Staters ansvar gentemot medborgarna .1 Allmänt

En annan etisk aspekt att ta hänsyn till är staternas ansvar gentemot sina medborgare. En stats har nämligen ett ansvar för medborgarna i landet att exempelvis uppehålla lag, ordning, säkerhet, mänskliga rättigheter, demokrati och social stabilitet. Om ett land 206 tar in så många flyktingar på kort tid att det leder till kaos och att staten inte kan upprätthålla ordningen i landet blir förutsättningarna sämre för alla, både medborgare och flyktingar som vill få inträde. Detta hänsynstagande är av uppenbara skäl främst 207 relevant för de länder som tar emot flest flyktingar. En stor del av dessa länder är utvecklingsländer. År 2016 tog Libanon exempelvis emot över 1 miljon flyktingar och Pakistan närmare 1,4 miljoner. Speciellt vad gäller utvecklingsländer där resurserna 208 är mindre kan ett mottagande av ett stort antal flyktingar göra det svårare för staten att upprätthålla stabiliteten i landet. Om mottagandet av flyktingar leder till att situationen blir sämre såväl för invånarna som för flyktingarna är det en aspekt som är rimlig att ta hänsyn till. Detta utgör en anledning att begränsa mottagandet av flyktingar till så många som staten kan ta emot utan att den allmänna ordningen faller samman och mänskliga rättigheter inte kan uppehållas. Det är ingen mening med att ta in så många i livbåten att alla drunknar, så att säga. 209

En del har hävdat att immigranter och flyktingar kan utgöra ett hot mot ett lands säkerhet. Carens skriver att om det är olagligt för medborgare att exempelvis försöka störta staten så är sådan aktivitet grund för att inte släppa in andra med detta syfte. 210 Om det bland flyktingarna skulle finnas brottslingar med ett syfte att skada mottagarlandet, vilket i sig troligen är ovanligt, är det uppenbarligen en anledning att inte släppa in en sådan person. Hur är det då med människor av en annan politisk uppfattning som inte stödjer den liberala ordningen? Borde de släppas in i liberala demokratier? Gibney skriver att även de intoleranta bör tolereras så länge de inte utgör

Jmf Boswell s. 50 och Gibney s. 63.

206

Carens 2013 s. 277.

207

UNHCR statistical yearbook 2016, 16:e upplagan s. 7 f. Årsboken finns som internetkälla.

208

Gibney s. 30.

209

Carens 1991 s. 28.

ett hot mot att den liberala ordningen går om intet. Det kan alltså finnas anledning att 211 inte ge specifika personer asyl om de utgör ett verkligt hot mot landets säkerhet och även i förlängningen den liberala ordningen.

4.4.2 Välfärd

I många liberala demokratier utjämnar staten åtminstone de största sociala skillnaderna genom någon typ av välfärdssystem. Statens roll i att se till medborgarnas välfärd 212 skulle kunna ses som ett intresse värt att beakta. En del menar att välfärden skulle hotas om ett land tog in ett stort antal flyktingar. Skulle välfärden räcka till? Enligt Gibney beror det på två saker; statens ekonomi och en fortsatt vilja bland medborgarna att fördela resurserna emellan sig. När det gäller den ekonomiska aspekten kan en 213 massinvandring av människor föra med sig kostnader, åtminstone på kort sikt. Bland annat i form av subsidierat boende, språkträning, utbildning och hälsovård. Det skulle också kunna leda till brist på bostäder, skolor och arbete. 214

Joel Fetzer har studerat effekterna av öppna gränser i tre olika städer. Miamis gränser öppnades helt för kubaner under 1980, flyktingar från Algeriet fick fritt tillträde till Marseille 1962 och europeiska invandrare fick komma till Dublin 2004. Fetzer undersökte effekten av detta på skolor, brott, politik, arbetslöshet och lön, offentliga finanser, bostäder och rasistiskt våld. Det han kom fram till var att utifrån en empirisk synvinkel är argumenten mot öppna gränser inte så starka som många har trott. I alla städerna blev det brist på bostäder och skolor samt mer inbrott. Och i Miami även mer rasistiskt våld, mord och etniskt röstning. Skol- och bostadsbristen försvann dock med tiden då fler bostäder och skolor byggdes. Han skriver att rasism är orsaken bakom våldet och de ökade morden beror troligen på att det sändande landet medvetet skickade iväg kriminella. Förutom brottsligheten är Fetzers slutsats att alla andra betydande effekter av öppna gränser är hanterbara. 215

Gibney s. 28. 211 Gibney s. 68. 212 Gibney s. 70 f. 213 Gibney s. 71 ff. 214 Fetzer s. 117. 215

Många studier har undersökt den ekonomiska effekten av invandring. De som följer invandrare över tiden drar generellt slutsatsen att invandrare och deras efterkommande tenderar att betala in mer än de tar ut även om det inte är några större skillnader. I en amerikansk studie fann man att invandrare i genomsnitt mottog 3 000 dollar netto av staten under sin livstid men att deras barn istället bidrog med 80 000 dollar under sin livstid. I en annan studie drog man slutsatsen att de ekonomiska effekterna av en ökad invandring är relativt små och inte är en faktor som borde beräknas med i politiska beslut. Studier visar även att invandring typiskt sätt inte skadar förutsättningarna för 216 de som redan är medborgare att få arbete. En studie i Australien fann att migranter 217 hjälpte till att minska en eventuell brist på arbetskraft, etablera egna företag och få till stånd ekonomisk band mellan Australien och sina gamla hemländer. 218

I en FN-rapport med titeln ”Replacement Migration: Is it a Solution to Declining and Ageing Populations?” beskrivs migration som en lösning på problemet med en minskande befolkning som samtidigt blir äldre till följd av ökad livslängd i kombination med låga fertilitetsnivåer. Detta är något som sker i nästan alla europeiska länder och även i Japan. För att försörja sin åldrande befolkning skulle dessa länder alltså ha ett egenintresse av att ta in en stor del invandrare, en större andel än vad FN tidigare har uppskattat. Vissa länder kommer att förlora upp till en tredjedel av sin befolkning. FN uppskattar att Italien exempelvis behöver ta in 300 000 utländska arbetare för att ersätta sin åldrande arbetsskara. Det är fem gånger mer än de planerat ta in från länder utanför EU. Om inga migranter tas in behöver pensionsåldrarna i många länder höjas till 75 år för att ekonomin ska fungera. 219

Vissa menar att en ökad mångfald leder till minskat förtroende mellan ett lands invånare och att detta skulle minska den sociala solidariteten och underminera välfärden. Man jämför då till exempel Sverige som är relativt etniskt homogent och 220 har en bred välfärd med USA som är mer etniskt heterogent och har en låg välfärd.

Se Legrain s. 18 med vidare hänvisningar.

216

Legrain s. 20.

217

Hugo, G, Economic, Social and Civic contributions of first and second generation

218

humanitarian entrants: Final report to the department of immigration and citizenship 2011. Finns som internetkälla.

Replacement Migration: Is it a Solution to Declining and Ageing Populations? Finns som

219

internetkälla.

Se Gibney s. 46 med vidare hänvisning.

Denna jämförelse säger dock inget om orsakerna till varför dessa skillnader finns. Det är svårt att se något som pekar på att mångfald minskar välfärden. Sverige som blivit mer mångkulturellt har till exempel fortfarande en stark välfärd. Att USA inte har en 221 utbredd välfärd kan, som Legrain för fram, bero på den mer individualistiska attityden och misstänksamheten mot att staten ska blanda sig i för mycket, även bland låginkomsttagare, som hellre själva strävar efter den amerikanska drömmen. Vidare 222 är Japan och Sydkorea etniskt homogena men dessa länder har inte några stora välfärdssystem. Gibney för fram att Australiens och Kanadas historia tyder på att en utbredd välfärd kan frodas även med en omfattande immigration. I en studie av 21 223 länder kunde man inte visa på att en ökad etniskt mångfald hade några betydande negativa effekter på social samhörighet, åtminstone inte i Europa men däremot vid ett flertal fall i USA. 224

Att en stat har till uppgift att se till medborgarnas välfärd och utjämna åtminstone de värsta sociala orättvisorna förefaller rimligt. En liknande tanke skulle också kunna appliceras globalt. Skillnaderna i inkomst mellan de rikaste och fattigaste länderna var år 1900 10:1 och år 2000 hade de ökat till 60:1. Som Dummet skriver kan rikare länder minska den del av konsekvenserna av denna ekonomiska ojämlikhet genom att ta emot flyktingar från fattiga länder. En rättvis fördelning av välfärd kan med andra ord även 225 ses som ett argument för att ta in människor på flykt.

Som sagt är välfärden beroende av ekonomin och medborgarnas vilja att fördela resurser. Att den ekonomiska välfärden inom ett land skulle minska på lång sikt finns det inte många tecken på. Att immigration skulle minska viljan att fördela resurser kan visserligen diskuteras. Om så är fallet är det inte lika aktuellt i en diskussion om mottagandet av flyktingar som migranter i allmänhet. Vid mottagandet av en stor mängd flyktingar kan det dock bli aktuellt att ta hänsyn till hur detta skulle påverka välfärden i ett land. Min slutsats är dock att det i längden ur ett ekonomiskt perspektiv inte tycks vara problematiskt men att det är oklart om det finns en risk att viljan att fördela

Legrain s. 35 med vidare hänvisningar.

221 Legrain s. 36. 222 Gibney s. 73. 223 Legrains. 37. 224 Dummet s. 68 f. 225

resurser minskar. I praktiken är det som behöver vägas en kortsiktig ekonomisk kostnad i kombination med en eventuell risk för minskade förutsättningar för omfördelning av resurser mellan medborgarna. Hur stor denna risk är och om den ens finns är dock oklart. Välfärden i mottagarländer är ändå ett intresse att i någon mån ta hänsyn till. Dock finns det så som Berthram för fram ingen anledning till varför det skulle överväga mer trängande behov. 226