Slutsatser

Syftet med studien är att undersöka hur effekterna av föräldraskap och förvärvsarbete påverkar risken för psykisk ohälsa hos män och kvinnor med frågeställningarna:

1. Straffar det sig mer för kvinnor att ha barn än vad det straffar sig för män att ha barn, när det gäller effekterna av kombinationen av kön och föräldraskap på psykisk ohälsa?

2. Är förvärvsarbete en större skyddsfaktor mot psykisk ohälsa för män än för kvinnor?

Tidigare forskning visar att kvinnor tar mer ansvar för både hushållsarbete och planering av hushållsarbete samt har en högre grad av sjukfrånvaro. Tidigare studier visar ofta också att föräldraskap kan vara en riskfaktor för psykisk ohälsa i enlighet med teorin om

rollansträngning. Däremot kan förvärvsarbete ha en skyddande effekt mot psykisk ohälsa i enlighet med teorin om rollackumulering. Studien undersöker därför följande hypoteser:

1. Vi förväntar oss att kvinnor som har barn har större risk för ökad psykisk ohälsa jämfört med andra grupper.

2. Vi förväntar oss att förvärvsarbete ger en minskad risk för psykisk ohälsa för män och kvinnor, men en större sådan för män.

Resultaten för första frågeställningen i denna studie visar att kvinnor med barn har större risk att uppleva psykisk ohälsa jämfört med referensgruppen män utan barn, och jämfört med övriga grupper. För män med barn visar resultaten på en minskad risk för psykisk ohälsa jämfört med män utan barn. Föräldraskap fungerar därmed som ett skydd mot psykisk ohälsa för män men innebär en ökad risk för kvinnor. Resultaten bekräftar vår första hypotes att föräldraskap innebär en riskfaktor för kvinnor men inte för övriga grupper. Resultatet kan förklaras av att kvinnor drabbas av den dubbla bördan när det förekommer barn i hushållet vilket innebär påfrestningar på kvinnors psykiska hälsa. Det bör dock påpekas att den

skyddande effekten av föräldraskap för män med barn inte förblir statistiskt signifikant när kontrollvariabler som ålder, utbildning, boende i ensamhushåll och utländsk bakgrund räknas in. Det kan bero på att gruppen män med barn är en heterogen grupp – det kanske framförallt är bättre bemedlade och sammanboende män som skyddas mot psykisk ohälsa av

föräldraskapet.

Kvinnor utan barn har även de en ökad risk (dock inte lika stor som kvinnor med barn) att uppleva psykisk ohälsa jämfört med män utan barn. Det finns en skillnad i risken hos kvinnor utan barn och kvinnor med barn men denna skillnad är marginell. Generellt visar resultaten att kvinnor som grupp har större risk för psykisk ohälsa än män, vilket stämmer överens med resultatet från studien av Staland-Nyman m.fl. (2008). Föräldraskap är kanske därmed inte hela orsaken till kvinnors psykiska ohälsa. Staland-Nymans m.fl. studie undersöker dock endast förvärvsarbetande kvinnor, en grupp som vi inte undersöker närmare med just vår första frågeställning.

Resultaten för studiens andra frågeställning visar att förvärvsarbete är ett skydd mot psykisk ohälsa för både män och kvinnor. Det är alltså bättre att ha ett arbete för den psykiska hälsan än att inte ha det, både för män och kvinnor. Resultaten motsäger därmed teorin om den dubbla bördan då flera roller skulle bidra till negativa effekter för hälsan, men bekräftar teorin om rollackumulering då flera roller bidrar till positiva effekter för hälsan. Resultaten stödjer studiens hypotes såtillvida att kvinnor och män skyddas av förvärvsarbete, men motsäger vår hypotes så till den grad att effekten faktiskt är större för kvinnor, inte mindre. Detta resultat styrks även i Sachs-Ericsson och Ciarlos (2000) studie som visar att risken för psykiatrisk sjukdom är lägre för förvärvsarbetande. Våra resultat går dock längre, i och med att de snarare visar ett ökat skydd genom förvärvsarbete för kvinnor i kategorin lätta till måttliga psykiska besvär än för män – effekterna är dock ej statistiskt signifikanta här.

Att förvärvsarbeta i sig verkar därmed inte vara ett problem för kvinnors psykiska ohälsa, kontrollerat för föräldraskap. Istället kan kvinnors ökade risk för psykisk ohälsa bero på andra faktorer, som till exempel konflikten som uppstår i att ha flera roller inom familjen, såsom ansvar och planering för hushållsarbete, det “tredje skiftet”, i parrelationer både med och utan barn – något som även den tidigare forskningen pekar på (Staland-Nyman, m.fl., 2008;

Eriksson, m.fl., 2019). Skulle en mer jämställd fördelning av planering och utförande av hushållsarbete minska kvinnors risk för psykisk ohälsa? Kan den dubbla bördan bli en delad börda?

Kan kvinnors större ansvar i hushållsarbetet också förklara varför män med barn mår bättre än män utan barn (med reservation för att koefficienterna ej är signifikanta), medan kvinnor med barn mår sämre än män utan barn, som resultaten i studien visar? När män får barn mår de bättre av att vara förälder men de slipper oftare hushållsarbetet, föräldraledighet och vård av barn (vab) eftersom det är kvinnan som tar hand om det. Medan mannens roll som pappa lättare blir en positiv rollackumulering, blir kvinnans roller som mamma per automatik fler och mer krävande, vilket snarare skapar rollansträngning än rollackumulering. Detta kan däremot inte konstateras utan fortsatt forskning i ämnet.

Kvinnors och mäns olika risker för psykisk ohälsa utifrån föräldraskap kan förklaras med Connells (2012) teori om könsrelationer, genusordning och genusregim. Könsrelationerna mellan män och kvinnor i samhället är kulturellt betingade vilket har skapat idéer om vad män och kvinnor bör vara och göra. Könsrelationerna är den övergripande genusordningen i

samhället och genomsyrar alla samhällets delar, från privata relationer (inom institutioner som exempelvis familjen), till arbetsdelning på arbetsmarknaden. Detta kan förklara varför

kvinnor i större utsträckning tar ut föräldrapenning, jobbar deltid, vabbar, planerar och sköter hushållet eftersom det är så könsrelationerna reproducerar genusordningen.

Vi menar att skillnaderna i kvinnors och mäns risker för ökad psykisk ohälsa, delvis oavsett barns närvaro i familjen, även kan bero på kvarstående skilda normer för hur ohälsan “får” se ut för kvinnor respektive män. Genusordningen skapar olika förutsättningar för vilka

beteenden och känslouttryck som är accepterade för män respektive kvinnor. Som visats i tidigare forskning uttrycks psykisk ohälsa olika av män och kvinnor (Sachs-Ericsson och Ciarlo, 2000). Att kvinnor uppger att de mår sämre kan bero på att det accepteras i högre grad att de kan må dåligt och att prata om det, medan män inte tillåts uttrycka det på samma sätt.

Om det är mindre accepterat för en man att tala om psykiska besvär, eftersom det inte

stämmer överens med de förväntningar som omgivningen har på män, så kommer män kanske inte att kunna beskriva att de upplever olika symtom på psykisk ohälsa under intervjuer. Att män och kvinnor uttrycker psykisk ohälsa på olika sätt kan påverka hur de svarat på

intervjufrågorna i ESS och därmed påverkar utfallet av studien, så att det ser ut som att män har mindre risk för psykisk ohälsa.

Det som definieras som psykisk ohälsa är enligt Foucault (Lindgren, 2015, 351) historisk betingat och ändras därmed efter tidens gång. Den samtida synen på psykisk ohälsa är mer öppen och flytande nu än tidigare. I denna studie definieras det utifrån olika besvär, tex att sova dåligt, känna sig ensam, med mera, och att flera återkommande besvär ses som tecken på

psykisk ohälsa. Hur vi definierar psykisk ohälsa påverkar också vilka som hamnar inom den kategorin. Både hur man själv definierar sig och hur andra ser på en utifrån det man säger att man upplever. Enligt Foucault skapas ett maktförhållande som sätter den som anses sjuk i underläge, vilket än idag kan ske för den som diagnostiseras med en psykiatrisk sjukdom.

Samtidigt har psykisk ohälsa fått en mer öppen och flytande definition vilket bidrar till ett mer öppet samtalsklimat och möjligtvis ett minskat skillnadsskapande eller exkludering till följd av psykisk ohälsa. Gränserna suddas ut när psykisk ohälsa både inkluderar psykiska besvär och psykiatriska diagnoser, och fler kan då inkluderas inom kategorin psykisk ohälsa.

Diskursen om psykisk ohälsa har därmed förändrats och befinner sig i förändring. Det öppnar upp för frågor om var gränsen går till att kalla det psykisk ohälsa och var gränsen går till att det blir allvarligt och man behöver professionell hjälp. Risken finns att begreppet psykisk ohälsa urvattnas när det inte finns en allmän och tydlig definition.