Sammanfattande analys för Västerås plandokument

Efter att ha studerat de olika planerna blir det tydligt att planerna skiljer sig markant i den grundläggande uppbyggnaden och intentionen med planen. Från översiktsplanen 1998 som primärt är en kommunövergripande mark- och vattenanvändningsredovisning till att nu, i den befintliga planen, primärt vara ett mer visionärt dokument där planerad mark- och vattenanvändning i princip inte redovisas alls. Planen från 1998 upplevdes främst syfta till att tillgodose stadens transportbehov och lade inte så mycket värderingar i trafikens utformning. Den befintliga planen upplevs främst syfta till att staka ut en utvecklingsriktning för trafiksystemet som kommunen i den fortsatta planeringen kan vägledas av för att styra stadens trafikutveckling mot en önskvärd och hållbar framtid.

Västerås syn på hållbara persontransporter

Det märks att att hållbara persontransporter successivt har fått en mer betydande roll de senaste 20 åren. I översiktsplanen från 1998 är det svårt att urskilja om kommunen ens har någon egen bild av hållbara persontransporter. Det som är tydligt är att planen vill minska förbrukningen av bensin, men det redogörs inte för det mer än så. Det framhävs att man vill få ner andelen biltrafik och antalet resenärer med kollektivtrafik, men det ges inget synligt samband till hållbara persontransporter. Gång- och cykeltrafiken behandlas inte alls i planen, vilket ger stor kontrast till den befintliga översiktsplanen som tillägnar gång- och cykeltrafiken en specifik strategi. Redan i den fördjupade översiktsplanen från 2004 tar kommunen en tydligare ställning gällande hållbara persontransporter, där ökad gång-, cykel- och kollektivtrafik pekas ut som hållbara persontransporter och som, tillsammans med ett minskat transportbehov, ska minska trafikens negativa miljöpåverkan. Denna syn på hållbara persontransporter är något som följer med till planen från 2017. Vad som skiljer planen från 2004 med den gällande planen från 2017 är hur framträdande kommunens syn på hållbara transporter är. I översiktsplanen från 2004 framgår det först i slutet av dokumentet hur kommunen ser på hållbara persontransporter. I den gällande planen tydliggörs gång-, cykel- och kollektivtrafikens vikt relativt direkt och det är svårt att se förbi, främst genom att trafikslagen tillägnas specifika utvecklingsstrategier.

Tillgänglighet och rörlighet

Tillgänglighet och relationen mellan tillgänglighet och rörlighet diskuteras inte nämnvärt i planen från 1998, men diskuteras mer i de senare planerna. Båda de senare planerna tar upp en strävan om att planera för bättre tillgänglighet. Vad som skiljer planerna åt är hur de visar medvetenhet och uppmärksammar tillgänglighet och rörlighet och relationen dessemellan. Denna relation är något som inte diskuteras i planen från 2004. De visar i planens begreppsförklaring att de ser rörligheten som ett medel för att uppnå tillgänglighet men diskuterar inte konflikten mellan rörlighet och tillgänglighet som Hållbart resande i praktiken (SKL & Trafikverket, 2010) och Levine, Grengs & Merlin (2019) redogör för. Den befintliga översiktsplanen, eller

TRAST (Boverket et al., 2015b) och för att erbjuda bättre tillgänglighet enligt Levine, Grengs och Merlin

(2019). Dessa fördelar med förtätning och funktionsblandning är dock inget som diskuteras i översiktsplanen från 1998, planen gör faktiskt ingen eller möjligen ytterst svag koppling till transporter när de diskuterar syftet med den tänkta förtätningen och funktionsblandningen, utan diskuterar istället andra motiv. I den fördjupade översiktsplanen från 2004 görs en tydligare koppling mellan planens inriktning mot förtätning och funktionsblandning, och planens mål om att ge god tillgänglighet och minska transportbehovet. Planen från 2004 visar även tecken på, till skillnad från planen från 1998, principer angående hur kommunen ämnar att förtäta och funktionsblanda och diskuterar värden som Boverket (2020a) menar är viktiga vid förtätning/funktionsblandning. Planen från 2017 skiljer sig inte så mycket från planen från 2004 gällande denna punkt, utan belyser även den vikten av en väl genomtänkt förtätning och funktionsblandning, och belyser det även i en uttalad strategi.

Bilens roll

Alla tre planer uttrycker en önskan om att få ner andelen biltrafik. I planen från 1998 problematiseras dock inte bilens roll i sig, utan föreslås utvecklas till högre grad än kollektivtrafiken, och gång- och cykeltrafiken nämns som sagt inte ens. Det ges en bild av att planens syn på trafik endast innefattar motordriven trafik. I senare planer diskuteras bilen ur ett mer problematiskt perspektiv och både planen från 2004 och 2017 problematiserar hur stadens struktur har styrts av bilen och bilens rörlighet. Det går här att skönja ett skifte i värderingar kring bilen, där bilen inte bara ses som ett klimatpåverkande fordon utan att bilen problematiseras utifrån ett större, mer strukturellt perspektiv. Något som den gällande planen problematiserar och inte planen från 2004 gör, vilket än mer stärker skiftet i värderingar, är hur ytkrävande bilen är. Planen menar att en tät och attraktiv stad inte har plats för en stor andel bilar som kräver ytor för vägnät och angöring. Kommunen ser bilens omfattande appropriering som en belastning för staden. I planen från 2004 ligger fokus främst på hur bilen påverkat möjligheterna för gång-, cykel- och kollektivtrafik negativt och bilens utsläpp, vilket även den gällande planen belyser. Skiftet i planeringens värderingar kan möjligen inte liknas vid Nigel Taylors (1998) beskrivning av paradigmskiften i planeringen men det kan onekligen ses som en betydande förändring i hur planeringen ser på bilens roll i trafiken och samhället i stort.

Vad som är gemensamt för de två nyare planerna som problematiserar bilen och den tidigare rörlighetsstyrda planeringen är att de fortfarande beskriver befintlig trafikstruktur som till stor del väl fungerande. Planerna föreslår även utveckling av stadens externa handelscentrum, som enligt kommunen själv är resultat av rörlighetsstyrda och bilorienterade planeringsprinciper. Detta antyder att skiftet i värderingar kring bilen och rörlighet fortfarande på sätt och vis hålls tillbaka av djupt ingrodda planeringsprinciper som lever kvar från tidigare, men nu förgångna, ideal.