Samhällets syn

Argumentet som anförs i samtliga förarbeten är att samhällets syn på mord har ändrats. Det redogörs sällan för hur eller varför samhällets syn har ändrats utan det är snarare ett konstaterande. Som Andersson och Nilsson anför är det som att samhället kan beställa ett hårdare straff genom att uttrycka missnöje över det brottsliga samhället. Kvantitativa bedömningar om brottsligheten får stå tillbaka för argument om samhällets syn. Deras iakttagelser är tydliga i reformen från 2014 där det i propositionen anförs att antalet mord har minskat men att det trots det krävs en höjning av straffen för att markera samhället avståndstagande.

Samhällets syn blir också ett argument som används som expressiv allmänpre-vention, som Jareborg kallar det. Att höja straffen som svar på ett missnöje är ett sett för politikerna att visa handlingskraft och på så sätt lugna allmänheten. Ar-gumentet som sådant är enligt min mening inte problematiskt utan snarare be-hövligt. Makten utgår enligt grundlagen ifrån folket och ska fortsatt göra så. Där-emot är det problematiskt att höjda straff för mord ständigt är det som ska för-ändra samhällets för-ändrade syn. Enligt Jerre och Thams studie är det okunskap och brist på information som medför att människor på direkt fråga om straffnivåerna i Sverige svarar att de är för låga. Svaren blir dock inte desamma om mer inform-ation om brottet lämnas.

6.2 Kriminalpolitiken och maktbalansen

I kapitel fyra om den ändrade kriminalpolitiken redogjordes för Andersson, Nils-son och Jareborgs uppfattningar om en ändrad kriminalpolitik. Författarna har noterat att det allmänna rättsmedvetandet allt oftare används som argument för att legitimera en kriminalisering eller straffhöjning. Det går utifrån granskningen och analysen av förarbetena i kapitel fem att dra slutsatsen att deras uppfattning även stämmer vad avser straffet för mord. Många av ändringarna hänvisar till samhällets ändrade syn som det största skälet till varför det krävs en straffhöjning avseende straffet för mord. I reformerna 2010, 2014 och 2017 tycks det dessutom som att argumentet ensamt är det som legitimerat ändringen. Visserligen hänvisas till proportionalitetsprincipen men oftast dess förhållande till samhällets ändrade syn och inte i förhållande till andra brott eller olika sorters mord. Att argumentet

63

ensamt motiverar en ändring av mordbestämmelsen är enligt min mening oro-väckande. En sådan ordning medför att det ständigt går att höja straffen utan att egentligen hänvisa till specifika faktorer om varför det är nödvändigt.

Det ligger även något i Jareborgs uppfattning om att kriminalpolitiken har gått från att vara defensiv till att bli mer offensiv. I förarbetet till 1965 års lagänd-ringen betonades att brottsförebyggande arbete ska genomföras tillsammans med lagändringar för att få bukt på kriminaliteten. I förarbetet anfördes även att arbe-tet präglats av ett humaniarbe-tetstänk. 2014 års lagändring däremot visar tendenser av en mer offensiv kriminalpolitik där straffhöjningen snarare tycks vara ett steg mot att lösa ett av samhället upplevt problem. Som Jareborg anfört kan en of-fensiv kriminalpolitik förklaras genom snabba ingripanden mot upplevda pro-blem som bland annat medför en ökad repressionsnivå och minskad hänsyn till humanitet och restriktivitet. Straffet för mord har under loppet av tio år ändrats tre gånger genom lagändring och en gång genom en straffvärdesändring. Att det utöver det finns två icke ännu antagna straffhöjningsförslag är enligt min mening ett tecken på en mer offensiv kriminalpolitik med snabba relativt ogenomtänkta ändringar. Det som riksdagen vill uppnå, att göra livstidsstraffet till normalstraf-fet för mord, hade säkerligen kunnat uppnås genom betydligt färre lagändringar om lagstiftningsarbetet hade tagit lite längre tid och viss vikt hade lagt vid vad olika remissinstanser anfört.

Huruvida det ligger något i Andersson och Nilssons uppfattning, om att HD till följd av en offensivare kriminalpolitik har blivit mer aktiv, är svårt att fastställa.

Vad avser mord anser jag inte att så är fallet. De fall där HD eventuellt skulle kunna sägas ha agerat i strid med lagstiftarviljan är i Knivmordsdomen och i Bultsaxmordsdomen. I Knivmordsdomen kan HD visserligen sägas ha motarbe-tat den omvandlingspraxis som hade utvecklats på området. Det beror på att HD inte utdömde livstids fängelse för mordet eftersom konsekvenserna för den dömde blir betydligt större på grund av den ökade verkställighetstiden för ett omvandlat livstidsstraff. Däremot så anser jag att HD har agerat inom sitt mandat eftersom det vid tiden bara fanns två stycken påföljder, tio år och livstids fäng-else. HD dömde till tio år i enlighet med proportionalitetsprincipen och kan där-för sägas ha haft straffrättsinterna skäl där-för domslutet. I Bultsaxmordet dömde HD i strid mot lagstiftarviljan med stöd av legalitetsprincipen. Som redogjorts för i kapitel tre så finns det enligt Lernestedt möjlighet att bortse från motiven till en bestämmelse om de står i strid med straffbudets ordalydelse. Som redan konstaterats i uppsatsen var så fallet efter lagändringen 2014. HD har av den anledningen haft straffrättsinterna skäl för att gå emot lagstiftarviljan även i Bult-saxmordsdomen.

Maktbalansen mellan HD och lagstiftaren verkar, i alla fall vad avser straffet för mord, vara i linje med vad som gäller för aktörerna enligt lag. Det kan dock noteras i 2010 och 2014 års lagändring, att lagstiftaren ibland gör anspråk på att fastställa det konkreta straffvärdet för mord och inte alltid beaktar systemet som helhet. Risken med en mer aktiv lagstiftare, som inte tar hänsyn till den dömande-

64

och verkställandemakten, är att även HD blir mer aktiv och vi till följd av det får en skiftad maktbalans.

6.3 Avslutande slutsats

För att avslutningsvis besvara syftet. Bestraffningsideologierna beaktas till viss del i ändringarna av straffet för mord. Främst beaktas proportionalitetsprincipen även om den inte alltid beaktas enligt dess egentliga betydelse. Det främsta skälet för ändringarna har dock varit att samhället syn på mord har ändrats och att det i sig motiverar en straffhöjning. Att det är ett ständigt återkommande skäl stäm-mer väl överens med uppfattningen om att kriminalpolitiken har blivit stäm-mer of-fensiv, vilket kan noteras vad avser straffet för mord. Att en offensiv kriminal-politik skulle ha medfört att även HD har blivit mer aktiv är dock mindre riktigt.

I de morddomar där HD har trotsat lagstiftarviljan så har domstolen haft straff-rättsinterna skäl för att göra så och måste därför anses ha agerat inom sitt mandat.

65

Källförteckning

Offentligt tryck

Proposition

Kungliga Majestäts proposition nr 10 år 1962

Prop. 1987/88:120 Om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljd-sval m.m.)

Prop. 2005/06:35 Lag om omvandling av fängelse på livstid Prop. 2008/09:118 Straffet för mord m.m.

Prop. 2009/10:147 Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.

Prop. 2013/14:194 Skärpt straff för mord Statens offentliga utredningar

SOU 1953:14 Förslag till brottsbalk

SOU 1986:14 Påföljd för brott 2 (om straffskalor, påföljdsval, straffmätning och villkorlig frigivning m.m.)

Departementsserie

Ds 2017: 38 Livstidsstraff för mord Lagrådsremisser

Lagrådsremiss, Straffet för mord, 25 april 2019

Rättspraxis

Högsta domstolen NJA 1985 s. 510 NJA 1999 s. 531 NJA 2007 s. 194 NJA 2013 s. 376 NJA 2016 s. 3

66

Litteratur

Andersson, Robert & Nilsson, Roddy, Svensk kriminalpolitik, 2. Uppl., Liber, Stockholm, 2017 [cit: Andersson m.fl., 2017]

Asp, Petter & Ulväng, Magnus, Kriminalrättens grunder, 1. Uppl., Iustus, Uppsala, 2010 [cit: Asp m.fl., 2010]

Asp, Petter, ’Straffet för mord’, Juridisk publikation, 2016, häfte 1, s. 147–170 [cit:

Asp, 2016]

Borgeke, Martin & Heidenborg, Mari, Att bestämma påföljd för brott, 3. Uppl., [utök.

och aktualiserade] uppl., Wolters Kluwer, Stockholm, 2016 [cit: Borgeke m.fl., 2016]

Holmqvist, Lena (red.), Brottsbalken: en kommentar. D. 1, (1-12 kap.) : brotten mot person och förmögenhetsbrotten m.m., Norstedts juridik, Stockholm, 2000, (Nordstedts Blå Bibliotek) [cit: Holmqvist, 2000]

Häthén, Christian, Stat och straff rättshistoriska perspektiv, 2. Uppl., MTM, Johannes-hov, 2014 [cit: Häthén, 2014]

Inger, Göran, Svensk rättshistoria, 4. Uppl., [rev.] uppl., Liber ekonomi, Malmö, 1997 [cit: Inger, 1997]

Jareborg, Nils, Straffrättsideologiska fragment, Iustus, Uppsala, 1992 [cit: Jareborg, 1992]

Jareborg, Nils, Allmän kriminalrätt, Iustus, Uppsala, 2001 [cit: Jareborg, 2001]

Jareborg, Nils, ’Rättsdogmatik som vetenskap’, Juridisk tidsskrift, 2004, häfte 1, s.

1–10 [cit: Jareborg, SVJT 2004]

Jareborg, Nils, ’Vilken sorts straffrätt vill vi ha? Eller Om defensiv och offensiv straffrättspolitik’, i Inkast i straffområdet, Iustus, Uppsala, 2006, s. 11–28 [cit: Ja-reborg, 2006]

Jareborg, Nils, ’Rättvisa och straffnivå’, i Anderberg, Andreas (red.), Festskrift till Josef Zila, Iustus Förlag AB, Uppsala, 2013, s. 81–95 [cit: Jareborg, 2013]

Jareborg, Nils & Zila, Josef, Straffrättens påföljdslära, 5. Uppl., MTM, Johanneshov, 2017. [cit: Jareborg m.fl., 2017]

Jerre, Kristina & Tham, Henrik: Svenskarnas syn på straff, Rapport 2010:1, Stock-holm, 2010 [cit Jerre m.fl., 2010]

Kleineman, Jan, ’Rättsdogmatisk metod’, i Korling, Fredric & Zamboni, Mauro (red.), Juridiska metodlära, 1. Uppl., Studentlitteratur, Lund, 2013, s. 21–35 [cit:

Kleineman, 2013]

Lernestedt, Claes, Kriminalisering: problem och principer, Iustus, Diss. Stockholm:

Univ., 2003, Uppsala, 2003 [cit: Lernestedt, 2003]

Lernestedt, Claes, Dit och tillbaka igen: om individ och struktur i straffrätten, Iustus, Uppsala, 2010, [cit: Lernestedt, 2010]

Lernestedt, Claes, ’I grevens tid? Ändrade rutiner för fängelse på obestämd tid’, i Straffrättens karta och landskap, 1. Uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2013 s. 307-323 [cit: Lernestedt, 2013]

Peczenik, Aleksander, Vad är rätt?: om demokrati, rättssäkerhet, etik och juridiskargu-mentation, 1. Uppl., Fritze, Stockholm, 1995. [cit: Peczenik, 1995]

Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumen-tation, 4 Uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2018 [cit: Sandgren, 2018]

Träskman, Per Ola, Påföljd, proportionalitet och prioritering av samhällsstraff, SvJT 2003 s. 173–194 [cit: Träskman, SvJT 2003]

Victor, Dag, Rättsmedvetande och straffvärde, Stockholm, 1981 [cit: Victor, 1981]

67

Victor, Dag, ’Politik och straffsystem – ett drama under utveckling’, i Victor, Dag & Ashworth, Andrew (red.), Varning för straff: om vådan av den nyttiga straffrät-ten, Fritze, Stockholm, 1995, s. 57–76 [cit: Victor, 1995]

Övrigt

Artiklar

Martinsson, Dennis (2018) ”Straffet för mord – en pingismatch mellan politiker och jurister”, Gefle Dagblad, lydelse 2019-04-09 [cit: Martinsson, 2018]

Brottsförebyggande rådet

Brå kortanalys, Livstidsdomar – utveckling och faktisk strafftid, 2015 [cit: BRÅ, 2015]

Remissvar

Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet: Remissvar Dnr Ju 2007/10575- L5

Kriminologiska institutionens underlag för Stockholms universitets remissvar på Ds 2017:38, Livstidsstraff för mord