Mellan åren 1975 och 1979 gav socialstyrelsen ut sex arbetsplaner som var en förlängning av de pedagogiska riktlinjer som formule- rades i Barnstugeutredning (Socialstyrelsen, 1975). Att bygga, kon- struera, orientera sig i omvärlden, klassificera, sortera samt an- vända siffror, former och figurer togs upp i arbetsplaner och var menat att underlätta barns skolstart. Förskollärarna skulle göra barn uppmärksamma på längd, volym, vikt, jämförelseord som ex- empelvis stor, större, störst genom olika aktiviteter som involve- rade kroppen eller genom att ägna sig åt bygglekar. I socialstyrel- sens arbetsplaner står det att barnen ska: leka med vatten, sand och lera, konstruera och bygga, orientera sig i omvärlden, sortera och klassificera, använda former, figurer, siffror, lägga pussel och spela spel. Arbetsplaner fungerade som en form av läroplan med aktivi- teter som fortfarande hade sin förankring i Fröbels pedagogik.
Under 1980-talet började synen på förskolan som förberedelse för skolan ta en tydligare form och matematiken på förskolan fick en viss likhet med skolan. Mätning och problemlösning kopplad till barnens vardagserfarenheter introducerades men förskolans främsta uppgift var fortfarande inriktad mot fostran och social ut- veckling medan skolan var kunskapsförmedlare. Barnen förvänta- des visa nyfikenhet och vilja att undersöka och ta egna initiativ. Barnet skulle stå i centrum och lära för livet men skulle fortfarande ta ansvar för kollektivet. Barnens individuella och självständiga val började dock möta kritik i slutet av 1900-talet. Verksamheten eller de vuxna skulle inte begränsa dess rörelse, tanke- och känslofrihet, men även om det var barnet som styrde måste den vuxne korrigera (Hultqvist, 1990). Det pedagogiska programmet kom ut 1987 (So- cialstyrelsen, 1987). Leken hade fortfarande en stor betydelse och förskollärarna skulle fortsätta arbeta ämnesövergripande och tema- inriktat. Barn skulle reflektera, uppfatta, experimentera, utveckla begrepp och utmanas att lösa vardagliga problem. Genom lek, ar- bete med olika material och föremål, deltagande i vardagliga syss- lor skulle barn utveckla grundläggande matematiska begrepp och förståelse (ibid).
Diskursen om matematik som viktigt inför framtiden började så sakteligen nå förskolan i slutet av 1900-talet, och matematikens
roll i förskolan får en starkare ställning än tidigare. 1997 diskute- rar socialstyrelsen innehållet i en läroplan för förskola (Socialsty- relsen, 1997). I slutbetänkandet poängterade man att lek, lärande och språk skulle forma en helhet. När det gällde matematik fast- slog man att:
I barnens vardag finns många tillfällen som kan användas för att öka deras matematiska förståelse. Genom att på ett lekfullt sätt få barn att uppfatta och uttrycka antal, att ordna, sortera och jämföra efter storlek, vikt, volym och längd, att kunna skapa olika mönster, och enklare geometriska former, upptäck- er barn matematiken. Genom att göra matematiska begrepp till en del av sin erfarenhetsvärld, utvecklar barn matematiken som språk (Socialstyrelsen, 1997, s.43).
Vilka matematiska färdigheter barnen ska få förståelse för börjar bli tydligare även om det är fortfarande upp till barnet att upp- täcka matematiken i sin vardag.
Ett år senare, det vill säga år 1998, tog Utbildningsdepartemen- tet och Skolverket över ansvaret för förskolan, vilket innebar att den blev mer utbildningsinriktad och individualiserad (Vallberg Roth, 2011). En ny kunskapspolitik tog form med tidigare skol- start, allmän förskola för tre-åringar, legitimerade lärare, livslångt lärande. Förskolan fick sin första läroplan som bindande förord- ning 1998 (Lpfö 98). Globalisering, internationalisering och indi- vidualisering kännetecknade den tid och internationella överens- kommelser låg till grund för läroplanerna skriver Ann-Christine Vallberg Roth (2011). Målen var formulerade som ”strävansmål” och angav vad förskolan skulle sträva mot när det gäller det en- skilda barnets utveckling och lärande. I läroplanen (Skolverket, 1998) betonades vikten av att barnen började utveckla matema- tiska färdigheter redan i förskolan, och att de genom läroplanens mål,
• utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och tekniker,
• utvecklar sin förmåga att upptäcka och använda matematik i meningsfulla sammanhang,
• utvecklar sin förståelse för grundläggande egenskaper i be- greppen tal, mätning och form samt sin förmåga att orien- tera sig i tid och rum.
Mätning och problemlösning som är kopplad till barnens vardags- erfarenheter introducerades. I riktgivande texter var matematik in- tegrerat med naturvetenskap. Det matematiska innehållet i försko- lans aktivitetsområde var viktigt och man betonade barnens möj- ligheter att uppmärksamma form, tyngd, balans, hållfasthet, vo- lym, vikt och längd. Men förväntningarna var att barnen själva skulle förstå utifrån sin utvecklingsnivå och sitt aktivitetsbehov. Pi- agets stadieteori och fokus på barnets förståelse av rum, tid och lo- gisk tänkande (Piaget, 1975) styrde fortfarande synen på barnens möjligheter till matematisk inlärning, men den skulle så små- ningom ifrågasättas av ytterligare undersökningar som visar vikten av språk, sammanhang, meningsfullhet och konkreta aktiviteter för barnens förståelse av matematiska begrepp (Brousseau, 2000; Bris- siaud, 2007).
Förskola som egen skolform
Förskolan har blivit en egen skolform och kunskaper i förskola be- tonas i den reviderade läroplanen (Lpfö 98, reviderad 2010) med begrepp som kunnande, utvärdering, dokumentation, ansvar, ma- tematik, naturvetenskap och teknik (Valberg Roth, 2011). De ma- tematiska målen blir tydligare. Förskolan ska sträva efter att varje barn,
• utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och rikt- ning och grundläggande egenskaper hos mängder, an- tal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring,
• utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar,
• utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mel- lan begrepp, och
• utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang.
(Lpfö 98, reviderad 2010, s. 10)
Det välfärdssamhälle som barnen växer upp i på 2000-talet kan tolkas som en ökad institutionalisering och i Sverige är 94 procent bland tre- till femåringar inskrivna i förskolan (Skolverket, 2019). En ny syn på barn, barnuppfostran och förskolans uppdrag har vuxit fram. Förskollärare ska kunna leda barnen i sitt möte med dagens och framtidens allt mer komplexa verklighet och kraven på deras yrkeskunnande har inte bara ökat men också blivit mer mångtydiga menar Persson och Tallberg Broman (2010). Skolpre- stationer inom matematik tros vara avgörande för ett land som konkurrerar med andra inom kunskapsekonomin (OECD, 2017). Enligt Popkewitz (2004) ses matematik kunna hjälpa barn i ett samhälle i konstant förändring och som därmed kräver ständigt nya lösningar. Vidare menar Popkewitz att strävan efter att barn ska bli självständiga och ansvariga för sin egen inlärning och aktivt delta i samhället som kompetenta problemlösare i den globali- serade konkurrensen kan vara ett utryck för den rädsla för en osä- ker, kritisk och riskabel framtid som verkar råda bland beslutför- fattare. Rädslan att en del barn inte ska vara framgångsrika och bidra till samhällsutvecklingen motiverar sökandet efter bästa praktiken. Barnen som inte är intresserad eller motiverad utgör en risk och olikheten därmed inte passar in. Matematik handlar där- för inte bara om kognitivt lärande utan även om moral och enga- gemang, menar Popkewitz (2004). Om man studerar den revide- rade läroplanen för förskola är det inte bara matematik som an- grips utan det är barnets styrning mot en moralisk agent för att an- vända Popkewitz ord. I läroplanen står det att förskolan ska sträva efter att varje barn:
… utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa reso- nemang, utvecklar sin förmåga att använda matematik för att
undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar, … Den ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter. Flödet av barnens tankar och idéer ska tas till vara för att skapa mångfald i läran- det. (Skolverket, 2010, s. 9)
Förskolans uppdrag i Sverige idag, och i synnerhet matematikens roll inom detta, verkar närma sig grundskolans uppdrag. Leken som var en viktig del av förskolepedagogiken 2002 verkar ha änd- rat sin betydelse. Fokus på lekens betydelse för lärande och ut- veckling tenderar att uppmärksammas på bekostnad av den fria le- ken som ett sätt för barnen att bearbeta sina upplevelser (Johans- son & Pramling-Samuelsson, 2001; Lindkvist, 1996). Barn ses som nyfikna och kompetenta och deras utforskande av omvärlden ska utmanas och stimuleras, enligt Skolverkets anvisningar (2009). I den reviderade läroplanen tonas omsorgsinnehåll ner och knyts till lärande medan ämnesrelaterat innehåll tenderar att öka. Det finns en förskjutning från arbeta-leka-lära (barnen som aktörer) i tidigare läroplaner (1980–90-tal) till lärande, undervisning och kunnande (barn som kompetent med ökat ansvar för eget lärande), under slutet av 90-talet, poängterar Vallberg Roth (2011). När lä- roplanerna infördes på 1990-talet fanns det en önskan att Educare- modellen och förskolans pedagogik skulle inspirera skolan via för- skoleklassen. Men omvandlandet av förskolan till skolform och nya begrepp som lärande och kunnande i läroplanen tyder på mot- satsen, menar Vallberg Roth (2011). I skrivande stund har en ny läroplan för förskolan (Lpfö 18) införts med begrepp som under- visning och undervisningstillfälle. ”Barnundervisning” introduce- rades redan på 90-talet och rymde omsorg, lek och lärande (Lin- dqvist, 1996), men tycks ha fått en större fokus och förstärka den rörelse som Vallberg Roth beskriver.
Att förskolans uppdrag skulle vara första steget till att förbättra samhället är dock inget nytt. Det som har förändrats sedan barn- trädgårdar infördes i Sverige i slutet av 1800-talet är vilken kun- skap som anses viktig och självklar, hur barn ska utveckla denna kunskap och vilken typ av samhälle som politiken strävar efter.