Skolan är mitt emellan framtiden och det förgångna. Lyssna på den framstående politiska tänkaren Hannah Arendt och ta tillvara det ny- skapande i varje barn som kommer till skolan samtidigt som skolan också står för den gamla världen. Läraren är en länk mellan det för- flutna och framtiden. Men för att detta ska bli möjligt krävs att skolans öppenhet bevaras och utvecklas.
som färdiga lärare bidra till barnomsorgens och sko- lans utformning.
Vad kan Olof Palme ha menat när han talade om skolan som spjutspets mot framtiden? I hans tro på ett jämlikhetens samhälle fanns förvisso inslag av en övertygelse om planeringens möjligheter, märkligt vore det annars efter det socialdemokratiska samhälls- byggandets framgångar. Men också Palme insåg att det fanns gränser för planerandet och att detta gällde inte minst skolan. Följande anekdot, som Palme se- dermera privat bekräftade för mig, belyser detta. Palme skruvade sig
På sommaren 1968 besöktes utbildningsministern på sitt ämbetsrum av några högstadieungdomar från en stockholmsskola. De anförde följande: Du är so- cialdemokratisk utbildningsminister, Ditt parti har det socialistiska samhället på sitt program. Du måste verka för en socialistisk skola. Vi läser kapitalistisk ekonomi i skolan, men vi kräver att få läsa socialis- tisk ekonomi istället. Palme, som visste att detta inte var vad han tänkte sig, skruvade sig i stolen och sva- rade undvikande: Det här är alldeles för svåra saker för grundskolan Ungdomarna replikerade snabbt: Inte alls, vi läser mycket svårare saker - vi läser tre- enigheten. Däri hade de kanske rätt - förhållandet mellan helheten och delarna är och förblir en svårig- het för mänsklig tanke, och i en rationalismens tid blir dess formulering i religiösa termer näranog obegrip- lig. Och Olof Palme insåg att ekonomiundervisningen i grundskolan måste syfta till insikt om det samhälle vi har. Skolan är inte ett propagandainstrument för en hypotetisk framtid.
Skolan har alltid ett framtidsperspektiv, men den tillhör också sin tid och har vuxit fram under gången tid. Nuet befinner sig alltid mellan det förgångna och framtiden - det är mättat med det som varit och är rik- tat framåt.
Den framstående politiska tänkaren Hannah Arendt utvecklar sådana perspektiv i essäsamlingen Between Past and Future (1961), där en av uppsat- serna heter The Crisis of Education (1958).
Rikt författarskap
Arendt, som levde mellan 1906 och 1975, var från Köningsberg - det nuvarande Kaliningrad. Hon stu- derade för Martin Heidegger och Karl Jaspers och dis- puterade i Heidelberg 1929 på en avhandling om kärleksbegreppet hos Augustinus. Hon var judinna och tvingades fly från Tyskland. Från 1941 bodde hon i USA. En förteckning över hennes rika författarskap finns i Elisabeth Young-Bruehls biografi For Love of the World. Till hennes huvudverk hör The Origins of Totalitarianism (1951), The Human Condition (1958) och Eichmann in Jerusalem: A report on the Banality of Evil (1963). I den senare boken lyfter hon fram tanklösheten som en rot till det onda, till judeutrot- ningen. I On Revolution, också från 1963, hyllar hon sitt nya hemland, USA, genom en studie av den ame- rikanska revolutionen som frigjorde de engelska ko- lonierna i slutet av 1700-talet. Hennes sista verk blev The Life of the Mind, som anknyter till Kants Kritik av det rena förnuftet och Kritik av det praktiska för- nuftet. Posthumt utgavs (av Ronald Beiner) Lectures on Kants Political Philosophy, som anknyter till Kants tredje kritik, den av omdömesförmågan.
Skolan inget politiskt instrument
I The Crisis of Education, som alltså skrevs i slu- tet av femtiotalet, var Arendts intresse inte det som då stod i skoldebattens brännpunkt - nedgången i ameri- kansk skolundervisning i matematik och naturveten- skap, vilken uppfattades som kritisk mot bakgrunden av de sovjetiska rymdframgångarna med Spunik. Hennes intresse för skolan hade ett vidare perspektiv.
instrument. Skolans innersta väsen är - enligt Hannah Arendt - natality, detta att nya människor föds in i värl- den. (I lexikonet översätts natality med nativitet, fö- delsetal. Arendt menar födelse - detta att vi är födda. Det finns för övrigt ett annat översättningsproblem: Arendt talar om Education, ett ord som har en vidare betydelse än det rätt instrumentella utbildning och som innefattar också fostran och bildning. Jag undvi- ker i det följande ordet utbildning och använder mes- tadels skola.)
Världen gammal för nykomlingarna
Betoningen natality innebär i Arendts framställning att nykomlingarna - det må vara de som föds in i vårt samhälle eller är invandrare - måste ha sin del i ska- pandet av framtidens samhälle. Den nuvarande vuxen- generationen har ingen rätt att inteckna framtiden för dagens unga. Deras framtid är inte en förutbestämd utopi som i en totalitär stat (det må vara marknadens eller socialismens fundamentalism) utan en värld som de själva har erövrat och format. Mot det demokratiska alternativet av unga vuxna som går in i det mödo- samma arbetet att övertyga sina likar och därmed står inför risken att misslyckas ställer hon ett diktatoriskt ingripande i skolan av de vuxna, som bygger på de vuxnas överlägsenhet att tillverka det nya som vore det ett fullbordat faktum - som om det nya redan existe- rade. Arendts slutsats, som vid första påståendet ver- kar paradoxal, är att - precis för att ta vara på det ny- skapande i varje barn - skolan måste vara konserva- tiv; den måste bevara denna friskhet som något nytt i den gamla världen, en värld som, även om den är re- volutionär, alltid är - i den nya generationens ögon - överårig och nära sin förstörelse.
Ett exempel från lärarutbildningens område ligger nära till hands. Om denna utgår från skolans läroplan finns det en risk att de nyutbildade lärarna alltid kom- mer att ligga ett steg bakom skolans verklighet, efter-
D
som läroplanen snabbt överspelas av utvecklingen. De nya lärarna borde istället, i Peter Dahls anda, förbere- das för att delta i skolans fortgående förändring. Lärarna representerar vuxenvärlden
För Hannah Arendt företräder lärarna vuxenvärlden i skolan. De företräder alltså inte vare sig staten eller kommunen eller läroplanen. Skolans kunskap förank- ras genom lärarna i de vuxnas livsvärld snarare än i ve- tenskapen - skolämnenas förhållande till vetenskapliga discipliner blir omedelbart. I The Human Condition (på svenska: Människans villkor) analyserar Arendt tre former av mänskligt görande i vuxenvärlden - labor, work and action. Med labor menar hon det dagliga knegandet för livsuppehället, work betyder i hennes språkbruk produktion eller tillverkning och action är handling. Distinktionen mellan produktion och handling går tillbaka till Aristoteles.
Produktion bestäms av på förhand uppställda mål och bedöms efter hur väl målen uppnås. Handlingen däremot är fri i den meningen att den bestäms av vad situationen kräver. Den värderas inte efter på förhand uppställda mål utan efter de faktiska omständigheterna. Produktion och handling svarar mot olika kunskaps- former, i förra fallet en mera instrumentell, målbestämd teknisk kunskap, i senare fallet en erfarenhetsbaserad praktisk visdom.
Praktisk logik försummad i skolan
Pierre Bourdieu gör i Le Sens Pratique åtskillnad mellan två slags logik, logique scientifique och logique pratigue. Den praktiska logiken är knuten mera till handling (grekernas praxis), till här och nu, till för- trogenheten med den föreliggande situationen och till de handlandes förhållningssätt och ansvarighet. Den har föga av den vetenskapliga logikens distans och all- mängiltighet och är inte tillämpningen av den be-
och universitet. Den praktiska logiken är knuten till handlingens föränderliga perspektiv och dess ansva- righet, den står nära det sunda förnuftet, det common sense som - liksom språket - utövas i mänskliga gemenskaper. Solidaritet och respekt för andra och deras synsätt hör till den praktiska logiken. Den prak- tiska logiken är innehållslig snarare än formell, den arbetar med analogier och träffande exempel, snarare än med deduktioner från allmängiltiga utsagor. Det finns en åtskillnad mellan föreställningarna om tid i de två logikerna: i praktikens logik är tiden irreversi- bel - vad som är gjort är gjort, och det som ska göras ska göras, det går inte att repetera och det kan vara ont om tid, medan den vetenskapliga logikens tid är reversibel och står till förfogande. Det är en praktisk logik snarare än en vetenskaplig som är förenlig med Hannah Arendts syn på skolan som förberedelse för framtiden.
Olika perspektiv i konflikt med varandra
I verkliga livet är produktions- och handlings- perspektiven inflätade i varandra. Ofta är produktions- perspektivet ett överhetens systemperspektiv, medan handlingsperspektivet är ett praktikernas nedifrån- perspektiv. Konflikter om arbetsvillkor är ofta ett ut- tryck för systemperspektivets oförenlighet med yrkes- livets praktiska logik. Studier av sjukvård och under- visning visar detta, liksom beskrivningar från indu- strin. Även i en datoriserad högteknologisk industri (kärnkraft, processindustri, oljeborrning) visar det sig att handlingskunskapen (vad Donald Schön kallar knowledge-in-action) är nödvändig för produktionens effektivitet och för att arbetet skall bli meningsfullt. Auktoritet - lydnad och frihet
Låt oss återvända till skolan. Lärarna, som före- trädare för vuxenvärlden, måste vara förtrogna med vuxenvärldens mångfald och ha insikt om den veten-
D
skapliga logikens begränsningar. För Hannah Arendt är det genom sin auktoritet som läraren företräder vuxenvärlden. Hon har i en uppsats kallad What is Authority? (även den i Between Past and Future) för- klarat vad hon menar att auktoritet är. Hon börjar med att tala om vad auktoritet inte är: om läraren utövar tvång bryter hennes auktoritet samman. Auktoritet innebär en lydnad i vilken människans frihet bevaras, den är en frivillig lydnad. Det finns en frihet att argu- mentera, men allt kan inte tas upp till diskussion vid varje tillfälle, allt kan inte vid varje tillfälle göras på ett nytt sätt - världen förutsätter för sin existens en viss varaktighet och kontinuitet. Argumenten måste ha ett slut, åtminstone provisoriskt. Lärarens icke-auktori- tära auktoritet bygger på lärarens och vuxengene- rationens minne och erfarenhet. Den fordrar urskilj- ning - att kunna skilja det väsentliga från det oväsent- liga. För att eleverna ska godta dessa distinktioner krävs förtroende och tillit.
Tillbaka till romarna
Föreställningen om auktoritet går tillbaka på roma- rna. För dem var stadens grundande och dess författ- ning heliga. Ordet auktoritet kommer från det latin- ska auctoritas, som i sin tur kommer av verbet auere - att öka, utöka. (Det svenska öka är besläktat med latinets augere.) Auctoritas var förknippad med an- svarighet, och genom den vidgades grundlagen i sin användning så att den passade till dagens situation. Auktoriteten, i motsats till makten, hade sina rötter i det förgångna. I politiken företräddes auktoriteten av senaten, som gav råd, medan det var folket som hade makten. Senatens råd gav vidgade perspektiv på fol- kets maktutövning, liksom lärarens auktoritet tillför något till barnets värld. Senaten fungerade som en motvikt som höll saker och ting i balans.
Viktigt att skolans öppenhet bevaras
När det i vår tid talas så mycket om behovet av utbildning finns det paradoxalt nog allt mindre plats för unga människors mognande och för läraren som auktoritet. Läraren behövs som ett skydd mot den vuxenvärld som - bl a genom informationstekniken - tränger sig på, genom hennes auktoritet utvidgas bar- nens och de ungas värld så att de i en framtid är väl förberedda att möta vuxenvärlden och delta i den. Läraren blir en länk mellan det förflutna och framti- den. För att detta ska vara möjligt krävs att skolans öppenhet bevaras och utvecklas, att produktions- perspektivet (målstyrningen) på skolan hålls tillbaka och handlingsperspektivet främjas.
Unga kommer att forma framtiden
De ungdomar som för trettio år sedan besökte Olof Palme med krav på att skolan skulle utbilda för en socialistisk framtid förefaller oss nu överspelade av världshändelserna. Också dagens skola blir bäst om den inte låter sig vägledas av någon idolbild om fram- tiden. Dess huvuduppgift är, liksom den alltid har va- rit, ungdomens fostran här och nu. De unga kommer själva att ta hand om sin framtid när den tiden kom- mer.
D
Gunnar Bergendal var lärarhögskolans rektor fram till 1995.
A
Aktuellt
A
Skola
Skolan är inte bara en förberedelse för livet. Skolan är livet självt för de barn och ungdomar som går där i tolv eller tretton år. Det ställer stora krav på att detta skolliv är så meningsfullt, utmanande, kunskapsrikt och skapande att unga människor verkligen vill vara i skolan. Om elever inte finner mening och glädje i skolarbetet lär de sig sämre eller inte alls. I den intensiva skoldebatt som nu pågår tycks några mena att ”skolans kris” kan avhjälpas med fastare regelsystem, hårdare disciplin och tydli- gare uppdelning mellan elever vad gäller begåvning och studieintresse. Ibland talar man om återgång till den skola som en gång var. Vi tror att förenklingar som dessa skymmer insikten om att skolan finns i en ny tid, med nya samhälleliga förutsättningar, nya elever och nya kunskapsmål. Det är mer avgörande än på många årtionden att vi diskuterar hur skolan ska förhålla sig i denna nya tid.Kultur
Skolan är inte bara en förberedelse för livet. Den måste också vara här och nu – rolig nu, spännande nu, levande nu. Eleverna är kanske, trots alla sociala och kulturella olikheter, mer av presensbarn än tidigare generationer. Det är inte oproblematiskt. Skolarbete kan aldrig reduceras till ytlig tillfredsställelse av omedelbara behov. Men elevernas hållning ger också nya förutsättningar och möjligheter. Idag är det närmast omöj- ligt att sopa skolan ren från sådant som eleverna menar gör livet i skolan värt att leva. Dit hör kultur i vid mening. Det estetiska, det sinnliga, det praktiska kan inte lyftas ut ur skolans ämnen. Då skulle eleverna för- modligen hem.
När elever ibland ställs inför en viktig fråga som de inte vet något om säger de att frågan aldrig varit uppe i skolans undervisning. Det är sällan sant. Men det är en sak om något tagits upp i undervisningen. Det är en helt annan sak om elever blivit berörda av vad de tagit del av, om de
påverkats av vad de läst eller hört; det är en annan sak om de över huvud
taget kommer ihåg. För att detta ska ske behövs mer. Då behövs elever- nas egen aktiva medverkan, deras nyfikenhet, allvar, glädje, engagemang – då behövs kultur som just inrymmer aktiv medverkan, nyfikenhet, allvar, glädje, engagemang. Det är detta som skolarbete handlar om – att göra elever så berörda av det som tas upp i undervisningen att kunska- pen integreras i dem, förbinds med deras erfarenheter, blir till något de själva äger från att ha varit något som ägts av en lärare eller en lärobok. Kultur i skolan handlar både om hur hela livet där gestaltas och om hur kunskaper får fäste i unga människor.
Lärarutbildning
Den som tänker bli lärare är i centrum för samhällets uppmärksamhet. Alla diskuterar skolan. Alla hoppas på skolan. Alla talar om det svåra men viktiga jobbet att vara lärare. Ibland kan man tro att hela samhällets fortbestånd beror på dem som arbetar i skolan.
Det är ett fantastiskt jobb att vara lärare. En lärare ska hjälpa barn och ungdomar att tolka världen. En lärare ska röra vid unga människors erfarenheter, deras allvar, deras intellekt och känslor – och det i en period av deras liv som är vidöppen för nya intryck. Det finns något storslaget och hisnande i ett sådant yrke. Det är dock inget kall längre. Yrket har efterhand blivit mer sakligt, mer ett jobb som andra. Men riktigt sakligt kan det aldrig bli. Många förhoppningar och drömmar knyts till vad lärare kan uträtta. De kommer från elever, från föräldrar, från politiker – från lärarna själva.
I lärarutbildningen ska studenterna få sådana kunskaper att de senare kan vara med att skapa en skola för en ny tid. I den läroprocessen spelar kulturfrågorna roll på tre sätt. För det första måste studenternas egen utbildning vara skapande och berörande. För det andra måste den inne- hålla en analys av de nya förutsättningar som gäller för skola och skolar- bete. I en sådan analys spelar kulturaspekter stor roll. Skolan påverkas starkt av de kulturella förändringarna i samhället. För det tredje måste studenterna genom utbildningen få praktiska och teoretiska redskap för det kommande kulturarbetet tillsammans med eleverna.
Konferensen
Konferensen har arbetsnamnet ”Skola, kultur och ny lärarutbildning”. Den äger rum i Malmö och vänder sig till lärare och andra verksamma inom skola/förskola, skolledare, lärarutbildare, forskare, kulturarbetare, skolpolitiker, tjänstemän och andra intresserade.
Syftet med konferensen är att diskutera kulturen i skolan kopplad till förnyelsen av lärarutbildningens innehåll och struktur.
Kulturen i skolan är alltmer nödvändig med tanke på socialisations- förändringar bland barn och ungdom, skolans funktion i samhället och den kulturella heterogenitet som idag präglar samhällsutvecklingen. Förnyelse av lärarutbildningen har sin grund i förändringar i samhället och i skolan. Flera politiska initiativ på senare tid har gällt lärarutbild- ningen. En statlig utredning, Lärarutbildningskommittén, lämnar sitt
av våren. Vid flera lärosäten i landet pågår intensiva diskussioner om
lärarutbildningens framtida utformning. Förnyelsen av lärarutbildningen i Malmö följer två huvudlinjer: Dels förs lärarutbildningen närmare skolan. Studenter ska inte längre ”ha praktik”, de ska ”arbeta” i en partnerskola under hela utbildnings- tiden. Dels planeras ett helt nytt innehåll och en ny struktur som radikalt bryter med den gamla programstrukturen.
Konferensen kommer att läggas upp så att de tre aspekterna, skola, kultur och lärarutbildning ställs mot varandra och vävs in i varandra. Föreläsningar inleder och avslutar konferensen för att ge oss en gemensam ingång och möjlighet att arbeta vidare, studiebesök görs under torsdagen på förskolor och skolor, på kulturinstitutioner eller i andra verksamheter där barn och ungdomar är engage- rade. Studiebesöken leds av guider som är väl införstådda både med den verk- samhet man besöker och med konferensens syfte. Torsdagskvällen ägnas åt en föreläsning, gemensam middag och kulturella upplevelser av flera olika slag. Fredagen inleds med parallella seminarier och workshops, därefter återsamlas studiebesöksgrupperna tillsammans med guider och samtalsledare för diskussion om det man såg under studiebesöken och hur det kan kopplas till det man varit med om under olika seminarier. Konferensen avslutas med att två personer med olika bakgrund och erfarenheter, som följt hela konferensen och utbytt tankar under den, ger sin bild av vad som egentligen hänt och hur det leder vidare till en ny lärarutbildning.
Dokumentation
Lärarutbildningens tidskrift Praktik och teori kommer i sina två höstnummer att ha artiklar som anknyter till samma tema som konferensen. Vi kommer också att prova olika sätt att följa och dokumentera konferensen med videokameror och digitala tekniker. Vi är t ex intresserade av att försöka fånga barns och ungdomars syn på vad vi vuxna gör när vi diskuterar deras liv i skolan. Och hur ser de själva på saken?