5.4.1 Prop. 2008/09:118 Straffet för mord m.m.
Möjligtvis på grund av uttalandena i Knivmordsdomen103 och efterföljande praxis fann regeringen det extra angeläget att genomföra förändringar för mordbestäm-melsen. Det ansågs inte tillräckligt skyndsamt att det gjordes i samband med en kommande straffnivåutredning varför ett delbetänkande lämnades med förtur angående straffskalan för mord.104 Det resulterade i en proposition där mord-pararafen ändrades och fick följande lydelse:
”Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid.”105
Det främsta skälet till att straffskalan gjordes om var att det krävdes en nyan-sering av straffskalan. I propositionen anfördes att en omvandling av ett livstids-straff till ett tidsbestämt livstids-straff resulterade i fängelse i 18–25 år. Det konstaterades därigenom att glappet mellan ett tidsbestämt mordstraff om tio år och livstids-straffet var allt för stort. Det argumenterades även för att glappet medförde att proportionalitetsprincipen inte kunde få den genomslagskraft som den krävde, där allvarligare brott skulle resultera i strängare straff. Med den gamla straffskalan om fängelse i tio år eller på livstid var det svårt att döma ut proportionerliga straff. Även om det förelåg försvårande omständigheter i enskilda fall fanns ingen möjlighet att döma till något annat än tio års fängelse om inte brottet var att hänföra till den allvarligaste sortens mord. Detsamma gällde möjligheten att ta hänsyn till förmildrande omständigheter. Det anfördes även i propositionen att
102Asp, 2016, s. 150.
103 Se citat ovan i avsnitt 5.3.3.
104 Lernestedt, 2013, s. 315.
105 Prop. 2008/09:118, s. 5.
40
samhällets syn på våldsbrott har förändrats och att det därvid var av större vikt att kunna markera mot våldsbrott på ett strängare sätt. 106
Ett ytterligare argument i förarbetet var utvecklingen av praxis. Det konstate-rades att livstidsstraffen fram till år 2007 ökade men att det efter NJA 2007 s. 194 minskade. Det berodde sannolikt på HD:s uttalande om att livstidsstraffet skulle förbehållas de allvarligaste formerna av mord. Till följd av domen och den mins-kade användningen av livstidsstraffet krävdes enligt regeringen en förändring av straffskalan för att kunna få en mer nyanserad straffskala där omständigheterna i det enskilda fallet kunde få större betydelse för valet av påföljd.107
För att nyansera straffskalan föreslogs ett införande av tidsbestämda straff mellan tio och 18 år. Det anfördes även att det fanns förslag om att livstidsstraffet skulle vara normalstraffet men regeringen ansåg att det fortsatt skulle medföra stora skillnader i verkställighetstiden mellan påföljderna vilket inte skulle medföra den eftersträvade nyanseringen.108
Regeringen ansåg att straffet för mord, precis som före ändringen, skulle utgå från tio års fängelse. Det strängaste straffet skulle fortsatt vara livstids fängelse.
18 år ansågs som ett lämpligt maximistraff för det tidsbestämda straffet. Det skulle omfatta mord som inte var flerfaldiga eller mord i kombination med åter-fall i allvarlig brottslighet. Utöver 18 år ansågs livstidsstraffet vara tillräckligt. In-förandet av det tidsbestämda straffet om 18 år skulle medföra att domstolarna kunde göra nyanserade bedömningar och framförallt proportionerliga bedöm-ningar. Regeringen uttryckte även att ett införande av 18 år som maximistraff tar bort en eventuell tröskeleffekt mot de omvandlade livstidsstraffen vilket ville uppnås.109
Det konstaterades även att livstidsstraffet bör förbehållas de allvarligaste for-merna av mord. Som exempel gavs mord med flera offer, mord och annat allvar-ligt brott i kombination samt mord efter tidigare allvarlig brottslighet.110
5.4.2 Analys
Det huvudsakliga argumentet för förändringen av straffskalan för mord 2009 var att skapa en mer nyanserad straffskala. Det är ett tydligt uttryck för proportion-alitetsprincipen eftersom en graderad straffskala resulterar i att olika klandervärda mord kan få olika stränga straff. Det blev enligt min uppfattning en klar förbätt-ring från den tidigare lagen. Lösningen tycks dock vara att höja straffen. Något som dock är anmärkningsvärt och enligt Lernestedt även oroväckande är att det i propositionen inte överhuvudtaget diskuteras huruvida samma lösning hade
106 Prop. 2008/09:118, s. 25 f.
107 Prop. 2008/09:118, s. 26.
108 Prop. 2008/09:118, s. 26.
109 Prop. 2008/09:118, s. 27.
110 Prop. 2008/09:118, s. 43.
41
kunnat nås genom att sänka verkställighetstiden för det omvandlade livstidsstraf-fet. Problemet var att ett tidsbestämt straff var betydligt kortare än ett omvandlat livstidsstraff om 18–25 år och skillnaden däremellan ansågs vara för stor.111 Före 1994 omvandlades livstidsstraffet som regel till 12-16 års fängelse. Glappet mel-lan straffen var då inte så stort och reglerna hade tillämpats på samma sätt i trettio år. Lernestedt skriver att lagstiftaren verkar se HD:s uttalande i NJA 2007 s. 194 som någon slags revolution mot lagstiftaren när det kanske egentligen bara var ett försök att gå tillbaka till hur det varit i 30 år. Lagstiftaren verkar tycka att förändringen 1994 till högre omvandlade straff är mer etablerat och önskvärt än de tidigare 30 årens praxis.112 Även om det går att hålla med Lernestedt i vissa avseenden så är det också anmärkningsvärt att HD går emot den omvandlings-praxis som faktiskt hade utvecklats. Att omvandlings-praxis utvecklats i en strängare riktning gav uttryck för en önskan om strängare omvandlade straff. Att ständigt sträva tillbaka till hur någonting har varit skulle inte vara i linje med att olika brott kan vara olika klandervärda i olika tider.
Lagstiftaren använder ordet nyansera i avsikten att göra straffskalan mer pro-portionerlig. Enligt Lernestedt är nyansering som begrepp kanske felaktigt i för-hållande till vad lagstiftaren faktiskt gör. Det är snarare ett sätt att generellt höja straffet för mord. Det som lagstiftaren negligerar är att även om höjningen enbart avsåg straffet för mord så kan det leda till en önskan om att höja straffskalorna för andra brott vilket resulterar i hårdare straff generellt.113 Genom att tro att straffhöjningen endast påverkar mordbestämmelsen glöms det bort att proport-ionalitetens relativa funktion kräver proportionalitet även mellan andra brott, i det här fallet mellan andra allvarliga våldsbrott. Det blir därför i närmast ound-vikligt att inte höja straffen för även andra brott efter höjningen av straffet för mord år 2009. Dock fanns det ett behov av en mer graderad skala eftersom, som lagstiftaren skriver, det inte fanns utrymme för HD att beakta varken försvårande eller förmildrande omständigheter vid bedömandet av straffvärdet. När lagstifta-ren på detta sätt ändrar det abstrakta straffvärdet så ökar möjligheten för HD att göra en mer proportionerlig bedömning av det konkreta straffvärdet. Precis som Victor förespråkar så ska lagstiftaren ta hänsyn till systemet som helhet och vad den dömande makten har att ta hänsyn till i sin beslutsprocess, vilket lagstiftaren ändå gör i motiven till ändringen.
Ett mer omdiskuterat argument som anförs i propositionen är att samhällets syn på våldsbrott har förändrats. Det kan ses som problematiskt att använda ar-gument om att samhällets syn på brottet har förändrats i syfte att höja ett brotts straffvärde. Enligt Jareborg och Zila är argument om vad det ”allmänna rätts-medvetandet” anser inte argument som är lämpliga när det kommer till att höja straffvärdet för ett brott. Argumenten ska enligt dem vara av politisk eller juridisk karaktär och inte sociologisk. Åsikterna verkar dock skilja sig åt i frågan om vilken
111Lernestedt, 2013, s. 316.
112 Lernestedt, 2013, s. 317.
113 Lernestedt, 2013, s. 319.
42
argumentation som är relevant. Borgeke och Heidenborg är av uppfattningen att det är synen på hur allvarligt ett brott är som ska verka vägledande vid höjning av straff, däremot skriver de inte uttryckligt att det är samhällets syn som ska be-aktas. 114 Min uppfattning är dock att Jareborg och Zilas åsikt snarare rör det kon-kreta straffvärdet än det abstrakta, men det kan inte sägas med säkerhet. Vad som däremot kan sägas med säkerhet är att lagstiftaren använder samhällets ändrade syn som något som ligger till grund för ett höjt straffvärde, istället för att hänvisa till mer specifika faktorer om varför straffvärdet borde höjas. Enligt Andersson och Nilsson är det något som verkar bli allt vanligare vid strafflagstiftning och som också är diskutabelt eftersom höjda straff möjligtvis inte är lösningen på samhällets upplevda problem. I Kriminologiska institutionen vid Stockholms Universitets remissvar hänvisas till en dansk studie om det allmänna rättsmed-vetandet som uttrycker att samhället efter utfrågning generellt skulle döma ut mildare straff för våldsbrott än både lagstiftaren och domstolen. Det är alltså inte säkert att allmänheten faktiskt förespråkar höjda straff bara för att synen på ett brott har förändrats.115 Liknande studie har även genomförts i Sverige som fick liknande resultat. Det är två exempel som bekräftar Andersson och Nilssons upp-fattning att frågan om hur samhället vill lösa problemet sällan ställs. Höjda straff är den självutnämnda lösningen.116
Argumenten som framförs i propositionen är legitima även om de kanske inte är helt sakligt riktiga. Trots det upplevs propositionen legitim och genomarbetad.
Enligt lagkommentaren till 3 kap. 1 § BrB är reformen inte på något sätt ett för-sök att ändra HD:s dom från 2007 utan snarare ett sätt att fastställa den. Genom reformen blir det möjligt för HD att beakta samtliga omständigheter i det en-skilda fallet, precis som HD skrev att den hade att göra i Knivmordsdomen.117