rad en gata är,
desto mer
kommer den
– sannolikt –
att trafikeras.”
• den gamla huvudga- tan är utan konkur- rens det stråk som mest effektivt kopplar samman de flesta mål- punkterna i altstadt. hauptstrasse, hei- delberg. foto: tomas wikström.
analys. Det som lockar malmöborna hit är bland annat kvälls- sol, hav och utsikt över Öresundsbron och Ribban.
Några forskare anser att Space Syntax kan användas till att ana- lysera var i staden högre respektive lägre nivåer av brottslighet kan förväntas. I konsekvens med detta kan analysen ge uppslag till åtgärder som minskar sannolikheten för brott (Grönlund odat.). Kritiken mot Space Syntax är emellertid omfattande. Det finns bland annat problem med vissa förenklingar som man tvingats göra för att omfattande rumsliga analyser ska bli genomförbara. En sådan är att en gata, som till skillnad från Avinguda Diagonal inte är helt rak utan kurvar sig och därmed kommer att utgöra ett antal segment, kommer att uppfattas som mindre integrerad i analysen.
Forskare som David Seamon (2007) försöker integrera Space Syntax i ett bredare perspektiv. Med en positiv grundsyn på Space Syntax diskuterar han hur metoden kan utvecklas med stöd i fenomenologisk arkitekturforskning. Med utgångspunkt i Space Syntax diskuterar Stephen Read (2008) blandstadens komplexitet och undersöker vilka egenskaper som bidrar till dess vitalitet. Han menar att det är kombinationen av frihet och ordning, ofta baserad i mycket enkla urbana geometrier, som erbjuder de lokala förutsättningarna för vitala, ibland till synes kaotiska men i slutänden begripliga och meningsfulla urbana miljöer.
Space Syntax har under de senaste decennierna fått välförtjänt uppmärksamhet på stadsplaneringens område. Den har rik- tat uppmärksamheten mot själva möjligheten att på ett sys- tematiskt sätt analysera de komplexa nätverk av förbindelser som en stad utgör. Som metod står den sig möjligen sämre i förortslandskapet, det öppna och splittrade urbana landskap som modernismens stadsbyggande avsatte och faktiskt fort- sätter att producera kring de traditionella städerna. Det kan ha att göra med de möjligheter som här öppnar sig att – på ett svåröverblickbart sätt – avvika från avsedda väg- och gatu- nät. Genvägen tycks ha en ”integrerande kraft” som samtidigt upplöser gaturummets omslutande förmåga och ”nivellerar” hela det urbana landskapet när förflyttningar pågår överallt och ingenstans (Wikström 2007). Detta ”aber” hindrar inte att en jämförande analys av ett utsnitt av det urbana landskapet med respektive utan genvägar borde kunna ge ett intressant resultat. Genvägen är ju resultat av att invånarna har förstått hur förortens delar på ett bättre sätt kan länkas samman – de
facto existerande, spontant uppkomna stigar berättar om var detta kan ske.
Space Syntax är den mest kända av flera metoder för analys av rumsliga konfigurationer. Det saknas dock inte konkurreran- de metoder. En sådan är Multiple Centrality Analysis (MCA) som skiljer sig från Space Syntax bland annat genom att ar- beta med metriska istället för topologiska avstånd (Crucitti & al 2006). Mera vanligt är morfologiska analyser av planer, kartor och flygbilder som inte utnyttjar beräkningsmodeller utan snarare bygger på visuell analys och professionell erfaren- het (Gausa & al 2008). Ett exempel är de jämförande analyser av rumslig organisation i några stockholmsförorter som görs i Periferin i centrum (Tägil & Werne 2007). Ett annat är meto- der som kartlägger och visualiserar skillnaderna mellan öppna och slutna urbana strukturer, integration och separation samt kontinuitet och avbrott (Krauss 1979, Pope 1996, Cornubert &
broar förändrar ibland på ett dramatiskt sätt en stads morfologi. millennium bridge i lon- don kopplar tate modern till city. foto: tomas wikström.
”Genvägen tycks
ha en ”integre-
rande kraft” som
samtidigt upplö-
ser gaturummets
omslutande för-
måga och ”nivel-
lerar” hela det ur-
bana landskapet
när förflyttningar
pågår överallt
och ingenstans”
al 2011). Redan 1748 kartlade Giambattista Nolli staden Rom med utgångspunkt i skillnaden mellan öppna och slutna rum, dvs. staden som den är tillgänglig respektive otillgänglig för invånare och besökare (The Interactive Nolli Website, odat.).
Litteratur
Christophe Cornubert, Caroline Dahl & Per-Johan Dahl (2011): coLAB City. Malmö: smog studio HB & PUSH architec- ture.
Paolo Crucitti, Vito Latora, and Sergio Porta (2006): Centra- lity in networks of urban streets. CHAOS 16.
Manuel Gausa, Marta Cervelló & Maurici Pla (2008): Barcelo-
na: A Guide to its Modern Architecture 1860–2002. Barcelona:
ACTAR.
en hög grad av rumslig integration enligt space syntax förklarar inte allt. folklivet på sundspromenaden i malmö har istället sin förklaring i t ex kvällssol, utsikt och bad. foto: tomas wikström.
Bo Grönlund (odat.): Urban Winds. A homepage to urbanity. http://bo.gronlund.homepage.dk/ [2011–11–25].
Bo Grönlund (2007): Urban odyssé. Köpenhamn: Kunstakade- miets arkitektskole.
Bill Hillier (1999): Space is the Machine: A Configurational
Theory of Architecture, Cambridge University Press.
The Interactive Nolli Website (odat.) http://nolli.uoregon.edu/ [2011–11–25]
Rosalind Krauss (1979): Grids. October 9. Pp 50–64.
Alfred Pope (1996): Ladders. Houston: Rice School of Archi- tecture/New York: Princeton Architectural Press.
Stephen Read (2008): ‘Thick Urban Space’. Shape, scale and the articulation of ’the urban’ in an inner-city neighborhood of Amsterdam. Scribd. http://www.scribd.com/doc/6707412/ Thick-Urban-Space-Shape-Scale-and-the-Articulation-of- the-Urban-in-an-Innercity-Neighborhood-of-Am [2011–11–25] David Seamon (2007): A Lived Hermetic of People and Place: Phenomenology and space syntax. Proceedings, 6th Interna- tional Space Syntax Symposium, İstanbul.
http://www.arch.ksu.edu/seamon/spacesyntaxkeynote.htm [2011–11–25]
Tomas Tägil & Finn Werne (2007): Förorter i förändring. Ingår i Katarina Nylund (red): Periferin i centrum. Gräns-
överskridande praktiker i Stockholms offentliga rum.
1.05 vardagslivets
och
planeringens
platser
Vardagens platser är de som uppstår ur människors vanor: ar- bete och vila, rörelse och stillhet. Hemmet är nog det främsta uttrycket för vardagen, men många platser approprieras av sina användare på liknande sätt. Med Maurice Merleau-Pontys ord bebor vi människor inte bara våra bostäder utan också värl- den utanför, ja hela tillvaron (Merleau-Ponty 1989). Men detta ”boende” ska inte uppfattas som något givet. Martin Heidegger (1974) formulerar det drastiskt som att det är människans öde att ”kastas in i världen”. Därför måste hon lära sig bo i ordets bredaste bemärkelse. Det krävs en stor ansträngning att för- vandla detta tillstånd av att vara satt till världen till att kunna bebo den fullt ut. Vardagen är ett ord för människors mödor