Semistrukturerade intervjuer

Att använda sig av intervjuer för att “samla” in empiriskt material är högst vanligt i samhällsvetenskaplig forskning. Precis som Alvesson (2003) uttrycker i sin artikel, tror även vi att intervjuernas egenskaper, gör att de ofta används inom just kvalitativa forskningsmetoder. Egenskaperna som intervjuer besitter, är att de ofta är väldigt flexibla (i synnerhet semistrukturerade), vilket gör att informanten lättare ges möjlighet att uttrycka sina åsikter och tankar. Intervjuer i sin helhet och semistrukturerade/ostrukturerade intervjuer i synnerhet gör det möjligt att dokumentera empirin på ett detaljerat och djupgående sätt där informantens erfarenheter, tankar och intryck verkligen kommer fram (Alvesson 2003, s.168). Anledningen till att vi valt att inte använda strukturerade intervjuer utan semistrukturerade och ibland ostrukturerade intervjuer är delvis för att lättare kunna hålla samtalet öppet för nya intressanta infallsvinklar, samt att detaljerade och fylliga svar blir lättare att ge för informanten. Detta är bara ett av många argument till varför vi väljer semistrukturerade intervjuer före strukturerade intervjuer. Avsnittet som följer kommer beröra argumenten mer detaljerat.

Med tanke på det syfte som formulerats i relation med den kvalitativa forskningsmetod som vi skall använda, anser vi att semistrukturerade intervjuer blir användbara för att “samla” in det empiriska materialet. Intervjuerna i kombination med observationer och inläsning av styrdokument från branschen, gör att vi bygger en bred grund för det empiriska materialet. Anledningen till att vi väljer att genomföra semistrukturerade intervjuer och inte strukturerade intervjuer är följande: För det första, har strukturerade intervjuer en tendens att bli snävare i sin utformning och informanten är betydligt mer styrd i sina svar. Svaren som fås med strukturerade intervjuer är kortare och samtalet har svårt att utvecklas till en djupare förståelse för informantens tankar och erfarenheter. Svaren som en kvantitativ forskare vill ha, är ofta svar som kan kodas vilket gör att strukturerade intervjuer passar utmärkt (Bryman

& Bell 2013, s.78). Men då vår uppsats utgår ifrån en högst kvalitativ metod, är semistrukturerade intervjuer att föredra. Detta då dessa intervjuer kan hållas mer öppna och frågorna i sig är inte förutbestämda på samma sätt som i strukturerade intervjuer. Inte bara det att informanten ges utrymme för mer utförliga svar på frågorna, utan också att vi som intervjuar kan avvika från det tänkta frågeformuläret, om vi finner ett svar extra intressant. Detta gör således att vi kan styra samtalet dit vi vill och samtidigt låta informanten styra samtalet framåt och ge hans syn på fallet (Bryman & Bell 2013, ss.475-482).

Att vi väljer semistrukturerade intervjuer istället för ostrukturerade intervjuer beror främst på att vi vill kunna hålla intervjun inom ett visst tema och till viss del kunna styra samtalet. Med semistrukturerade intervjuer ges det fortfarande utrymme för informanten att själv flika in intressanta tankar och teman som vi då kan välja att spinna vidare på. Helt ostrukturerade intervjuer bygger på helt fria tyglar och samtalet inleds ofta med en fråga som informanten sedan fritt får prata kring. Vi hade kanske kunnat använda oss av denna intervjuform men då vi vill kunna styra temat och leda in informanten på de områden som vi är intresserade av gör att semistrukturerade intervjuer kommer användas (Bryman & Bell 2013, ss.475-482). Självklart medför intervjuer inom kvalitativ forskning vissa problem som måste diskuteras. Alvesson (2003) uttrycker att det finns källor som kan påverka intervjun på ett negativt sätt och är omöjliga att eliminera. Kajornboon (2005, ss.5-6) hävdar bland annat att det material som fås från de semistrukturerade intervjuer ofta begränsas på grund av de brister som intervjuaren besitter. Med det menas att intervjuaren ofta inte besitter förmåga att tolka den subjektiva värld som informanten ger uttryck för. Detta antagande bygger på resonemanget att informantens uttalanden om olika saker bestäms utav den rådande situationen. Detta innebär att svaren som informanten ger påverkas starkt av vad som “bör” sägas inom just detta ämne som diskuteras (Alvesson 2003, s.169).

Intressant att belysa är också kritiken mot intervjuer som kontextberoende. För det första, innebär detta att intervjuer i sig är så pass beroende av sitt sammanhang och omgivning att informantens svar inte kan sägas vara någon sanning eller avspegling av händelsen eller fallet. För det andra, innebär kontextberoendet i symbios med de rådande normerna för samtalet att informanten kommer att prata och uttrycka sig på sådant sätt som situationen och samtalet tillåter. Detta gör att intervjuer som “insamling” av empirisk data är en icke lämplig

metod att använda sig av (Alvesson 2003, ss.169-170). Intervjuer inom kvalitativ metod bör istället ses som ​“[…] ​the scene for a social interaction” ​(Alvesson 2003, s.169) vilket

betyder att de semistrukturerade intervjuerna som kommer att genomföras, mer skall ses som en chans att socialt interagera och bilda en förståelse för fallet.

Den kritik och problematik som presenterats angående kvalitativa intervjuer kan vid en första anblick ses som enormt problematisk för oss i vår forskning. I linje med vad Alvesson (2003) uttrycker, är vi benägna att hålla med om att informanten kan ge svar som han/hon vet att forskaren vill höra. Självklart påverkar sociala normer och situationens regler hur informanten svarar, vilket kan vara problematiskt för vår undersökning, då vi vill undersöka fallet på djupet och belysa komplexiteten. Att då få svar som är konstruerade på ett sådant sätt, att de ska passa in i den rådande situationens normer och samtalets regler, gör att vi inte kan använda intervjun på samma sätt. Dock menar Alvesson (2003, s.169) att genom att engagera sig och på riktigt delta i samtalet, kan problemet till viss mån reduceras. Istället för att se intervjun som en formalitet, kan intervjuerna ses som ett samtal som används för att kunna bilda en gemensam uppfattning. Därav är det mer användbart för oss att kasta oss in i samtalet och engagera oss på djupet. Genom detta förhållningssätt till samtalen kan därmed informanten uttrycka sig på ett mer fritt sätt än om vi som forskare hade distanserat oss och genomfört en mer formell intervju.

Sammantaget kan det absolut finnas problem med att använda sig av kvalitativa intervjuer som metod. Dock hävdar vi att genom att vara medvetna om problemen är trots allt semistrukturerade intervjuer högst användbara för oss. Genom att försöka engagera oss i samtalet och inte styra samtalet i den riktning att informanten svarar så som vi vill, gör att vi ändå kommer genomföra kvalitativa intervjuer. Som tidigare presenterats, kommer vi att genomföra en fallstudie vilket gör det relevant att använda sig av just djupgående intervjuer. Genom att intervjua på ett semistrukturerat sätt med viktiga informanter, menar vi att relevant information om fallet kan ges. Dessa djupgående intervjuer kommer också att bestå av observationer av företaget och dess verksamhet. Detta görs för att ytterligare komplettera det material som fås av de semistrukturerade intervjuerna med nyckelaktörerna (Sofaer 1999, s.1115).