Risken för en svagare utveckling överväger överväger

Fortsatt stark konsumtionstillväxt bland hus-hållen och en internationell konjunkturuppgång är förutsättningar för en ökad tillväxt de närmaste åren. För båda dessa faktorer finns osäkerhet som innebär att tillväxten kan bli såväl sämre som bättre än vad som nu väntas. Den sammantagna bedömningen är dock att riskerna för en svagare konjunkturutveckling fortsatt dominerar. Risken för en kraftig nedgång av det VODJ VRP GUDEEDGH YlUOGVHNRQRPLQ ï

bedöms emellertid vara betydligt lägre än vad den har varit de senaste åren.

Fortsatt osäker politisk utveckling i euroområdet Den politiska situationen i euroområdet är fortfarande osäker. Även om läget har stabiliserats finns fortsatt en risk för förnyad turbulens på de finansiella marknaderna. Om det politiska stödet för finanspolitiken i krisländerna vacklar kan krishanteringen och reformpolitiken försvåras. Förtroendet för flera länders förmåga att klara sina åtaganden skulle då kunna minska ytterligare. Det relativa lugn som nu råder på de finansiella marknaderna beror därtill till stor del på utfästelser från Europeiska centralbanken om att vid behov genomföra stödköp på obligations-marknaderna. En ytterligare riskfaktor är att många parter är inblandade i krishanteringen i euroområdet, allt från enskilda länders regeringar till institutionella och privata långivare. Att väga samman dessa intressen har visat sig vara svårt och avgörande beslut har många gånger dragit ut på tiden.

Osäkerhet kring utvecklingen av finans- och penningpolitiken i USA

Även USA står inför stora utmaningar i hanteringen av sina offentliga finanser. Om en överenskommelse om fortsatt finansiering av den federala budgeten inte träffas i tid, kan det leda till finansiell oro. Inriktningen på penning-politiken i USA är också en osäkerhetsfaktor.

Försök från den amerikanska centralbanken att förbereda marknaderna på en eventuell ned-dragning av dess köp av statsobligationer har bidragit till en påtaglig ränteuppgång i stora delar

av världen. Det finns en fortsatt risk att de internationella räntorna stiger mer än väntat och att svängningarna på ränte- och valuta-marknaderna ökar. Det skulle slå mot länders möjligheter att låna, framför allt i tillväxt-ekonomierna och i länder med stora bytesbalans-underskott. Stigande räntor riskerar också att leda till stora och snabba valutautflöden med svåröverblickbara effekter på världsekonomin.

Starkare internationell konjunkturuppgång möjlig Om förtroendet bland hushåll och företag, särskilt i USA och i Europa, återvänder snabbare än förväntat kan tillväxten bli starkare än i prognosen. I ett sådant scenario kan efterfrågan på svensk export stiga i en högre takt än vad som antas i prognosen. Detta skulle få positiva effekter på BNP-tillväxten genom hushållens konsumtion och företagens investeringar. Även utvecklingen på arbetsmarknaden skulle då bli starkare än i prognosen. Tillväxten i svensk ekonomi skulle påskyndas och resursut-nyttjandet balanseras tidigare än vad som nu antas.

Risker omgärdar prognosen för hushållens konsumtion

Då hushållens konsumtion bedöms komma att stå för en större del av BNP-tillväxten, jämfört med tidigare konjunkturuppgångar, är prog-nosen särskilt känslig för förändringar i hus-hållens konsumtion.

Ett högre internationellt ränteläge skulle få negativa effekter även för svensk ekonomi, dels genom lägre omvärldsefterfrågan, dels via högre finansieringskostnader för framför allt företag och hushåll. En sådan utveckling skulle i sin tur medföra en mer dämpad utveckling av hus-hållens konsumtion och företagens investeringar jämfört med bedömningarna i prognosen.

Utöver ett högre ränteläge utgör även hushållens höga skuldsättningsgrad en risk i prognosen för hushållens konsumtion (se fördjupningsrutan Hushållens skuldsättning). Hushållens skulder steg som andel av den disponibla inkomsten snabbt från slutet av 1990-talet till 2011. Sedan dess har skuldsättningsgraden legat relativt still, men den höga nivån riskerar att förstärka effekterna av stigande räntor.

Bostadsprisernas utveckling utgör också en risk. I prognosen förutsätts bostadspriserna öka, om än i en måttlig takt de närmaste åren. Detta följer bl.a. att ökningen av de disponibla inkomsterna förväntas vara god och att

arbets-lösheten gradvis minskar. Samtidigt kan bostads-priserna stiga snabbare än vad prognosen förut-sätter. Detta kan i sin tur få till följd att hus-hållens skulder också ökar i en snabbare takt.

Därtill ökar snabbt stigande bostadspriser risken för stora bostadsprisfall. En sådan utveckling vore inte önskvärd eftersom en kombination av höga skulder och fallande bostadspriser riskerar att få betydande konsekvenser för den finansiella stabiliteten och den makroekonomiska utveck-lingen.

Hushållens skuldsättning

De svenska hushållens samlade skulder har sedan 2010 legat på en nivå motsvarande omkring 165 procent av deras sammanlagda disponibla inkomst, eller knappt 85 procent av BNP (se diagram 1.2). Ökningstakten av hushållens skulder har minskat de senaste åren, men skuld-nivån är fortsatt hög både utifrån ett historiskt och internationellt perspektiv. Hushållens skuld-sättning är en fråga av stor betydelse för den makroekonomiska utvecklingen och den finan-siella stabiliteten. Skulle hushållen minska sin konsumtion för att ta ned skuldsättningsgraden kan det snabbt få stora effekter på samhälls-ekonomin och tillväxten. Detta eftersom den privata konsumtionen uppgår till omkring halva BNP.

Diagram 1.2 Hushållens skuldsättning Procent av disponibel inkomst och procent av BNP

0

1980 1983 1986 1989 1992 1995 1997 2000 2003 2006 2009 2012 Skuld / Disponibel inkomst (t.v.)

Skuld / BNP (t.h.)

Källa: Statistiska centralbyrån.

För att bedöma eventuella risker med hushållens skuldsättning är det viktigt att också beakta deras tillgångssida. Hushållens tillgångar består framför allt av reala tillgångar som småhus och bostadsrättsandelar, samt finansiella tillgångar som aktier och fondandelar (se diagram 1.3).

Under våren 2013 beräknades hushållens finansiella tillgångar uppgå till omkring 4 500 miljarder kronor, vilket var mer än dubbelt så mycket som hushållens skulder.

Eftersom hushållens reala tillgångar har ökat snabbare än de finansiella sedan mitten av 1990-talet, framför allt på grund av att bostäder utgör en allt större andel av hushållens samlade tillgångar. Detta har inneburit att hushållen blivit mer känsliga för variationer i bostadspriser. Det är mot den bakgrunden rimligt att hushållens

framtida konsumtion i högre utsträckning än tidigare påverkas av fluktuationer i bostads-priserna. De svenska hushållens nettoförmögen-het har alltså ökat samtidigt som riskerna för ekonomin, exempelvis i form av priskänslighet också har ökat.

Diagram 1.3 Hushållens tillgångar Procent av disponibel inkomst

0

1980 1983 1986 1988 1991 1993 1996 1999 2001 2004 2006 2009 2011 Totala tillgångar

Reala tillgångar och bostadsrätter Aktier och fondandelar Övriga finansiella tillgångar

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Regeringens åtgärder

Den höga skuldsättningen manar till fortsatt uppmärksamhet och regeringen och berörda myndigheter har redan vidtagit flera åtgärder för att minska riskerna med den höga skuldsätt-ningen. Finansinspektionen införde hösten 2010 en rekommendation till bankerna om ett bolånetak för att förhindra alltför hög belåning av hushållens bostäder. Taket anger att belåningen inte bör uppgå till mer än 85 procent av priset.

Högre kapitalkrav och riskviktsgolv för bolån Kapitalkraven för bankerna kommer att höjas för att öka bankernas motståndskraft mot framtida finansiella kriser. Kraven på de stora bankerna ska vara högre än de minimikrav som föreskrivs i EU:s nya kapitaltäckningsregelverk på grund av Sveriges utsatthet med en stor bank-sektor.

Finansinspektionen har även infört ett golv för bankernas riskvikter på sina bolån. Riskvikter används för att beräkna det kapital som en bank behöver hålla för varje enskilt bostadslån. Golvet innebär att de svenska bankerna behöver hålla mer kapital för sina bolån och att riskvikterna

hamnar närmare motsvarande krav i övriga EU-länder.

En sundare amorteringskultur

I syfte att uppmuntra en sund amorteringskultur har Finansinspektionen fått i uppdrag att pröva förutsättningarna för en lämplig reglering så att bolåneinstituten lämnar förslag till en individuellt anpassad amorteringsplan till nya och befintliga bolånekunder som ökar sina lån.

Finansinspektionen ska återkomma till regerin-gen i denna fråga under hösten 2013.

Åtgärderna har haft effekt

Mycket tyder på att de vidtagna åtgärderna har bidragit till att dämpa den tidigare snabba ökningen i kreditgivningen till hushållen.

Finansinspektionens bolåneundersökning från 2013 visar att belåningsgraderna minskat för första gången på tio år. Andelen hushåll med nya lån över 85 procent av bostadens marknadsvärde har halverats sedan 2009. Endast 11 procent av hushållen tar nya lån över det s.k. bolånetaket.

Finansinspektionens undersökning visar också att hushåll med belåning över bolånetaket amorterar och att nio av tio hushåll amorterar på lån över 75 procent av bostadens marknadsvärde.

Utifrån stresstester drar Finansinspektionen slutsatsen att de flesta hushåll som tagit ett nytt bolån har god återbetalningsförmåga och är motståndskraftiga mot ränteuppgångar.

Effekten av åtgärderna visar sig även i att den årliga kredittillväxten har sjunkit från nivåer på över 10 procent årligen 2000–2010 till under 5 procent de senaste åren.

Regeringen följer fortsatt noga utvecklingen av hushållens skuldsättning och har beredskap att vidta ytterligare åtgärder om indikatorer visar att skuldsättningen ökar på ett sätt som förstärker riskerna för obalanser i ekonomin.

1.2 Finanspolitikens övergripande