En utgångspunkt jag hade i inledningen var att insikt i klassisk retorik och modern retorikforskning kan ge lärare och elever det stöd som behövs i arbetet som ligger före, under och efter muntlig framställning. De slutsatser jag kan dra efter att ha genomfört undersökningen har stärkt min hypotes.
Min titel Mållös eller mål med mening. Respons(situationen) efter muntlig
framställning ger anledning till några reflektioner. Första delen är inte bara en estetisk
lek med ord i en allitteration. Det eleverna gav uttryck för i den inledande berättelsen var att de önskade någon form av effekt, respons, på sina muntliga framställningar. Responsen är vägledning inför ytterligare utmaningar och risken är att utmaningen inte infinner sig om responsen är mållös. Responsen skall utmana och utveckla ny kunskap och det gör den om den har synliga mål i sikte. Responsen är något annat än en rättelse av något eleven har genomfört. Det har intervjuerna med de sex lärarna visat.
Att form och innehåll måste samspela för att responsen skall ha substans tyder också lärarnas erfarenhet på. Var kommer då retoriken in? På vilket sätt kan den vara en stödstruktur för läraren? Retorikens metaspråk hjälper läraren att få balans i responsen som ges. Vi har i min undersökning sett hur lätt man fastnar i actio och nedglidning när man konkretiserar det man gör, men när vi talar om den respons som ges vid muntliga framställningar kan man analysera detta med ett retoriskt metaspråk.
Är då muntlig framställning retorik? Här vill jag återvända till Bitzers (1997 [1968]) definition av en retorisk situation och konkretisera den i muntlig framställning. Loyd F. Bitzer menar att en retorisk situation är något som kräver aktivt tal där någon tar ordet och ger det han säger legitimitet genom en retorisk analys av situationen. Rent konkret betyder det i en skolsituation att för att ett muntligt framträdande skall kunna kallas retorik måste det föregås av förberedelser där strategin läggs upp. Eleven måste göra avvägningar när det gäller material (inventio), disposition (dispositio) och språk (elocutio). Hon måste öva (memoria) och till sist framföra (actio) det inför
klasskamraterna (intellectio). Detta är den praktiska delen och när läraren och klasskamraterna ger respons på framträdandet används partes i deras analys.
Vilken är då poängen med mitt resonemang? Lärarna i min intervju uppger att de arbetar både med praktisk och med analytisk retorik, men de har inte begrepp för det. Här är det tydligt att retoriken skulle kunna fungera som en stödstruktur åt lärarens och
88
elevens arbete med muntlig framställning. Muntlig framställning är retorik om den elev som genomför den muntliga framställningen har gjort en analys av situationen och handlar därefter. Om eleven inte har gjort en retorisk analys av situationen är det i stort sett omöjligt att ge kriteriefokuserad och talarfokuserad respons på olika nivåer och med utvecklingsfokus. Jag vill värna om ordet retorik i sammanhang där man har muntlig framställning. Min erfarenhet är att det används slarvigt i många muntliga sammanhang i skolan. Lärarens insikt i retoriken kan däremot få den mest lekfulla talövning att framstå som målmedveten.
Lärarutbildningen
De lärare som svarade i enkäten att de gav mycket respons och som jag valt ut att intervjua hade alla arbetat i svensk skola i 20 år eller mer. Flertalet av dem som svarat att de inte ger så mycket respons har däremot arbetat färre än fem år i skolan. Den uppgiften talar sitt tydligt språk till oss som arbetar inom lärarutbildningen. Min
grundtjänstgöring har jag bland blivande svensklärare och jag vet att respons på muntlig framställning är styvmoderligt behandlad i all litteratur. I olika handböcker konstateras det att den muntliga responsen är viktig och några metodiska tips kan i undantagsfall presenteras. Under studenternas verksamhetsförlagda tid behandlas många gånger muntlig framställning i svenska som isolerad färdighetsträning. Min undersökning har visat att det finns få lärare som arbetar med respons efter muntlig framställning i ungdomsskolan.
Retoriken handlar i hög grad om människan som hon använder språket. Alltså är retorik i högsta grad aktuellt för de blivande svensklärarna – ja, alla lärare. De blivande lärarna måste få använda sig av retoriken i sin egen vardag samtidigt som de får en teoretisk fördjupning i detta ämne. De måste få möjlighet att använda språket i många olika sammanhang och konkret arbeta med det för att förstå vad muntlighet betyder i lärarrollen och i elevrollen. Låt mig peka på ett par punkter där jag anser att
lärarutbildningen skall vara uppmärksam: För det första måste studenterna få arbeta med muntlig respons till varandra efter muntliga framträdanden. I en skolsituation blir de som lärare förebilder för hur respons skall ges. För det andra måste lärarstudenter arbeta i olika talgenrer och uppmärksammas på vad som skiljer dem åt: föredrag, diskussion, samtal etcetera. För det tredje måste de blivande lärarna diskutera muntlig framställning, respons och betyg. Betygssättning av ett muntligt framträdande är något
89
jag inte berört i uppsatsen, men genom att behärska responsgenren har man också ett verktyg för betygssättning.
Att bara få utöva ett hantverk och inte få möjlighet att teoretiskt förstå det, är som skillnaden mellan att lära sig tangosteg och att kunna dansa tango. Det är först när du dansar tango som du samarbetar med dess steg. För att kunna ge muntlig respons på muntliga framträdanden måste studenterna dels ha en teoretisk förankring i retorik, dels praktiskt utöva retoriken. Respons handlar om att låta teori och praktik samarbeta.