Slutsats

8.4.1 Vilka tendenser framträder gällande hur lärarna motiverar didaktiska val utifrån skolans uppdrag vid skönlitterära inslag i svenskundervisningen?

Alla informanter i studien anser sig följa styrdokumenten samt att skönlitteratur ska behandlas i undervisningen. De anser dock att det är otydligt hur skönlitteratur ska användas och att styr-dokumenten är luddiga även gällande vad frasen skönlitteratur och andra typer av texter egent-ligen innebär. På grund av otydligheten och den tid det skulle ta i grupperna med lässvaga elever har ett fåtal av våra informanter valt bort att använda sig av skönlitteratur i undervisningen och väljer i stället att behandla autentiska och samhällsnära texter. De av informanterna som väljer bort skönlitterära klassiker undervisar däremot både på högskoleförberedande och yrkesförbe-redande program. När skönlitteratur används i undervisningen är det främst i ett språkutveck-lande syfte samt för att vidga elevernas förståelsehorisont genom att upptäcka sig själva eller andras perspektiv vilket anses vara värdefullt i värdegrundsarbetet. Majoriteten genomför bok-samtal i helklass med ett språkutvecklande syfte och anser att det är positivt att det väcker känslor vilket de menar fördjupar diskussionerna. De får även till sig olika teman genom att lyssna på sina klasskamraters berättelser och breddar därigenom även sitt ordförråd. Litteratur-historia och samhällsskildringen i verken menar informanterna förbereder eleverna inför livet genom insikt om både dåtid och nutid, vilket de menar bidrar till att de blir mer empatiska samt att de utvecklar etisk och moralisk medvetenhet.

Resultatet visar att informanters förståelse och inställning till inkludering som begrepp och fenomen, i stora drag är entydigt. Trots att informanterna har en stark vilja att arbeta inklude-rande anser de själva att uppdraget med inkludering är omöjligt på grund av bristande resurser i lärmiljön eller att stödresurser uteblir. Återigen framhäver informanterna att styrdokumenten förespråkar något annat än den praktiska verkligheten innebär vilket bidrar till en frustration hos informanterna i och med att de inte kan ge sina elever vad de behöver och vad de har rätt till. Detta innebär att elever som har svenska som andra språk eller någon form av diagnos ofta inte får den hjälp de behöver i undervisningen, trots att det finns en hög risk att dessa elever misslyckas med sina studier. Vi ställer oss undrande till om orsaken till

64

inkluderingsproblematiken delvis beror på att lärarna utgår från en homogen elevgrupp vilket resultaten tydligt visar medför att vissa elever drabbas av lärarens låga förväntningar. Edfelt framhäver Vygotskijs proximala utvecklingszon där läraren får en fundamentalt viktig roll ge-nom att hjälpa eleven att nå nivåer som är otillgängliga för eleven på egen hand (2019:65f.) och menar att med rätt kompetens och kapacitet kan läraren hjälpa eleven att ta klivet upp till nästa utvecklingszon där eleven sedan kan utvecklas vidare på egen hand. Majoriteten av informan-terna använder sig av skönlitteratur utifrån skolans kompensatoriska uppdrag och framhäver vikten av att fylla i de lässvaga elevernas kunskapsluckor då det i huvudsak endast är i skolan eleverna möter skönlitterära texter vilka dessutom kan underbyggas av gemensamma kunskaper vid diskussioner i klassrummet.

Vygotskij ansåg individen är ett aktivt subjekt och att det är den sociala miljön som utveck-lar elevens handlingar (Lindqvist 1999:72f.) och några av studiens informanter vågar kasta sig ut för att finna helt nya svar och upptäckter i undervisningen i samspelet med eleverna vilket helt går i linje med Vygotskijs. Förhållningssättet är därigenom nyskapande och medskapande och att lärandet sker i mötet med eleverna ser dessa lärare som en självklar del i undervisningen.

Detta stämmer väl överens med det tillvägagångssätt som Biesta (2020:91) framhäver där lära-ren vågar ta risker i form av att ge elever friheten att agera och interagera samt där eleverna ges möjlighet att fungera som aktivt subjekt som deltar i skapandet av sitt lärande. Undervisning som bygger på kommunikation mellan elev och lärare bidrar därigenom till att eleven kan lyckas och utvecklas då läraren förutom att lyssna, observera och lära sig om elevens nivå för att därigenom kunna matcha uppgifter för att möta eleven där den är. Enligt Vygotskijs princip om den proximala utvecklingszonen kan läraren på så sätt göra uppgifter intressanta genom att rikta dem mot elevens intresse och svårighetsgrad (Bråten & Thurmann-Moe 1998:109). Stu-diens resultat visar att styrdokumenten är svårtolkade vilket riskerar att leda till differentierad undervisning. Styrdokumentens formulering avser att främja lärarens professionella och fria tolkning men studiens resultat visar negativa effekter i och med styrdokumentens utrymme för fri tolkning vilket i stället har öppnat upp för feltolkning och differentierad undervisning. Att vissa av studiens informanter helt eller delvis valt att utesluta skönlitteratur ur undervisningen menar vi är en negativ effekt av den fria formuleringen.

Den största svårigheten tycks vara att få eleverna att läsa över huvud taget oavsett gymna-sieprogram, vilket även det bidrar till valet av filmatiserade böcker och olika kortare texttyper.

De lärare i vår studie som har elevgrupper där det finns ett motstånd till skönlitteratur möts eleverna av för låga förväntningar. Problematiken med att få eleverna att läsa går alltså igen trettiotre år efter Malmgrens studie men på den tiden fanns det inga mobiltelefoner. Den bild som framträder i och med jämförelsen mellan denna studie och de resultat som framkommer genom Malmgren är att det finns stereotypa föreställningar om läsaren som innebär att de elever som avviker från föreställningen tenderar att inte ges förutsättningar att öva upp sin läsning.

Eleverna kommer ständigt i kontakt med texter via sociala medier och det vidgade textbegrep-pet vilket kan ses som ett erkännande för multimodala texter (Magnusson 2011:13).

Hälften av studiens informanter väljer filmatiseringar av skönlitterära verk i stället för att läsa i bokform. Studiens resultat går därigenom i linje med Wessbos avhandling från 2017 där det framgår att det vidgade textbegreppet som skrivs fram i läroplanen i praktiken innebär nya möjligheter att tillgängliggöra multimodala texter för eleverna. Detta öppnar för nya möjlig-heter för eleverna att nå ny kunskap som inte ärvs från läraren utan som skapas eller upptäcks

65

genom analysen, om lärarna kan släppa tanken om den goda litteraturen. Enligt Wessbo och Magnussons resonemang kan det inte anses vara fel att använda sig av filmatiserade böcker i undervisningen. Enligt de resultat som framkommer i studien framgår det att det finns en kon-servativ och elitistisk hållning inom svenskundervisningen där skönlitteraturen primärt görs tillgänglig för ett slags högre skikt där elever som naturligt inte kommer i kontakt med skönlit-terära texter på fritiden riskerar att exkluderas och inte ges rättvis och likvärdig tillgång till skönlitterära texter i undervisningen. Detta är även en viktig aspekt utifrån värdegrundsfrågor i och med att skolan på organisatorisk nivå tycks brista i det demokratiska uppdraget. Informan-terna som deltar i studien arbetar på skolor över hela landet vilket vittnar om att problemet med att kulturen tycks sitta i väggarna kan anses vara ett nationellt sociokulturellt problem som för-hindrar att eleverna ges en likvärdig utbildning i gymnasieskolan.

8.4.2 Vilka tendenser framträder gällande lärarnas didaktiska val vid skön-litterära inslag i svenskundervisningen kopplat till elevernas måluppfyllelse och utbildningsform?

Studiens resultat visar tendenser på en kraftigt differentierad skola där elevens utbildningsform är direkt avgörande för vilket betyg eleven kan förväntas uppnå genom undervisningen. Enligt studiens resultat framträder även en stark koppling mellan lärarens förväntningar på eleverna, elevernas motivationsnivå, elevens måluppfyllelse och till elevgruppens förväntade snittbetyg.

Det är tydligt att elever på Ekonomiprogrammet förväntas att prestera på en helt annan nivå jämfört med elever på yrkesförberedande program. I och med att studiens resultat inte återspeg-lar den faktiska betygssättningen efter avslutad kurs kan de resultat som studien visar enbart fungera som fingervisning. Studiens resultat pekar dock ofrånkomligt på brister gällande under-visningens likvärdighet. Resultaten visar att en fjärdedel av eleverna på yrkesförberedande gram riskerar att inte nå måluppfyllelse i kursen jämfört med de högskoleförberedande pro-grammen vars totala snitt av bristande måluppfyllelse visar på nio procent samtidigt som det totala snittet för SFI och SVA visar noll procent. Även om de högskoleförberedande program-mens lektionsupplägg utgår från homogena elevgrupper kan vi inte genom resultaten se att rik-tad och individfokuserad undervisning skulle bidra till förbättrade resultat på en generell nivå.

Enligt resultaten är behovet av individfokuserad undervisning starkt sammankopplad med elev-gruppens utbildningsform och visar att behovet av individanpassade uppgifter är markant större i de yrkesförberedande kurserna. Det sammantagna resultatet visar att det finns stora skillnader gällande måluppfyllelsen beroende på utbildningsform. Resultaten visar även tendensen att in-formanterna generellt utgår från gruppens svagaste elevers lägstanivå och bedriver därefter undervisning på en nivå att så många elever som möjligt ska kunna nå betyget E.

Det sammantagna resultatet visar tendenser av att elevernas språkförmåga är kraftigt diffe-rentierad utifrån gymnasieprogram, kognitiva svårigheter och socioekonomiska faktorer, social status och modersmål vilket går i linje med Bijvoets (2013:122) resonemang att elever med ett språk som avviker från normen utifrån sociolekt, dialekt eller ett annat modersmål än svenska möts av låga och negativa förväntningar. Detta menar Bijvoet bidrar till negativa effekter för elevens möjlighet att lyckas i skolan och som även riskerar att påverka elevens självbild nega-tivt. Informanterna anser att det är stora skillnader på elevernas kunskapsnivå men även på den språkliga nivån inom klassen. Enligt resultaten beror det på sociokulturella faktorer och de olika förutsättningar som detta innebär men det kan även bero på att gruppen består av elever som

66

läser Svenska och elever som läser Svenska som andraspråk har blandats i samma undervis-ningsgrupp.

I intervjuerna framkommer bilden av att språkutvecklingen är av största vikt vid identi-tetsskapandet men även för att utveckla den kulturell identitet som skapas i det sammanhang där individen lever. För att eleverna ska ha samma förutsättningar att utveckla språket och sina identiteter behöver skolan och därigenom även läraren aktivt främja lärandet med ett kompen-satoriskt förhållningssätt. De informanter som inte använder skönlitteratur utifrån skolans kom-pensatoriska uppdrag menar att undervisningstiden inte räcker till i och med att eleverna är omotiverade att läsa den typen av texter. Detta menar vi är djupt problematiskt ur likvärdig-hetssynpunkt i och med att resultaten visar att lärarna anser sig sakna de resurser som krävs för att uppfylla sitt läraruppdrag. Det resultaten pekar på är att lärarens struktur och kunskap om ämnet och vad som kursen avser att behandla enligt kursmålen, är av yttersta vikt för att möj-liggöra elevernas lärande.

Det framträder även ett tydligt mönster genom intervjusvaren som avser kopplingen mel-lan användandet av cirkelmodellen kopplat till de grupper som når hög måluppfyllelse. Det resultat som framkommit pekar på att cirkelmodellen används av de fem informanter som har ett uttalat syfte att leda eleverna i progressionen genom de didaktiska valen i lektionsplane-ringen. Det finns flera likheter i resultaten som visar att cirkelmodellen har positiva effekter på elevernas språkutveckling oavsett nivå. Förhållningssättet om förberedelse och tydlighet kan göra moment begripliga och hanterbara och därigenom skapa känslan av mening med skolar-betet. Om undervisningen i stället hade formulerats på det sätt som används i de grupper med hög måluppfyllelse, det vill säga att undervisningen formats utifrån cirkelmodellen hade pro-gressionen kunnat bli tydligare att följa, reglera och styra vilket även hade gett läraren ökad förståelse för elevernas nivå och individuella behov.

Elevernas språkutveckling och måluppfyllelse kan enligt studiens resultat även anses stå i direkt beroende till lärarens kompetens, sociala engagemang, tydlighet och lektionsuppläggets inre och yttre struktur. Det är endast vid SVA och SFI som läraren nämner att undervisningen anpassas efter elevernas individuella behov och nivå vilket tyder på tendensen att informanterna utgår från en homogen elevgrupp. Det framgår i studien att stereotypa föreställningarna om läsaren reproduceras genom undervisningen i och med att de lässvaga eleverna fråntas möjlig-heten att läsa skönlitterära texter, i stället för att ge alla elever tillgång likvärdig utbildning.

Detta tenderar att förstärka samhällsklyftorna snarare än att minska dem och skollagen är tydlig med att skolan även har ett kompensatoriskt uppdrag vilket innebär att alla elever ska ges lika tillgång till utbildning (2010:800, 1 Kap. 8 §).

Kursen Svenska 1 är ett av de gymnasiegemensamma ämnen som det krävs att eleven uppfyller minst betyget E för att få sin examen. Med anledning av detta är det av särskild bety-delse att även svenskämnet anpassas till de yrkesförberedande programmens profil för att gå i linje med Skolverkets (2020) resultat om vikten av att på organisatoriskt övergripande nivå, stärka elevernas yrkesprofil i alla ämnen. Det faktum att studiens resultat bekräftar bilden av att svenskämnet kan anses vara kraftigt differentierat och segregerat stärker och bekräftar uppfatt-ningen om att kursplanerna behöver riktas mot varje specifikt gymnasieprogram för att kunna reglera att undervisningen ska kunna anses vara likvärdig för alla elever.

Vi urskiljer tendenser som tyder på att lärarna genom sitt språkbruk reproducerar stereo-typa föreställningar om elevernas kunskaps- och kapacitetsnivåer vilket även leder till att

67

eleverna möts av för låga förväntningar. Att eleverna ges olika förutsättningar kan resultera i negativa effekter genom att elevernas läsförmåga inte utvecklas i enlighet med kursplanens syfte och målsättning. Detta kan på sikt även resultera i negativa konsekvenser gällande elever-nas identitetsutveckling, demokratiska rättigheter och hälsoaspekter. Skolverket (2020) lyfter vikten av att skolan gemensamt ska strävar mot en stärkt yrkesidentitet i alla ämnen, vilket inte nämns i intervjuerna mer än i vissa av lärarnas svar angående val av skönlitterära texter. Enligt Skolverkets rapport framgår det att innehållet i alla gymnasiekurser ska formas i enlighet med yrkesprogrammets profil för en stärkt yrkesidentitet vilket anses främja elevernas motivation och känslan av sammanhang. Skolverket avser då inte enbart att valet av skönlitteratur behöver anpassas, utan menar att hela kursens innehåll ska främja elevernas förutsättningar att hantera och kommunicera ett ämnesrelevant språkbruk för att exempelvis kunna hantera yrkesnära tex-ter.

8.4.3 Hur implementeras elevinflytande och medbestämmande i didaktiska val vid skönlitterära inslag i svenskundervisningen?

I skollagen framgår det som tidigare nämnt, att undervisningen ska bedrivas genom elevinfly-tande och medbestämmande vilket är av betydelse för elevernas motivation. Dessa aspekter är även grundförutsättningar för att undervisningen ska kunna anses gå i linje med skolans demo-kratiska uppdrag vilket kräver att undervisningens utformande och innehåll främjar demokra-tiska principer. Majoriteten av informanterna framhäver att det är de som lärare som bäst vet vad eleverna behöver och att de själva ska bestämma val av litteratur och undervisningsform.

De anger att elevinflytandet finns med i viss mån, så länge det fungerar praktiskt. Trots sitt ställningstagande framhåller de vikten av elevinflytande i undervisningen och att anpassa efter elevernas förmågor både vad gäller bokval och arbetsmetoder.

Informanternas resonemang kring elevinflytande och medbestämmande tyder inte bara på låga förväntningar på eleverna utan även på att det finns olika uppfattningar om vad elevin-flytande och medbestämmande innebär i praktiken. Studiens slutsats är att det finns tendenser som visar att elevinflytande och medbestämmande och därigenom är även elevernas demokra-tiska rättigheter villkorade. Det interaktiva samspelet mellan lärare och elev har störst betydelse som goda undervisningsfaktorer för lärande framför lärares individuella kompetenser och per-sonlighet. Enligt Skolverket krävs det att elevernas individuella behov tillgodoses med anpass-ningar eller särskilt stöd samt att undervisningen anpassas efter elevernas nivå för att delaktig-het ska vara möjligt i praktiken. Trots att informanterna är positiva till elevernas delaktigdelaktig-het anser de att det är de själva som har kompetens och förmåga att avgöra vad eleverna behöver.

Utöver detta påtalar de en hopplöshet över att inte ha resurser att möta elevers individuella behov.