Att upprätthålla ett ekonomiskt hållbart skogsbruk var ett gemensamt intresse bland de privata skogsägarna (13/16), även om betydelsen av ekonomin varierade från att vinst sågs som det primära motivet/visionen med skogen till att skogsbruket skulle vara ekonomiskt självgående. Ekonomi utgjorde endast i ett fåtal fall det enda moti- vet/visionen med skogen, andra värden som rekreation, t.ex. jakt och friluftsaktivi- teter, kultur- och lokalhistoria, att föra skogen vidare till nästa generation och att ha en välskött skog beskrevs också som viktiga värden. Ingen av de privata skogsägar- na uttryckte spontant att bevarande av biologisk mångfald, eller annan naturhänsyn för den delen, var ett viktigt motiv eller vision med skogen, däremot angav tio av sexton privata skogsägare att detta var ett viktigt mål för deras verksamhet när de tillfrågades direkt. Denna motstridiga bild tyder på att det är ekonomiska och sociala värden som ligger skogsägarna varmast om hjärtat även om attityden gentemot bio- logisk mångfald också måste ses som relativt positiv. Detta resultat överensstämmer även med tidigare forskning kring skogsägares attityd gentemot biologisk mångfald (Kangas & Niemeläinen 1996; Götmark m.fl. 2000; Uliczka m.fl. 2003). Bland före- trädarna för storskogsbruket var det också övervägande andra värden än biologisk mångfald som prioriteras (3/4), som t.ex. ekonomi eller rekreation. Undantaget var Sveaskog, ett statligt ägt skogsbolag, som angav en delad prioritering mellan pro- duktion och miljö. Biologisk mångfald angavs dock som ettviktigt motiv/vision med skogsbruket av samtliga företrädare för storskogsbruket som var betydligt tydligare i sina prioriteringar och intressen än de privata skogsägarna.
Även om attityden gentemot biologisk mångfald bland privata skogsägare var relativt positiv så var attityden gentemot död ved övervägande negativ. Majoriteten av de tillfrågade privata skogsägarna (9/16) ansåg inte att det var angeläget med död ved i skogen, och även bland de som tyckte att död ved var angeläget återfanns re- servationer som t.ex. ”ja, men det måste finnas en balans” eller ”ja, man kan inte ta reda på det man inte kan använda”. Överlag var negativa kommentarer som t.ex. att död ved är fult, att död ved försvårar arbetet i skogen och att död ved sprider sjuk- domar och insekter vanliga bland privata skogsägare (13/16). Flera av dessa kom- mentarer har direkta beröringspunkter med de ekonomiska och sociala värden som prioriterades av skogsägarna. Ur ett ekonomiskt perspektiv uppfattade de privata skogsägarna död ved som ett problem genom i första hand en ökad risk för insekts- skador. Även sociala värden ansågs påverkas negativt av död ved, flera privata skogsägare påpekade att rekreation och arbete i skogen försvårades av vad de ansåg vara stora mängder död ved. Död ved överensstämmer inte heller med den traditio- nella svenska bilden av en ”välskött” skog, där en estetiskt tilltalande parkskog ofta anges som något av ett ideal. När det gäller attityden till död ved skiljde sig stor- skogsbruket och de genomförande aktörerna avsevärt från de privata skogsägarna, ________________________________
4 Besöksfrekvens är ett mer talande mått än det ofta förekommande utbo/åbo, särskilt då fallstu- dieområdet ligger på gränsen mellan olika kommuner.
då dess företrädare mangrant ansåg att död ved var angeläget. Några negativa kom- mentarer av den typ som var vanligt förekommande bland privata skogsägare angavs inte av någon av dessa respondenter, med undantag för en skogsmaskinförare som ansåg att död ved var fult.
Beteende
Negativa attityder till trots angav samtliga privata skogsägare att de bevarar död ved som en del i sitt skogsbruk, även om endast en angav att död ved lämnades i stor utsträckning medan flertalet (10/16) lämnade död ved i viss utsträckning. Det var i första hand vid slutavverkning som de privata skogsägarna angav sig ta hänsyn till död ved (6/8) medan få bevarade död ved i samband med andra skogliga åtgärder som gallring (2/8) och röjning (2/8). Då det är vid dessa åtgärder som förutsättning- arna för skogsbeståndet sätts (Samuelsson & Ingelög 1996) och att det behövs en kontinuerlig tillförsel av död ved (de Jong m.fl. 1998), så kan den bristande hänsy- nen till död ved vid dessa åtgärder utgöra ett problem. Även här skiljde sig stor- skogsbruket från de privata skogsägarna. Samtliga företrädare angav att hänsyn tas vid samtliga skogliga åtgärder och tre av fyra angav att död ved lämnas i stor ut- sträckning.
Bevarande av död ved från de privata skogsägarnas sida i samband med slutav- verkning måste sättas i relation till att majoriteten av de privata skogsägarna (totalt 13/16 och 5/6 som angav sig ta hänsyn till död ved i samband med slutavverkning) inte genomförde slutavverkning på egen hand utan anlitade extern hjälp. Enligt skogsmaskinförarna förekommer endast en begränsad kontakt med skogsägarna i samband med avverkning/gallring, kontakterna sköts i första hand av virkesköparna. När skogsägaren är involverad handlar det dock relativt ofta om att minska den na- turhänsyn som planerats, särskilt att minska mängden död ved (påtalas av samtliga genomförande aktörer som hade kontakt med privata skogsägare, 8/10). Då skogs- ägaren har det slutgiltiga ordet om vad som skall göras på deras mark innebär detta, enligt flera skogsmaskinförare, att mer död ved tas bort än planerat (vilket sedan rapporteras i avvikelserapporter). Det påpekas dock att det finns en stor variation vad gäller de privata skogsägarnas inställning till naturhänsyn och död ved. Detta förekommer inte, enligt skogsmaskinförarna, på storskogsbrukets mark där en mer konsekvent hantering av död ved sker.
Bland de privata skogsägarna angav flertalet att de lämnar torrträd och lågor (10/16 respektive 8/16), liksom grenar och toppar (GROT, 12/16) samt högstubbar (8/16). Andra åtgärder som företogs av privata skogsägare och som kan ses som positiva för att öka mängden död ved är kvarlämnande av s.k. evighetsträd (dvs. träd som aldrig avverkas utan får stå kvar, åldras och dö naturligt) samt avsättning av skogsområden och gammal skog. Även bevarande av vindfällen utgjorde en vanligt förekommande åtgärd bland de privata skogsägarna (7/8). Detta överensstämmer även med de åtgärder som skogsmaskinförarna angav att de genomför.
_______________________________
5 De förändrade andelarna beror på att frågor tillfördes under studiens gång och därför var det bara vissa respondenter som tillfrågades om t.ex. vid vilka skogliga åtgärder som död ved bevara- des.
Majoriteten av de privata skogsägarna (12/16) angav också att de hanterat död ved på samma sätt över en längre period (10-20 år). Motsvarande siffror för företrä- darna för storskogsbruket är att tre av fyra angav att de lämnar död ved i ökad ut- sträckning.
Även om samtliga privata skogsägare bevarar död ved så angav också sex av sexton privata skogsägare att de tar vara på den döda ved som går att använda till eldningsved och två av sexton angav att de tar tillvara på död ved för att sälja som flis. Att använda död ved till eldningsved rimmar illa med de politiska målen då det är denna typ av ”hård” död ved som skall öka. Att skogsägare tar död ved för att elda med är relativt vanligt, både enligt en konsulent på SVS och skogsmaskinförar- na (8/10). Det verkar inte heller som om användning av död ved till eldningsved är begränsat enbart till skogsägare. Enligt flera av de stora skogsägarna tar allmänheten reda på kvarlämnad död ved i deras skogar. De upplever också att det finns en nega- tiv inställning hos allmänheten som klagar över att det ser ”skräpigt” ut i skogen eller går så långt att de anmäler skogsägaren till SVS för att de lämnar för mycket död ved. Enligt företrädare för Sveaskog handlar många av de ”död ved relaterade” kontakterna med allmänheten om en vilja att köpa veden till ett lågt pris och försälj- ning sker också i begränsad omfattning. Att tillvarata död ved för att använda som eldningsved kan förklaras av ekonomiska värden men berör även värderingen att ha en välskött skog. Tre av de sex privata skogsägare som använder död ved till eld- ningsved angav att det är viktigt att ha en välskött skog. Även bland storskogsbru- kets företrädare angavs vissa begränsningar för vad som bevaras. I första hand hand- lar det om död ved som utgör en olägenhet för deras verksamhet som t.ex. att Örebro kommun fäller torrträd som står i närheten av allmänt besökta rekreationsområden. Sveaskog angav också ekonomiska motiv till att ta tillvara på GROT för flistillverk- ning, men att askan sedan återförs för att minska näringsbortfall.
Kunskap och information
Hur är då attityder och beteende gällande död ved relaterat till kunskap och informa- tion? Detta är en legitim fråga i detta sammanhang då informationsöverföring är det primära medlet för att stimulera genomförande av den svenska skogspolitiken, in- klusive målet att öka mängden död ved.
Bland de privata skogsägare som ingått i denna studie kan en grupp skogsägare (7/16) identifieras som aktiva när det gäller insamling av information om biologisk mångfald. Utöver detta gemensamma drag är gruppen relativt diversifierad med avseende på storlek och ekonomi. Gemensamt var att de på olika sätt aktivt sökt information genom att t.ex. delta i utbildningar eller studera vetenskaplig litteratur på egen hand. Denna grupp, som av eget intresse skaffat information, kan förväntas ta störst ansvar för biologisk mångfald, inklusive död ved. Bland företrädarna för storskogsbruket, liksom bland de genomförande aktörerna, är utbildningsnivån inom relevanta områden generellt sett högre. Samtliga har någon form av skoglig utbild- ning kombinerat med interna eller externa kurser i naturvård. Bland skogsmaskin- förarna är denna naturvårdsutbildning formaliserad i ett s.k. grönt kort, vilket blivit i det närmaste obligatoriskt då det krävs för att få arbeta i certifierad skog. Detta kan
relateras till Danielsson m.fl. (2002) vars studie visar att det skett en generell kom- petenshöjning bland storskogsbrukets personal, särskilt inom naturvård.
Kunskapen om den svenska skogspolitiken är enligt tidigare forskning ganska begränsad bland de privata skogsägarna (se Danielsson m.fl. 2002). I denna studie framkommer också vissa reservationer gentemot den förda politiken genom att den svenska skogspolitiken kommenteras så som flyktig (5/16). De ökade kraven på naturhänsyn, inklusive död ved, ses snarare som en modetrend än som en hållbar politisk inriktning. Inledningsvis kommenterades den tvetydighet vad gäller död ved som finns inbyggd i den svenska skogspolitiken. Målet att öka mängden död ved tar sin utgångspunkt i miljömålet medan den 29 § i SVL begränsar mängden skadad, rå barrved till 5m3sk/ha med utgångspunkt i produktionsmålet. Problemen med detta tydliggörs vid intervjuerna med privata skogsägare som kommenterade sina åtgärder gällande död ved med att de håller mängden under den laggivna nivån (4/16). Ingen av dessa skogsägare reflekterade över att begränsningen i SVL endast gäller färsk död ved från gran eller tall medan övrig död ved kan lämnas i obegränsad omfatt- ning. Att lämna död ved som legat en sommar kan till och med utgöra ett skydd mot framtida insektsskador då den härbärgerar insekter som har skadeinsektslarver som föda. Enligt en konsulent på SVS är feltolkningar av begränsningen relativt vanlig bland privata skogsägare. De privata skogsägarna som nämnde begränsningen i SVL är samtliga relativt välinformerade. De har t.ex. medverkat i kampanjen Grönare skog, upprättat en grön skogsbruksplan och/eller certifierat sitt skogsbruk. En före- trädare för storskogsbruket nämnde också den laggivna begränsningen, men till skillnad från de privata skogsägarna poängterade han att denna begränsning endast gäller färsk död ved och att torr ved lämnas i större utsträckning.
Omgivningens påverkan
Vilka influenser får då skogsägarna från aktörer i sin närhet? Vilka andra aktörer påverkar skogsägarnas attityd och beteende gällande död ved? Attityden till död ved bland de aktörer som återfinns i skogsägarnas närhet är övervägande positiv. Samtli- ga anser att död ved är angeläget, men det förekommer också kritiska kommentarer om framförallt vilken typ av död ved som kvarlämnas. Exempelvis kritiserar en konsulent på SVS mängden och nyttan av högstubbar. Det finns också vissa tenden- ser till att respondenter som själva är skogsägare (3/12) har en mer restriktiv hållning till naturvårdsåtgärder och en mer förstående inställning till skogsägarnas situation. När det gäller aktiva åtgärder så är ansvarsfördelningen vad gäller att öka mängden död ved relativt koncentrerad till SVS, vars främsta insatser sker i form av informa- tion och utbildning. Övriga publika organ, Länsstyrelsen och Örebro kommun, har en begränsad verksamhet när det gäller död ved i relation till skogsägare men arbetar för att öka mängden inom sina respektive ansvarsområden, naturreservat respektive kommunalt ägda skogar. Bland privata aktörer var det i första hand virkesköparna som ansåg sig göra insatser för att öka mängden död ved, inom ramen för de skogli- ga åtgärder som de planerar åt privata skogsägare. I detta avseende verkar virkes-
bolagens involvering i certifieringen av skogsbruket6 vara av avgörande betydelse, då virkesköparna genomgående refererar till dessa riktlinjer i beskrivningar av sina insatser. Skogliga åtgärder på storskogsbrukets mark planeras av intern/extern plane- ringspersonal som också de genomgående refererar till certifieringsbestämmelserna. Flertalet andra privata aktörer (3/4) som hade sin verksamhet i skogen, olika typer av rekreationsverksamheter, var medvetna om död ved som ett politiskt mål och ekologisk nödvändighet, med undantag för ett företag som ansåg att man gjorde en insats när man använde den döda veden för att elda med. Ingen av dessa aktörer gjorde några konkreta insatser.
SVS och virkesköparna hade skilda åsikter om hur problematiskt det är att förmå skogsägarna att bevara mer död ved. Virkesköparna ansåg att det var relativt enkelt att motivera bevarande av död ved för skogsägarna genom att argumentera för det ekonomiskt olönsamma med att samla in och forsla bort död ved. Konsulenterna hos SVS som intervjuades hade en annan uppfattning, de angav att skogsägare forslar bort död ved, även efter avverkningar gjorda av andra (något som virkesköparna inte märkt av men som bekräftas av flera skogsmaskinförare), vilket enligt dem beror på okunskap både kring farorna med död ved som insektsspridare och vikten av död ved för biologisk mångfald. Det har redan konstaterats att ett relativt stort antal skogsägare angav att de tar tillvara på eldningsved och att den döda veden därmed ”ger ett visst ekonomiskt värde för uppvärmning” (Intervjuad privat skogsägare).
Diskussion
Skogsbrukets attityder och beteende
Sammanfattningsvis visar våra intervjudata att majoriteten av de privata skogs- ägarna har en negativ inställning till död ved även i de relativt låga mängder som finns i brukad skog. Detta trots att det finns en relativt positiv attityd till att bevara den biologiska mångfalden. Sett ur skogsägarnas perspektiv är dock en negativ attityd gentemot död ved inte särskilt underlig. Att lämna död ved innebär en eko- nomisk förlust, även om det endast handlar om eldningsved till husbehov, och även ett ekonomiskt risktagande genom att insektsangrepp på frisk skog kan öka. De ekonomiska värdena verkar dock endast vara av begränsad vikt för majoriteten av privata skogsägare, andra värden anses i de flesta fall vara viktigare eller åtmin- stone lika viktiga. I många fall handlar skogsinnehavet snarare om trivsel än om ekonomisk vinst, där sociala, emotionella och estetiska värden är viktiga. Då dessa värden ofta är baserad på en traditionsbunden bild av vad en välskött skog är, in- kräktar död ved även på dessa värden. Utifrån detta kan det konstateras att privata skogsägare ser kvarlämnande av död ved som en oattraktiv åtgärd för att bevara biologisk mångfald.
________________________________
6 Virkesbolagen är s.k. paraplyorganisationer där bolagen innehar s.k. gruppcertifikat inom vilka mindre skogsbruk och entreprenörer kan ansluta till respektive certifiering.
Att de privata skogsägarnas värderingar och attityder gällande död ved inte överensstämmer med de politiska ambitionerna är problematiskt för implementering av de politiska miljömålen genom informationsöverföring. Denna studie visar inga synliga samband mellan att aktivt tagit del av information, vilket i sig signalerar ett intresse för dessa frågor, och en positiv attityd eller beteende gentemot död ved. Ett resultat som tyder på att utbildning inte alltid innebär förändrade attityder och bete- ende. Andra tecken på att informationsöverföring inte har fått ut det politiska bud- skapet är den bristande kunskapen om vad som faktiskt gäller i fråga om laggivna begränsningar av död ved, liksom de av tidigare forskning konstaterade bristande kunskaperna om svensk skogspolitik. Att en majoritet av de privata skogsägarna inte förändrat sitt beteende kring död ved på lång tid, trots en förändrad politisk inrikt- ning, tyder också på en bristande genomslagskraft för det nyttjade policyinstrumen- tet. Detta i kombination med att den svenska skogspolitiken relativt ofta karakterise- ras som flyktig, får oss att undra om detta är ett tecken på en förtroendekris för svensk skogspolitik. Underlaget är inte tillräckligt omfattande för att underbygga en sådan slutsats men det kan konstateras att politiken verkar ha problem att nå fram till de privata skogsägarna
Negativa attityder till trots, lämnar de privata skogsägarna död ved. Visserligen finns det tydliga tecken på att detta sker på skogsägarnas villkor snarare än som en villkorslös efterlevnad av svensk skogspolitik eller som ett idealistiskt stöd för bio- logisk mångfald. Det kan dock konstateras att det finns en diskrepans mellan attityd och beteende. Några reella sanktionsmöjligheter från statens sida eller några tydliga ekonomiska incitament finns inte för att förmå skogsägare att bevara död ved, inte heller något starkt socialt omgivningstryck då både allmänheten och skogsägare verkar ha en liknande inställning till död ved. Denna motvilliga acceptans att lämna död ved från skogsägarnas sida kan därför snarare förklaras av påverkan från aktiva aktörer i skogsägarens närhet, i första hand virkesköpare. Tillsammans med SVS är det dessa som flest skogsägare anger sig ha förtroende för och de är involverade i flera aktiviteter som syftar till att öka skogsägarnas naturhänsyn (exempelvis skogs- bruksplaner och utbildningskampanjer). Framförallt arbetar virkesköparna under certifieringsbestämmelserna inom respektive standard, vilket innebär strängare och mer detaljerade riktlinjer och en större kontroll genom certifieringsorganen. Genom certifieringen uppkommer också direkta ekonomiska motiv till att verka för att pri- vata skogsägare certifierar sina skogsbruk, då detta troligtvis skulle ge produktions- vinster genom att skogsindustrin inte skulle behöva ha två separata produktionslinjer för certifierat respektive ocertifierat virke. Denna morot till virkesköpare är mer substantiell än eventuella konsekvenser av att köpa virke från icke-hållbara skogs- bruk, då reglerna för sådana köp inom de olika certifieringarna ännu är osäker. Bland annat verkar det allt för enkelt att acceptera skogsägares invändningar gent- emot naturhänsyn genom att skriva avvikelserapporter och sedan genomföra åtgär- derna enligt skogsägarens önskemål. Då certifieringsreglerna i detta sammanhang måste ses som bristfälliga utgör skogsmaskinförarna, varav majoriteten antingen är certifierade själva eller arbetar åt certifierade virkesbolag, en sista ”försvarslinje” för naturhänsynen. Det är dock tydligt att även om skogsmaskinförarna skall argumente- ra för naturhänsyn, vilket de också verkar villiga att göra, så är det i första hand vid
förhandlingarna mellan virkesköpare och skogsägare som villkoren för de skogliga åtgärderna görs upp.
Certifieringarnas mer påtagliga krav om att bevara död ved kan också utgöra en förklaring till att storskogsbruket, varav tre av fyra är certifierade, har en positivare attityd till död ved. Något som antagligen också är influerat av en vidare utbildning och kunskap om dess betydelse för biologisk mångfald. Det finns dock mer grund- läggande skillnader mellan företrädarna för storskogsbruket och de privata skogs- ägarna som påverkar attityden gentemot död ved. Företrädarna för storskogsbruket har ingen emotionell koppling till den specifika skog som de ansvarar för, vilket