Resultat - "Många tror det är naturligt att må dåligt som gammal"

I detta kapitel redovisas studiens resultat. De avsnitt som ingår i detta kapitel återspeglar de två övergripande teman som identifierats i den genomförda analysen.

Missgynnande med anledning av ålder och Skildringar med negativa attribut. Inom dessa avsnitt presenteras sedan de delteman som identifierats inom temana. Identifierade teman kommer att exemplifieras genom citat från de aktuella tidningsartiklarna med en kort summering av temana. Då en tidningsartikel citeras görs en hänvisning till den berörda artikeln i form av tidningens förkortning respektive vilken artikel i ordningen det är från den berörda tidningen. Samtliga artiklar och dess förkortningar återfinns i bilaga 1.

Tidningarna förkortas på följande sätt:

• Dagens Nyheter (DN)

• Svenska Dagbladet (SVD)

• Aftonbladet (AB)

• Expressen (EXP)

Genom att identifiera teman och se hur dessa framställs och har förändrats besvaras studiens syfte – att undersöka och jämföra förekomst av stigma i svenska mediers beskrivningar av äldre personer med depression år 1995–1999 samt 2015–2019

Missgynnande med anledning av ålder

Ett återkommande tema under perioden år 2015–2019 handlar att äldre personer med depression missgynnas på grund av hög ålder. Detta förekom i 34 av totalt 46 artiklar.

Inom detta tema har tre delteman identifierats, vilka på olika sätt knyter an till missgynnande med anledning av ålder. Deltemana kommer beskrivas i nedanstående underavsnitt. Dessa tar utgångspunkt i den senare tidsperioden och ämnar besvara studiens första frågeställning, hur skildras äldre med depression i svenska medier? I det avslutande underavsnittet ställs dessa teman i relation till medias skildringar under perioden 1995–

1999. I detta sammanhang aktualiseras studiens andra frågeställning, vilka likheter, respektive skillnader kan identifieras över tid?

Nämnas bör att, generellt då temat förekommer, sker detta i artiklar skrivna för att uppmärksamma läsaren om någonting skribenten tycks uppfatta som ett problem.

Depression som en del av åldrandet

I 24 av totalt 46 tidningsartiklar under perioden år 2015–2019 skildras depression som ett naturligt resultat av att bli äldre, att depressiva känslor är något som hör åldrandet till. Äldre beskrivs löpa en ökad risk för att drabbas av depressioner till följd av olika faktorer kopplade till åldrande så som förlust av närstående, ensamhet och fysisk sjukdom. I en av de analyserade artiklarna skildras detta på följande sätt:

Att bli äldre är dramatiskt. Kroppen bryts ner, livskamraten dör och vänner försvinner. Den som blivit äldre får gå ner i standard, kanske lämna sitt hem och då är det inte konstigt om depressionen kommer. Bland de äldre är depression vanligare än demens, men det står inga kristeam och väntar på den som är gammal. (AB12)

Bilden av att depression är något som hör åldrandet till återfinns i flera artiklar och det framställs ofta i termer av att det är en ”normal” del av att bli gammal, snarare än en olycklig avvikelse, exempelvis beskrivs följande: ”Många har en bild av att det är naturligt att må dåligt som gammal, även äldre själva” (SVD10). Perspektivet skildras vidare i en artikel där en geriatriker intervjuas:

Man anser att det skulle vara normalt att äldre personer blir trötta på livet när de kommer upp i hög ålder. Ibland får jag höra att 'men om man är gammal och sjuk skulle jag fundera på att ta livet av mig, det är inget konstigt med det'.

(AB11)

I den artikel som ovanstående citat är hämtat från ifrågasätts synen på att det skulle vara naturligt att äldre ska vara deprimerade. Det här är något som skribenten härleder till åldersdiskriminering och påtalar att det finns en okunskap kring gruppen äldre som lever med depression. Skribenten menar att det finns en ’de ska ju ändå snart dö’-mentalitet i samhället som gör att de äldre faller mellan stolarna. Problematiken beskrivs i artikeln på följande sätt:

I vårt ungdomsfixerade samhälle finns alltid risken att gamla ses som människor som ändå snart ska dö. Det är givetvis en förfärlig människosyn, en deprimerad 70-åring ska ha samma stöd som en deprimerad 40-åring. Alla

människor är lika mycket värda. Ändå har många av de deprimerade äldre varken diagnosticerats eller behandlats. (AB11)

Upprepade gånger rapporteras det om att andelen äldre som lider av depression uppskattas vara så stor att det idag betraktas som ett folkhälsoproblem av Socialstyrelsen och forskare. ”Antalet äldre personer med psykisk ohälsa - ensamhetsångest och andra depressioner - är i dag så stort att det av flera experter bedöms som ett reellt folkhälsoproblem” (AB13). Detta till trots skildrar flera av artiklarna under tidsperioden hur äldre som lider av depression inte ges samma uppmärksamhet som andra åldersgrupper som lider av depression. Detta exemplifieras i en debattartikel som lyfter hur äldres psykiska problem inte på långa vägar får samma utrymme som andra hälsoproblem i samhället. ”Trots att en stor andel av personer över 65 år löper en högre risk att drabbas av psykisk ohälsa, är det sällan deras behov som lyfts fram i debatten” (AB13). I ytterligare en debattartikel ifrågasätter debattören det bristfälliga mediala utrymme och uppmärksamhet som äldre med depression ges i jämförelse med ungdomar med samma problematik. Debattören problematiserar detta på följande sätt:

Hur många larmrapporter om ungas stress och depp har du läst, eller scrollat förbi, genom åren? Troligen ganska många. Det är ett välbevakat område. Men hur många artiklar om 65-plussares förtvivlan har seglat förbi i din nyhetsflod?

Få. Förmodligen få. Samhället är fixerat vid ungdom. De som inte längre kan, eller orkar, knöla in sig i tonårsbrallor och färga varje nytt grått hårstrå, försvinner från radarn. (EXP11)

I artikeln skildras ett ungdomsfixerat samhälle där de människor som inte längre upprätthåller ungdomsnormen blir osynliga och det tycks inte spela någon roll hur påtaglig deras problematik än är, äldre människor är inte prioritet. Det ungdomsfixerade samhällsnorm som råder, där åldrande framställs som något dåligt återkommer på flera sätt i artiklar under denna tidsperiod. En debattartikel förespråkar att termen anti-ageing skall sluta användas inom skönhetsindustrin då det förstärker den negativa synen på åldrande.

Debattören skriver följande: ”Termen ’anti-ageing’ borde sluta användas inom skönhetsindustrin, för att minska stigmatiseringen kring åldrande . . . Åldrandet bör ses som en naturlig del av livet, snarare än något att bekämpa” (AB15). I artikeln beskrivs hur

ungdomsidealet skadar äldres självbild, vilket gör att de känner sig pressade att använda produkter för att motverka det naturliga åldrandet. Detta antas sin tur påverka deras psykiska mående negativt och innebär en ökad risk för ångest och depression.

Liknande tar en artikel från Svenska Dagbladet (SVD13) upp hur negativa inställningar till åldrande påverkar det psykiska måendet hos äldre. Skribenten belyser att åldrande i regel har som följd att människans immunförsvar rubbas, vilket medför en ökad risk för åldersrelaterade sjukdomar. Vidare lyfts att forskare länge sett ett samband mellan hur äldres fysiska mående påverkar deras välbefinnande, men nu poängteras även att en negativ syn på åldrande kan bidra till att de äldre mår sämre:

De som tror att de kommer att bli sjuka som äldre löper högre risk att få försämrad hälsa. Vissa får sjukdomar, andra inte … . En viss diagnos betyder inte att man ska må på ett visst sätt. Därför är det viktigt att också påverka inställningen till det egna åldrandet. (SVD13)

Sambandet exemplifieras även i den tidigare citerade artikeln, AB15 på följande sätt:

”Vi kan tydligt se hur värdefull en positiv och optimistisk syn på åldrandet är för den egna hälsan. Ändå fylls vårt språk av uttryck som demoniserar eller trivialiserar vårt åldrande"

(AB15).

För att sammanfatta hur depression skildras som en naturlig del av åldrandet förekommer deltemat på så sätt att det omskrivs i relation till fysiska åkommor som blir vanligare då en person blir äldre. Deltemat identifieras också i skildringar där det beskrivs för att uppmärksamma att skribenten ser det som ett problem att äldres psykiska hälsa är något som förbises.

Feldiagnostisering

Ett annat återkommande sätt på vilket äldre med depression skildras i de analyserade artiklarna från perioden år 2015–2019 var att de äldre missgynnades genom feldiagnostisering. Det beskrevs då hur äldres människors depressioner lätt misstogs för andra sjukdomstillstånd så som demens och Alzheimers sjukdom, vilket även hör ihop med synen om att depression hör till det naturliga åldrandet. Det här deltemat kan exemplifieras genom en nyhetsartikel (AB16), i vilken det beskrivs hur en äldre kvinna gått med en felaktig alzheimerdiagnos i tio år innan läkarna insåg att det handlade om en allvarlig depression. Det var kvinnan själv som misstänkte att hon fått en felaktig diagnos

och sökte sig till vården flertalet gånger innan en ordentlig utredning gjordes och feldiagnostiseringen konstaterades. En Alzheimerforskare som intervjuas i artikeln menar att det inte är helt ovanligt att äldre människor som lider av allvarlig depression blir feldiagnostiserade med Alzheimer, då sjukdomstillstånden ger likande symtom. Hen uttrycker sig följande om problematiken: ”Det händer absolut. Alzheimer är ju den vanligaste demenssjukdomen i Sverige så det är inte jättekonstigt att man sätter en alzheimerdiagnos om någon kommer in som är äldre och har minnesproblem” (AB16).

I en annan artikel (EXP12) radas nio ”luriga tecken” som kan förväxlas med Alzheimer upp. Ett av dessa tecken är att den äldre känner sig nedstämd och drar sig undan från arbete och sociala aktiviteter, vilket även är tecken på depression. I artikeln uttalar sig en professor i geriatrik. Professorn slår fast att det finns svårigheter att initialt kunna skilja depression hos en äldre individ från demenssjukdom så som Alzheimers, vilket leder till feldiagnostiseringar. Professorn betonar därför vikten av ordentliga utredningar:

Det förekommer också psykiatriska beteendestörningar, där patienten drar sig tillbaka, som kan påminna om symtom från Alzheimers. Därför är det viktigt med utredning och söka och finna de behandlingsbara tillstånd som kan ge demensliknande symtom. (EXP12)

I skildringar av hur äldre med depression blir eller riskerar att bli feldiagnostiserade pekas bristande kunskap ut som en möjlig orsak. Det beskrivs råda brist på kunskap om gruppen äldre med depression, så väl som vad de är i behov av för insatser och hur olika samhällsfunktioner behöver samverka för att möta denna grupps behov på bästa sätt. Detta exemplifieras i följande citat: ”Primärvården, socialtjänsten och alla andra som möter gamla behöver ökad kompetens inom området äldrepsykiatri” (AB11).

Deltemat feldiagnostisering innehåller artiklar där äldres depressioner misstas för andra åkommor, ofta Alzheimer. Kunniga personer får komma till tal och pekar på att detta är ett problem som drabbar den enskilde hårt. I artiklar där feldiagnostisering förekommer skildras också att detta kan leda till att den enskilde får felaktig behandling.

Nekade effektiv behandling

Äldre med psykisk ohälsa ska enligt Socialstyrelsen ha tillgång till en jämlik, kunskapsbaserad och säker vård och omsorg av god kvalitet. Så är det långtifrån alltid i dag. (EXP11)

Citatet ovan illustrerar ett annat tema som identifierats i relation till missgynnande av äldre med depression under tidsperioden år 2015–2019. Undertemat handlar om nekande av effektiv behandling, något som exemplifieras på följande sätt i artikeln DN11. ”Bland pensionärer finns många som kämpar med psykisk ohälsa utan att få rätt diagnos, stöd och behandling. Det är en utsatt grupp, som riskerar att bli marginaliserad utan rättmätig hjälp som skulle kunna ge dem ett bättre liv . . . också motverka stigmatiseringen” (DN11). Att äldre med depression inte får tillgång till rätt stöd och behandling förklaras i artikeln bero på att psykisk ohälsa så som depression ofta möts av fördomar och okunskap. Något som hos den äldre leder till känslor av skam, utanförskap och skuld.

Det här temat relaterar även till feldiagnostisering, vilket beskrivs generera i att äldre med depression inte erbjuds samma stöd och behandling som en ung person med samma problem. Även inom detta tema finns ofta beskrivningar om hur de äldre är en icke prioriterad grupp, vilket relaterar till tidigare nämnda ungdomsnorm där de yngre är prioritet, medan de äldre är en förbisedd grupp (se deltema depression som en del av åldrandet).

Det blir även tydligt att de äldre missgynnas inte bara på ett sätt när de kommer till vilken typ av insatser de erbjuds, utan de erbjuds sällan varken samtalsstöd, psykoterapi eller nya och effektiva läkemedel. En möjlig förklaring till detta beskrivs på följande sätt i en artikel:

"Den specialiserade psykiatrin har inte intresserat sig för de äldre. Slutsatsen kan skrivas som åldersdiskriminering" (AB13). Debattören väljer här begreppet åldersdiskriminering för att påtala att äldre med depression missgynnas inom den specialiserade psykiatrin, och hen säger explicit att den psykiatriska specialistvården inte haft äldre som prioritet. I en artikel (EXP9) påtalas två faktorer som tros påverka varför äldre inte erbjuds likvärdig vård, vilket ges uttryck för följande: ”Okunskap om äldres psykiska hälsa samt att äldre över 65 år inte är en prioriterad grupp är två viktiga orsaker till att de inte får adekvat behandling” (EXP9). Bristande kunskap om äldres psykiska hälsa, samt att gruppen äldre inte är prioriterad har berörts i de två tidigare avsnitten (se deltema ’depression som en del av åldrandet’ och ’feldiagnoistisering’).

Vid analysen av artiklarna har det blivit tydligt att äldre främst erbjuds medicinsk behandling för sina depressioner, trots att experter är eniga om att de läkemedel de äldre erbjuds sällan är det bästa alternativet för dem. Detta ges bland annat uttryck för på följande sätt: ”Vi skriver gärna ut tabletter mot depression till äldre men de får mer sällan samtalsstöd. Det trots att vi vet att deprimerade äldre har lika mycket nytta av samtal som yngre” (EXP6).I en annan artikel lyftes även fram hur de läkemedel de äldre erbjuds som

hjälp mot depression kan ge allvarliga biverkningar och därmed inte utgör det bästa alternativet för den äldre:

Deprimerade äldre får dessutom antidepressiva läkemedel i stället för samtalsterapi eller social stimulans . . . Detta trots att äldre har sämre effekt av antidepressiva än yngre och att läkemedlen kan ge allvarliga biverkningar som fallskador. (EXP7)

Utifrån mediers beskrivningar tycks de insatser som erbjuds äldre med depression vara begränsade till medicinsk behandling, även fast det inte tycks vara det bästa alternativet.

Utveckling över tid

Det här avsnittet knyter an till studiens andra frågeställning rörande vilka likheter respektive skillnader som går att identifiera över tid. Det går att se ett antal likheter och skillnader mellan hur äldre med depression skildras under tidsperioderna 1995–1999 och 2015–2019.

Vid analys av artiklarna från år 1995–1999 blev det tydligt att temat missgynnade med anledning av ålder, i likhet med år 2015–2019, var det mest vanligt förekommande sättet att skildra äldre med depression i tidningarna. I de 18 artiklar som utgör urvalet för den första tidsperioden förekommer temat i 12 av dem. Att depression skildras som en naturlig del av åldrandet är något som förekommer på ett liknande sätt över tid. För att illusterara detta skildras temat på följande sätt i en artikel från år 1997: ”Äldre med psykisk ohälsa är en förbisedd grupp. Ofta tror man att deras problem är en del av det normala åldrandet”

(DN4). I en artikel från 2017 skildras detta på likande sätt men i dessa termer: ”Man anser att det skulle vara normalt att äldre personer blir trötta på livet när de kommer upp i hög ålder” (AB11). Båda dessa citat kommer från experter på området som i liknande ordalag skildrar vad de anser vara samhällets syn på äldre med depression.

En likhet som identifierades vid analysen av artiklarna var att det under båda tidsperioderna förekom artiklar som skildrar att äldres depressioner feldiagnostiseras.

Följande exemplifieras i en artikel från år 1999: ”Depression bland äldre är något det sällan talas om. Ändå räknar man med att ungefär 150 000 lider av depressioner. Läkarna ställer ofta fel diagnos eftersom symtomen är annorlunda än hos yngre” (DN2). Liknande skildras i följande artikel från 2018: ”… inte allt för ovanligt att personer diagnostiseras med

alzheimer - när det egentligen handlar om depression eller stress som ger liknande symptom” (AB16).

Inom deltemat nekade effektiv behandling identifierades främst en förändring i hur de olika behandlingsmetoder äldre får ta del av skildras. I nedanstående citat skildras läkemedel som behandling av depression. Det första citatet är hämtat från en artikel från år 1997 och den andra från en artikel från år 2017. De två citaten illustrerar tydligt att det skett en utveckling i hur detta skildras:

Ändå får enbart en av fem behandling med antidepressiva läkemedel, trots att det konstaterats en överdödlighet hos dessa människor. Sedan slutet av 80-talet har vi fått antidepressiva läkemedel som effektivt häver den äldres depression, men tyvärr visar statistiken att denna terapeutiska resurs inte utnyttjas i tillräcklig grad. (SVD4)

Ytterligare skillnader och likheter i medias skildringar mellan de båda tidsperioderna är förekomsten av de olika deltemana. Det vill säga, vad tidningarna väljer att beskriva missgynnandet i relation till. De båda deltemana ”depression som en del av åldrandet”

samt ”feldiagnostisering” förekommer i nästintill samma uträckning under båda tidsperioderna, en viss ökning under 2015–2019, medan förekomsten av deltemat ”nekade effektiv behandling” ökat stort under 2015–2019. Under 1995–1999 identifieras detta deltema i två av de 18 artiklarna, medan det mellan 2015–2019 identifieras i 17 av 46 artiklar.

Likt under perioden år 2015–2019 så benämns äldre med depression under år 1995–

1999 i termer av att vara förbisedd som grupp i samhället och till följd av detta sällan får den hjälp de behöver för sina psykiatriska besvär. Två exempel på detta är; ”Ändå är äldre psykiskt sjuka en bortglömd grupp som ingen riktigt verkar vilja kännas vid” (DN1) och

”Äldre med psykiska besvär är en bortglömd grupp som sällan får den hjälp de behöver”

(DN5). Det går även att urskilja en likhet i att ett stort fokus ligger på att det eftersöks mer kunskap om gruppen äldre och vilka insatser de bör erbjudas vid problem med den

psykiska hälsan. Något som blir tydligt i följande citat: ”Det är svårt att tänka sig en mer samhällsrelevant forskning. Våra sjuka äldre måste få möjligheter till ett värdigt liv, något som inte är fallet i dag” (SVD4). I en artikel i Dagens Nyheter från år 1995 beskrivs även hur stiftelsen Äldrecentrum i Stockholm vill starta ett initiativ för att underlätta övergången mellan landstingets psykiatriska vård och den kommunala socialtjänsten. Detta för att förhindra att de äldre faller mellan stolarna.

Sammanfattningsvis förekommer temat i skildringar i hög grad i båda de tidsperioder som inkluderas i studien. Skildringarna sker generellt på ett liknande sätt. Skillnader förekommer utifrån rådande synsätt på enskilda frågor så som användandet av läkemedel.

Skildringar med negativa attribut

Det andra övergripande temat i medias skildringar av äldre med depression under perioden år 2015–2019 handlar om skildringar med negativa attribut. Även inom detta tema var det möjligt att urskilja tre underteman, vilka kommer beskrivas i nedanstående underavsnitt. I likhet med föregående avsnitt kommer även detta avslutas med en del där dessa skildringar relateras till medias skildringar under perioden år 1995–1999. Medan de första underavsnitten knyter an till studiens första frågeställning, Hur skildras äldre med depression i svenska medier? avser det senare underavsnittet att besvara studiens andra frågeställning, Vilka likheter, respektive skillnader kan identifieras över tid?

Den ensamma äldre

I 24 tidningsartiklar publicerade år 2015–2019 skildrades äldre med depression i relation till ensamhet. Sättet på vilket ensamhet skildras varierar något, men det förekommer så pass repetitivt det utgör ett deltema. Vissa artiklar är primärt informativa, medan andra skildrar historier om enskilda individer. Gemensamt är att ensamhet på olika sätt beskrivs som ett attribut som leder till, eller är en följd av depression.

Ett sätt på vilket ensamhet förekommer i artiklarna är att det beskrivs på ett primärt informativt sätt. En forskare eller annan expert uttalar sig då kring ensamhet i relation till depression och presenterar hur de två förhåller sig till varandra. I dessa artiklar förekommer det att skribenten skiljer på frivillig respektive ofrivillig ensamhet. För läsaren framstår det på ett direkt sätt, eller underförstått, att det är den ofrivilliga ensamheten som främst anses vara ett problem. Något som beskrivs på följande sett i en artikel: ”Att vara ensam behöver inte vara ett problem om den är självvald. Problemet är främst den ofrivilliga ensamheten och de negativa konsekvenserna som följer med denna” (EXP2). I citatet skildras det hur

en forskare beskriver ensamhet på ett objektivt, men konstruktivt sätt. Hen konstaterar att

In document "Många tror det är naturligt att må dåligt som gammal" (Page 31-45)