5.5.1 Prop. 2009/10:147 Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.
År 2010 höjdes straffen för olika allvarliga våldsbrott. Det gjordes delvis genom att det i straffvärdesparagrafen 29 kap. 1 § BrB lades till att det särskilt ska beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv hälsa eller trygghet till person. Mord är ett av de brott som uttryckligen omfattas av ändringen. 118
114 Se avsnitt 3.4.3.
115Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet: Remissvar Dnr Ju 2007/10575- L5, s.
1 f.
116 Se avsnitt 4.3.
117Holmqvist, 2000, 3 kap. 1 § BRB, s. 5.
118 Prop. 2009/10:147, s. 1 och 41.
43
I propositionen framkom att brottets allvar och klandervärdhet fortsatt skulle vara utgångspunkten för påföljdsbestämningen. Olika stränga brott skulle ha olika stränga straff i enlighet med proportionalitetsprincipen. Dock ansågs det ha skett en förändring i allmänhetens syn på våldsbrottslighet och det föranledde en ändring för att straffen skulle stämma överens med samhället syn på brotten.
Regeringen uttryckte att synen på brott som innebär avsiktliga angrepp på enskil-das fysiska integritet har förändrats till det strängare. Bland de brotten återfinns brotten mot liv. Skälen gav även uttryck för att människor skadas psykiskt av olika våldsbrott och det var ett starkt skäl till att höja straffen.119 Trots tidigare lagändringar upplevde regeringen att den skärpta synen på brott inte fick genom-slag i domstolspraxis. Det fanns därför skäl att höja straffen generellt. 120 Resultatet av förändringen syftade till att de brott som omfattades av formu-leringen i 29 kap. § 1 BrB skulle resultera i ett högre straffvärde än för andra brott. Hänsyn skulle enligt propositionen tas till om brottet ligger högt eller lågt i straffskalan. Regeringen gav även exempel på hur straffvärdebedömningen för olika brott skulle komma att gå till. För grov misshandel med ett straffminimum om ett års fängelse skulle straffvärdet efter en bedömning genom nya 29 kap. 1
§ BrB bestämmas till ett år och tre månader. För dråp med ett tidigare straffvärde om sex år skulle straffvärdet efter ändringen uppgå till ungefär åtta år.121 Brotten skulle alltså efter ändringen ligga lite högre i straffskalan efter straffvärdebedöm-ningen än vad de tidigare gjorde.122
5.5.2 Analys
De mest framträdande argumenten för den generella höjningen tycks vara att synen på allvarliga våldsbrott har förändrats och att det krävs en ändring med hänsyn till proportionalitetsprincipen. Brotten är mer klandervärda och ska där-för straffas hårdare. Som redogjorts där-för i kapitel fyra skriver Andersson och Nils-son att lagstiftaren ofta hänvisar till proportionalitetsprincipen men att de tilläm-par den felaktigt. Istället för att se det som att ett straff ska stå i proportion till brottet och att olika straffskalor ska stå i proportion till varandra ligger fokus på att allmänheten anser ett visst brott vara mer klandervärt och att straffet därför ska ändras för att stå proportion till den ändrade synen. Lagstiftaren måste även ta hänsyn till hur straffskalan förhåller sig till andra brotts straffskalor. Även om proportionalitetsprincipen enligt Anderssons och Nilssons uppfattning tillämpas felaktigt är min mening att lagstiftaren faktiskt tar hänsyn till relativ proport-ionalitet eftersom förarbetet syftar till att faktiskt ändra straffen för likartad brottslighet, våldsbrottsligheten. Det medför att det råder relativ proportionalitet
119 Prop. 2009/10:147, s. 9 f.
120 Prop. 2009/10:147, s. 11.
121 Prop. 2009/10:147, s. 15.
122 Prop. 2009/10:147, s. 41 f.
44
mellan de olika straffskalorna för brotten. På det sättet är straffskalorna proport-ionerliga även i förhållande till varandra.
Även om argumentet för höjningen av straffvärdet är att förbättra proport-ionalitet kan det inte bortses ifrån att höjningen genomförs på grund av samhälls-opinionen. Det är tveksamt om argument avseende vad samhället vill ha för straff är relevant vid höjning av ett straffvärde. Problemet är fortsatt att regeringen ger sken av att lösa ett problem som inte kan lösas genom höjda straff. Å andra sidan så vore det konstigt om straffvärdet för olika brott inte kunde ändras i takt med samhällets utveckling. Om vad som sågs som allvarligt skulle vara beständigt ge-nom tid så skulle sedlighetsbrotten vara det som straffades hårdast i Sverige idag, vilket många nog kan hålla med om skulle skava.
Asp har uttryckt att det kan ifrågasättas hur mycket effekt straffhöjningen skulle få eftersom skrivningen varit så generell. Han menar dock att fördelen med formuleringen är att det lämnas till domstolen att bestämma om det ska bli en skärpt bedömning för vissa brott och att det är ett betydligt smidigare sätt att höja straffen på än att genomföra ändringar direkt i brottens straffskalor. Det som enligt Asp dock kan kritiseras är de generella anvisningar om hur höjningen skulle påverka specifika brotts straffvärden. Till exempel för grov misshandel skulle inga fall (vid en direkt bokstavstolkning av motiven), efter straffvärdeshöj-ningen, hamna vid straffminimum vilket skulle vara orimligt.123 Ur maktbalans-synpunkt är det diskutabelt om lagstiftaren verkligen ska lägga sig i vilket konkret straffvärde olika brott ska få. Lagstiftarens uppgift är att bestämma det abstrakta straffvärdet, det vill säga straffskalan, medan det specifika straffet ligger på dom-stolen att fastställa.124
Motiven borde kunna sägas visa tendenser av det som Jareborg beskriver som en offensiv kriminalpolitik där ändrad syn på våldsbrottslighet, större krav från allmänheten på en effektivare brottsprevention och minskad hänsyn till humani-tet och restriktivihumani-tet i påföljderna är några av verkningarna. Om vissa brott inte längre skulle kunna hamna vid straffminimum på grund av det höjda straffvärdet så kan inte domstolarna heller vara restriktiva med utdömandet av hårda straff.
Lagstiftaren gör det sannolikt svårare för domstolen att döma ut straff i enlighet med de grundläggande principer som de har att följa, till exempel kraven på hu-manitet och proportionalitet.
123 Asp, 2016, s. 158.
124 Se avsnitt 3.4.2 och 3.4.3.
45