Rätten till självbestämmande, kulturell identitet och överbefolkning

En rätt som erkänts i bland annat FN-stadgan (artikel 1 (2) och 55 samt kapitel XI och XII) är ett folks rätt till självbestämmande. En del menar att denna rätt skulle kunna hotas om ett land tar in invandrare och flyktingar. I slutändan är det nationens existens som en självständig, självbestämmande enhet som i så fall riskerar att gå under. 180

Principen ger uttryck för ett moraliskt värde eftersom människor har rätt till autonomi och självbestämmande inte bara som individer utan också som grupper. 181 Vissa nationer skapades relativt nyligen som en svar på krav på självbestämmande, kanske för att bli ett hem åt ett förföljt folk. Att inte äventyra dessa och andra folks 182 rätt till självbestämmande skulle kunna vara ett moraliskt värde att ta hänsyn till. Michael Dummet menar att sanningen i principen ligger i att alla har rätt att leva i ett land där en själv och andra i ens grupp inte förföljs eller driskrimineras, ett land där ens religion, språk, etnicitet och kultur inte förlöjligas, ett land där man fullt ut kan identifiera sig med staten. Alla har så att säga rätt att vara första klassens medborgare. 183 I världen finns 184 självständiga stater men 5000 etniska grupper. Många länder 184 inrymmer således olika etniciteter inom samma stat. I Sverige finns exempelvis samer som är en etniska minoriteter. Dummet menar att det inte är nödvändigt för alla etniska minoriteter att styra sig själva utan att det viktiga är att de inte förföljs, diskrimineras, förlöjligas och att de kan identifiera sig med staten. Rätten till självbestämmande kan alltså vara ett etiskt värde att ta hänsyn till. Som Dummet för fram är detta inte nödvändigtvis synonymt med att varje folk ska ha en egen stat.

Eftersom många länder redan består av olika etniciteter kan rätten till självbestämmande i allmänhet knappast användas för att utestänga människor på flykt. Men om ett land skulle ta emot så många flyktingar att ursprungsbefolkningen riskerade

Goodin s. 250 f. 180 Goodin s. 250. 181 Dummet, M s. 8. 182 Dummet, M s. 8 ff. 183

Gibney s. 42 med vidare hänvisningar.

att undertryckas skulle rätten till självbestämmande på allvar behöva beaktas i valet om fler flyktingar borde tas in. 185

Rätten till självbestämmande för etniska grupper är ett uttryck för ett mer grundläggande moraliskt värde som jag valt att kalla för värdet av kulturell identitet. Vad är syftet med att bevara en kultur? Vad har en kultur för värde? Dummet skriver att alla individers identitet bland annat kommer ifrån de traditioner och det språk som personen delar med dem omkring sig. Traditioner och språk utgör delar av en kultur. 186 En orsak till att det är värdefullt att bevara en kultur är således att den är en del av medlemmarnas identitet. Utan att på djupet gå in på psykologin bakom detta är det ändå på sin plats att nämna något om värdet av att tillhöra en grupp utifrån en psykologiskt synvinkel. Psykologin visar på att människor har ett behov av att tillhöra sociala grupper. De ger medlemmarna tillhörighet, samhörighet och identitet. De hjälper individerna att förstå världen och deras plats i den. Enligt psykologin är 187 grupptillhörighet alltså av stor vikt för individer eftersom det är en del av deras identitet. Värdet i att bevara en grupps kultur kommer också till uttryck i internationell rätt. I konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter artikel 27 framgår att individer inte ska ”förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv…”. Grupper kan dock formas utifrån många olika gemensamma nämnare så som ett idrottslag, en arbetsplats, en skola och så vidare. Grupper baserade på samma etnicitet eller kultur är bara en typ av grupper med denna funktion. Eftersom människor i allmänhet tillhöra flera olika grupper som skapar identiteter utgör den kulturella gruppen bara en del av en persons identitet. Hur stor vikt värdet av just kulturell identitet har kan följaktligen diskuteras och nyanseras vidare.

Vad är det då som skapar en kulturell identitet? Det kan till exempel vara en gemensam historia, traditioner, språk, etnicitet, politiska former och levnadssätt. Detta kan ofta vara gemensamt för människor i samma land. Så som Goodin och även Carens för fram är det dock inget argument för att skydda staten som sådan utan i stället kulturen inom landet. Berthram för dock fram att staten kan användas som ett medel 188

Dummet, M s. 20.

185

Dummet, M s. 17.

186

Aronson m fl s. 291 med vidare hänvisningar.

187

Goodin s. 250, Carens 1992 s. 40.

för att skydda kulturen i landet. Den kulturella identiteten består med andra ord av 189 olika komponenter som kan vara gemensamt för medborgarna i ett land. Staten är dock inte synonym med kulturen och värdet av kulturell identitet kan inte direkt motivera ett skydd för just staten som sådan. Däremot kan staten spela en roll i att skydda den eller de olika kulturer som finns i landet.

Gibney beskriver att följden av att en kultur försvinner är att en del av identiteten hos personerna som lever i kulturen också försvinner. Eftersom tillhörigheten i en grupp 190 med samma kultur bara är en aspekt av en persons identitet kan Gibneys uttalande nyanseras. Det är i så fall endast en del av individernas identitet som försvinner. Oavsett är det av vikt att skydda en kultur från att gå under och staten kan som sagt verka för att den eller de kulturer som finns innanför dess gränser inte gör det. Detta är ett argument som ofta förs fram för att stoppa invandrare från att komma in i ett land. Detta blir dock främst aktuellt att ta hänsyn till om det finns en verklig risk för att en kultur i mottagarlandet håller på att gå under. I en sådan situation är mottagarlandets medlemmars kulturella identitet något att väga mot övriga moraliska aspekter så som flyktingars behov av skydd.

Carens ser kultur som ett moraliskt värde och skriver att ett litet land kan ha anledning att stänga eller delvis stänga sina gränser gentemot immigranter för att skydda en bräcklig kultur. Men han påpekar också att sådana fall nog är ovanliga. 191 Michael Dummet skriver också att små land har större orsak att kontrollera immigrationen. Han utvecklar resonemanget och för fram att invandring som sker gradvis inte är ett lika stort hot mot en kultur som om ett stort antal invandrare anländer på kort tid. Detta eftersom en gradvis invandring leder till assimilation av de som kommer in. Om många anländer på kort tid och inte ser ett behov av att assimilera sig är risken däremot större att kulturen i ett litet mottagarland försvinner. Han skriver 192 vidare att kulturen i befolkningstäta länder löper mindre risk att försvinna men att dessa länder istället lättare kan bli överbefolkade. Överbefolkning är också en anledning att 193

Berthram s. 75. 189 Gibney s. 25. 190 Carens 2013 s. 286. 191 Dummet, M s. 52. 192 Dummet M, s. 73. 193

ta hänsyn till. Det finns uppenbarligen allvarliga konsekvenser med detta så som att landets resurser inte räcker till för invånarnas grundläggande behov och att ekosystemet kan lida allvarliga skador. 194

Carens och Dummet skriver om invandring i allmänhet och inte specifik om flyktingar. Flyktingar utgör bara en del av de som vill komma in i ett land. Ett land som tar emot alla invandrare tar emot många fler än bara den andel av migranter som utgörs av flyktingar. Eftersom den här uppsatsen är begränsad till just flyktingars situation behöver Carens och Dummets argument nyanseras. Risken för överbefolkning eller att en kultur går under är mycket mindre med avseende endast på flyktingar som tas emot. Ofta har flyktingar också ett större behov av att komma in i ett land jämfört med invandrare. Uttalandena om vad immigration behöver därför förstås med detta i åtanke. De utgör argument att ta hänsyn till men i en mindre utsträckning och de behöver också vägas mot behovet hos flyktingar som oftast är större än invandrares i allmänhet. En lämplig slutsats skulle därför kunna vara att vikten av att bevara en kulturell identitet och att undvika överbefolkning endast blir relevant i ett fåtal extrema fall där en mycket stor mängd flyktingar tas in på kort tid och ursprungsbefolkningen närmast blir en minoritet eller landet blir så överbefolkat att resurserna inte räcker till.

Kulturell identitet talar inte bara emot att att släppa in människor på flykt utan även för att inkludera människor med samma kultur. Gibney tar upp en sådan aspekt av kultur, nämligen politiskt kultur. När det gäller exempelvis liberala demokratiska värderingar kan även dessa ge upphov till en kulturell identitet. Många av världens länder är liberala demokratier och delar en liknande politisk uppfattning. En gemensam kulturell identitet när det gäller politik kan sträcka sig över landsgränser och kan vara en anledning att ta in andra med samma politiska uppfattning . Som exempel kan nämnas 195 politiska flyktingar som flyr till ett land som har samma politiska uppfattning som de. Självfallet bör inte att en annan politiskt uppfattning utgöra en grund för att exkludera någon. Poäng är enbart att kulturella identiteter kan skapa band över landsgränser och att de inte behöver tala mot att släppa in andra utan tvärtom kan tala för det.

Om kulturell identitet är ett något som verkligen är värt att skydda så gäller det självfallet alla kulturer. Ofta är människor på flykt medborgare av förföljda kulturella

Jmf Gibney s. 62 med hänvisning till Singer och Singer 1988.

194

Jmf Gibney s. 43-45.

grupper och deras kultur kan riskera att gå om intet på grund av restriktiv inträdespolitik. En kultur utan ett land som skyddar den förtjänar att bevaras i lika stor utsträckning som kulturer som har ett land som värnar om den. Även på detta sätt kan 196 värdet av kulturell identitet ses som en anledning för att ge asyl åt människor på flykt.

Att bevara en kultur är sammanfattningsvis av värde då denna utgör en del av en persons identitet. Detta värde kan ses som en anledning för att ta emot flyktingar dels för att de eventuellt har en liknande identitet eller för att skydda deras unika kultur om den hotas av att gå under. Värdet av kulturell identitet kan även beaktas om en kultur i ett land riskerar att gå om intet om allt för många nyanlända tas emot.