Åldern spelar in
Resultatet visar att språket som brukas via dessa digitala kanaler kan vara svårbegripligt för äldre och eleverna förväntas göra skillnad på kommunikation till äldre och yngre. I Patos syns skillnaden tydligast när äldre släktingar föreslås få pappersbrev och jämnåriga mail. Även om båda åldersgrupper föreslås få varsitt SMS i uppgiften i Svenska impulser räknar författarna
51
dock med att språket kommer skilja sig åt i de olika SMS:en. SMS konstrueras härigenom som en språklig åldersbarriär.
Mail framställs i Patos som mer lämplig för offentlig kommunikation än vad SMS gör som snarast hör till den privata sfären. Detta är intressant ur ett hierarkiskt perspektiv. När mail ställs över SMS på detta sätt framstår det som en kommunikationskanal med mer tyngd i offent-liga sammanhang.
Språket är annorlunda
En anledning till särskiljningen mellan mail och SMS är att språket i SMS och chatt ses som mer informellt och talspråkligt och något som eleverna ska undvika i formella texter. SMS och chatt konstrueras dock som språkligt mångsidiga medier eftersom förkortningar och ikoner också kan förenkla och snabba på kommunikationsprocessen vilket lyfts som en positiv aspekt. Bilden av SMS, chatt och mail är delad och nyanserad.
Radio
I Fixa svenskan får radion 0,38 % av utrymmet. Näst mest utrymme ges radion i Formativ
svenska med 0,14 % efterföljt av Svenska impulser där 0,02 % av innehållet ägnas åt radion. I Patos ges radion 0,01 % av utrymmet.
Patos
I Patos benämns radio bara en gång i kapitlet om dialekter. Författaren beskrivit de historiskt stora skillnaderna i våra dialekter och den utjämning som sedermera skett. Att vi reser mer och flyttat till städer tas upp som anledningar men även användningen av olika teknologier. ”När TV och radio kom så dominerade ett neutralt riksspråk i början, men numera hör vi ofta olika dialekter även om det var vilda protester mot det i början” skriver författaren (s. 300).
Radion ställs här sekundär till TV när det kommer till de språknormerande krafterna som teknikerna inneburit. Inga värderingsord används, en någorlunda nyanserad bild av mediet ges som både språknormerande och på senare tid mer inkluderande av språklig variation trots att protester hördes till en början. Hur författaren ser på mediet är svårt att avgöra utifrån detta kortfattade omnämnande, men det tycks inte vara något han anser viktigt med tanke på ut-rymmet det ges.
Svenska impulser
Även i Svenska impulser benämns radio endast en gång och även här sker det med koppling till dialekter. Författarna hänvisar till en studie som fokuserar på attityder till dialekter (s. 400). deltagare fick i studien lyssna och svara på frågor om dialekter i radioreklam och efter det kunde vissa slutsatser dras om hur reklamer kan anpassas för att nå olika målgrupper (s. 214). Här är radion i sig inte i fokus utan användes bara som kanal för att studera attityder i den hänvisade studien. Radion kan knappt anses inkluderad i denna bok då den inte kommenteras eller beskrivs alls.
52
Författarna till Formativ svenska skriver i kapitlet om dialekter att de idag är en tillgång ”och det är en självklarhet att nyhetsuppläsare och radiopratare talar med dialekt. För bara 30 år sedan var det helt otänkbart att någon som inte talade rikssvenska skulle kunna arbeta med tv och radio” (s. 271). I kapitlet om att samtala beskrivs kommunikationsvägen mellan två parter. Sändare och mottagare samt eventuella störningar dem emellan tas upp. Envägs-kommunikation, som nyhetsuppläsning i radio, ”saknar responsmomentet och då är det extra viktigt för sändaren att vara tydlig och exakt” enligt författarna (s. 37).
Dialektspåret är tydligt även här och även här ställs TV:n före radion när de två presenteras samtidigt. Författarna är tydliga med att den dialektala variationen i radion är en tillgång och en självklarhet. De säger dock ingenting särskilt om själva mediet. Kommentaren om att radiopratare behöver vara extra tydliga lämnar inte heller några värderingar att analysera. Till viss del går det tolka som en nackdel med radion att det saknas responsmoment och att kommunikationen därför är mer avhängig på uppläsaren.
Fixa svenskan
Radion tas upp vid fyra olika tillfällen i Fixa svenskan. Även i denna bok sker det bland annat med koppling till dialekter. För flera hundra år sedan konstateras det att människor inte hade tillgång till radio, TV eller internet för att normera språket. Urbaniseringen och den tekniska utvecklingen med radio och TV innebar att en norm för språket kunde spridas och det var viktigt att de som deltog i dessa medier inte talade med någon dialekt förklarar författarna (s. 125).
Här ställs radion istället framför TV:n när de tas upp tillsammans. Bilden av radion skiljer sig dock inte från andra böcker, här framgår det också att den hade en historiskt normerande effekt för språket. Hur språket ser ut i radio idag nämns dock inte i denna bok.
Även i kapitlet om genus och språk tas radion upp. Författarna skriver att när Astrid Kindstrand läste nyheterna i radio 1938 blev radiotjänst ”nedringd av ilskna lyssnare”. De menade att det inte gick höra vad hon sa, att män behövde jobbet mer och att kvinnor ska läsa sagor, inte nyheter (s. 171).
Här är inte radion i sig i fokus utan uppmärksamheten riktas mot det tumultartade steget från den privata till offentliga sfären för kvinnor under 1900-talet. Till viss del går det tolka radion som något före sin tid i en historisk kontext men inga kommentarer görs om detta så författarnas åsikter om radion görs ej synliga här heller.
I kapitlet om debattartiklar ska eleverna analysera ett radioprogram, debattprogrammet ”Ring P1”. De ska lyssna på ett avsnitt, förslagsvis på internet, och diskutera ett antal frågor som rör inringarnas debatteknik. Vilka teser presenteras, vilka typer av argument används och vad är skillnaden mellan ett bra och ett mindre bra inlägg? Eleverna ska också göra ett eget inlägg i ”Ring P1”. De kan antingen hitta på ett eget ämne eller ansluta sig till pågående debatt. Det klargörs inte om författarna avser att de ska delta på riktigt eller ej (s. 235).
Här blir radioinnehåll studiematerial för första och enda gången. Ett försök till autenticitet verkar eftersträvas när eleverna ska göra egna inlägg i debatten men då de får hitta på egna ämnen följer det inte radioprogrammets mall så känslan av autenticitet uppnås inte riktigt. Inga
53
värderingsord används här som hade indikerat något ställningstagande för programmet eller radion i sig, men att det inkluderas visar att författarna tycker att det finns ett värde i det. Internet föreslås som källa och därigenom framstår radion som en mer svårtillgänglig källa i klassrummet än vad internet är.