Sökandet efter ändamålsenliga tecken

Ett viktigt resultat är att deltagarnas representationer genomgår en evolution under kompositionsprocessen, från inledningsvis övervä- gande tentativa representationer till slutligen mer definitiva represen- tationer. De tentativa representationerna består av friare skisser och verbala resonemang medan de definitiva representationerna är note- rade i traditionell notation.

En utveckling äger också rum när det gäller de representationer som avspeglar hur deltagarna reflekterar över sina egna processer. Till exempel skapar Bengt ett eget symbolsystem för att orientera sig i sin egen process (jmf. resonemanget om symboliska samband i 4.5.5.). Han berättar att detta system inte är färdiguttänkt i inledningen av processen utan utkristalliseras efter att hans process har pågått en pe- riod, vilket avspeglas i ett citat från en intervju som också har fått bilda titeln till hela avhandlingen eftersom det är så centralt för delta- garnas processer: ”Det är ur görandet tankarna föds”. Uttalandet kan tolkas som att nya tecken uppstår som en konsekvens av praktiskt handlande. Genom att reflektera kring de uppkomna tecknens inne- börder är det möjligt att ordna dem system som visar vägen för det fortsatta arbetet. Behovet av att skapa ordning i det framväxande materialet uppstår först när det finns ett material att ordna. Deltagar- nas processer kan därför kännetecknas som framväxten av två paral- lella strukturer. Den ena strukturen består av verket medan den andra strukturen – representerad av stöttor – är en metastruktur43 _{som av-}

speglar hur deltagarna begreppsliggör processen. I utvecklingen av båda dessa strukturer pågår ett sökande efter lämpliga tecken.

5.3.1. Symbolisk representation i tidiga och sena versioner

De tidiga representationerna av verken riktar sig till deltagarna själva. Till exempel representerar de sin musik med förenklad notation och lösryckta ord som fångar en stämning, sifferserier som bildar embryot till en serie av toner, eller frågor som handlar om musikinstrumentens klangliga möjligheter. En melodisk stomme kan ackompanjeras av verbal text som beskriver hur den ska utvecklas till ett arrangemang. I detta skede kombinerar deltagarna ofta flera typer av symbolsystem. Notbilden är ännu ofärdig och kan därför inte användas i ett kommu- nikativt sammanhang med en ensemble.

De senare versionerna är däremot representerade på ett sådant sätt att de kan tolkas av ensemblen. Deltagarna använder sig av tradition- ell notation och när de inte gör det skriver de utförliga förklaringar till hur notbilden ska tolkas. Detta innebär att det sker en gradvis över- gång från individuella (idiosynkratiska) representationsformer till kol- lektiva (vedertagna) representationsformer som kan förstås av initie- rade musiker (jmf. 2.5.). Deltagarna hittar alltmer ändamålsenliga sätt att representera sina idéer så att de kan kommuniceras inom ensemb- lens kulturella kontext.

5.3.2 Multimodala dialoger

Deltagarnas skisser, i synnerhet de från inledningen av processen, in- nehåller blandningar av flera typer av symbolsystem. Den språkliga dialog som återfinns i skisserna avspeglar arbetet med att utveckla den musikaliska strukturen. I enlighet med Bruners (2002) resonemang om handlingsförmåga och handlingskraft (s. 54) avspeglar dialogerna hur deltagarnas jag planerar och genomför handlingar. Därmed är skisser- na dokumentationer av en intrapersonell multimodal dialog där ver- balt språk kombineras med andra teckensystem.

Deltagarna producerar flest skisser med verbala överväganden i början av sina processer, medan de i fortsättningen av processen arbe- tar direkt med traditionell notation utan att tillföra ytterligare verbala kommentarer. Det framstår därför som om verbalt begreppsliggörande är av störst betydelse innan rutiner för kompositionsarbetet är fast- lagda. De verbala stöttorna kan förstås som förberedande förhandling- ar som inleder arbetet. När väl arbetet har inletts kan deltagarna ofta arbeta utan att behöva verbalisera arbetets steg i skisserna. Viktigt är här den flexibilitet varmed deltagarna navigerar kring användning av olika typer av symbolsystem. Deltagarna är inte låsta vid ett symbol- system utan väljer system beroende på det problem som är i fokus.

5.3.3. Verbal dialog

Den nedskrivna verbala dialogen är mer omfattande i Bengts skisser än i Håkans och Eriks. Bengts nedskrivna dialog är också mer detalje- rad och refererar i högre utsträckning till etablerade konventioner för

att strukturera musik. Dessutom innehåller den fler precist utformade

frågor. I Håkans skisser handlar dialogen framförallt om hur han ska utforska olika instrument. I Eriks skisser är det förhållandevis tunt med skriven dialog. När den förekommer är den ganska fåordig och

refererar i liten utsträckning till kända konventioner för att strukturera musik. I gengäld har han producerat betydligt fler fritt ritade skisser.

När dessa fynd sätts i relation till datamaterial som samlats in under intervjuer visar sig ett mönster. Vid de tidpunkter då Erik och Håkan berättar att deras processer stannar av förekommer ofta sparsamt med verbala stödanteckningar i deras skisser. Vid tidpunkter då arbetet fortskrider i högre takt förekommer fler verbala stödanteckningar. Bengts skisser innehåller alltid många verbala stödanteckningar och han ger inte vid något tillfälle uttryck för att processen stannar av.

• Av denna studie framgår att den kompositionsprocess där kompositören (Bengt) använder sig av detaljerade skisser fort- skrider utan avbrott.

• I motsats till detta uppstår avbrott i de processer där komponis- terna (Håkan och Erik) använder sig av färre och mindre detal- jerade verbala stödanteckningar i sina skisser.

• Ett undantag från detta gäller då processerna har kommit så långt att rutiner för arbetet är etablerade i så hög grad att delta- garna inte behöver föra anteckningar om vad som behöver gö- ras.

Resultatet visar att vanan att regelbundet föra noggranna, skriftliga

anteckningar, som innehåller inslag av frågor och argumentation, är en betydande faktor för att bibehålla en styrfart i kompositionsproces- sen. Särskilt viktigt är det med tanke på att deltagarna arbetar med fritt

strukturerade problem vars lösningar (lösningsprocedurer) inlednings- vis är okända. Stödanteckningar, som beskriver vilka steg som ska tas i processen innebär att deltagarna har en plan för hur de kan ta sig vi- dare. Avsaknaden av stödanteckningar kan däremot innebära att pro- cessen stannar av.

Sammanfattningsvis visar resultatet att kompositionsprocesserna kännetecknas av ett självständigt arbete där deltagarna ömsom prövar sig fram med hjälp av musikinstrument och ömsom med hjälp av me-

ningsbärande symbolsystem begreppsliggör sina överväganden i skis- ser. Därigenom upprättar de sinsemellan olika ”språk” för att reflek-

tera över det egna arbetet.

Väsentligt är också att deltagarna hinner göra upprepade bearbet- ningar eftersom kompositionsprocessernas tidsramar är generösa.

Återkoppling av olika slag, klingande och språklig, internaliseras ef-

terhand i deltagarnas intrapersonella dialog och används när de revi-

sprungliga kompositionsidéerna från flera perspektiv (de sju stöttorna) bidrar till en successivt fördjupad förståelse av det egna arbetet. Detta visar sig både i de framväxande kompositionerna och i intervjuer då deltagarna beskriver sina egna processer med allt fler olika infallsvin- klar.