bostadsanpassningsbidrag
Boverkets förslag: Bostadsanpassningsbidrag ska inte längre lämnas för
att anpassa bostäder som enskilda bor i efter en särskild biståndsprövning enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Bakgrund
Enligt den nuvarande lagen om bostadsanpassningsbidrag kan en person som beviljats ett boende efter en särskild biståndsprövning enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, eller lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, ansöka om och få bidrag för att anpassa bostaden.
Kommunerna har enligt 5 kap. 5 § andra stycket SoL ett ansvar för att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre personer – från 65 år och uppåt – som behöver särskilt stöd. Där erbjuds de boende stöd, service och omvårdnad dygnet runt. I april 2012 bodde cirka 88 000 personer i åldern 65 år och äldre permanent i särskilda boendeformer. Det motsvarar cirka 5 procent av befolkningen i den åldersgruppen.
Kommunerna har också, enligt 5 kap. 7 § tredje stycket SoL, ett ansvar för att inrätta bostäder med särskild service för personer under 65 år som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring och behöver ett sådant boende. I oktober 2012 bodde 4 116 personer permanent i denna typ av bostad. Färre än 10 personer var under 20 år.
9 Överväganden 59
Vidare är kommunerna skyldiga enligt LSS att ge insatser i form av boende. Bland annat i familjehem eller i bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet (9 § 8). Dessa boendeformer kan ges till och med det år personen fyller 25 år och skälen för insatsen kan variera. I oktober 2012 var det 80 barn eller ungdomar som bodde i familjehem och cirka 1 120 barn eller ungdomar som bodde i bostad med särskild service för barn och ungdomar.
Det finns också LSS-bostäder i form av bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna (9 § 9). Sådana bostäder kan ges från och med det år personen fyller 17 år och även personer över 65 år kan bo i denna typ av bostäder. I oktober 2012 bodde cirka 24 400 personer permanent i dessa typer av boende. Gruppbostad och servicebostad är de vanligaste formerna, där bodde närmare 97 procent. I annan särskilt anpassad bostad för vuxna, där alltså endast en mindre andel bodde, ingår inte stöd av personal och inte omvårdnad.
När det gäller skillnaden mellan bostäder som inrättas för
funktionsnedsatta enligt 5 kap. 7 § tredje stycket SoL och de som inrättas enligt 9 § 9 LSS är de som bor i det förstnämnda slaget av bostäder ofta personer som fått sina funktionsnedsättningar genom sjukdomar eller skador senare i livet. I LSS-boendena däremot har många medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar och de som bor där har ofta haft stöd enligt LSS sedan barndomen eller ungdomsåren.
Kostnaden för bostadsanpassningsbidrag i särskilda boendeformer är blygsam. För 2013 uppgick den till mindre än 1 procent av den totala kostnaden för bostadsanpassningsbidrag. Anpassningar i särskilda boendeformer utgör alltså en mycket liten andel av kommunernas totala kostnad för bostadsanpassningsbidrag.
Överväganden
Boverket anser att en person som beviljas en bostad efter en särskild behovsprövning utifrån sin funktionsnedsättning enligt SoL eller LSS ska kunna utgå från att vårdgivaren – en kommun eller ett privat företag – säkerställer att bostaden blir ändamålsenlig för den enskilde.
Biståndsprövningen enligt SoL och insatsbedömningen enligt LSS syftar till att åstadkomma ett fungerande boende utifrån den enskildes behov och förutsättningar. Det är därför inte rimligt att personen själv ska vara tvungen att söka bostadsanpassningsbidrag för att uppnå detta.
Att betänka är dessutom att de särskilda boendeformerna, förutom att vara bostäder för enskilda, ofta också är en arbetsplats för personal som utför omsorgs- eller vårduppgifter.
När det gäller de särskilda boendeformerna för äldre har vidare bristen på sådana bidragit till att vårdtyngden har ökat markant och att den genomsnittliga boendetiden har minskat. I regel bor man där kortare tid än två år enligt Socialstyrelsen. Särskilda boendeformer för äldre har alltså blivit en plats att vistas på i livets slutskede. Det är ytterligare en omständighet som gör att det individuellt anpassade
bostadsanpassningsbidraget inte är lämpligt för denna boendeform. En lösning som utestänger de särskilda boendeformerna från
bostadsanpassningsbidrag kan vidare bli ett incitament för kommunerna att ställa hårdare krav när de upphandlar byggnadsarbeten för uppförande
60 Översyn av lagen om bostadsanpassningsbidrag m.m.
och ombyggnad av denna typ av bostäder, så att entreprenörerna förmås att bättre tillgodose behoven hos den målgrupp bostäderna byggs för. Den föreslagna lösningen kan också tjäna som incitament för kommunerna att ställa hårdare krav på bostädernas utformning när driften av
verksamheten upphandlas. Redan i dag borde denna drivkraft finnas, eftersom bostadsanpassningsbidraget är kommunalt. Men eftersom det ofta är skilda enheter inom kommunerna som hanterar
bostadsanpassningsbidraget å ena sidan och verksamheten med de särskilda boendeformerna å den andra finns det risk för att helhetsbilden går förlorad.
Boverkets förslag omfattar även de fall där biståndsprövningen enligt SoL eller LSS leder fram till att en person beviljas en lägenhet i ett vanligt hyreshus. Avgörande för förslaget är just den omständigheten att boendet har beviljats utifrån en särskild biståndsprövning där hänsyn ska ha tagits till de behov som funktionsnedsättningen för med sig. Det saknas då anledning att göra skillnad mellan de olika typerna av bostäder.
Behoven i fråga om hur en bostad bör vara utformad kan förstås ändras över tiden. Det kan uppstå anpassningsbehov som inte kunde förutses i samband med den prövning som föregick tilldelningen av bostad enligt SoL eller LSS. Till exempel om en person med psykisk funktionsnedsättning har tilldelats ett särskilt boende enligt 5 kap. 7 § tredje stycket SoL eller 9 § 9 LSS och därefter helt oförutsett blir
rullstolsburen. Boverket anser dock att behovet av anpassning inte heller i ett sådant fall ska tillgodoses genom att den enskilde söker
bostadsanpassningsbidrag. I en sådan situation bör vårdgivaren – kommunen eller ett privat företag – och den enhet inom kommunen som har beviljat insatsen enligt SoL eller LSS inleda en diskussion med den boende om hur de nya behoven kan tillgodoses på bästa sätt. Kan det ske genom att bostaden anpassas eller genom att personen väljer att flytta till och beviljas ett annat boende enligt SoL eller LSS? Kostnaden för en eventuell anpassning får i ett sådant fall regleras inom kommunen eller mellan kommunen och en eventuell privat vårdgivare.