Sexuellt ofredande

7 §

Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.

För sexuellt ofredande döms även den som genom tvång, förledande eller annan otillbörlig påverkan förmår någon som har fyllt femton men inte arton år att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd, om handlingen är ett led i framställning av pornografisk bild eller utgör en posering i annat fall än när det är fråga om framställning av en bild.

Detsamma skall gälla, om någon blottar sig för annan på sätt som är ägnat att väcka anstöt eller eljest genom ord eller handling på ett uppenbart sedlighetssårande sätt uppträder anstötligt mot annan.

Sexuellt ofredande behandlas i 7 §. Straffet för sexuellt ofredande är böter eller fängelse i högst två år.

För sexuellt ofredande döms enligt första stycket när någon, i annat fall än som avses förut i kapitlet, sexuellt berör barn under 15 år.¹⁷ Bestämmelsen kompletterar de tidigare redovisade paragraferna och avser sådan kroppslig beröring med sexuell inriktning som inte är så närgående eller varaktig att ansvar för sexuellt umgänge kan komma i fråga. Sexuellt ofredande omfattar alltså handlingar som till sin art anses mindre kvalificerade än sexuellt umgänge. Alla beröringar med sexuell inriktning är sålunda inte att betrakta som sexuellt umgänge. I förarbetena anges som exempel på en handling som utgör sexuellt ofredande men inte sexuellt umgänge att en vuxen person av sexuellt intresse mer flyktigt berör ett barns könsorgan.

För att straffansvar skall komma i fråga förutsätts att beröringen har en sexuell inriktning i den meningen att den företas i syfte att söka reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift.

För sexuellt ofredande döms, enligt nämnda styckes andra led, även den som förmår barn under 15 år att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd.¹⁸

I likhet med fall av beröring av barn krävs för ansvar i nu avsedda fall att det är fråga om en handling som, utan att innefatta beröring, har en klar och för en vuxen person otvetydig sexuell prägel.

Bestämmelsen har till syfte att fånga upp vissa andra sexuellt färgade beteenden som kan vara skadliga för barn, t.ex. fall där ett barn utnyttjas som modell för framställning av pornografiska bilder genom att man förmår barnet att företa en handling av sexuell innebörd eller då ett barn förmås att posera på liknande sätt utan att avsikten är att framställa pornografiska alster.

Det krävs, enligt bestämmelsen, inte att barnet har utsatts för vare sig tvång eller annan otillbörlig påverkan för att medverka. Det förutsätts dock någon form av handlande från gärningsmannens sida.

Med förmå avses i detta sammanhang att få någon annan att göra något.

Barnets ringa ålder medför att dess inställning till medverkan vid framställning av pornografisk bild eller vid annan sexuell posering inte kan tillmätas någon betydelse.

Skyddet mot att utnyttjas som modell för framställning av pornografisk bild eller till sexuell posering i annat fall har, i andra stycket, utvidgats till att gälla även ungdomar mellan 15 och 18 år.¹⁹ För sexuellt ofredande döms sålunda den som genom tvång, förledande eller annan otillbörlig påverkan förmår någon som har fyllt 15 men inte 18 år att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd, om

17 Prop. 1992/93:141 s. 33 f. och prop. 1983/84:105 s. 55 f.

18 Prop. 1983/84:105 s. 35, 55 f. och prop. 1994/95:2 s. 33.

19 Prop. 1994/95:2 s. 20, 33.

handlingen är ett led i framställning av pornografisk bild eller utgör en posering i annat fall än när det är fråga om framställning av bild.

Bestämmelsen har utformats under hänsynstagande till att lagstiftningen bygger på att den som uppnått 15 år i princip själv har ett ansvar för sina sexuella handlingar. Till uttrycket förmå har därför vissa bestämningar knutits. För ansvar krävs att gärningsmannen genom tvång, förledande eller annan otillbörlig påverkan förmår den unge att företa eller medverka i handlingen. Helt frivillig medverkan faller därmed utanför bestämmelsens tillämpningsområde. Bestämmel-sen skiljer sig sålunda i det avseendet från vad som gäller för barn under 15 år. Det finns alltså inget absolut förbud att använda ungdomar mellan 15 och 18 år vid framställning av pornografiska bilder och sexuell posering. Vid bedömningen av frågan om frivillighet bör beaktas bl.a. barnets mognadsnivå, förhållande till gärningsmannen och liknande omständigheter. Om betalning har utlovats blir bedömningen som regel att barnet har förmåtts medverka.

Om brottet består i att ett barn eller en ungdom har utnyttjats som modell för framställning av pornografisk bild kan även straffbestäm-melsen om barnpornografibrott i 16 kap. 10 a § BrB vara tillämplig.

För sexuellt ofredande döms, enligt tredje stycket, den som blottar sig för en annan på sätt som är ägnat att väcka anstöt eller annars genom ord eller handling på ett uppenbart sedlighetssårande sätt uppträder anstötligt mot annan. Bestämmelsen omfattar handlingar riktade mot såväl barn som vuxna och behandlar dels exhibitionistiska beteenden, dels uppenbart sedlighetssårande uppträdanden mot annan.

För den sistnämnda gruppen krävs det alltså för straffbarhet att gärningen har en utpräglad grad av sedlighetssårande karaktär.

Bestämmelsen omfattar därmed inte varje angrepp med sexuell inriktning mot en enskild person.

Det har överlämnats till domstolarnas bedömning att med ledning av gängse uppfattning avgöra om en handling är att anse som sedlighetssårande. För bedömningen av frågan om en viss handlings egenskap av sedlighetssårande kan det vara av betydelse mot vem den företas. En och samma handling kan t.ex. anses sedlighetssårande om den företagits inför en minderårig, medan så inte behöver vara fallet om den företagits inför en vuxen. Uppfattningen om vad som är sedlighetssårande kan naturligen även växla med tids- och miljöförhållanden.²⁰

Om gärningens sedlighetssårande beskaffenhet inte är av sådan art som avses i bestämmelsen kan det i stället bli fråga om ansvar för

20 NJA II 1962 s. 187.

företrädesvis ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB eller förolämpning enligt 5 kap. 3 § BrB.

Handlingen måste rikta sig mot viss bestämd person. Om handling-en handling-endast är ägnad att väcka anstöt hos handling-en större eller mindre krets av utomstående kan den i stället vara att bedöma som förargelseväckande beteende enligt 16 kap. 16 § BrB.

Ansvar för sexuellt ofredande förutsätter uppsåt beträffande de objektiva brottsrekvisiten. I 11 § har dock ett undantag från nämnda regel upptagits i fråga om gärningsmannens insikt om barnens ålder.

I fråga om åtal finns i 13 § en bestämmelse om särskild åtalspröv-ning.

2.1.8 Koppleri

8 §

Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år.

Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han eller hon, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket.

I 8 § finns bestämmelser om koppleri. Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms enligt första stycket för koppleri.²¹ Straffet är fängelse i högst fyra år.

Bestämmelsen omfattar såväl manlig som kvinnlig samt både heterosexuell och homosexuell prostitution.

Främjandet kan ske på många olika sätt. Det kan ske t.ex. genom att någon håller bordell, upplåter lokal att helt eller till väsentlig del användas för prostitution eller lämnar anvisning på prostituerades adresser. Ett främjande kan även bestå i en inte alltför obetydlig psykisk påverkan på en annan varigenom denne beslutar sig för att prostituera sig eller fortsätta att prostituera sig.

Det krävs inte att någon tillfällig sexuell förbindelse har kommit till stånd i det enskilda fallet. Det är tillräckligt att gärningsmannen genom

21 Prop. 1983/84:105 s. 57 f.

sitt handlande skapat möjlighet för eller underlättat för annan att ägna sig åt prostitution.

En hyresvärd som hyr ut en lägenhet som bostad till en prostituerad kan inte enbart på denna grund straffas för att han främjat hyresgästens tillfälliga sexuella förbindelser. Är han emellertid redan vid uthyrnings-tillfället medveten om att lägenheten, helt eller väsentligen, skall användas för prostitution kan ansvar för koppleri komma i fråga.

Ansvar för den som utnyttjar att någon annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning förutsätter att förhållandet ekonomiskt har utnyttjats på ett otillbörligt sätt. Härmed avses att gärningsmannen på något sätt tillgodogör sig delar av den prostituerades inkomster.

I allmänhet är villkoret om otillbörlighet uppfyllt i och med att någon på annans prostitutionsverksamhet skaffar sig fördelar utan vederlag eller mot vederlag som står i missförhållande till vad han å sin sida har presterat. Ett typfall är att en man, som sammanbor eller är gift med en prostituerad, låter sig ekonomiskt underhållas av kvinnan.

Bestämmelsen tar sikte främst på sutenörer och hallickar.

Vad som skall främjas eller utnyttjas för att straffbarhet skall föreligga är att ”annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersätt-ning”. Av uttryckssättet framgår att det skall vara fråga om mer än en tillfällig förbindelse. Det som skall främjas eller utnyttjas är att någon ett flertal gånger har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning.

Med uttrycket ”tillfälliga sexuella förbindelser” avses troligen samlag eller annat sexuellt umgänge, men inte t.ex. nakenposering och stadigvarande förbindelser.²²

Ersättning för en sexuell förbindelse kan utgå i andra former än kontant betalning eller liknande. Varje förmån av ekonomiskt värde är att anse som ersättning i paragrafens mening.

Eftersom det i lagtexten uttryckligen har angetts att det skall vara fråga om förbindelser mot ersättning är främjande eller utnyttjande av andra tillfälliga sexuella förbindelser än prostitutionskontakter inte straffbart som koppleri.

Utanför paragrafens tillämpningsområde faller, trots att det inte direkt framgår av lagtexten, främjande som består i att vara stadig-varande kund hos en prostituerad.²³ Ansvar för en sådan gärning kan dock komma i fråga enligt lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster.

22 Nils Jareborg, Första häftet, Brotten mot person, andra upplagan, 1984 s. 319 och Brottsbalkskommentaren s. 6:39. Uttrycket sexuellt umgänge behandlas i avsnitt 2.1.1 och utförligare i 6.1.1.

23 Brottsbalkskommentaren s. 6:39, Nils Jareborg, s. 320.

En särskild bestämmelse om vad om skall anses som främjande finns i andra stycket. Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten helt eller till väsentligen del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han eller hon, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket.

Bestämmelsen behandlar sålunda den situationen att lägenhets-upplåtaren först efter upplåtelsen får vetskap om att lägenheten används till prostitutionsverksamhet. Den kompletterar det fall då upplåtaren redan vid upplåtelsen har kunskap om att lägenheten skall användas till sådan verksamhet. I det senare fallet kan ansvar för koppleri komma i fråga enligt första stycket.

För straffansvar krävs att lägenhetsupplåtaren får vetskap om prostitutionsverksamheten, dvs. ett s.k. kvalificerat uppsåt. Enbart misstanke om förhållandet är sålunda inte tillräckligt.

Lägenhetsupplåtaren undgår straffansvar om han gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra. Enligt 12 kap 42 § första stycket 9 jordabalken är hyresrätten förverkad och hyresvärden berättigad att säga upp avtalet om lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. En motsvarande bestämmelse återfinns i 7 kap. 18 § 8 bostadsrättslagen (1991: 614).

Vad som skäligen kan begäras av hyresvärden är i första hand att han med stöd av nämnda förverkanderegler säger upp hyresavtalet och, om det behövs, begär handräckning för att få hyresgästen att avflytta.

Hyresvärden undgår emellertid skyldigheten att försöka få upplåtelsen att upphöra som bestämmelsen föreskriver om han förmår hyresgästen att varaktigt upphöra med prostitutionsverksamheten.²⁴