Utvecklingen i en region beror på en mängd olika faktorer. Konjunktursvängningar och strukturkrisen kan bland annat förklara nedläggningar, ökad arbetslöshet, utflyttning med mera. Nya kraftsamlingar på nya näringar och nya inriktningar har sannolikt dels en förklaring i att man söker nya vägar för att vända motgångar i samhället, dels en förklaring i trender i samhället och den ökade pressen på att konstruera nya typer av upplevelser.
Turismgeografier breder ut sig
Bergslagsregionen är profilerad som ett frilufts- och naturområde, med goda förutsättningar för turism. Turismen har en stark koppling till tillgängliga resurser och viss del av turismen kan betraktas som en råvarubetingad lokalisering då resurserna har betydelse för turismens lokalisering (Bohlin, 2000:299).95 Ett sätt för människor på vår landsbygd att överleva har varit att
93 Se avsnitt ”Bruksanda – grunden till förnyelse”.
94 Se vidare betydelsen av att förstå samhällets interna struktur med både dess hinder och drivkrafter för tillväxt i Hagen (1962).
115 utveckla lokal turism utifrån lokala resurser. Bergslagens turismsatsningar med inriktning mot de vattendrag som finns i regionen är ett exempel på detta.
I turismforskningssammanhang delar man ibland upp landet utifrån olika förutsättningar och resurser. Ett sätt att i turismhänseende dela in dessa faktorer är att koppla dem till olika säsonger. Bohlin (2000) har exempelvis delat in vårt land i två olika områden, en- respektive tvåsäsongsturism.96
Bergslagen ligger precis på gränsen mellan ensäsongs- och tvåsäsongsturism enligt denna uppdelning.97 Vad som marknadsförs i regionen sommartid är fiske- och kanotturism (http://www.fritid.t.se/paddla/pdf/svartalven_norr.pdf;
http://www.fritid.t.se/). Vintertid finns ett fåtal mindre skidsportanläggningar. Bergslagens förutsättningar för turism är goda i och med den stora tillgången på natur- och kulturresurser. Den rena och vackra naturen kan locka många till regionen. En nisch som har stor potential att utvecklas i regionen är ”äventyrsturism” med till exempel jakt, fiske, skogsvandringar, kanotfärder och turistaktiviteter som bygger på det kulturella och industriella arvet (Europeiska Kommissionen, 1995:kap 1).
Det program som var utformat för turism inom strukturfondsprogrammet mål 2 Bergslagen98 gav möjligheter att utveckla och stödja kultur- och naturturism genom att ge information om det kulturutbud och de kulturmiljöer som finns i regionen, samt genom att vårda och bevara kulturmiljöer, dels som turistattraktioner, dels som speglingar av regionens historia. Mål 2-programmet i Bergslagen gav även utrymme för satsningar på lokal och regional utveckling inom turismområdet, regionens speciella särdrag som natur- och kulturresurser99 och det industrihistoriska arvet (Braunerhielm, 1998). Målet var att stärka den regionala identiteten genom att förbättra den ekonomiska aktiviteten och genom att ta tillvara lokala initiativ (Beslutsgruppen för mål 2-Bergslagen).
Ett exempel - måltidsgeografi
Turism i Bergslagen har börjat närma sig andra dimensioner mycket tack vara satsningar i just Grythyttan och Hällefors, men även till följd av andra
96 Generellt kan man säga att södra Sverige innehar ensäsongsturism, även betraktat som sommarturism. Gränsen går tvärs över Sverige, från södra Värmland upp till Gävletrakten. Norr om denna gräns finns både sommar- och vinterturism (Bohlin, 2000).
97 Viss kritik kan riktas mot denna uppdelning då den helt utesluter stadsturism och exempelvis konferensresande som också är en del av turism. Bilden av landets turism är inte lika entydig som Bohlins uppdelning.
98 För programperioden 1995-1999.
99 I en genomgång av EU-projekt som startades under programperioden 1995-1999 med inriktning mot framförallt kulturturism, konstaterade jag att det var en markant ökning av projekt av denna art. Problemet var dock att när EU-medlen tog slut tog ofta projekten också slut. Det var helt enkelt svårt att få en ekonomisk hållbarhet inom projekt med kulturturistisk inriktning (Braunerhielm, 1998).
förändringar i samhället. Ett exempel på turismsatsning är satsningen på måltid. Idag är man i full färd med att utveckla regionens ”måltidskluster” som sträcker sig över länsgränsen mellan Örebro och Värmlands län bestående av bland annat livsmedelsproducenter. Syftet med etableringen av måltidsklustret är att gynna den småskaliga lokala livsmedelstillverkningen. Ett viktigt argument är att livsmedel och drycker i Sverige omsätter 243 miljarder kronor100 om året, varför marknaden anses lyckosam (Utvecklingsrådet Örebro län, 2004; Länsstyrelsen i Örebro län, 2004). Lokala företag i Grythyttans omgivning som Bredsjö Blå, Grythyttan Vin och Hellefors Bryggeri omnämns tillsammans med Wasabröd och OLW i Filipstad som några exempel.
”Vad vi tänker oss är att skapa ett Måltidsrike som Äppelriket i Kivik eller Glasriket i Småland.” (Citat från Elisabeth Michaelsen i Edlund, 2004:11) I Örebro läns regionala tillväxtavtal för 2000-2003 prioriterades måltidsriket tillsammans med turism och besöksnäring då man ansåg att länet hade en stark position inom dessa områden. I det fortsatta tillväxtprogrammet för 2004-2007 har Örebro län gjort ett specifikt handlingsprogram för måltid och upplevelse (Utvecklingsrådet Örebro län, 2004; Länsstyrelsen i Örebro län, 2004). Länet har under den senaste tioårsperioden byggt upp utbildning, forskning, nätverk, mötesplatser och företag med anknytning till måltid. Måltiden anses därför som en viktig fortsatt faktor för att förstärka länets position, öka länets omsättning, öka sysselsättning och generera ökade skatteintäkter. Målet i handlingsprogrammet är även att stärka länets position inom upplevelseområdet och att utveckla regionen till ett av Sveriges ledande områden för upplevelse, turism och måltid.
Nya profiler ”tar plats” i Hällefors och Grythyttan
Kommunalrådet i Hällefors kommun, Pentti Supponen, har uttryckt att ”depressionen i Hällefors kommun var nattsvart” då Hälleforsborna fick beskedet om att stålverket skulle stängas 1991 (Edlund, 2004:8). Vidare har han berättat att skepsisen var ännu större när 140 kinesiska montörer och ingenjörer kom 1993 för att montera ned och skeppa iväg stålverket till Shanghai. Samtidigt restes Måltidens Hus i Grythyttan efter att entreprenören och gästgivaren Carl-Jan Granqvist övertygat industri och regering att flytta den
117 svenska paviljongen från världsutställningen i Sevilla 1992 till lilla Grythyttan. Här skulle Örebro Universitets paviljong med restauranghögskola inrättas.
Trots motgångar och skepsis har Hällefors kommun, parallellt med övergången från ett industrisamhälle till ett informations- och kunskapssamhälle, inlett en förändringsprocess från det traditionella brukssamhället till ett samhälle profilerat mot måltid, design och teknik, men även mot turism, utbildning och tjänste- och kunskapsföretag. En utveckling som man själv betraktar som ”från traditionell bruksort till något nytt i den postindustriella eran” (http://www.hellefors.se/upplevelse/ historia_hfs2.htm).
”Satsningarna har medvetet syftat till att ändra kommunens profil så att bruket som symbol för samhället mist sin plats.” (Representant från hembygdsförening. Kvinna i pensionsålder.)
Istället har profilerna mat och vin trätt fram, som inledningsvis mottagits med blandade känslor från lokalbefolkningens sida:
”Mat och vin … betraktade som fruntimmersgöra. Annat var det med stålverket. Det var ett jobb för karlar.” (Citat från intervju gjord av Edlund, 2004:9)
Hällefors kommun ingår, i samarbete med andra kommuner i landet och KK-stiftelsen, i arbetet kring upplevelseindustrin. Kommunen är en av åtta så kallade mötesplatser för upplevelseindustrin i Sverige. Det gemensamma är att de producerar upplevelser inom områden som exempelvis design, konst, måltid, musik, media, turism och upplevelsebaserat lärande.101 Framtiden i Hällefors kommun verkar, enligt en studie genomförd av Edlund (2004:11), finnas inom upplevelseindustrin med jakt, fiske, natur samt god mat och livsmedelstillverkning. Man lyfter framförallt fram upplevelsen måltid och upplevelsen design. Form och design uttrycker man vara en stark utvecklingsfaktor i kommunen. Det handlar om:
”… en utveckling av den mogna produktionen inom stålindustrin, vilken har en tusenårig tradition i trakten. Det är också nyskapande med design inom olika områden, inte minst inom måltiden.”
(http://www.hellefors.se/upplevelse/default2.htm).
101 Upplevelseindustrin använder man som ett samlingsbegrepp för de kreativa branscherna som producerar och/eller levererar upplevelser. I Sverige har man i definitionen upplevelseindustri tolkat in ett stort värde av konsumentens upplevelse. I andra länder fokuserar man på kreatören eller kulturen. Se vidare; http://www.hellefors.se/upplevelse/default2.htm;
http://www.hellefors.se/upplevelse/default2.htm;http://www.kks.se/templates/ProjectPage.aspx?id=43
För Hällefors har satsningen på form och design varit ett viktigt sätt att balansera utvecklingen och satsningen på måltid i Grythyttan och att hitta en balans mellan det gamla brukssamhället och det senmoderna kunskapssamhället. Ett projekt i den riktningen är en förberedande industridesignutbildning som funnits sedan 1999 och byggandet av Formens Hus i Hällefors samhälle (http://www.hellefors.se/formenshus/).
Hällefors kommun har tidigt poängterat vikten av kultur både som lokaliseringsfaktor och som medel för att skapa en attraktiv boendemiljö. Satsningar på boendemiljöer och skulpturparker i Hällefors centralort är ett bra exempel. I samband med nedläggningen av järnverket ökade utflyttningen i kommunen och flera hundra hyresbostäder stod helt plötsligt tomma. Det resulterade i en rivning av bostadshus för att istället skapa ljusa och luftiga bostadsområden fyllda med skulpturer (Edlund, 2004:10). Resultatet har blivit konstsmyckade bostadsområden som Millesparken med den största samlingen av Carl Milles verk utanför samlingarna på Millesgården i Stockholm, samt Polstjärnan som utsmyckats av några av Sveriges främsta skulptörer. Attraktiva bostadsområden och turistattraktioner i form av skulpturparker har blivit effekten. I samma veva inrättades en fyraårig kulturskola (Edlund, 2004:9).
Grythyttan som kommersiell produkt
Tätorten Grythyttan har marknadsförts av kommunen som ett "kreativt centrum" (Ekman, 1996a:145). I och med tillkomsten av Måltidens Hus i början av 90-talet tillsammans med kurorten Loka Brunn har framförallt den södra kommundelen utvecklats.
”Utvecklingen i Grythyttan har varit en stegvis process. Grythyttan hoppade över industrialiseringen. Det har ju aldrig varit där …, så man hade inte det att göra sig av med.” … ”På något sätt hamnade Grythyttan direkt i framtiden … när Carl-Jan kom dit.” (Representant från kommunen. Man i 50-års ålder.) Utvecklingen som skett i kommunen och framförallt i Grythyttan är unik och representerar inte utvecklingen i andra Bergslagskommuner. Satsningarna är intressanta för de är gjorda inom ett nytt område. På senare år har arbetet med att marknadsföra hela regionen runt Grythyttan formaliserats mer och
119 Destination Grythyttan102 har konstruerats. Regionen kring Grythyttan marknadsförs med besöksmål, kulturevenemang och upplevelsearrangemang där syftet är att öka regionens attraktionskraft, att synliggöra dessa händelser och att utveckla morgondagens upplevelser. Tankar har även funnits på ett framtida måltidsmuseum i Grythyttan under ledning av Hällefors kommun, vilket för närvarande ligger på is, samt att utveckla ett industriellt utvecklingscentrum för måltidsindustrin. Grythyttan har således kommit att bli mer av en kommersiell produkt. Vad man kan reflektera över i sammanhanget är också vad både Hällefors centralort och tätorten Grythyttan väljer att lyfta fram och vad man har valt att göra till ”kommersiella produkter”. Detta berör jag vidare i nästa kapitel.
Från geografier till upplevelser av plats, kulturarv och turism
Syftet med det här kapitlet har varit att ge en överblick över utvecklingen i Bergslagen, eller snarare ett perspektiv på hur utvecklingen sett ut. Min målsättning har varit att ge en förståelse för hur regionen Bergslagen sett ut genom historien fram till idag. Med ett övergripande perspektiv på Bergslagen har jag landat i Hällefors kommun och Grythyttan för att visa hur förändringsprocessen sett ut i kommunen och på den specifika platsen Grythyttan. Syftet har också varit att ge min tolkning över hur kulturarv och turism ”äger rum”.
En viktig utgångspunkt har varit kontrasten mellan det nya som lyfts fram och historien, industrisamhällets kulturarv i regionen och det specifika kulturarvet på plats. Enligt min tolkning och den bild jag gett av Bergslagsregionen, Hällefors kommun och tätorten Grythyttan, skapas nya rum och platser för upplevelse och framförallt för måltid. Det är bilder som skapas för att exempelvis förmedla platsen till besökare. Det ger dock inte en enhetlig bild över hur platsen upplevs, hur kulturarv och turism upplevs och äger rum. Därför ställer jag mig följande frågor som jag bär med mig till nästa kapitel; vad är upplevelsen av Grythyttan? Vad har Bergslagskontexten för betydelse i upplevelsen av platsen? Tar eller får regionens historisk-geografiska perspektiv någon plats i satsningar på upplevelse och måltid och i upplevelsen av Grythyttan? Vilka turism- och kulturarvsgeografier träder fram genom människors upplevelser av platsen?
102 Ekonomisk förening bestående av företag och aktörer inom näringsliv, hotell och restaurang, livsmedelsproduktion, kultur, media, utbildning, tryckeri och multimedia.
121