Plats är skapad av människor, enskilda individer eller människor i grupp genom interaktion. Plats är också skapad och påverkad av samhälleliga processer och kontexter. Plats har en stark relation till identitet och kultur, men även till fysiska resurser som finns omkring oss. Dessa faktorer har betydelse för plats och hur den uppfattas. Människor konsumerar platser, bor på dem, lever ”i” dem, utnyttjar deras resurser och utnyttjar dem för turism och andra aktiviteter. Olika intressen, värderingar och människors kulturer och identiteter skall samsas på plats och mötas.
Plats med kultur
Samhällets utveckling från historisk tid fram till idag har påverkat människans förhållningssätt till plats. Människans syn på kultur och natur har även påverkats av hur vi har varit tvungna att använda plats, det vill säga hur relationen sett ut mellan rum/plats och samhälle. Det går även att vända på resonemanget och säga att människans syn på kultur och natur har påverkat hur man har utnyttjat eller använt sig av natur och kultur som plats (Braunerhielm, 2002b). Människans förhållningssätt till natur och kultur har dock under lång tid varit platsanknutet. Vi har historiskt sett inte förflyttat oss i någon större utsträckning, utan haft en stark anknytning till plats, familj, vänner, arbete, och till trygghet och tillhörighet. Hall (1995) har uttryckt att plats har fungerat som någon slags garanti för kulturell tillhörighet då kulturer ofta föreställts som något platsanknutet. Kultur är för oss, enligt Hall, ett hem, en plats där vi naturligt hör hemma. Plats hjälper oss att ge kultur ett hem, att fixera våra identiteter till en plats.På detta sätt är kulturer kopplade till traditioner.
Aronsson (2000)24 diskuterar kring platsers kultur. Han betraktar plats utifrån metaforerna rötter och rutter. Med rötter avses, som det låter, en stark koppling till hembygd, en lokal miljö och kulturer. Det är en miljö och kultur som är homogen, stabil och trygg för exempelvis den lokala befolkningen. Rutter kan ses som ett motsatt förhållande där människor är flexibla och rörliga. Miljön är ostabil och föränderlig och karaktäriseras inte av någon stark kulturell identitet. Plats karaktäriseras av människor som möts och skiljs åt och så kallade ”hybridiserade kulturer” skapas. Aronsson hänvisar även till begreppen förtätad och förtunnad kultur. En förtätad kultur står för en plats med täta sociala nätverk
43 och levande kulturella traditioner, medan den förtunnade kulturen representerar en plats med svaga sociala nätverk och kulturella traditioner.
Tids och rumsprocesser
Den senaste utvecklingen i samhället har medverkat till att vidga människors platstillhörighet och känsla för plats, från en lokal eller regional nivå till en global nivå. Det är bland annat tillkomsten av ny informations- och kommunikationsteknologi som påverkat utvecklingen. Ett globalt perspektiv och användande av elektroniska kommunikationssystem innebär att människor blir en del av globala elektroniska nätverk och en del i globala processer. Generellt kan man, enligt Hall (1995) och Aronsson (2001:25), säga att globaliseringen i samhället, i ett långt historiskt perspektiv, karaktäriseras av flera olika processer kring en expansion av världshandeln, världsomspännande kommunikationer (migration, arbetspendling, turism, frititidsresande) och där media- och informationssamhällets utveckling och konsumtionssamhällets utbredning ingår. Det här är en del i utvecklingen eller övergången från industrisamhälle till informationssamhälle, som också benämns som ett skifte från ett modernt till ett senmodernt eller postmodernt samhälle. Det är denna utgångspunkt jag använder mig av när jag talar om ett postmodernt samhälle. Det är också utifrån denna kontext som jag tolkar den empiriska studien.
Modernitet och modernisering tematiserar, enligt Forsnäs (1995), dialektiken mellan tid och rum, process och struktur, förändring och kontinuitet. Det fokuserar bland annat på nyare tid, den tid som nyligen passerat, i kontrast till den mer avlägsna tiden som studeras av historiker. David Harvey (1989)25 uttrycker även vikten av rumsperspektivet. Han talar om en process och erfarenheter av en tidsrumskompression. Detta är resultatet av en ”upp-speedning” av livets gång, vilket förkortar tidshorisonten och expanderar nuet, samtidigt som de rumsliga barriärerna minskar i betydelse och krymper världen till ett globalt samhälle. Människans uppfattning om tid och rum har således förändrats.
“Modernity as a structural concept is dealing with the transformation of whole societies, ideologies, social structures and culture.” (Swingewood, 1998:140) Moderniteten handlar om den process där samhällen utvecklas från ”traditionella” till ”moderna”, och där de står i kontrast till varandra. Det västerländska samhället sågs på 1800-talet som det mest utvecklade och det
”moderna”. Europa blev därför en måttstock för i stort sett allting och också ett geografiskt centrum. Dessa tankar lade, enligt Frängsmyr (1980), grunden för 1900-talets teorier och diskussioner om utveckling, tillväxt och framsteg.26
Begreppet senmodern uppkom runt 1950-talet. Då karaktäriserade, enligt Swingwood (1998:159), det senmoderna det populära. Teorier kring senmodernitet handlar om moderniseringsprocessen som varit extremt snabb och grundlig, och vilken även har påverkat människors relation till historien. Moderniteten har spridits globalt in i alla samhällen och liv. Moderniteten har således upplöst sig själv och sina gamla former och skapat nya kriser och nya möjligheter (Giddens, 1990:14).
Både Liedman (1997:49) och Urry (1995:219) lyfter fram rumsliga aspekter och poängterar att de stora förändringarna som skett i samhället och som sker idag i mångt och mycket handlar om förändringen av uppfattningarna om både rum och tid. De mest tydliga förändringarna är att tids och rumshorisonten har blivit komprimerad. Rent konkret behöver inte en plats längre vara bunden till konkreta lägen på kartan. Processer i samhället har således inneburit att vi har ändrat vår uppfattning om världen och människor utvecklar platskänsla vilken sträcker sig över hela världen. Massey (1999b) och Rose (1995)27 har valt att utveckla resonemanget och använder därför begrepp som ”global känsla för plats” (a global sense of place), med vilket de menar att plats inte längre upplevs som fast och bundet till tid och rum utan som situationer i nätverk av sociala relationer och förståelse.
De globala förändringarna i samhället anses ha medfört att vi successivt har gått från en platsanknuten kultur till en mer platslös kultur och ett platslöst samhälle, en aspekt jag återknyter till senare i avhandlingen. Aronsson och Wahlström (2000) använder till och med benämningen plats- och tidsmässig rotlöshet och menar att utvecklingen påverkat samhället till att bli ett ”platslöst” samhälle parallellt med att det är ett samhälle med tidsmässig rotlöshet. Utvecklingen kan jämföras med tidsrumskompressionen och till exempel snabbare interaktion både vad gäller transporter och informationsteknologi och sociala relationer som tenderar att bli mer ”uttänjda” i tidsrummet.
Med denna utveckling i beaktande, en övergång till ett globalt samhälle, ett postmodernt informationssamhälle, anser jag det därför vara viktigt att fråga sig vad plats har för betydelse för oss och hur vi identifierar oss med platser. Plats, menar exempelvis Hall (1995), inte nödvändigtvis behövs för att känna en gemenskap. Dagens moderna kommunikationssystem ger oss exempelvis
45 möjlighet att dela gemensamma intressen, smaker och konsumtionsbehov med andra människor som vi aldrig har träffat.
Plats och identitet
Identitet handlar om hur vi skapar en mening för oss själva utifrån vår egen erfarenhet. Människors identitet har ofta en koppling till en plats genom att man känner att man tillhör en fysisk plats. Känslan för en plats handlar inte bara om en enda människas känsla för en plats utan om en tolkning av olika sociala sammanhang. Massey(1994a, 1997)28 uttrycker att begreppet känsla för plats har en stark relation till identiteter, vilket också är utmärkande för den humanistiska geografin. Hon menar även att identitet ofta har starka rötter till historia. Massey och Jess (1995b:134) ger exempel på ett relationistiskt och socialkonstruktivistiskt perspektiv när de säger att en identitet är en produkt av social handling och en konstruktion av hur människor representerar sin plats.
Genom att binda samman geografiska, sociala och kulturella uppdelningar skapas gränser som inkluderar eller exkluderar. Det är ett perspektiv som jag betraktar som användbart vid studier av lokalbefolkning på platsen Grythyttan och för att tolka och förklara deras åsikter. Vad som är intressant är även den levda identiteten, vilket jag inkluderar i definitionen av identitetsbegreppet. Jag uppfattar framförallt att den levda identiteten existerar på lokal nivå, att den inkluderar kulturer, livsstilar, olika bakgrund och olika upplevda identiteter, i jämförelse med den tidigare nämnda globala nivån. Det kan jämföras med Relph (1976:56-60), som representant för den humanistiska geografin, som menar att det finns olika typer av identiteter. Han menar att det finns individuella eller gruppidentiteter, samt kollektiva identiteter, som man kan dela med ett samhälle, men även identiteter som uppfattas utifrån och inifrån.
“To be inside a place is to belong to it and to identify with it, and the more profoundly inside you are the stronger is this identity with the place.” (Relph, 1976:49)
Det kan således förekomma olika identiteter bland olika grupper. Det som Relph (1976) menar är gemensamt för identiteterna är att de har en gemensam grund. Han uttrycker även att det finns en allmän eller offentlig identitet, men att massmedia ofta förenklar eller selektivt lyfter ut valda delar av en identitet. Jag ställer mig något kritisk till detta snäva betraktelsesätt. Grupper av
människor är först och främst sällan homogena. Definitionen inkluderar inte olika kulturer och olika känsla för plats. Dessutom bygger jag kritiken på att plats och dess identitet konstrueras i tid och rum, och därmed är föränderlig. Därmed inte sagt att identitetsdefinitionen utifrån ett humanistiskt perspektiv inte är relevant i denna studie och icke användbart för att förstå det empiriska materialet och relationen mellan kulturarv och identitet. Relevant anser jag är att i identitetsdefinitionen även ta hänsyn till att platsidentitet kan förekomma på olika nivåer i samhället. Den är inte nödvändigtvis lokal med koppling till en lokal ort eller en hembygd. På regional nivå förekommer en regional identitet då man har en viss känsla för exempelvis ett landskap eller en större region som exempelvis Bergslagen.
Stuart Hall (1990) talar också om en kulturell identitet, vilket också ligger nära mitt empiriska material. Kulturell identitet menar han kan ses som en gemensam kultur som delas tillsammans med människor med en gemensam historia och gemensamma förfäder. Kulturell identitet representerar här en allmän historisk erfarenhet och delade kulturella koder vilka kan ena människor. Den har lika stark koppling till framtiden som till historien.
Kulturell identitet kommer någonstans ifrån och har en historia med verkliga, materiella och symboliska effekter. Liksom annat, genomgår den en konstant förändring. Intressant när man talar om identitet är att det är svårt att ”ta på”. Det är svårt att beskriva en identitet. Däremot används identiteter ofta i försäljningssammanhang. Som jag nämnt i föregående kapitel har Urry (1995) och även McDowell (1997:4), som fört liknande diskussioner, uttryckt att det är fullt möjligt att ”konsumera en identitet” och därmed konstruera säljbara platser utifrån identitet. Den omnämnda globaliseringsprocessen från tidigare avsnitt sägs i kontrast till att skapa globala system, även medverka till en förstärkning av regioner, lokaliteter och förnyelse av kulturell identitet på lokal nivå. Det har, enligt Meethan (2001:56), medverkat till ett ökat intresse för platsers särart, framförallt ur en kommersiell synvinkel eller i marknadsföringssyfte (placemarketing) för vissa yrkeskategorier, företag eller inom turism.
Att producera och konstruera plats
Att ha rollen och ansvaret för att marknadsföra en plats är en svår uppgift. Vad ska marknadsföras? Vems önskemål ska man ta hänsyn till? En plats, geografiskt avgränsad, som konstruerats över tid och rum genom interaktion med människor och platser, är svår att på ett rättvist sätt representera. Men vem har sagt att det ska eller måste vara rättvist?
47 Att marknadsföra en plats innebär i praktiken att konstruera. Det kräver ett ställningstagande kring vad man skall lyfta fram och vilken bild man vill förmedla (Braunerhielm, 2004a). I enlighet med socialkontruktivisten Hacking (2000:84) handlar det om att styra över resurserna och att bestämma över vilken information besökare skall få tillgång till. En nationell eller en regional identitet kan exempelvis utifrån ett teoretiskt perspektiv ses som en typ av social konstruktion enligt Wenneberg (2001:65, 166). Sociala konstruktioner kan ses som en produkt av historiska händelser, sociala eller rumsliga krafter och ideologier. Det som anses konstruerat är skapat genom sociala och rumsliga processer i olika verkligheter som uppstår i våra komplexa socio-rumsliga världar (Hacking, 2000:14, 18, 35).
Poängen, enligt Wenneberg (2001:12), med att använda sig av teoretiska eller sociala konstruktioner är att medvetandegöra rådande förhållanden. Min poäng med att lyfta fram ett socialkonstruktivistiskt perspektiv är att visa att man exempelvis genom styrning och makt medvetet kan utforma och konstruera en bild av en plats som av många tas för givet. Jag återkommer till detta resonemang i kapitel sju och åtta i diskussioner kring den bild av Grythyttan som medvetet förmedlas och som upplevs av besökare. Vi kan inte bortse ifrån maktperspektivet och till vad som medvetet utformas av producenter för att brukas av till exempel besökare. Min poäng är således att medvetandegöra den makt som utövas för att styra utbudet och som på så vis även påverkar vad som konkret efterfrågas och besöks.
Viktigt att poängtera är att det utöver maktperspektivet finns andra faktorer som påverkar hur vi uppfattar en plats och som hjälper oss att förstå platsen. Bilden över en geografisk plats kan exempelvis betraktas utifrån olika delar. Pia Sillanpää (2003:47) använder sig av en uppdelning på fyra delar: den empiriska verkligheten, en litterär/medial image, en symbolisk image och en emotionell image. Med litterär/medial image menar författaren den litteratur som produceras, exempelvis turismbroschyrer. Den symboliska imagen är förknippad med identitet, statussymboler, mode och trender medan den emotionella imagen handlar om djupare känsloperspektiv hos individen som exempelvis nostalgi. Författaren menar att det sätt som vi uppfattar och utnyttjar en geografisk plats för fritid och rekreation är sammanflätat med vår kulturella identitet, våra värderingar och traditioner, samt med våra sociala nätverk, samhällets historia, struktur och utveckling. Listan kan vi även komplettera med speciella samhälleliga trender, företeelser och enstaka händelser. En uppfattning om en plats skapas således i samverkan med en rad sociala och kulturella faktorer och av både historia och nutid. Upplevelsen av en
plats är alltså oerhört komplex. En image skulle därför, enligt Sillanpää, kunna uppfattas som en organism som lever i ständig utveckling och omvandlig. När det handlar om kommersiella platser är det ofta fråga om en sammantagen plats som marknadsförs utifrån vissa specifika besöksmål, det vill säga en geografisk avgränsning. Sillanpääs faktorer spelar på flera olika sätt in i upplevelsen av plats, varför jag får anledning att återkomma till henne.