Variabler

För att få en överblick, visar tabell 1 svarsfrekvenserna för studiens variabler i antal och andelar, samt internt bortfall. Variablerna beskrivs mer detaljerat i kommande underavsnitt.

Tabell 1: Frekvenserna för svar på variabelgrundade frågor, inklusive internt bortfall, antal och andelar (n=1 241).

Variabel n % Variabel n %

Psykisk ohälsa

Inga psykiska besvär 608 49,2 Man, ej barn 356 28,7

Man, med barn 259 20,9

Kvinna, ej barn 334 26,9

Svåra psykiska besvär 284 23 Kvinna, med barn 292 23,5

Total 1 235 100 Total 1 241 100

Bortfall 6 Bortfall 0

Kön Föräldraskap

Kvinna 626 50,4 Förälder 551 44,4

Man 615 49,6 Ej förälder 690 55,6

Total 1 241 100 Total 1 241 100

Bortfall 0 Bortfall 0

Ålder Utbildningslängd (antal år)

19-25 Ungdomar 185 14,9 0-9 71 5,7

26-39 Unga vuxna 345 27,8 10-12. 355 28,6

40-54 Nedre medelålder 416 33,5 13-17 661 53,3

55-65 Övre medelålder 295 23,8 17+ 154 12,4

Total 1 241 100 Total 1 241 100

psykiska besvär 343 27,8

3.3.1 Beroende variabel - psykisk ohälsa

Den beroende variabeln psykisk ohälsa konstitueras i praktiken av ett antal enkätfrågor i ESS Round 7 som frågar om hur ofta respondenten själv skattar att denne har upplevt känslor som associeras med psykiska besvär, under den senaste veckan innan intervjutillfället. Dessa är att känna sig deprimerad, att ha känslan av att allt man gör är en ansträngning, att sova oroligt, att känna sig lycklig, att ha en känsla av ensamhet, att man njöt av livet, att känna sig ledsen, och att ha svårt att komma igång med saker.

Eftersom studiens beroende variabel mäter psykisk ohälsa, eftersträvar vi indikatorer som kan tolkas som stegrande grader av besvär. Därmed faller att känna sig lycklig och njöt av livet bort som indikatorer på psykisk ohälsa. Sedan eftersträvas ytvaliditet och konkretion gällande vad som avses. Svårt att komma igång kan uppfattas som diffust i relation till det vi vill mäta och därmed faller även denna bort som indikator. De indikatorer som studien således

använder sig av för att mäta psykisk ohälsa är att känna sig deprimerad, känslan av att allt man gör är en ansträngning, att sova oroligt, känsla av ensamhet och känna sig ledsen. Att uppleva något eller flera av dessa besvär ofta kan ses som ett tecken på psykisk ohälsa.

Svarsalternativen för de olika besvären är aldrig eller nästan aldrig, ibland, oftast, eller alltid eller nästan alltid. Vi rangordnar dessa svar mellan 0 till 3, där 0 är aldrig eller nästan aldrig och 3 är alltid eller nästan alltid (se tabell 2 för en tydligare överblick av indikatorer,

svarsalternativ och poängsättning).

Tabell 2: Beskrivning av möjliga poäng för indikatorer och svarsalternativ

Utifrån de olika indikatorerna på psykisk ohälsa skapar vi först ett index på psykisk ohälsa med en skala från 0 till 15 poäng, och sedan skapas tre kategorier som grupperar svarande utifrån deras poäng på indexskalan. Kategori 1 innebär inga psykiska besvär, vilket definieras

Hur har du känt dig

som liktydigt med att respondenten besvarar någon av frågorna om psykisk ohälsa med högst ett svar på ibland. Man kan alltså ha poängen 0–1 på indexskalan för kategori 1. Kategorin, inga psykiska besvär, motiveras utifrån att respondenten på sin höjd upplever någon av dessa symptom ibland, vilket vi menar inte förtar kategoriseringen att dessa personer allt som oftast mår bra i alla avseenden.

Kategori 2 innebär lätta till måttliga psykiska besvär och att respondenten kan svara alltid eller nästan alltid på högst en fråga eller en kombination av aldrig eller nästan aldrig, ibland och oftast. Man kan alltså ha 2–3 poäng på indexskalan och hamna i kategorin med lätta till måttliga psykiska besvär. Vi motiverar denna kategori med att respondenten kan uppleva vissa psykiska besvär ibland men högst ett besvär alltid eller nästan alltid. Frekvensen av besvär kan alltså skifta i vår mellersta kategori, samtidigt som kategoriseringen också beaktar att en betydande del av befolkningen kan uppleva högst en typ av besvär även oftare än bara ibland.

Kategori 3 innebär svåra psykiska besvär och att respondenten svarar med som lägst en kombination av svarsalternativ med en summa på minst 4 poäng upp till att samtliga frågor besvaras med alltid eller nästan alltid. Kategori 3 motsvarar alltså 4–15 poäng på den ursprungliga indexskalan.

För test av indexets interna reliabilitet, att de olika indikatorerna i vårt index verkligen mäter psykisk ohälsa, används reliabilitetstestet Cronbachs alfa (Bryman, 2016, 209). Testet mäter hur indikatorerna korrelerar med varandra. Detta görs genom att indexets indikatorer

slumpmässigt delas upp i två grupper och sedan testas hur indikatorernas poäng (utifrån respondenternas svar) korrelerar på respektive indikatorgrupp. Cronbachs alfa drar

genomsnittet av alla korrelationer och man får en koefficient som går mellan 0 (ingen intern reliabilitet) och 1 (perfekt intern reliabilitet). Var gränsen går för att indexet ska klassas som pålitligt är man inte helt överens om. Oftast brukar ett accepterat värde ligga mellan 0,7 och 0,95 (Tavakol och Dennick, 2011). Vårt index över psykisk ohälsa får ett värde på 0,75 – indexet kan därför sägas ha intern reliabilitet.

3.3.2 Oberoende variabler

3.3.2.1 Kombinationsvariabel kön och föräldraskap

Kombinationsvariabeln kön och föräldraskap består av fyra grupper utifrån en kombination av

grupp 2 av kvinnor utan barn och grupp 3 utgörs av kvinnor med barn. Grupp 0 är

referenskategori. Se tabell 3 för en överblick av kombinationsvariabelns konstruktion och kodning.

Tabell 3: Kombinationsvariabelns konstruktion och kodning

3.3.2.2 Föräldraskap

Föräldraskap är en dummyvariabel på nominalskalenivå som utgår från om respondenten har barn i hushållet (1) eller inte (0). Möjliga svarsalternativ är barn finns i hushållet, övriga eller inte tillgängligt, vilket intervjuaren kodar enligt tidigare frågor om hushållets medlemmar.

Detta betyder att respondenten inte nödvändigtvis är förälder till barnet, men att barn ändå finns i hushållet, vilket innebär en omsorg om barn och ett ansvar för respondenten.

3.3.2.3 Kön

Kön är en dummyvariabel på nominalskalenivå som utgår från det kön respondenten själv anger. De alternativ som finns att välja på är man, kvinna eller vägrar. De respondenter som anger vägrar kodas som “missing values” så att enbart kategorierna man (0) och kvinna (1) återstår.

3.3.2.4 Förvärvsarbete

Förvärvsarbete är en dummyvariabel på nominalskalenivå kodat med två värden, där 1 står för förvärvsarbetande och 0 för icke-förvärvsarbetande. I gruppen förvärvsarbetande ingår de respondenter som angett som sysselsättning att de förvärvsarbetat under de senaste sju dagarna innan intervjutillfället. Det gäller även dem som tillfälligt har varit borta från arbetet under denna period. I gruppen icke-förvärvsarbetande ingår de respondenter som besvarat frågan om sysselsättning med utbildning, arbetslös (aktivt alternativt inte aktivt

arbetssökande), sjukersättning, ålderspensionerad, militärtjänstgöring eller samhällstjänst, skötte eget hushåll eller annat.

Kön Föräldraskap Kön och föräldraskap

0 (man) 0 (personer utan hemmaboende barn) 0 (män utan barn, 0,0) 0 (man) 1 (förälder med hemmaboende barn) 1 (män med barn, 0,1) 1 (kvinna) 0 (personer utan hemmaboende barn) 2 (kvinnor utan barn, 1,0) 1 (kvinna) 1 (förälder med hemmaboende barn) 3 (kvinnor med barn, 1,1)

3.3.3 Kontrollvariabler 3.3.3.1 Ålder

Ålder är en kontinuerlig variabel på kvotskalenivå som beräknas utifrån respondentens födelseår. Ålder inkluderas som kontrollvariabel eftersom psykisk ohälsa kan se olika ut mellan olika åldersgrupper och är därför viktigt att kontrollera för. Då studien undersöker hur bland annat föräldraskap och förvärvsarbete påverkar risken för psykisk ohälsa väljer vi att studera personer i arbetsför ålder som även kan tänkas vara föräldrar. Urvalet görs till att omfatta personer i åldrarna 19 till 65 år. För att skapa den deskriptiva överblick som delges i tabell 1 ovan, delar vi upp individerna i ålderskategorier men i de multivariata analyserna används ålder som en kontinuerlig variabel.

3.3.3.2 Utbildningslängd

Utbildningslängd är en kontinuerlig variabel på kvotskalenivå och mäts som antalet år som respondenten har studerat sammanlagt, inklusive grundskola. Utbildningslängd kan avgöra vilka delar av arbetsmarknaden som är tillgänglig för en. Högre utbildning är ofta en indikator på högre inkomster vilket även kan innebära högre social status och klasstillhörighet –

Bourdieus teorier om kulturellt kapital förklarar detta samband (Giddens och Sutton, 2013, 577). Liksom vid variabeln ålder väljer vi vid sammansättningen av tabell 1 ovan att

kategorisera individernas utbildningslängd, för att motsvara förmodade utbildningskategorier.

I de multivariata analyserna använder vi dock utbildningslängd som den kontinuerliga variabeln den var kodad som från början.

3.3.3.3 Utländsk bakgrund

Utländsk bakgrund definieras i denna studie utifrån om respondenten har minst en förälder född utanför Sverige. Variabeln är en dummyvariabel på nominalskalenivå. Respondenter med båda föräldrarna födda i Sverige (0) jämförs med respondenter med minst en utlandsfödd förälder (1). En utländsk bakgrund som inte uppfattas som majoritetens, ofta den inrikes födda majoritetens, kan innebära en risk för personer att utsättas för diskriminering eller annan särbehandling i samhället (Giddens och Sutton, 2013, 293). Att ha utländsk bakgrund är även ofta sammankopplat med att befinna sig i en lägre social klass (Giddens och Sutton, 2013, 293–294). I längden kan detta påverka ens möjligheter i samhället, på arbetsmarknaden och i andra sociala sammanhang. Definitionen av utländsk bakgrund i denna studie tar dock inte

religion liknar den svenskfödda majoritetens, vilket i sin tur kan innebära att just dessa personer då inte utsätts för de risker som förknippas med diskriminering som grundar sig på utländsk bakgrund.

3.3.3.4 Ensamhushåll

Ensamhushåll är en dummyvariabel på nominalskalenivå som mäter huruvida en vuxen person lever utan make, maka eller partner i hushållet, med eller utan barn. Ensamhushåll kodas som 1 och att leva med partner i hushållet kodas som 0. Att leva med en partner kan föra med sig ekonomiska konsekvenser för en individ, jämfört med att inte leva med en partner. Boende blir dyrare om en person ska stå för hela kostnaden än om man har någon att dela med. Att dessutom ha både socialt och ekonomiskt ansvar för barn gör att ensamstående eller ensamboende föräldrar får ett större ansvar än de par som kan dela på hushållsarbete och försörjning.