Teori

För att förklara varför kvinnor i högre utsträckning drabbas av psykisk ohälsa, används i studien tre teoretiska utgångspunkter. Dessa är hypotesen om den dubbla bördan tillsammans med rollansträngningsteorin och rollackumuleringsteorin, en sociologisk syn på könsroller och könsrelationer samt Michel Foucaults teori om vansinnets diskurs.

2.1.1 Den dubbla bördan, rollansträngning och rollackumulering Hypotesen om den dubbla bördan, “the double burden hypothesis”, syftar på att när personer antar flera olika roller samtidigt, som till exempel att förvärvsarbeta och vara förälder, kan det ha negativa hälsoeffekter och leda till ökad risk för sjukfrånvaro (Nilsen m.fl., 2017). Detta gäller främst förvärvsarbetande kvinnor som också tar huvudansvaret för hushållet och omsorgen om barn, den så kallade dubbla bördan (Bratberg m.fl., 2002). Teorin grundar sig i rollansträngningsteorin (Goode, 1960), som utgår ifrån att institutioner, såsom familjen, baseras på roller med givna skyldigheter och normer som ska uppfyllas. Eftersom olika roller ställer olika krav försvåras möjligheterna att kunna uppfylla dessa roller, då uppstår

rollansträngning (”role strains”). Exempel på orsaker till rollansträngning är

rollöverbelastning (”role overload”), att man har för många roller att uppfylla, eller rollkonflikter (”role conflicts”), att olika roller innebär motstridiga krav och skyldigheter (Mastekaasa, 2000).

Grundtanken i teorin om den dubbla bördan, att flera roller skapar rollansträngningar, kan dock kritiseras. Teorin om rollackumulering, ”role accumulation” (Seiber, 1974), utgår istället ifrån det motsatta, att flera roller snarare kan ha positiva effekter för individen. Att inneha flera roller kan medföra mer resurser, högre social status och social trygghet. Att kvinnor, till

många kvinnor önskade inta fler roller än den att ta hand om barn och hushåll. På detta sätt kunde kvinnor utöka sina roller genom att också lönearbeta, och därmed utöka sina resurser, sociala status och sociala trygghet.

Teorier kring den dubbla bördans betydelse kan därmed innefatta två hypoteser. Den ena utgår ifrån att flera olika roller ger negativa effekter för individen (rollansträngning), medan den andra hypotesen utgår ifrån att flera roller ger positiva effekter för individen

(rollackumulering). Tidigare studier testar hypoteserna med skilda resultat. Avsnittet 2.2 Tidigare forskning behandlar detta närmare.

2.1.2 Sociologiska teorier om kön

Den sociologiska synen på kön utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, i kontrast till en biologistisk syn (Giddens och Sutton, 2013, 410). Den socialkonstruktivistiska idén om kön utgår från att kategorier av manligt och kvinnligt rör sig på en glidande skala och att könsroller skapas och reproduceras i mötet med andra människor (Giddens och Sutton, 2013, 410). Den biologistiska synen beskrivs ofta som essentialistisk då män och kvinnor tillskrivs olika egenskaper baserat på deras biologiska kön (Giddens och Sutton, 2013, 410).

Könssocialisation (Giddens och Sutton, 2013, 412–413) är ett begrepp som handlar om att könsroller är något som en individ lärs in i av omgivningen. Teorin skiljer på kön och genus där kön är något man föds med och genus är det sociala könet som utvecklas under personens liv. Olika sociala normer och förväntningar internaliseras hos individen under

socialisationsprocessen. Könsskillnader kan därmed sägas vara kulturellt betingade snarare än biologiskt orsakade. Socialisationsteorin kritiseras för att vara deterministisk av R.W. Connell (Giddens och Sutton, 2013, 413), som menar att genus inte bestäms av socialisationen, utan att personer oavsett kön i viss mån kan välja att använda både manliga och kvinnliga attribut.

Connells teori är inriktad på könsrelationer, hur den sociala interaktionen mellan män och kvinnor formas och skapar mönster. Två begrepp som Connell använder för att beskriva hur könsrelationer är strukturerade och genomsyrar samhället är genusregim och genusordning (Connell, 2012). Genusregimbegreppet avser strukturen av könsrelationer inom institutioner, såsom utbildningssystemet, på arbetet, inom familjen eller staten. Genusordning avser strukturen av könsrelationer inom ett visst samhälle. Enligt Connell utgörs samhällets genusordning av tre områden där könsrelationer konstitueras och villkoras: arbete, makt och katexis (Giddens och Sutton, 2013, 415). Arbete syftar till den ojämlika arbetsdelningen som finns både i hemmet och på arbetsmarknaden. Makt utgör den auktoritet som finns inbyggd i

sociala relationer inom olika samhällsinstitutioner, som staten, familjen och militären. Katexis syftar på dynamiken inom de personliga, känslomässiga och sexuella relationerna, exempelvis äktenskap och sexualitet. Könsrelationer menar Connell är inte fasta utan en aktiv, historisk process. Genusordning och genusregimer förändras således över tid.

2.1.3 Foucault och diskursen om vansinnet

För att sätta begreppet psykisk ohälsa i en sociologisk kontext använder vi oss av Michel Foucaults skildring av synen på vansinnet. Det gör att vi kan förstå hur begreppet används idag och hur kunskap och sanning skiftar från tid till annan. Vi kan även förstå hur psykisk ohälsa kan skapa ojämlika maktrelationer, då det fortfarande kan innebära att man hamnar i ett maktunderläge socialt om man drabbats av psykisk ohälsa.

Foucaults begrepp diskurs ger ett teoretiskt perspektiv på hur kunskap och sanning är historiskt och kulturellt relativt (Lindgren, 2015, 355). Diskurs är nämligen det ramverk för vad och hur man kan tala om någonting. Begrepp, teorier och teser skapar föreställningar om någonting som blir till sanning eller kunskap inom en viss historisk och kulturell period (Lindgren, 2015, 352). Ett exempel på en sådan diskurs, menar Foucault, är diskursen om vansinnet. I Vansinnets historia under den klassiska epoken från 1961 (Lindgren, 2015, 351) beskriver Foucault hur de så kallat vansinniga, som under 1600-talet i Europa kategoriserades och spärrades in tillsammans med tiggare, prostituerade, rövare och övriga avvikare, under 1700-talet plötsligt skildes åt från övriga avvikande grupper. Vid slutet av 1700-talet institutionaliserades de vansinniga och förpassades till mentalsjukhus, eftersom vansinnet ansågs grunda sig i ett moraliskt fel som skulle behandlas på institutionerna. I enlighet med den rådande positivistiska vetenskapssynen skulle de vansinniga studeras genom observation och klassifikation. Ur denna grund uppstod senare psykiatrin som en egen vetenskap, enligt Foucault (Lindgren, 2015, 351), och förnuftet blev en kontrast till vansinnet, genom att vetenskapen hade makten att korrigera och normalisera det som ansågs avvikande. De vansinniga blev juridiskt omyndigförklarade och till studieobjekt för vetenskapens bedömning, de hamnade i ett maktunderläge gentemot läkarna och vetenskapsmännen.

Foucault är kritisk till denna uppdelning och menar att den sneda maktfördelningen försätter människor i ofrihet och tvingar den som anses vara sjuk i ett underläge och utanförskap.

Vansinnet kan alltså ses som ett exempel på hur diskursen formar vad som anses vara kunskap och sanning för en viss historisk och kulturell period. Idag talar vi inte längre om vansinne,

men psykiatrin som vetenskapsfält existerar fortfarande, med den kunskap från dagens diskurs om psykisk sjukdom, som bär spår av historien.