Hur böckerna skiljer sig åt när det kommer till denna fråga är enkelt att se. Fixa svenskan inkluderar knappt omnämnanden om presentationstekniska hjälpmedel, Formativ svenska fokuserar nästan uteslutande på powerpoint och Svenska impulser och Patos ger en mer heltäckande bild av vilka hjälpmedel som finns att tillgå. De två senare böckerna lägger också mer fokus på att eleverna ska fundera över sina val av hjälpmedel. Det är svårt att se att denna spridning i vilket utrymme det ges skulle kunna bero på något annat än personliga preferenser hos författarna när det tydligt är framskrivet i kursplanen att presentationstekniska hjälpmedel ska användas. Sannolikt finns det inte heller etablerat i svenskläromedelsgenren hur detta innehåll ska behandlas och därför ser böckerna så pass olika ut. I Fixa svenskan konstrueras presentationstekniska hjälpmedel som oväsentliga med tanke på vilket utrymme de ges. I övriga böcker, främst Formativ svenska och Patos konstrueras de på motsatt sätt – som ett presentationsverktyg det är viktigt för eleverna att bekanta sig med. De analoga hjälpmedlen
39
ställs i fokus i Fixa svenskan, i Formativ svenska är det istället de digitala som ges mest uppmärksamhet och i de övriga böckerna är framställningen mer nyanserad.
Bilder
Bilder förekommer självfallet i alla böcker som en del av den grafiska utformningen. Det är inte detta som studeras i denna kategori utan omnämnanden av bilder, bildkonst, bildanalyser eller teckningar av olika slag som eleverna själva skapar. I Formativ svenska förekommer inget sådant medieomnämnande och därför kommer inte den boken inkluderas i detta avsnitt. Störst utrymme ges bilder i Svenska impulser med 1,54 % av utrymmet. I Patos ges bilder 1.27 % av utrymmet och minst utrymme får bilden i Fixa svenskan med 0,21 %.
Fixa svenskan
I Fixa svenskan presenteras bilder ett fåtal gånger. Den första gången det sker förklaras det att litterära motiv kan jämföras med konstnärens motiv. ”när en konstnär vill säga något med en bild väljer hen ett motiv för att lyfta fram sitt budskap” (s. 8). Författarna ger ett exempel på att temat frihet kan synliggöras med en bild som visar ett öppet hav som motiv, och att det-samma sker i litteraturen.
Här utgör bildkonst en liknelse som författarna använder för att förklara litteraturens egen-skaper. Genom denna förklaring verkar det som att författarna räknar med att bildens motiv ska vara mer lättbegripligt än och utgöra en slags passage in till litterära motiv.
Vid ett annat tillfälle ska eleverna rita en metaforisk karta över sin egen kropp, uppgiften heter ”mina språk i hjärtat och hjärnan”. De uppmuntras rita formen av en kropp och sedan placera ut sina språk i kroppen med hjälp av olikfärgade pennor. Varje färg ska symbolisera exempelvis ett modersmål, en dialekt eller en annan språkvariation. ”var i kroppen skulle du vilja placera dina olika språk?” frågar författarna. När de ritat sina figurer ska de redovisa för varandra och sammanställa alla språk som finns representerades i klassen (s. 118).
Detta är, för att gå händelserna i förväg, den enda kreativa bilduppgiften eleverna ges i någon av böckerna, där de får skapa bilder själva i annat syfte än att strukturera upp text. Härigenom betonar författarna värdet av symbolik i bild och uppmuntrar eleverna att skapa med färg och form. Bilden används för att synliggöra och bearbeta ett ämnesinnehåll vilket är något som vanligtvis faller på skriv- och taluppgifter. Författarna använder sig av ett garderande ”gärna” när de ber eleven rita av figuren, vilket indikerar en viss osäkerhet inför hur uppgiften ska tas emot.
I det sista kapitlet som handlar om litterära analyser nämns det mycket kortfattat att analyser ofta skrivs ”om skönlitterära texter, filmer, pjäser och bilder” (s. 329). Eleverna ges aldrig möjlighet att göra det i någon uppgift men i slutet av boken finns ett antal analysfrågor som eleverna kan använda sig av om de skulle analysera en bild. Mallen bygger på att eleverna ska ge en bakgrundsinformation, såsom vilken konstform det rör sig om, berätta vad bilden föreställer och innehåller och ge en egen tolkning (s. 371).
Att denna beskrivning är inkluderad visar att författarna tycks se värde i bildanalyser men eftersom det inte inkluderas i boken är det tydligt åsidosatt och bortprioriterat för andra typer
40
av analyser. Även om mediespecifika frågor om format, ljussättning och färgval tas upp i mallen är det inte några fenomen som förklaras av författarna, eleverna lämnas därför att på egen hand analysera dessa aspekter ifall mallen används.
I Fixa svenskan ges bilden alltså ett litet utrymme. Den används för att förklara hur motiv fungerar på samma sätt i bilder som i litteratur och används som illustrativt verktyg för språklig variation och språkliga attityder. Den ges inget utrymme för analys men ändock en mall för hur en sådan analys kan gå till.
Patos
I anslutning till litteraturanalysens motiv och teman tas bilden också upp som ett förklarande exempel i Patos. Författaren skriver att temat är det som texten egentligen handlar om men som sällan syns i själva texten. ”tänk dig en tavla. Det du ser är motiven, det du tolkar in är temat” skriver han (s. 199). I anslutning till detta avsnitt finns det även två bilder på konstverk där bildtexten efterfrågar motiv och teman, varav en bild ligger bland övningsuppgifterna. Övningsuppgifterna som omger bilen berör bland annat böcker och filmer. Bilderna kommenteras inte i kapitlet (s. 198–201).
Även här verkar författaren tänka sig att tavlan är en bra liknelse för att förklara litterära aspekter. Det sker dock mer kortfattat än i fixa svenskan eftersom eleverna i patos inte ges några exempel på hur det går till i konsten. Exempelbilderna som eleverna kan fundera över ger ett visst uppslag till hur tema och motiv samspelar i konst men det lämnas okommenterat och utgör inga egna analysuppgifter. Att författaren inkluderar en bild med en undrande bildtext bland analysuppgifterna men väljer att inte formulera det som en egen analysuppgift visar att bildanalyser inte anses vara lika viktiga som exempelvis bok- och filmanalyser när det kommer till synliggörandet av tema och motiv.
Två kreativa skrivövningar utgår från foton. Eleverna ska vid ett tillfälle associera fritt till en bild som föreställer en elefant. ”Att en bild säger mer än tusen ord är välkänt. Bilder sätter igång massor av associationer och gör det ibland lättare att komma igång med ditt skrivande” skriver författaren. Texten eleverna formulerar ska vara max fyra rader och kan vara skriven som exempelvis en dikt, en inledning till en roman eller en notis. Efter det ska de byta texter och inspireras av hur olika de tolkat uppgiften (s. 89). Den andra uppgiften går ut på att eleverna ska studera ett anonymt porträtt och skriva varsin påhittade personbeskrivning. Efteråt ska de diskutera huruvida deras uppfattningar om personen på porträttet överensstämmer eller ej (s. 210).
Båda dessa övningar har en tydlig koppling till textproduktion och textläsning. Bilden används som tankeställare och bränsle till skrivprocesser. Att bilden kan hjälpa till att inspirera skrivande är en positiv beskrivning som alltså återkommer vid två olika tillfällen.
För att eleverna ska planera och disponera sina texter på ett bra sätt föreslås de använda sig av tankekartor. Författaren skriver att ”många börjar med att göra en mindmap … den liknar hjärnas sätt att arbeta med associationer.” och efter en beskrivning om hur det går till klargörs det att när eleverna är färdiga har de en tydlig överblick över allt de kan ha med i texten (s. 100).
41
Att inleda beskrivningen med att konstatera att många börjar med att göra en mindmap kan till viss del tolkas som en argumenterande uppmaning om att eleverna ska göra som ”de andra”. Vilka det rör sig om klargörs dock aldrig. De grafiska inslagen med pilar och cirklar framställs som positiva verktyg och en tillgång för elevernas tankeprocess inför skrivandet.
Bilder på internet tas upp på lite olika ställen. Bland annat konstateras det att bilder och animeringar kan verka störande för läsning av digital text (s. 315). I kapitlet om källkritik ges ett exempel på en pappa med besöksförbud som delat bilder på sina barn för att ta reda på var de befann sig vilket delades tusentals gånger (s. 321). När centrala källkritiska frågor presenteras handlar en av frågorna om eventuella bilder som är inkluderade i texter, bilden kanske inte alls hör till det som beskrivs förklarar författaren (s. 333).
Bilden verkar enligt dessa beskrivningar både kunna vara störande och skadliga om de används på fel sätt. Författaren väljer dock att inte lyfta bildmanipulation i kapitlet om källkritik utan fokuserar på ifall bilden är hämtad från andra sammanhang än vad som beskrivs i källan. Texten ställs således före bildens betydelse.
Bild använd i Patos som tankeställare och tankeredskap både för att få en fördjupad förståelse om litterära motiv och teman men också som dispositionsredskap inför att de ska skriva egna texter. Vissa negativa aspekter av bild och bildspridning lyfts i kapitlet om källkritik även om det hade kunnat utvecklas.
Svenska impulser
Tankekartor framställs även i Svenska impulser som ett värdefullt verktyg för att samla och ordna material. 23 Eleverna uppmuntras att gärna göra en tankekarta för att komma igång med skrivprocesser. Det är en hjälp för att strukturera och greppa ämnet som ska behandlas i texten förklarar författarna. Som en övning ska eleverna fylla i blanka cirklar i en tankekarta över den retoriska arbetsprocessen (s. 118–119).
Liksom i Patos lyfts de positiva aspekterna av tankekartor här och eleverna får också träna på att fylla i en del av en tankekarta. Genom resonemangen som förs angående tankekartan försöker författarna övertyga eleverna om att det är ett verktyg de kan vara behjälpta av. När författarna garderande skriver att eleverna gärna kan göra en tankekarta när de associerar resulterar det i en mer förtrolig än argumenterande uppmaning.
Bilder som ackompanjerar texter av olika slag tas upp i kapitlet om att läsa sakprosatexter. Eleverna uppmanas uppmärksamma bilder och diagram när de läser sakprosa för att det kan hjälpa dem att förstå innehållet (s. 138). När digitala texters multimodalitet tas upp står det att animerade bilder skiljer en tryckt text från en digital (s. 145).
Här används inga värderingord om bilder i digitala texter, det framställs i neutrala ordalag för att synliggöra en skillnad mellan tryckt och digital text. Författarna betonar bildens betydelse för textförståelsen vilket gör att bilden framstår som viktig vid läsning av sakprosa.
Liksom i Fixa svenskan finns en bildanalysmodell inkluderad i slutet utan att eleverna i resten av boken uppmanas använda sig av den. Eleverna ska enligt mallen ge en denotativ beskrivning
42
av vad de ser på bilden (perspektiv, motiv, format etc.) samt en konnotativ beskrivning av vad som går läsa in i bilden (budskap, stämning, upphovstidpunkt etc.) (s. 278).
I analysmallen läggs visst fokus på särskiljande drag för bilden som medium men inga förklaringar ges för begreppen som används. I denna analysmall ska eleverna inte göra någon efterforskning om verkets bakgrund utan snarare ge egna tolkningar om exempelvis när bilden skapades och vad författaren vill ha sagt med bilden. Att de aldrig uppmuntras använda sig av mallen i boken är liksom i fixa svenskan ett tecken på ett åsidosättande av bilden som analysobjekt till favör för andra medier.
I Svenska impulser presenteras bilder som redskap för att förstå sakprosa och som potentiella objekt för analys även om dessa analyser aldrig uppmuntras i texten. Tankekartor som värdefullt hjälpmedel för att sortera material tas också upp.