Rätten att avskeda eller säga upp en arbetstagare på grund av brottslighet utanför tjänsten under pågående anställning

7.1.1 Inledning

Om en anställd har gjort sig skyldig till brott är det många arbetsgivare som önskar avsluta arbetstagarens anställning hos arbetsgivaren. Har en anställd begått brottet direkt mot arbetsgivaren är det i de flesta fall saklig grund för uppsägning eller till och med laga grund för avsked. Hur allvarligt brottet är spelar i sammanhanget roll och framförallt om brottet begåtts inom eller utom tjänsten. I motivuttalandena till 1982 års

111 Exempelvis se AD 1990 nr 101.

112 AD 1998 nr 30, AD 1999 nr 31 och AD 2002 nr 33.

113 K, Källström & J, Malmberg, Anställningsförhållandet, s. 164 f.

114 AD 2010 nr 62.

lag framgår att det finns anledning att tillämpa ett strängt betraktelsesätt och att utgångspunkten måste vara att det ska kunna krävas att en anställd inte begår brottsliga handlingar mot sin arbetsgivare.¹¹⁵ När det gäller brott som begåtts utanför tjänsten har AD i ett antal fall haft ett mildare synsätt med hänvisning till kriminalpolitiska skäl och i andra fall ett betydligt strängare synsätt. Gällande tvåmånadersregeln för mål som grundar sig i brottslighet räknas i normalfallet tidsfristen från det att arbetsgivaren får kännedom om den lagakraftvunna brottmålsdomen. Är brottsligheten av inte alltför allvarlig karaktär och arbetstagarens förfarande inte kan hävdas påverka anställningsförhållandet, ligger det närmast till hands att anta att saklig grund för uppsägning inte föreligger. Därav inte heller laga grund för avsked. Om brottet dock är av sådan allvarlig karaktär att det exempelvis skadar arbetsgivarens förtroende för arbetstagaren, företagets anseende utåt eller förhållandet till övrig personal, kan saklig grund för uppsägning föreligga. I bedömningen beaktas också vilken arbetsgivare det rör sig om samt den anställdes ställning på arbetsplatsen. ¹¹⁶

Ett fängelsestraff som måste avtjänas av den dömda arbetstagaren kan skapa stora problem för arbetsgivaren. Frånvaro från arbetet medför kostnader som exempelvis att behöva anställa och lära upp en vikarie. Enligt gällande rätt anses frånvaro inte innebära att arbetstagaren utan giltig anledning åsidosätter sin arbetsplikt.¹¹⁷ En allmän utgångspunkt kan dock idag hävdas vara att ju längre fängelsestraff, desto större möjligheter finns det för en arbetsgivare att ange straffets längd som ytterligare ett skäl för uppsägning. Även andra omständigheter kan räknas in som arbetstagarens arbetsuppgifter, arbetstagarens yrkesutövande och person.¹¹⁸

7.1.2 Rättsliga utgångspunkter

Frågan som är återkommande för både avsked alternativt hävning av ett anställningsavtal och saklig grund för uppsägning, är vad som är att betrakta som just saklig grund. Det har ovan konstaterats att någon definition av begreppet avsiktligt har undvikits. Vägledning får sökas i rättspraxis. Att en arbetstagare gör sig skyldig till

115 Prop. 1981/82:71, s.72.

116 Se exempelvis AD 2004 nr 30, AD 2004 nr 2 och AD 2011 nr 26.

117 AD 2004 nr 30.

118 L, Lunning, G, Toijer, Anställningsskydd : En lagkommentar, s. 417.

brott utanför tjänsten och på den grunden blir uppsagd, har i ett stort antal fall bedömts av domstol.

Vilken betydelse en allmän domstols brottmålsdom ska tillmätas i en arbetstvist angående avsked eller uppsägning har prövats av AD i många tidigare avgöranden. AD har uttalat att den bedömning som gjorts av de allmänna domstolarna inte är bindande för AD:s men bör tillmätas bevisverkan i tvisten.¹¹⁹

För att avgöra om brottsligheten utgör ett tillräckligt skäl för att avskeda eller säga upp en arbetstagare måste det ytterst ske med utgångspunkt i det enskilda fallet, vilket framgår av AD:s praxis.¹²⁰ En avvägning får göras mellan arbetstagarens intresse av att få ha kvar anställningen och arbetsgivarens intresse av att avsluta arbetstagarens anställning. Exempelvis kan å arbetstagarens sida beaktas rätten att få en rättvis chans och återanpassning i samhället efter ett avtjänat fängelsestraff. Arbetsgivarens incitament att avsluta anställningsförhållandet kan å andra sidan vara förlorat förtroende, arbetsgivarens anseende utåt och medarbetares förlorade förtroende.

§ 18 st. 1 LAS anger att för att ha rätt att avskeda en arbetstagare ska denne grovt åsidosatt sina åligganden gentemot arbetsgivaren. AD:s praxis ger vid handen att när det gäller offentligt anställda ska ledning sökas i den praxis som finns rörande tillämpningen av kapitel 11 § 1 i 1976 års lag om offentlig anställning. Det görs därmed en tydlig åtskillnad mellan offentlig och privat sektor. Det ställs högre krav på arbetstagare inom offentlig sektor vilket medför att brottsliga handlingar i större utsträckning kan anses innefatta ett grovt åsidosättande av den anställdes åligganden gentemot arbetsgivaren.¹²¹ Det har ansetts viktigt att slå vakt om den offentliga tjänstens integritet.¹²²

I avsnitt 5 konstaterades att hävning av ett anställningsavtal på grund av tidigare brottslighet kan vara för handen om åtminstone saklig grund för uppsägning kan anses föreligga. För att kunna besvara när så är fallet bör studeras vad domstolen beaktar samt hur domstolen resonerar kring uppsägning eller avsked. I avsnittet nedan presenteras en mängd rättsfall där en arbetsgivare sagt upp eller avskedat en arbetstagare på grund av brottslighet utanför tjänsten under pågående anställning.

119 AD 2014 nr 85.

120 Se exempelvis AD 2004 nr 30 och där refererade rättsfall.

121 AD 2014 nr 85 (se specifikt s. 9).

122 Se AD 1981 nr 168.

7.2 Rättspraxis

7.2.1 Våldsbrott

I AD 1993 nr 127 arbetade N.B. (också kallad Inköpsansvarige) som inköpsansvarig hos Aktiebolaget Hällde-Maskiner och dömdes till fängelse för misshandel, grov misshandel och övergrepp i rättssak mot N.B:s egen familj till fängelse i ett år och åtta månader. Arbetsgivaren valde att säga upp N.B.

AD konstaterade att N.B: s tjänst som inköpsansvarig är en nyckelposition i företaget och brist på förtroende för honom kan komma att skada företaget. Trots det kan inte brotten i sig utgöra saklig grund för uppsägning. Det avtjänade fängelsestraff som N.B.

genomgått under anställningen har medfört stora olägenheter för arbetsgivaren.

Tjänstens karaktär har medfört problem för bolaget att hitta en ersättare och valet att säga upp N.B. måste beaktas i ljuset av det. AD gjorde i domen en samlad bedömning och ansåg att N.B: s tjänst som inneburit en nyckelposition i företaget i samband med hans frånvaro och arbetsgivarens rubbade förtroende för N.B. utgjorde saklig grund för uppsägning.

I AD 1995 nr 7 var S.E.W. (också kallad Prästen) anställd som präst hos Stockholms skift och avskedades efter att ha blivit dömd för fem fall av misshandel. Straffet bestämdes till villkorlig dom.

AD konstaterade att det står klart att en präst måste åtnjuta allmänt förtroende för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Att göra sig skyldig till brott mot person på det sätt som prästen har gjort kan inte anses uppfylla de krav som måste kunna ställas på en arbetstagare som innehar en sådan tjänst. AD öppnade dock upp för att det i vissa mycket specifika fall kan göras undantag.

I AD 2005 nr 71 var L.S. (också kallad Polisen) anställd som inspektör hos Polismyndigheten men dömdes till en månads fängelse för misshandel av sin hustru.

Polismyndigheten avskedade L.S. på grund av misshandeln.

AD gjorde bedömningen att det är av särskild vikt att polismän avhåller sig från att begå brott. Det på grund av att det ligger inom polisens arbete att förebygga brottslighet och utreda begångna brott. AD refererade till AD 1981 nr 168, där det i domen framhölls att det är ett villkor att polisen åtnjuter allmänhetens förtroende för att polismän ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Det betyder dock inte att varje brott

som begås av en polisman utgör grund för avsked, utan en bedömning måste göras i varje enskilt fall. I målet bedömde AD att L.S. beteende inte kan anses förenligt med det krav på oförvitlighet som ställs på en polisman och laga grund för avsked ansågs föreligga.

I AD 2004 nr 30 arbetade S.S. (också kallad Brevbäraren) som brevbärare hos Posten och dömdes för misshandel och våldtäkt till fängelse i två år och åtta månader.

Posten sade upp S.S. på grund av domen.

AD konstaterade att brotten är av allvarlig art och postens invändning att förtroendet för S.S. skadats föreföll rimligt. Att S.S. tidigare dömts för liknande tidigare brottslighet är en bidragande orsak till det skadade förtroendet. AD påpekade dock att risken att förtroendet för Postens anseende utåt skadas inte bör överdrivas, ett uttalande som förekommit i ett liknande fall, AD 2001 nr 2. En annan viktig aspekt enligt AD var att brotten begicks innan S.S. påbörjade sin anställning hos Posten. Det har också en stor betydelse att brotten inte haft något att göra med hans förra anställning. AD ansåg att det saknades skäl att säga upp S.S. på grund av brottsligheten. Att S.S. måste avtjäna sitt fängelsestraff under anställningstiden ger inte heller anledning att säga upp honom.

Posten är en sådan arbetsgivare som med någorlunda enkelhet kan ersätta anställda som är frånvarande.

I AD 2011 nr 26 var A.L. (också kallad Maskinoperatören) anställd som maskinoperatör hos Norrmejerier ekonomisk förening. A.L. blev uppsagd efter att han dömts för försök till mord när han huggit sin fru med en kniv. Fängelsestraffet bestämdes till fem år.

AD poängterade att brottet i sig inte utgör saklig grund för uppsägning. Risken för att A.L. ska skada bolagets anseende är förhållandevis liten. Rädsla hos de andra medarbetarna och påverkan på arbetsmiljön som A.L. påstås kunna ge upphov till, måste vägas mot det samhälleliga intresset av att den som avtjänat sitt straff inte ska utestängas från arbetsmarknaden. AD gjorde en sammanvägning av brottsligheten i sig samt fängelsestraffets längd. Fängelsestraffet gjorde det svårt för arbetsgivaren att överblicka personalbehovet och vilka kostnader det kan komma att medföra. Därav förelåg saklig grund för uppsägning.

I AD 2014 nr 85 var A.F. (också kallad Flygteknikern) anställd av Försvarsmakten som flygtekniker. A.F. blev uppsagd efter att Försvarsmakten fått reda på att han var dömd till villkorlig dom för misshandel och ofredande av sina två barn.

AD konstaterade att den brottslighet som A.F. dömts för är av allvarlig art. Arbetet

som yrkesofficer ställer krav på laglydnad samt åtnjuter allmänheten förtroende. Enligt AD är den brottslighet som A.F. gjort sig skyldig till av sådant slag att den inte kan anses förenlig med de krav som ställs på A.F: s tjänst hos Försvarsmakten. Efter en sammantagen bedömning konstaterade AD att saklig grund för uppsägning förelåg. Det fanns inte skäl för omplacering på grund av Försvarsmaktens rubbade förtroende för A.F.

7.2.1.1 Sammanfattande kommentarer och slutsatser om våldsbrott

För Polisen, Prästen och Flygteknikern räckte ensamt det begångna våldsbrottet för att laga grund för avsked eller saklig grund för uppsägning skulle anses föreligga. Det framgår tydligt att domstolen beaktar den lojalitetsplikt som arbetstagaren har gentemot arbetsgivaren. Samtliga nämnda mål var offentliga anställningar som ställer högre krav på laglydnad än anställningar i den privata sektorn.¹²³ Samtliga anställningar innebär också en förtroendeposition som ställer särskilda krav på skötsamhet. Domstolen beaktade också att arbetsgivarens anseende utåt skulle kunna komma att skadas om arbetstagaren i fråga fick behålla sin anställning. I målet med Flygteknikern hos Försvarsmakten beaktades till och med Sveriges anseende som land som ett skäl för uppsägningen.

För den Inköpsansvarige och Maskinoperatören var endast det begångna våldsbrottet inte tillräckligt för att saklig grund för uppsägning skulle anses föreligga. Istället gjordes en sammantagen bedömning där olika faktorer beaktades av domstolen. I målet med den Inköpsansvarige beaktades tjänsten i sig som innebar en nyckelposition i företaget samt den kommande frånvaron på grund av avtjänande av fängelsestraff. I målet med Maskinoperatören beaktande domstolen förutom brottsligheten i sig, även straffets längd och de olägenheter som arbetsgivaren utsatts för.

Skillnaden mellan målen illustreras väl med beaktande av att de i Polisens och Prästens fall var ett mycket lägre straffvärde än i exempelvis Brevbärarens, Maskinoperatörens och den Inköpsansvariges fall. Trots det ansåg domstolen till och med att laga grund för avsked förelåg för Polisen och Prästen medan den Inköpsansvarige och Maskinoperatören blev uppsagd med beaktande av ett flertal

123 AD 2014 nr 85 (vid intresse se specifikt s. 9 i domen).

faktorer och Brevbäraren fick behålla sin anställning.

Fallet med Brevbäraren står ut i mängden. Det som skiljer fallet mot resterande är att Brevbäraren begått brotten innan anställningen påbörjades hos arbetsgivaren samt att han fick behålla sin anställning. Tjänsten i sig ansågs inte heller ställa krav på särskilt förtroende. Vidare beaktandes att Posten med någorlunda enkelhet kan hitta en ersättare under tiden för hans frånvaro.

7.2.2 Sexualbrott

I AD 2007 nr 63 var M.P. (också kallad Domaren) anställd som domare hos Hovrätten.

Staten avskedade M.P. då det framkommit uppgifter om att han besökt en lokal där det erbjöds sexuella tjänster mot betalning. Domaren dömdes aldrig för brott men godkände ett strafföreläggande som innebar att han gjort sig skyldig till köp av sexuella tjänster och försök till köp av sexuella tjänster.

AD refererade i domen till sitt uttalande i ett annat mål, AD 1989 nr 52, där det framgick att en domare måste åtnjuta allmänt förtroende och aktning för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Det ställs dessutom särskilda krav på offentlighetsanställda. AD konstaterade att domaren grovt åsidosatt sina åligganden mot staten och laga grund för avsked förelåg.

I AD 2001 nr 2 gällde målet K.S. (också kallad Brevbäraren) som var anställd hos Posten. K.S. dömdes för grov våldtäkt mot sin dotter. Straffet bestämdes till fängelse i fem år och han sades upp från sin tjänst som brevbärare i samband med brottmålsdomen.

AD konstaterade att brottet är av mycket allvarlig art, som självfallet skadat Postens förtroende för K.S. Det kan inte uteslutas att Postens anseende utåt kan skadas om personer som dömts för sådan brottslighet får behålla sina anställningar. Ett sådant resonemang får dock inte överdrivas då tjänsten i fråga är brevbärare utan särskilt ansvar. AD delade tingsrättens uppfattning om att brottsligheten i sig inte utgör grund för uppsägning. Brottsligheten i förening med det långa fängelsestraff och de kostnader och olägenheter det för med sig utgjorde dock saklig grund för uppsägning.

I AD 2001 nr 94 gällde målet istället O.R. (också kallad Brevbäraren) som också var anställd hos Posten. O.R. dömdes för grov våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av

underårig och sexuellt umgänge med avkomling. Straffet bestämdes till sex års fängelse.

I målet var omständigheterna i stort sätt samma som i målet ovan. AD konstaterade att brottet i sig inte utgör grund för uppsägning, med vid en sammanvägning av fängelsestraffets längd och vad det medför, förelåg även i detta fall grund för uppsägning. AD konstaterade även att någon omplaceringsskyldighet inte föreföll skälig.

I AD 2009 nr 96 var H.A. (också kallad Yrkesofficeren) anställd som yrkesofficer hos Försvarsmakten och dömdes för sexuellt utnyttjande av underårig. Straffet bestämdes till fängelse i åtta månader. H.L. sades upp från sin anställning som yrkesofficer.

AD poängterade att en tjänst som yrkesofficer kan medföra en förtroendeställning vilket också tidigare har fastslagits i rättspraxis.¹²⁴ Dock har H.A. inte haft en sådan förtroendeställning som i de refererade målen. AD konstaterade dock ändå att arbete inom Försvarsmakten ställer höga krav på laglydnad och att det är viktigt att en yrkesofficer åtnjuter allmänhetens förtroende. Sverige har uppdrag i internationella sammanhang som företräds av Försvarsmakten, där upprätthållande av förtroendet är av vikt. Brottsligheten H.A. gjort sig skyldig till är av allvarlig art och Försvarsmaktens förtroende för H.A. har rubbats. Omplacering av H.A. anses inte heller skäligt med hänsyn till det förlorade förtroendet.

7.2.2.1 Sammanfattande kommentarer och slutsatser om sexualbrott

När det gäller sexualbrott är tendenserna mycket liknande fallen avseende våldsbrott.

Både i målet med Domaren och Yrkesofficeren ansågs avsked och grund för uppsägning föreligga trots förhållandevis låga straffvärden. Trots att Yrkesofficeren inte bedömdes inneha någon chefsposition eller liknande ställning hos Försvarsmakten så framhöll domstolen att det ställs så pass höga krav på en anställning hos Försvarsmakten att brottsligheten ensamt utgör ett tillräckligt skäl för uppsägning. I fallet med Domaren ansågs grund för avsked föreligga trots att Domaren aldrig dömts av domstol utan endast accepterat ett strafföreläggande. De särskilda krav som ställs på offentlighetsanställda och att en domare måste åtnjuta allmänt förtroende för att kunna

124 Se AD 2006 nr 73 och AD 1995 nr 122.

fullgöra sina arbetsuppgifter ansågs vara tillräckliga skäl för avsked.

På samma sätt som för våldsbrotten så beaktade domstolen vilken arbetsplats det gällde samt typ av tjänst och tjänstens innehåll. I båda fallen med Brevbärarna ansåg domstolen att brottsligheten i sig inte räckte för uppsägning trots att straffet bestämdes till fängelse i fem respektive sex år. Domstolen ansåg dock att vid en sammanvägning av den allvarliga brottsligheten i sig och fängelsestraffets längd, samt de komplikationer som det medförde för arbetsgivaren, att saklig grund för uppsägning förelåg.

7.2.3 Förmögenhetsbrott

I AD 2006 nr 109 var B.S. (också kallad Terminalarbetaren) anställd som terminalarbetare hos Posten och dömdes för att ha varit delaktig i ett rån.

Fängelsestraffet bestämdes till tre år. B.S. sades upp från sin anställning som terminalarbetare.

AD konstaterade i målet att den typ av brottslighet som B.S. blivit dömd för är direkt oförenlig med de krav som ställs för tjänsten samt att Postens anseende utåt och i förhållande till övrig personal kan skadas om B.S. får behålla sin tjänst. Att han dömts för ett allvarligt tillgreppsbrott som rån under sin anställning måste beaktas i ljuset av allmänhetens förtroende för Posten och är en grundläggande förutsättning för Postens verksamhet. Den brottslighet som B.S. dömts för har skadat förhållandet mellan Posten och honom och AD ansåg att saklig grund för uppsägning förelåg. Omplacering av B.S.

ansågs inte heller skäligt.

I AD 1977 nr 21 var H (också kallad Stuveriarbetaren) anställd som stuveriarbetare i Göteborgs hamn. H dömdes för olovlig befattning med smuggelgods och grov olovlig rusdrycksförsäljning. Fängelsestraff utdömdes och bestämdes till tre månader.

Arbetsgivaren sade upp H på grund av förlorat förtroende.

AD gjorde bedömningen att den brottslighet som H gjort sig skyldig till har ekonomiskt skadat bolaget trots att H inte deltagit i de brottsliga gärningarna på ett sådant sätt att han utfört gärningarna i tjänsten. H har inte heller använt sig av de särskilda möjligheter att smuggla godset som hans anställning kunnat medföra. AD menade på att H:s handlingar medverkat till att sätta bolaget ur stånd att fullgöra sina förpliktelser gentemot tullverket. AD konstaterade därav att H borde ha insett detta och

med hänsyn till brottens omfattning och karaktär förelåg saklig grund för uppsägning.

I AD 1981 nr 51 var L.N. (också kallad Sotarlärlingen) anställd som skorstensfejare hos Malmö kommun och dömdes vid fyra tillfällen för förmögenhetsbrott. L.N.

avskedades sedan på grund av brotten.

AD gjorde bedömningen att L.N. skadat förhållandet mellan honom och kommunen genom sina begångna brottsliga gärningar. AD anförde däremot att en nyanserad bedömning av de särskilda omständigheterna i L.N:s fall bör göras. AD vägde in i sin bedömning att L.N. varit svårplacerad på arbetsmarknaden, endast är 21 år gammal och att han tidigare avtjänat ett fängelsestraff utan att kommunen varnade honom för risken att förlora sin tjänst vid upprepad brottslighet. För att L.N. inte ska förlora sin chans på arbetsmarknaden samt ha möjlighet att rehabiliteras får hans anställning hos kommunen anses vara av särskild vikt för honom. AD ansåg det godtagbart att L.N. inte fick behålla sin tjänst som sotare och därmed sin offentligrättsliga befogenhet till allmänheten. Det i form av nycklar till allmänhetens bostäder. Däremot ansåg AD att varken saklig grund för uppsägning eller avsked förelåg eftersom det inte kunde anses styrkt att kommunen inte haft möjlighet att omplacera L.N. Det fanns en möjlighet att omplacera L.N. till en tjänst på brandstationen i kommunen och avskedandet ogiltigförklarades.

I AD 2001 nr 60 var J-O. (också kallad Skyddsvakten) anställd som skyddsvakt vid Sveriges Riksbank. Han dömdes för häleribrott efter att ha bedrivit vapenhandel i enskild firma till villkorlig dom. När Sveriges Riksbank fick kännedom om brottsligheten stängdes han av från arbetet som skyddsvakt och sades sedan upp helt från tjänsten. AD konstaterade att det brott som J.O. dömts för inte varit riktat mot

I AD 2001 nr 60 var J-O. (också kallad Skyddsvakten) anställd som skyddsvakt vid Sveriges Riksbank. Han dömdes för häleribrott efter att ha bedrivit vapenhandel i enskild firma till villkorlig dom. När Sveriges Riksbank fick kännedom om brottsligheten stängdes han av från arbetet som skyddsvakt och sades sedan upp helt från tjänsten. AD konstaterade att det brott som J.O. dömts för inte varit riktat mot