Skapande verksamhet

När det gäller att arbeta med skapande verksamhet finns det olika traditioner i skolan och barnomsorgen. I både förskola och fritidshem är skapande verk-samhet ett område med lång tradition och stor omfattning. Däremot har

ska-pandet i skolan ofta haft karaktär av att rita och måla som en illustration till olika innehållsområden. Lärarna gav i inledningen av utvecklingsarbetet ut-tryck för att de hade stora förväntningar på de övriga pedagogernas, förskollä-rarens och fritidspedagogens kunskap och erfarenheter av skapande med barn.

Man kan möjligen se det som att den skapande verksamheten har samma sta-tus för förskollärare och fritidspedagogen som läsa och skriva har för lärarna.

Att skapa med bilder och färg

På Lejonet arbetar man under lång tid på hösten med ett ”Konsttema” där barnen målar tavlor med olika sorters material och tekniker. Inspiration till att ha detta som tema fick pedagogerna genom en inbjudan till besök på kommu-nens konstmuseum senare på hösten. Pedagogerna diskuterar hur man ska lägga upp arbetet. Hos läraren finns en rädsla att det skall ta för mycket tid från det

”riktiga” skolarbetet, det räcker med museet och sagan samt att barnen målar en bild var tycker hon. Förskolläraren samt fritidspedagogen menar att även andra ämnen kan integreras i temat, t.ex. skriva och läsa när barnen skriver inbjudningskort samt text till den utställning som skall avsluta temat. Mate-matiken kan lyftas fram när de bestämmer storlek på tavlorna, sätter upp tav-lorna på väggen osv. Efter många diskussioner enas man om att arbeta med ett tema utifrån konstbilder, andras och barnens egna.

För att inspirera barnen gör man i ordning en ateljé med flera stafflin samt paletter som barnen kan blanda färg på. Ateljén men också andra lokaler fylls också så småningom av de färdiga tavlor som barnen målat. Temat börjar med att barnen målar självporträtt som exempel på en sorts bilder. Barnen arbetar tillsammans framför speglar, tittar på ögon- och hårfärg och gör ett porträtt av sig själv. Men får hjälp av en kamrat för att kontrollera färgerna. Detta arbete blir utgångspunkt för ”Konsttemat”. Arbetet fortsätter med samtal om konst-bilder och hur olika konstnärer målar och Adrian, vars morfar är konstnär kan berätta om hur hans morfar målar. Barnens eget skapande inspireras och upp-muntras av de vuxna, framförallt av fritidspedagogen. För att få ytterligare inspiration besöker alla konstmuseets utställning av Monéts målningar. Berät-telsen om Linnéa i målarens trädgård blir ett naturligt inslag i fortsättningen av temat. Man läser berättelsen, diskuterar bilderna, vad de föreställer och hur de kan vara målade.

Barnen inspireras till att måla med olja, med vattenfärg och med oljepastellkritor.

I olja skapar barnen egna bilder med inspiration av Monets sätt att måla. Allt eftersom tavlorna blir färdiga och har torkat tittar man tillsammans på dem och den som målat berättar hur han eller hon tänk. De övriga barnen och de vuxna ställer frågor och jämför med de andra tavlorna som barnen målat. När

det gäller de andra teknikerna målar barnen enskilt men också i grupp.

Fortsättningen på temat består av att man besöker en konstnär som företrädes-vis målar porträtt. Barnen får se hans målningar samt höra honom berätta om hur han tänker och gör när han målar. Nästa dag får barnen i uppgift att måla ett porträtt av en kamrat, de får studera kamraten och försöka rita så att man kan känna igen vem det är. Även dessa bilder sätts upp på väggen. De sätts upp så lågt att barnen kan gå fram och titta på bilderna där vissa är målade i profil andra framifrån. Detta leder till många samtal mellan barnen om hur de har tänkt när de gjorde på det ena eller andra sättet, vilket som var lättast osv.

Pedagogerna och barnen bestämmer sig senare för att göra en utställning av alla målningarna för föräldrarna. Innan tavlorna hängs upp tittar man tillsam-mans på dem igen och samtalar om motiv och färgval. Adrian berättar att han valt mörka färger på sin oljemålning för att måla så som han trodde Monet såg världen när denne var nästan blind. Några barn kom ihåg att det satt en skylt med målarens namn jämte tavlan på museet och vill göra skyltar till alla sina bilder. De andra barnen följer exemplet. Barnen får också diskutera vad man skall bjuda föräldrarna på när de kommer för att titta. Det blir dricka, godis och en kaka som barnen bakar själva. Varje barn skriver inbjudningskort till sina föräldrar samt har i uppgift att visa föräldrarna runt på utställningen och berätta om den. Som en röd tråd genom temat går fritidspedagogens engage-mang och personliga intresse, barnen inspireras att måla och pröva att göra det på olika sätt och vid olika tider under dagen.

Kommentarer

I båda grupperna arbetade man mycket med bild och form samt drama och musik. Mycket mer än vad som av tradition är vanligt i skolan. Lokalernas utformning och pedagogernas olika erfarenheter och kunskaper möjliggör att arbetet med den skapande verksamheten blomstrar och blir en integrerad del av arbetet. Barnen får möjlighet att i olika undervisningssituationer rita och måla kring det de arbetar med; både att avbilda experiment och andra upple-velser och att måla och rita hur de uppfattat något de varit med om. Det fria skapandet ges stor plats i undervisningen, dock mest på Lejonet. Där tar flera gemensamma teman estetiska utgångspunkter. I mina observationer och pedagogernas dagboksanteckningar kan man utläsa att förskolans och fritidsverksamhetens tradition har stort inflytande på arbetets utformning när det gäller skapande verksamhet.

När det gäller detta område kan man kanske se det som att läraren ”lämnar över” det till de två andra pedagogerna. Här kommer förskollärarens och

fritidspedagogens tidigare erfarenheter fram och tillåts bli tydliga, det är ett område som har stort utrymme både i respektive utbildning och verksamhet.

Finns det något som är nytt i sättet att förhålla sig? Enligt pedagogernas re-flektioner i dagböckerna har deras sätt att arbeta och förhålla sig förändrats.

Läraren upptäcker att barnen blir engagerade, vill lära sig mer om konstnärer och målningstekniker, att detta sätt att arbeta kan användas till att ”träna munt-lig framställning” på. Det leder till att hon blir aktiv i de samtal man har kring barnens målningar och hur de har tänkt och hur de har målat. Förskolläraren och fritidspedagogen beskriver också en motsvarande förändring i att upp-märksamma och mer tydligt synliggöra barnens bilder, att använda bilden för samtal om bildens innehåll. En fortsättning av temat är att en grupp barn till-sammans med förskolläraren skapar en saga med diabilder och text till. Denna saga visar och berättar de för sina kamrater i klassen.