatör. En ledningscentral ska styra och leda verksamheten inte engagera sig i denna typ av sociala samtal, menade den som intervjuades. Personal som arbetar i mindre centraler har dock framfört att en personkännedom kan göra att det finns möjlighet att få någon som ringer upprepade gånger till polisen på 112 att sluta ringa genom att denna person har förtroende för operatör. Det kan minska onödiga samtal och göra att de som är i verkligt behov av att få hjälp kan komma fram snabbare på larmnumret. Flera som intervjuats har också påtalat att dessa samtal visserligen tar tid i anspråk, vilket ur ett resursperspektiv kan göra att de uppfattas som onödiga, men i och med att de kan leda till att en polispatrull inte behöver utföra en transport till en psykakut sparar de totalt sett tid för polisen.

Bild 13. En polispatrull som just transporterat en person som mått psykiskt dåligt från hemmet till en psykakut.

Ett tio minuters samtal kan göra att patrull senare slipper lägga ned två timmar på ett ärende, men ur ett perspektiv som begränsar sig till ledningscentralens egen resursåtgång är det lätt att dessa samtal betraktas som onödiga.

Flera som intervjuats har tagit upp problemet när individer som ofta inkommer med felaktig information i realiteten de facto är utsatta för något som de försöker göra gällande. Om uppgifterna i STORM som pekar på att någon inte är trovärdig används utan reflektion kan det i praktiken innebära att någon kan straffa ut sig från att få hjälp av polisen. Det kan få allvarliga konsekvenser. De kan också innebära att polisen inte agerar på lämnad information som rör ett förestående brott eller ett allvarligt inträffat brott. En del som har psykiska problem har missbruksproblem och lever i miljöer där våldsbrott inte är ovanliga. Det kan vara svårt att utifrån uppgifter i STORM göra en bedömning av relevansen i en inringares uppgifter, dels för att viss information inte är registrerad, där operatör kanske har nöjt sig med att skriva ”oseriöst samtal”, men också att det kan vara mycket historikuppgifter att gå igenom som är uppställda på ett ostrukturerat sätt. En operatör som har personkännedom om individ och dess bekantskapskrets har större möjligheter att göra en adekvat bedömning. En operatör utan person- och lokalkännedom riskerar dessutom att avfärda vissa samtal från personer som inte har någon historik i STORM som sannolika ”strålisar”, där en operatör med en djupare kunskap om ett område och de människor som bor där har större förutsättningar att göra väl avvägda bedömningar. I vissa fall har de typ av problem som beskrivs ovan uppmärksammats i media, exempelvis när en inringare inte blev trodd när han berättade att en inbrottstjuv hade skurit hans mamma med glas och att inbrottstjuven försökte ta sig in i rummet där inringaren var5_.

En personkännedom om andra typer av inringare har också betydelse. Det finns exempelvis ordningsvakter och andra aktörer som ofta kan få en händelse att låta som om det råder ”världskrig” medan andra personer

5 _{Aftonbladet 2014-01-13: ”Blev inte trodd av polisen. Mamma mördades och huset brann ned”}

istället regelmässigt tonar ned ett problem. En kännedom om vissa individers sätt att uttrycka sig kan vara av vikt för att kunna göra en relevant bedömning av en händelse och använda resurser på ett optimalt sätt. Under intervjuer har det också framgått att det finns en annan slags personkännedom som är betydelsefull som är kopplat till var individen ringer ifrån. Delar av ett län, bl.a. Dalarna och Norrbotten har uppgivits vara som två olika länder. När det gäller tillskapandet av exempelvis regionledningscentralen i Umeå har flera som intervjuats sagt att det generellt sett (men givetvis inte i alla fall) skiljer mycket mellan människor som bor i Umeå och i inre delarna av Norrbotten. I inlandet pratar man om begreppet Knapsu, vilket betyder mesig, kärringaktig. Om man inte skickar en patrull direkt på vissa jobb och visar vem som bestämmer kan det få stora konsekvenser, menar flera som intervjuats. Personer ber inte om hjälp i onödan, och eftersom man inte vill vara en kärring så kan ett behov uttryckas försiktig – som att ”Jo, det kunde vara bra om polisen åkte hit upp och tittade till vad som händer på byn” – där en liknande situation i Umeå kanske hade genererat att den som ringt in sagt: ”Hjälp, vi är livrädda! Polisen måste komma hit snabbt! Det är en person som är arg och full och springer runt med ett jaktvapen och har skjutit två skott mot ett par hus”. Flera poliser som arbetar eller har arbetat i Norrlands inland menar att det finns en uppenbar risk att operatörer på RLC i Umeå inte kommer att förstå allvaret i vissa situationer och dessutom inte klarar av att bemöta någon från inlandet på ett sätt som denne förväntar sig om han ringer till polisen och är irriterad. Det handlar ofta om att prata personer tillrätta och på ett tydligt sätt säga vad som gäller menar personal som intervjuats. Det finns poliser som mindre länskommunikationscentral kopplar samtal till för att de kan prata vissa personer tillrätta. Flera har uttryckt en farhåga att operatörer inte kommer ha ovan beskrivna personkunskap gällande skillnader i mentalitet när arbetet bedrivs på stora centraler och att polisers speciella kompetens inte fångas upp. Det går visserligen att förbygga problematiken genom utbildning och informationsspridning, men en lokal förankring ökar förutsättningarna för att operatörer ska ha, samt kunna nyttja denna typ av kunskap. En annan typ av personkännedom som lyfts fram vid intervjuer handlar om en kunskap om att en individ tillhör en släkt eller en gruppering. Det kan vara betydelsefullt för att förstå allvaret i en situation. Det förekommer exempelvis allvarliga konflikter eller hotbilder där ett samtal om att någon rör sig i omgivningen kan göra att det är av stor vikt att polisen agerar för att förhindra allvarlig brottslighet eller att individer själva tar tag i en situation. Det är i många fall möjligt att genom dataslagningar ta reda på denna typ av uppgifter, men beroende på en bristande personkännedom som gör att inte en ”varningsklocka ringer” i kombination med att det är vanligt med en pressad arbetssituation på de stora centralerna är det lätt att operatör inte ser något behov av att agera. Under datainsamling har det framgått att missbedömningar och felaktiga prioriteringar har lett till stora egendomsskador, att personer skadats allvarligt och även dödsfall.

Bild 14. Felaktiga prioriteringar och missbedömningar av en hotbild kan få allvarliga konsekvenser i en del situationer6

Det bör noteras att det är en mycket liten andel av samtliga inkomna ärenden som det är betydelsefullt att operatör har en personkunskap om inringare. Men i vissa fall kan en sådan kunskap ha en avgörande betydelse för att hindra en allvarlig händelseutveckling.