hetstänkandet,
det ökade privata
inflytandet över
stadens rum och
utbredningen av
kommersialismen
är att det verkligt
offentliga rum-
met krymper”
• städernas gågator är offentliga rum - men ofta främst tillrättalagda för shopping. östra för- stadsgatan, malmö. foto: tomas wikström.Konsekvensen av detta säkerhetstänkande är att verkligt de- mokratiska och offentliga rum i staden försvinner. Krymper gör därmed även möjligheterna att använda de offentliga rum- men som demokratiska rum för politiska yttringar och icke- kommersiella aktiviteter.
Litteratur
Marc Augé (1995): Non-places: introduction to an anthropology
of supermodernity. London: Verso.
Manuel Castells (1989): The informational city: information
technology, economic restructuring, and the urban-regional pro- cess. Oxford: Basil Blackwell.
Manuel Castells (1996): The information age: economy, society
and culture. Vol. 1, The rise of the network society / Manuel Cas-
tells. Malden, Mass.: Blackwell.
Manuel Castells (1997): The information age: economy, society
and culture. Vol. 2, The power of identity. Malden, Mass.: Black-
well.
Manuel Castells (1998): The information age: economy, society
and culture. Vol. 3, End of millennium. Malden, Mass.: Blackwell
Mike Davis (1990): City of Quartz: excavating the future in Los
Angeles. London: Verso.
Mats Franzén (2005): Mellan stigman och karisma. Stureplan, Sergels torg och platsens politik. I Christian Abrahamsson, red. (2005): Staden. Stockholm: Tidskriftsföreningen Fronesis. Jerilou Hammett & Kingsley Hammett, red (2007): The Sub-
urbanization of New York. New York: Princton Architectural
Press.
John Hannigan (1998): Fantasy City: pleasure and profit in the
postmodern metropolis. London: Routledge.
Rem Koolhaas (1997): Small, medium, large, extra-large. Köln: Taschen.
Don Mitchell (2003): The Right to the City: social justice and the
Katarina Nylund, red (2007): Periferin i centrum: gränsöverskri-
dande praktiker i Stockholms offentliga rum. Göteborg: Daidalos.
Ove Sernhede & Thomas Johansson, red. (2006): Storstadens
omvandlingar: postindustrialism, globalisering och migration: Göteborg och Malmö. Göteborg: Daidalos.
Thomas Sieverts (2003): Cities Without Cities: an interpretation
of the Zwischenstadt. London: Spon Press.
Michael Sorkin, red (1992): Variations on a Theme Park: the new
American city and the end of public space. New York: Hill and
Wang.
Catharina Thörn (2006): Kampen om staden och offentlighet- ens omvandling. I: Ove Sernhede & Thomas Johansson, red:
Storstadens omvandlingar: postindustrialism, globalisering och migration. Göteborg: Daidalos.
John Urry (1995): Consuming Places. London: Routledge. John Urry (1990): The Tourist Gaze: leisure and travel in contem-
porary societies. London: Sage.
Tomas Wikström (2007): Monumentalitet och mobilitet i Flemingsberg. I: Katarina Nylund, red: Periferin i centrum.
Gränsöverskridande praktiker i Stockholms offentliga rum. Göte-
borg: Daidalos.
2.05 kommersens
offentliga
rum
Kommersiella aktiviteter har historiskt sett alltid varit ett centralt inslag i stadens rum. Handeln har ofta beskrivits som en grundläggande drivkraft för stadens uppkomst. Under lång tid var handeln geografiskt reglerad och fick enbart äga rum i städerna. Att kommersen är ett centralt inslag i stadsmiljön och att den utövar en stark påverkan på förändringsprocesser i staden är mycket påtagligt även i vår tid. Den urbana renäs- sansen är exempelvis i stor utsträckning ett kommersiellt fenomen enligt många som studerat stadsmiljöer under de senaste decennierna (se avsnitt 2.03).
Handelns platser har dock alltid inhyst ett visst offentligt liv. I det förmoderna samhället var marknaden inte enbart en sam- lingsplats för handel, utan även för informationsutbyte och socialt umgänge över sociala och kulturella gränser. Detta kom sig inte minst av att folk reste från när och fjärran för att sam- las på marknaden. Det nutida samhällets handelsplatser utgör förmodligen inte offentliga sfärer (se avsnitt 2.07) på samma sätt som den äldre tidens marknader. I umgänget med andra uppstår dock ändå alltid möjligheter för olika typer av utbyten, uttalade och outtalade, även om det främst är varornas lock- elser som står i centrum. Zygmunt Bauman hör till dem som ifrågasätter att de renodlade köpmiljöerna möjliggör möten mellan människor av det slag som karaktäriserar offentliga rum (Bauman 2000, se även avsnitt 2.02).
Det kommersiella livet är en aspekt av staden som särskilt in- tresserade Jane Jacobs. Hon hävdade att levande offentliga rum som uppmuntrar människor till att umgås och mötas inte en- bart är socialt mer åtråvärda, utan även gynnar handeln. Den traditionella rutnätsstadens livliga gaturum är ur detta perspe- ktiv mer fördelaktigt än den moderna stadens storskaliga och folktomma platser, menar hon (Jacobs 1961). Ekonomigeografen Richard Florida (2006), som för övrigt inspirerats av Jacobs, häv- dar mot bakgrund av statistiska studier i USA att städer med levande offentliga rum också visat sig vara bland de mest ekono- miskt framgångsrika, detta eftersom sådana städer tenderar att attrahera högt utbildade invånare och innovativa företag. Strategierna för att vitalisera stadens rum bygger ofta på föreställningar om ett stadsliv baserat på konsumtion. I de förnyade stadsmiljöerna bereds allt fler platser för kafé- och
• • (se avsnitt 2.03) • • (se avsnitt 2.02)
”Hon hävdade
att levande
offentliga rum
som uppmuntrar
människor till att
umgås och mötas
inte enbart är
socialt mer åtrå-
värda, utan även
gynnar handeln.”
restaurangkulturen, detaljhandeln och kulturkonsumtionen. Kommersens utbredning i staden är så långtgående att det ge- nomsyrar snart sagt alla typer av stadsrum, något som bland andra har beskrivits av arkitekturforskaren Margret Crawford (1992) som menar att detta även medfört att shoppingen till stor del även kommit att prägla våra liv. Shoppingen fyller inte enbart ett materiellt behov utan i allt större grad ett emotio- nellt. Upplevelseindustrin lyfts idag ofta fram som en av de största och viktigaste. Allt fler städer marknadsför sig som kulturellt innovativa platser med ett rikt utbud av nöjen och konsumerbar kultur, inte minst för att attrahera turister. Kring konsumtionen av upplevelser har det vuxit fram en industri som genererar arbetstillfällen och ekonomisk vinst och till vilken allt större offentliga och privata investeringar kanaliseras. Många forskare anser att denna trend har skapat en ”symbolisk ekono- mi” där kulturella symboler och offentlig kultur sammanflätas med kommersialismen (Evans 2003, Zukin 1995). Symboler och
skulle ett större utbud av kommersiell service göra denna nya stadsdel mer vital? örestaden, köpenhamn. foto: tomas wikström.