7. Alkoholutandningsprov
7.3 Polismyndighetens strategi för trafik som metod (rattfylleri/drograttfylleri)
I polisens trafikstrategi (Polismyndigheten, 2016a) som fastställdes år 2016 anges att många alkoholutandningsprov ska utföras årligen och detta framfördes exempelvis också i årsredovisningen för år 2017 (Polismyndigheten, 2018). I just nämnda årsredovisning liksom de två efterföljande årsredovisningarna uttrycktes att det under året hade genomförts ett mycket stort antal alkoholutandningsprovsprov (Polismyndigheten, 2018; 2019a; 2020a). Polismyndigheten påpekade i årsredovisningen för år 2017 att antalet visserligen i ett längre perspektiv har minskat, men att antalet utandningsprov fortfarande var ”på en hög nivå” (Polismyndigheten, 2018, sidan 24-25). Det går givetvis ha olika målbilder om vad som är en hög nivå på antal utandningsprov. Polis- myndigheten ser ut att vara tämligen ensam om sin uppfattning att antal utförda utandningsprov ligger på en hög nivå. Som framgår tidigare i denna rapport lade personalen, under de år då antal andningsprov var 1,6 miljoner fler än i dagsläget, ändå ner en mycket liten resurstid på detta arbete – i genomsnitt färre än 10 utandningsprov per polis70 och vecka.
69 Källa: IT-systemet, Storm. Tillförlitligheten att uppgifterna stämde stärktes av statistik gällande
utfärdade ordningsförelägganden (Källa: IT-systemet, Orbit, Polismyndigheten).
70 I vars arbetsuppgifter det ingick att utföra sådana prov. Borträknade är således inre tjänstgörande
Med tanke på tidigare redovisad olycksstatistik och andelen personer som uppger att de kört påverkade av alkohol, är det lite som tyder på att antalet rattfyllerister på vägarna minskat i antal det senaste decenniet. Det senaste tio åren har dock de rattfylleribrott som polisen upptäcker och rapporterar sjunkit med femtio procent, medan antal anmälda drograttfylleribrott har ökat. De så kallade drograttfylleribrotten är numera fler än antalet rapporterade rattfylleribrott. Det finns flera faktorer som pekar på att polispersonalen har fått en höjd kompetens vad gäller att identifiera drogpåverkade förare. Under år 2019 anmäldes i genomsnitt 38 drograttfylleribrott per dygn. Några officiella uppskattningar från Trafikverket av hur många förare som kör drogpåverkade per dygn verkar inte finnas71. När det gäller antal färder per dygn där föraren är påverkad av alkohol finns däremot uppskattningar. Som tidigare påpekats beräknas antalet till cirka 15 000 per dygn (Trafikverket, 2019b). Av dessa färder upptäckte och rapporterade under år 2019 polisen i genomsnitt 32, d.v.s. ungefär två promille av färderna. Med tanke på att så få upptäcks finns anledning att åter hänvisa till forskning som betonat att det primära syftet med polisens slumpmässiga utandningsprov inte är att få tag i rattfyllerister utan att kontrollerna ska genomföras på ett sådant sätt att de avskräcker personer från att köra rattfulla. Det innebär bland annat att det är viktigt att få den upplevda upptäcktsrisken så hög som möjligt på platser och vid tidpunkter där risken för rattfylleribrott är stor och att sprida ut kontroller i tid och rum. Som framgår tidigare i kapitlet sker inte detta.
I polisen strategi för arbetet med trafikfrågor anges att polisens arbete i så stor utsträckning som möjligt ska grunda sig på forskning och evidensbaserade arbetsmetoder. I strategin uttrycks att: ”För att få effekt som är bestående i tid är bedömningen att det räcker med att genomföra en kontroll under 20 minuter” och ”Detta är beslutat av processägaren för trafik efter en samlad bedömning av forskning inom området.” (Polismyndigheten, 2016a, sidan 5). Vilken forskning som denna bedömning bygger på nämns inte. I dokumentet finns inte en enda forskningsreferens upptagen. Det är således oklart vilka forsknings- och evidensbaserade arbetsmetoder som strategin bygger på, vilket frångår en grundläggande princip i verksamheter där arbetet just är tänkt att bygga på forskning och evidensbaserade arbetsmetoder.
I nyss nämnda strategidokument används begreppen allmänprevention, individ- prevention72 och återfallsprevention vad gäller polisens arbete för att minska andelen onyktra förare i trafiken. Under allmänprevention anges att syftet med denna preventiva metod är att få förare av motordrivna fordon att avstå från att köra onyktra på grund av risken att ertappas. Under rubriken för den preventiva metod som benämns individprevention, anges att syftet med denna är att förebygga att specifika personer kör onyktra. Detta ska ske genom att: ”rikta kontroller/insatser till platser och tider där det finns en ökad chans att förhindra onyktra personer att köra generellt eller på individbasis enligt underrättelseuppslag”. (Polismyndigheten, 2016a, sidan 6). Med tanke på att denna inriktning även uttrycks syfta till att på ett generellt sätt påverka personer så att de inte kör onyktra genom att öka upptäcktsrisken på strategiska tider och platser är det svårt att förstå varför beskrivningen hamnade under individprevention. Likaså är det svårt att förstå varför den tredje angivna preventiva metoden återfallsprevention som
71 Det är svårt att göra en skattning av drograttfylleriets omfattning när rutinmässiga drogkontroller med
dagens lagstiftning inte är möjliga.
72Sannolikt åsyftas begreppet individualprevention, men det är inte ovanligt att svensk polis använder
syftar till att påverka individer att inte återfalla i brott inte hamnar under individprevention. Ovanstående förhållanden kan sannolikt förklaras med att dokumentet inte på ett tydligt sätt tar sin utgångspunkt i forskning trots att det uttrycks att så är fallet.
Under rubriker allmänprevention i strategidokumentet anges att ”många alkoholutandningsprov ska utföras på platser som framförallt är utspridda i tid och rum i syfte att höja den upplevda upptäcktsrisken” (Polismyndigheten, 2016a, sidan 5). Betydelsen av att sprida ut kontrollerna i tid och rum återges också i Polismyndighetens årsredovisning för år 2017, men hur kontrollerna har spridits i tid och rum redovisas som tidigare påpekats inte i denna eller några andra av Polismyndighetens årsredovisningar. Det är bara antal utandningsprov som redovisas. Polismyndigheten påtalar att arbetsmetoder ska bygga på forskning och evidensbaserad kunskap. Polismyndigheten frångår en viktig princip som poängterats i forskningen och som utgör en grundförutsättning för evidensbaserade arbetsmetoder – d.v.s. att följa upp verksamheten på ett adekvat sätt. Uppgifter när kontrollerna utförs genereras samtidigt som alkometrarna töms på antal utandningsprov. Det är således mycket lätt att ta fram sådan statistik och presentera denna. Varför är polisen så ointresserad av att analysera de data som skapas och är tillgängliga i den egna verksamheten? Som framgår senare i denna rapport finns en tydlig inriktning från Polismyndighetens sida att vinkla och presentera förhållanden på ett sätt så att det kan bidra till att stärka polisens renommé. Med tanke på vad som framkommer tidigare i denna rapport är det därför inte förvånande att statistik över var och när kontrollerna utförs inte analyseras och presenteras i Polismyndighetens årsredovisning.