I detta avsnitt presenteras de teoretiska begrepp utifrån vilka studiens resultat kommer diskuteras. Inledningsvis presenteras stigmabegreppet. Det görs först utifrån Goffmans stigmatiseringsteori (Goffman, 2020). Begreppet stigma presenteras sedan även utifrån hur Klin och Lemish (2008) ser på det. I avsnittet presenteras också ålderism som teoretiskt begrepp. De teoretiska begreppen är utvalda utifrån att de relaterar till tidigare forskning (Butler et al., 1973; Chan & Yanos, 2018; Jorm, 2000).
Stigma
Denna studie undersöker och jämför förekomst av stigma i svenska mediers beskrivningar av äldre personer med depression. Mot denna bakgrund blir det teoretiska begreppet stigma relevant. Termen stigma myntades av grekerna för att ge namn åt de kroppsliga tecken de använde för att påvisa något ofördelaktigt och ovanligt i en persons moraliska status. Dessa tecken brändes eller skars in i individens hud för att upplysa omgivningen om att detta var en person som var oren och måste undvikas, inte minst på offentliga platser. Bärarna av dessa tecken var förrädare, slavar och förbrytare. Sedan dess har begreppet stigma modifierats och idag avser det främst olycksöden i sig snarare än fysiska kännetecken hos individen (Goffman, 2020).
År 1963 gav sociologen Erving Goffman ut boken Stigma där han diskuterar relationen mellan normalitet och avvikelse, något som är lika aktuellt nu som då. Boken har fått stor betydelse inom ämnet och idag ses Goffman som en av de mest framstående författarna inom ämnet stigmatisering (Goffman, 2020). Enligt Goffmans (2020) beskrivning är stigma ett nedvärderande begrepp för ett negativt attribut hos en människa eller en grupp av människor. Processen stigmatisering skapas i relationen mellan den som stigmatiserar och den som stigmatiseras. Dessa stigman skapas och återskapas ur stereotyper och uppfattningar om människor och har sällan någon befogad grund.
Resultatet av ett stigma blir att en enskild individ eller grupp av individer inte ges socialt erkännande. Detta som en följd av att de inte kan uppfylla de identitetsvärden som eftersträvas och värdesätts i samhället. Människors strävan efter socialt erkännande är beständig i Goffmans definition av stigmabegreppet, men variablerna varierar. Variablerna är dels de identitetsvärden som finns i samhället, dels människornas möjligheter att svara an mot dessa identitetsvärden, samt möjligheten att dölja sina stigman. Utöver detta har Goffman (2020) identifierat tre olika grupper av stigman som han särskiljer. Den första
gruppen är gruppstigman som relaterar till ras, nation och religion. Den andra är kroppsliga missbildningar så som fysiskt handikapp. Den tredje gruppen är ”fläckar på den personliga karaktären” vilket innefattar exempelvis missbruk. Detta innebär att en person kan bli socialt brännmärkt och stigmatiserad till följd av grupptillhörighet, kroppsligt avvikande attribut och ens karaktär. Att vara stigmatiserad innebär att en individ på ett negativt sätt avviker från vad som i samhället anses vara normalt. Goffmans analys av fenomenet stigmatisering, samt de processer och relationer som resulterar i stigmatisering är mer av en sociologisk analys än en politisk.
Klin och Lemish (2008) lyfter frågan om stigma utifrån ett annat perspektiv. De konstaterar att stigma är en av de huvudsakliga anledningarna till att personer som lever med psykisk ohälsa inte söker hjälp. De menar att stigmatisering är ett svårförklarat fenomen och att forskningen saknar tydliga svar till varför det uppstår. Vissa forskare lyfter dock fram mediers framställan av ett visst ämne som en möjlig orsak till att detta ämne blir stigmatiserat. Detta med utgångspunkt i att massmedia inte enbart rapporterar om samhället, utan formar, och formas av samhället de verkar i, menar Hafferty och Foster (1994). Andra ser stigma som en naturlig överlevnadsmekanism hos människor som finns oavsett i vilken dager ett ämne framställts (Klin & Lemish, 2008).
Ålderism
I relation till stigma och äldre blir begreppet ålderism intressant. Begreppet lanserades av Butler (1969) i en text med namnet Age-ism, another form of bigotry i vilken han menade att äldre utsätts för ett förtryck. Ett förtryck liknande det minoritetsgrupper med annan hudfärg än vit utsätts för. Vid tidpunkten för artikeln hade rasism rotat sig som ett begrepp som innefattar ett oacceptabelt förtryck hos den stora allmänheten i USA. Butler menade att även förtrycket mot äldre borde benämnas med en -ism. En svensk översättning av ordet, ålderism gjordes 1997 i en bok med namnet Ålderism: Stereotypa föreställningar eller diskriminering som utgår från en människas ålder (Andersson, 1997).
Ålderism är ett mångfacetterat begrepp som innefattar olika typer av missgynnande behandling av äldre människor, det kan handla om att inte få ett jobb trots goda kvalifikationer. Att en person tillskrivs behov eller beskrivningar som många kopplar till ålderdom eller att andra människor ser på en enskild som ömklig eller behövande, för att nämna några exempel. Mot denna bakgrund knyter begreppet ålderism också an till begreppet stigma, vilket är ett centralt begrepp i denna uppsats. Annorlunda uttryckt kan
repetitioner av stigma i mediers skildringar av äldre med depression förstås utifrån begreppet ålderism (Jönsson, 2021a).
En annan aspekt av ålderism är att människor i exempelvis undersökningar och liknande delas in i ålderskategorier. Det är då inte ovanligt att den äldsta kategorin innefattar alla personer som är över 65 år. Till följd av detta kan det i teorin innebära att tre generationer får representera samma underlag, detta trots att de lever helt olika liv med olika förutsättningar (Jönsson, 2021a).
Ålderismens paradox
Jönsson (2021b) ser på den gyllene regeln, att behandla andra som man själv vill bli behandlad, då han diskuterar kring ålderism. Han konstaterar att någonting samtliga människor har gemensamt är att vi blir äldre. Vissa lite äldre och andra mycket äldre. Att äldre personer behandlas väl borde därmed vara centralt för människor, om inte annat, utifrån ett egoistiskt perspektiv. Jönsson (2021b) konstaterar att sådant inte är fallet. Han utgår från ett socialpsykologiskt perspektiv där det finns in-, och ut-grupper. In-grupper är sådana där en person själv ingår, och ut-grupper är andra, eller other. Dessa gruppindelningar skapar förutsättningar för gruppgemenskap och en känsla av trygghet (Giddens & Sutton, 2021). Denna särskiljning upprätthålls av att yngre generationer ser sig själva som annorlunda, att deras åldrande och ålderdom kommer ske på ett annat sätt än vad idag är fallet (Jönsson, 2021b). Något författaren menar beror på dels en tro på teknisk och medicinsk utveckling och dels synen på sin egen grupp som in-grupp och de föreställningar som följer med detta. De som i framtiden ska bli gruppen äldre identifierar sig därmed inte med gruppen dagens äldre (Jönsson & Jönsson, 2014). Att se på äldre som ut-grupp bygger också på en till synes rationell, men inte mindre ålderistisk föreställning om att det är farligt att bli gammal, att det innebär livscykelns sista steg och en tid i livet då sjukdom och död blir allt mer förekommande. Detta beskrivs som en nedärvd egenskap hos människan att undvika fara och död. Utifrån detta perspektiv tenderar människor att förkasta det faktum att de själva kommer bli äldre, ett ålderistiskt och paradoxalt perspektiv. Det blir då lättare att uppfatta det som ett avstånd föreligger till de som upplevs som skrämmande, de gamla (Butler & Lewis, 1973).