Socialt lärande har beskrivits som ett av de teoretiska utgångspunkterna för denna studie och i samma avsnitt beskrivs också professionellt lärande. Jag tolkar att professionellt lärande blir existerande beroende på i vilken institution begreppet används. I arbetet för professionellt lärande benämnas begrepp som kollegialt lärande, kollektivt lärande, teamlärande. Inom det socialt lärande området redogörs också begreppet kollegialt lärande. Förskolecheferna beskriver i intervjuerna sin uppfattning av olika former av/för kollegialt lärande. Ibland nämns det i förbifarten, men frågan är vad de menar när de säger kollegialt lärande och hur kollegialt lärande kan bringas?
3.2.1 Diskussion eller reflektion?
Att tolka utifrån resultatet kan det skönjas att diskussion och reflektion ska tolkas lika.
Diskussion innebär att människor ordväxlar, meningsutbyter och resonerar med varandra. Att reflektera innebär att överväga, begrunda och fundera. I denna studie belyses det utifrån reflektion tillsammans med andra. Enligt min tolkning två skilda uppfattningar av dessa två ord. I följande avsnitt följer förskolechefernas uppfattningar av diskussion och reflektion och hur dessa kan sättas i relation till kollegialt lärande.
26
Helst ser jag att två går på samma utbildning för det är så bra. Dels kan man bolla med varandra, även sedan när de redogör för oss andra som inte varit med, då är det också bra om man är två för då är det extra öron som uppfattat och hört. Och man kanske uppfattat saker på olika sätt. (Förskolechef 2) Nyckeln för arbetslaget är ju att få tid tillsammans för att reflektera och föra ihop sina olika bilder. (…) Vi har ju minst två timmar per vecka där arbetslaget sitter själva och lyfter saker. Sedan utmaningen i det är ju att man pratar om det, och inte pratar om: hämtar du kaffe? Bokar du bussen? Det är lätt att dessa blir praktiska. Jag tänker att det är där man ska utbyta reflektioner: såg du när Lisa och Kalle samtalade igår? Så att man liksom förädlar varandras bilder av verksamheten där. (Förskolechef 1) Går man på fortbildning känner jag att då ska det ju både ge dig själv individuellt givetvis, kraft, energi och engagemang till att vidareutveckla något. Sedan ska du ändå kunna ja, ge tillbaka till verksamheten också. (Förskolechef 3)
Jag ställer mig frågande till resultatet vad förskolecheferna svarar gällande om personalen själva vet vad förskolechefen menar att reflektionstid eller planeringstid innefattar eller ska innefatta. Förskolan består av lärare som arbetat väldigt länge i verksamheten, tillsammans med nyutexaminerade förskollärare. I denna verksamhet sker som i alla organisationer att människor blir sjukskriva, är föräldralediga med mera, vilket medför att vikarier får ersätta dessa personer som är frånvarande. Vikarierna är oftast outbildade. I denna verksamhet möts all personal och olika utmaningar framkommer. Att få sammansvetsa sina bilder ser ut att vara en form för att starta ett kollegialt lärande samtidigt som att gå på utomstående utbildningar tillsammans, också stärker och utvecklar arbetslagets kollegiala lärandeprocess.
För att vilja utvecklas och sträva mot en kvalitetsmässig verksamhet behöver lärare i förskolan motivation och engagemang. Motivation och engagemang kan vi tolka utifrån Förskolechef 3 svar angående att det ska ge den enskilde individen kraft och energi men också ge någonting tillbaka till verksamheten. Då skulle den enskilde individen kunna dela med sig i de kollegiala samtalen som finns i verksamheterna. Vidare beskriver några förskolechefer hur det sociala lärandet kan utöka den enskilda individens kunskap med hjälp av olika metoder:
Det var en bok som jag fick reda på, som jag funderar på, och då funderar jag på om vi ska ta in den boken? Och att alla läser den och sedan diskuterar vi det. Då får alla läsa den först och sedan går vi in på de olika avsnitten. Och sedan diskuterar vi kring de frågorna som kommer upp i boken. Det är egentligen så som vi gör. (Förskolechef 2)
Ja det innebär väl dels att man diskuterar de här frågorna, samtidigt så innebär det att man så småningom pratar ihop sig så att man får en gemensam syn på verksamhet och på barn framförallt.
Gemensam barnsyn och värderingar. Men framförallt ett gemensamt professionellt språk, som jag tänker att man behöver arbeta med. Nu och i framtiden. (…) man måste hitta ett språk för det man gör.
Det är ju också viktigt att reflektera och analysera i arbetslag. Att man tillsammans förstår varandra, men också att man utvecklar det där språket. Och ihop med det så tänker jag att man utvecklar sin verksamhet så att det blir professionellt. Ja alltså mer och mer. (Förskolechef 6)
Den har vi lutat oss mot och diskuterat undervisnings- och utvecklingsbegreppet väldigt mycket. Och då har de startat ett arbete där de har lärande samtal stunder när vi har APT, med mixade grupper. Delade eller hela arbetslag. Läxa att göra på sin avdelning, att göra till nästa gång på sin avdelning. Sedan jobbar gruppen vidare med det man får in i de här samtalen och bygger något nytt. (…) verkligen få lyfta diskussionen lite. (Förskolechef 4).
Det som framträder lika mellan dessa förskolechefer är att diskussionerna ser ut att vara nyckeln i processen till ny kunskap men också att verksamheterna har använt sig av någon form av underlag. Antingen litteratur som bok eller ett tema exempelvis professionellt språk.
Att hitta ett professionellt språk för det man gör är en självklarhet för flera bilmekaniker eller i ett läkarteam. Detta språk är viktigt att ha eftersom teamen ska förstå varandra i sitt kollegial och tala samma språk. På samma sätt är det viktigt att behålla och stärka sitt professionella språk i förskolan för att förstå varandra men också kunna diskutera och reflektera i verksamheten. Diskutera går kanske att göra ändå men att reflektera är ett sätt att utveckla yrkeskompetensen som förskollärare. Kanske är det ett mål med diskussionerna som är det viktiga som de tre förskolecheferna ovan menar, så att reflektion kan bringas för att i sin tur
27
leda till utveckling och lärande. Om vi då reflekterar i grupp och i ett kollegial kan vi kalla det för kollegialt lärande. Reflektion kan istället för diskussion ses som den gemensamma nämnaren för dessa förskolechefer, vilket kan kopplas ihop med ett led i det kollegiala lärandet. Nedan följer fler citat sett utifrån olika tankar som uppbringas tillsammans som ett led i den kollegiala utvecklingen:
Just det som jag var inne på just att vi delger varandra när vi har varit på utbildning, då är det kollegialt lärande. Sedan finns det, om vi läser något någon av oss, även aktuell forskning som kommer i tidskrifter på nätet. Det är en sak som jag, men även andra lär ut till varandra. (Förskolechef 2) Det är också viktigt att verkligen få göra någonting där faktiskt alla får höra samma sak. Så de fick faktiskt åka på det hela arbetslaget. (Förskolechef 5)
Skillnaderna mellan dessa förskolechefer kan ses som att delgivandet är viktigt för den ena men att göra någonting tillsammans hela arbetslaget är viktigt för den andra. Gemensamt för dessa två är att det ändå blir en form av delgivelse till varandra, vilket vi också kan rikta mot reflektion. Reflektionen kommer till av upplevelsen vare sig den har blivit upplevd eller berättad för individen. Denna reflektion behandlas sedan av de inblandade. Förskolechef 2 beskriver just det centrala begreppet för denna studie nämligen det kollegiala lärandet. Denne förskolechef menar att när vi delger varandra då vi varit på utbildning, är kollegialt lärande.
Hur vet denne det? Vad är det egentligen som beskriver när det kollegiala lärandet uppstår?
Själva delgivelsen behöver inte innebära att det blir kollegialt lärande men det kan vara en form för att bringa det.
När förskolechefer vidare beskriver utifrån mina socialt lärande glasögon, vad kollegialt lärande kan innebära, uttrycker några enligt följande:
Ja alltså det är ju egentligen våra reflektioner och våra tankegångar kring vårt eget arbete, som leder diskussionen. Och sedan när vi diskuterar så kommer det in olika synvinklar. (Förskolechef 2)
Ja jag menar att det räcker ju inte att gå på föreläsning och lyssna och sen jaha det var ju bra... utan det ska ju verkligen hända någonting. Barnen måste ju få nytta av den här nya kunskapen och då tänker jag att det är lättare att omsätta det i praktiken när alla fått höra samma sak. (Förskolechef 5)
Utifrån hur individers lärande är en process, kan vi se att dessa förskolechefer tydligt framhäver att lärande sker via reflektioner av det egna arbetet. Vilket är en mycket viktig del i begreppet kollegialt lärande eftersom att samordnande sker först när människorna i gruppen utför samspel och kommunikation (Granberg & Ohlsson, 2009). Eller kan det också tolkas som att personalen som har erfarit något, genomfört en reflektion och som steg nummer tre som individ bildar sig ett abstrakt begrepp, vilken vidare ger individen en teori som bör prövas i en ny situation. Väl efter dessa steg sker sedan en undersökning om lärandet kan användas i sammanhanget menar Granberg (2014). Även om Granberg ser detta som individuellt lärande kan denna form av lärande användas i det sociala lärandet. Vartefter detta är genomfört och pedagogerna har en gemensam strategi, kan handling ske (Ohlsson, Döös &
Granberg, 2011). Detta skiljer sig något i arbetet med att analysera före genomförd aktivitet:
Det är inte alltid man har gjort analysen innan i barngruppen, att de faktiskt behöver det. Så ibland kan det faktiskt bli så att man matar en barngrupp med saker som de redan kan. Och sedan ska man analysera efteråt på planeringen. Jo det gick jättebra, alla kunde och var intresserade. Jo fast det var ju ingen utmaning, alla fick ju bara briljera. (Förskolechef 1)
Här kan vi ställas oss frågande till vad det är som behöver utvecklas i en sådan här personalgrupp, vilket egentligen inte skiljer sig från föregående teori om att reflektera. Här kan vi reflektera över varför det går bra vilket förskolechefen kan mena saknas i en sådan verksamhet. Detta kan i sin tur generera till tristess i en barngrupp och att andra problem istället skapas och inte minst att den kollegiala utvecklingen inte blir ett lärande för personalgruppen.
Det finns också olika former för hur förskolecheferna menar att socialt lärande sker och hur vi ska ta hand om allas kunskaper.
28
Då delar jag in dem i smågrupper, där de sätter sig ned och bara berättar om det som de fått till sig.
(Förskolechef 3)
Jag tror generellt att vi måste dra mer nytta av varandras kunskaper som finns, för det finns så otroligt mycket där ute. Att ta omhand det, och detta är kanske ett sätt, att få ta omhand det och dela med sig till andra. (Förskolechef 5)
Tanken med kompetensutveckling är ju och ge det som varje specifik enhet behöver just nu.
(Förskolechef 1)
Att dra nytta av varandras kunskaper är en del i det kollegiala lärandet. Det blir inte kollegialt lärande bara för att varje individ innehar olika kunskaper. Det handlar snarare om vad vi gör med våra kunskaper och hur vi gör det. Reflektion är en del i det sociala lärandet tillsammans med i vilken konstellation reflektionen görs och vad vi ska reflektera om. Den ene individens erfarenhet är inte densamma som en annan individs. Granberg (2014) menar att grundtanken med reflektion är att tänka högt tillsammans kring aktuella frågeställningar, vilket jag tolkar utifrån förskolechefernas svar också är deras uppfattning. Att understryka tillsammans, anser jag är viktigt då det annars lätt blir att samma person alltid delar med sig och andra sitter tysta och instämmer eller inte alls instämmer fast säger inget. Vidare har chefen helt klart en del att säga till om eftersom det är denne som ska leda förskoleverksamheten och dess utveckling.
Detta leder oss vidare mot att vara en lyhörd chef och dess betydelse.
3.2.2 Nyckelpersoner
Att vara en lyhörd chef inför sina medarbetare är en del i att gynna det kollegiala lärandet då det tillsammans med socialt lärande kan ses på som att utveckla tänkandet. Dock är det människorna själva som ska samspela och kommunicera med varandra för att utvidga kompetensen, vilket kan genomföras i form av samspel med chefen. I vissa fall finns det också nyckelpersoner som en hjälp i ledarskapet en så kallad informell ledare. Denna eller dessa informella ledare kan agera som en länk mellan förskolechefen och all förskolans personal. Nyckelpersonerna beskrivs på följande sätt:
Sedan har jag ju de här utvecklingspedagogerna att bolla med hela tiden. Vad tror ni? Vad kan bli lagom? För det är de som kan verksamheten bäst. (Förskolechef 5)
Vi har haft rätt så stor utbildning med nyckelpersoner för ett tag sedan, och då använde vi olika högskolor för att skapa samtalsledare, men också för att utveckla det systematiska kvalitetsarbetet. Och dessa nyckelpersoner har ju utbildat internt vidare. (Förskolechef 6)
Jag har en utvecklingsgrupp. Där har jag valt ut X antal pedagoger som är med i den. Det är en
utvecklingsgrupp för hela min enhet som jag använder som... man kan säga att det är ett samproducerat ledarskap med mig. (Förskolechef 4)
Jag bollar mycket med mina utvecklingspedagoger av det som jag ser, och det som de ser verksamheten behöver utveckla. (Förskolechef 3)
Dessa förskolechefer har olika former av samarbete med olika nyckelpersoner för att utveckla verksamheten. Konstellationerna ser lite olika ut men det kollegiala lärandet är även här befintligt via den gemsamma reflektionen då individer går in i varandras tänkande och sätt att förstå. Personalen får på så sätt via nyckelpersoner möjlighet att beskriva problemområdet för förskolechefen och tillsammans kan de skapa en ny bild av förståelsen. Denna bild skulle de inte kunna ha skapat var och en för sig, för då hade den blivit annorlunda. Bilden av den nya eller utvidgade förståelsen genererar sedan vidare ny kunskap att omsätta ute i verksamheten.
Någon förskolechef kommer in på begreppet kvalitetsarbete. Förskolechefen poängterar vad utvecklingen i arbetslagen ska leda till.
Ja jag tänker ju att det ska leda till liksom utveckling i arbetslagen som sedan ska gagna barnen. För det är ju det vi vill, alla barns bästa och att de ska få ta del av en bra förskola. Och för att de ska kunna göra det så behöver ju personalen vidareutveckla sig, så att jag tänker att; får personalen ny kunskap, så ska det ju komma barnen till gagn. Så det måste ge avtryck någonstans, och det är ju det. För det pratar vi
29
också om hur kan vi mäta, vi jobbar ju ändå med barn, människor, och vi använder oss själva väldigt mycket som redskap och hur ska man då mäta? (…) Hur ska vi se att det har hänt någonting? Så det är ju en slags utveckling som sker hela tiden tänker jag. De arbetar med sina mål och kvalitetsarbeten, och där försöker vi ju titta på vad är vi nu? Och vart ska vi? Och har det här hänt som vi ville skulle hända?
Och hur långt har vi nått? Men sedan behöver vi också personalen då få till sig nytt. Och det kan man ju få då genom att gå på en kurs eller utbildning eller en föreläsning, men även tror jag på att lära av varandra. Och eftersom vår verklighet ser ut som den gör, att vi inte har så jättemycket pengar till det så får man liksom hitta sätt att ta till sätt där den där kunskapen, eller få ta del av varandra också, och så lite nytt in såklart. (Förskolechef 5)
Utifrån denna förskolechefs uttalande kommer begrepp som utveckling i arbetslagen, ny kunskap, mål, mätning av kvaliteten i förskolan, redskap, kvalitetsarbete samt olika reflekterande frågor upp. Dessa olika begrepp kan kopplas till experimentellt lärande och att lärprocessen innebär både handlande och reflektion, vilket kan poängteras som en viktig del i arbetet i förskolan. Detta anses viktigt eftersom vi arbetar med människor och de ter sig inte likadant varje dag vid varje nytt handlande försök. Eftersom barnen ter sig olika varje dag skulle vi kunna tolka att experimentellt lärande som en del av förskolans vardag.
Sammanfattningsvis är förskolechefernas uppfattningar av hur socialt lärande kan förstås: att det bildas diskussioner, att det verkligen ska hända någonting, vilket enligt min tolkning egentligen borde kallas reflektion istället för diskussion. För att det ska hända någonting menar flera förskolechefer att kollegialet ska ta omhand sina olika erfarenheter vilket görs i form av att få tid tillsammans. När denna tid ges i form av exempelvis planeringsmöten i grupp, är utmaningen att diskutera sina analyser eller observationer och reflektera över dessa.
Det är våra egna tankegångar kring vårt eget arbete som leder diskussionerna menar en annan förskolechef. Det som också kan utläsas i detta resultatavsnitt är att några chefer vill använda sig av ett mål för de gemensamma diskussioner som genomförs och att förskolecheferna är delaktiga i dessa. Som en länk mellan verksamheten och chefen finns nyckelpersoner. Några nyckelpersoner tolkas som grupp och kallas för utvecklingsgrupp andra beskrivs individuellt för utvecklingspedagoger men också för samtalsledare av de olika förskolecheferna. I detta arbete kan det synas att chefen bör vara en delaktig individ i utvecklingsarbetet, vilket leder oss in på nästa kategori kallat vägledande chef.