5.5.1 Rapporten
I samband med varje revidering av Brysselkonventionen har förklarande rapporter om konventionens bestämmelser publicerats.274 1978 års anslutningskonvention åtföljdes av den inflytelserika Schlosser-rapporten, vari frågan om den derogativa verkan av tredje-landsprorogation togs upp. Det konstaterades först att den prorogativa verkan av sådana avtal inte reglerades, eller kunde regleras, i Brysselkonventionen, och att den relevanta
269 Mål C-387/98 Coreck Maritime p. 4-9.
270 Mål C-387/98 Coreck Maritime p. 19, se mer härom i avsnitt 5.5. 271 Hartley (2015) s. 196.
272 Se bl.a. Stone (2014) s. 58 och Hartley (2015) s. 196. 273 Fentiman (2016) s. 772.
47
frågan således var om tredjelandsprorogation kan frånta domsrätten från en medlemsstat som annars har exklusiv eller konkurrerande behörighet. Med hänsyn till att konventionen å ena sidan saknade bestämmelse om sådana avtals giltighet, men å andra sidan inte förbjöd dess derogativa verkan, föreslogs att ”its decision on the validity of the agreement depriving it of jurisdiction” skulle prövas enligt nationell rätt, inklusive det landets lagvalsregler. Därtill tillades att Brysselkonventionens behörighets-bestämmelser skulle tillämpas om avtalet bedömdes ogiltigt enligt nationell rätt.275
I doktrinen råder konsensus, utan känt undantag, om att frågeställningen är korrekt utformad, det vill säga huruvida ett prorogationsavtal till förmån för tredjelandsdomstol har derogativ verkan vid en medlemsstats domstol.276 Den prorogativa verkan, det vill säga frågan om en tredjelandsdomstols behörighet med anledning av avtalet, är en fråga för respektive tredjelands nationella rätt.277 Av uppenbara skäl saknar EU normativ kompetens över länder som inte är anslutna till unionen.278
Frågan är emellertid vad den metod som Schlosser-rapporten förespråkar skulle innebära för rättsläget. Enligt metoden kan, alternativt ska, avtalet ha derogativ verkan om avtalet är giltigt enligt nationell rätt,279 varvid med giltighet får förstås såväl formell som materiell giltighet. Den derogativa verkan underställs inga ytterligare villkor. Det återspeglas också av den sista anmärkningen: Om avtalet bedöms ogiltigt enligt nationell rätt ska Brysselkonventionens behörighetsbestämmelser tillämpas. Anmärk-ningen måste tolkas som att Brysselkonventionen inte ska tillämpas över huvud taget, om avtalet bedöms giltigt enligt nationell rätt. 280 Kan en sådan metod förenas med Bryssel I-instrumentens systematik?
Anta att ett tyskt och ett franskt bolag avtalar om amerikanska domstolars exklusiva behörighet för tvister som uppkommer med anledning av ett avtal om nyttjanderätt till fast egendom, belägen i Belgien. Till följd av uteblivna hyresbetalningar väcker det franska bolaget talan vid en belgisk domstol med stöd av den exklusiva behörigheten enligt artikel 24. Om det tyska bolaget invänder mot belgisk domstols behörighet med stöd av prorogationsavtalet till förmån för amerikanska domstolar, innebär Schlosser-rapportens metod följande. Den belgiska domstolen ska bedöma avtalets giltighet enligt belgisk rätt. Är prorogationsavtalet giltigt enligt belgisk rätt, medför
275 Schlosser (1979) s. 124.
276 Se exv. Briggs (2008) s. 290 och Hartley (2015) s. 195. 277 Briggs (2013) s. 76.
278 Villata (2012) s. 225. 279 Hartley (2015) s. 195. 280 Fentiman (2006) s. 727.
48
prorogationen derogativ verkan för den belgiska domstolen, som därför ska förklara sig obehörig. Endast om avtalet bedöms ogiltigt enligt belgisk rätt, ska Bryssel Ia-förordningens behörighetsbestämmelser tillämpas, varvid den exklusiva behörigheten enligt artikel 24 får verkan.
Effekten av den metod som föreslås i Schlosser-rapporten kan beskrivas som att det faktum att ett prorogationsavtal till förmån för tredjelandsdomstol händelsevis är giltigt enligt nationell rätt medför att Bryssel I-instrumenten sätts ur spel. Tillämpnings-området för bestämmelsen om prorogationsavtal inskränker med andra ord tillämpningsområdet för hela Bryssel Ia-förordningen. Det ska även noteras att EU-domstolen i sin recitation i Coreck Maritime-målet utelämnade den sista, här proble-matiserade anmärkningen i Schlosser-rapporten, avseende att Brysselkonventionens behörighetsbestämmelser ska tillämpas först om avtalet bedöms ogiltigt enligt nationell rätt. Schlosser-metoden ska undersökas mot bakgrund av EU-domstolens senare avgöranden.
5.5.2 Efterföljande praxis
5.5.2.1 Mahamdia-målet281
Ahmed Mahamdia, bosatt i Tyskland, var anställd som chaufför vid den algeriska ambassaden i Berlin. I anställningskontraktet pekades algeriska domstolar ut som exklu-sivt behöriga att avgöra tvister i det aktuella rättsförhållandet. När Mahamdia väckte talan vid en tysk domstol om bland annat ersättning för övertidsarbete, invände den algeriska staten mot den tyska domstolens behörighet med stöd av prorogations-avtalet.282 Fråga uppkom därvid om ett prorogationsavtal till förmån för tredjelands-domstol träffas av de begränsningar i prorogationsfriheten som följer av artikel 21 (nuvarande artikel 23).283
Det ska inledningsvis uppmärksammas att målet inte avser tolkningen av artikel 25, utan om nuvarande artikel 23. Bestämmelsens syfte är att ge arbetstagaren ett adekvat skydd, i egenskap av svagare part i jämförelse med arbetsgivaren. Skyddet kommer till uttryck genom att ett prorogationsavtal som slutits före tvistens uppkomst måste utöka
281 Mål C-154/11 Mahamdia.
282 Mål C-154/11 Mahamdia p. 18-19, 21 och 24. 283 Mål C-154/11 Mahamdia p. 36 och 58.
49
antalet domstolar vid vilka arbetstagaren kan väcka talan. Artikel 23 utgör således en särreglering i förhållande till artikel 25, varigenom prorogationsfriheten begränsas.284
Med ledning av det särskilda skydd som artikel 21 innebär, konstaterade EU-domstolen att ett på förhand slutet prorogationsavtal, enligt vilket viss domstol är exklusivt behörig att pröva en tvist, har motsatt effekt. Ett sådant avtal kan därför inte utesluta den behörighet som följer av förordningens avsnitt om anställnings-förhållanden. Efter att visserligen först ha konstaterat att det varken av lydelsen av eller syftet med artikel 21 framgår att ett prorogationsavtal inte kan ge domstolarna i ett tredjeland behörighet, tillägger EU-domstolen att det är under förutsättning att det inte utesluter den behörighet som gäller enligt bestämmelserna i förordningen.285
Trots att målet avser tolkningen av nuvarande artikel 23, har målet relevans för undersökningen av tredjelandsprorogations derogativa verkan. I kontrast mot Coreck Maritime-målet och Schlosser-rapporten hänvisar EU-domstolen nämligen inte till nationell rätt för prövningen av giltigheten av prorogationsavtalet, och därmed dess derogativa verkan. De begränsningar i prorogationsfriheten som gäller för prorogations-avtal till förmån för en medlemsstats domstol, konstateras i stället likväl gälla för tredjelandsprorogation.
5.5.2.2 Taser International-målet286
EU-domstolen förde ett liknande resonemang i Taser International-målet. I målet hade svarandena, trots förekomsten av ett prorogationsavtal till förmån för domstolar i USA, gått i svaromål vid en rumänsk domstol utan att framställa en foruminvändning.287 Den rumänska domstolen vände sig därför till EU-domstolen för ett klarläggande av relationen mellan prorogationsavtal till förmån för tredjelandsdomstol och tyst proroga-tion enligt artikel 24 (nuvarande artikel 26).288
Inte heller här hänvisade EU-domstolen till nationell rätt för prövningen av och därmed genomslaget för prorogationsavtalet. Eftersom prorogationsavtal till förmån för en annan medlemsstats domstolar, eller tredjelandsdomstol, inte återfinns bland de undantag för vilka tyst prorogation inte medför behörighet för den domstol där en part
284 Mål C-154/11 Mahamdia p. 60-62. 285 Mål C-154/11 Mahamdia p. 63-66. 286 Mål C-175/15 Taser International.
287 Mål C-175/15 Taser International p. 12-13. 288 Mål C-175/15 Taser International p. 18-19 och 30.
50
går i svaromål, konstaterade EU-domstolen att det saknades möjlighet för den rumänska domstolen att självmant förklara sig obehörig till följd av prorogationsavtalet.289
Det finns anledning att fästa särskild uppmärksamhet på det resonemang som fått den hänskjutande domstolen att hysa tvivel om rättsläget: ”Eftersom parterna aldrig bestritt de rumänska domstolarnas behörighet, anser den hänskjutande domstolen att det åligger den att pröva denna fråga ex officio. Mot denna bakgrund söker den hänskjutande domstolen klarhet i om [Bryssel I-förordningen] är tillämplig på tvisten, eftersom parterna utsett en domstol i ett tredjeland i förhållande till Europeiska unionen, och inte en domstol i en medlemsstat såsom föreskrivs i artikel 23.1 i förordningen [nuvarande artikel 25.1]. Den hänskjutande domstolen anser att en sådan prorogationsklausul till förmån för ett tredjeland i sig skulle kunna utgöra hinder mot ett tyst avtal om domstols behörighet enligt artikel 24 i samma förordning.”290
Vid en första anblick kan frågeställningen förefalla överraskande. Varför skulle förekomsten av ett prorogationsavtal till förmån för tredjeland innebära att Bryssel I-förordningen inte är tillämplig? Dessutom hade det vid tidpunkten för hänskjutande av tolkningsfrågan redan avgjorts av EU-domstolen att tyst prorogation betraktas som ett uttryck för en senare uttryckt partsvilja och utesluter därför verkan av ett på förhand ingånget prorogationsavtal.291 Förklaringen kan bestå i att den rumänska domstolen beaktade Coreck Maritime-målet samt den mening i Schlosser-rapporten som EU-domstolen inte återgav.
Resonemangen är påfallande lika. Om Schlosser-rapportens metod vid förekomst av ett prorogationsavtal till förmån för tredjelandsdomstol vore den korrekta, skulle den rumänska domstolen tillämpa nationell rätt för att avgöra prorogationsavtalets giltighet. Om avtalet bedömdes giltigt, och därmed skulle ges derogativ verkan, skulle inte Bryssel I-förordningen och bestämmelsen om tyst prorogation tillämpas. Att frågan om en ex officio-skyldighet att pröva frågan om bristande behörighet på grund av ett prorogationsavtal till förmån för tredjelandsdomstol uppkom bör kunna förklaras av att EU-domstolen i Coreck Maritime-målet uttalade att ”[e]n domstol i en konventionsstat är, om ett mål har anhängiggjorts vid den trots att en sådan prorogationsklausul finns, skyldig att bedöma klausulens giltighet enligt tillämplig lag […]”292 (förf. kurs.).
289 Mål C-175/15 Taser International p. 23-25, 31 och 36. 290 Mål C-175/15 Taser International p. 14-15.
291 Mål C-111/09 CPP Vienna Insurance Group p. 25 och mål C-175/15 Taser International p. 23 och 33. 292 Mål C-387/98 Coreck Maritime p. 19.