I detta kapitel redovisar vi de slutsatser vi har dragit av vår studie. Slutsatserna grundar sig på sammanfattningen av diskussionen. Utöver slutsatserna kommer vi även att redovisa våra rekommendationer till Försvarsmakten, som grundar sig i slutsatserna. Slutligen kommer vi även att redovisa våra förslag till fortsatt forskning.
7.1 Studiens slutsatser
Vi har undersökt arbetssituationen för de nya yrkesofficerarna vid arméns markstridsförband i syfte att skapa en djupare förståelse för hur situationen ser ut, och vilka faktorer som påverkar arbetssituationen mest. Vi har även undersökt förbandens möjligheter att omhänderta de nya yrkesofficerarna enligt Försvarsmaktens riktlinjer. Vi har funnit att fyra teman påverkar de nya yrkesofficerarnas arbetssituation. Dessa teman är Arbetsområden, Förbandets förutsättningar, Personliga förutsättningar och Förväntningar, enligt figur 4. Dessa teman är gemensamma för båda kategorierna av yrkesofficerare, men de påverkar dem i olika grad och omfattning. Det som vi har funnit vara tydligast och mest påverkande på de nya yrkesofficerarnas arbetssituation är arbetsområdenas omfattning, med förberedelseläget och förväntningar inför dessa, samt bristen på erfarna yrkesofficerare på kompaninivå. Vi har även funnit att individens militära bakgrund påverkar arbetssituationen. Arméns markstridsförband jämställs i vår studie med professionsbyråkratier, vari den operativa kärnan är den viktigaste organisationsdelen. Det som kännetecknar en professionsbyråkrati och en effektiv operativ kärna, är att personalen löser sina arbetsuppgifter självständigt. Det förutsätter att de har tillräckliga kunskaper och färdigheter för detta. Försvarsmakten anser att officersprofessionen ska kunna balansera uppgifter inom militärlogiken och förvaltningslogiken. Vår studie visar att detta just nu inte är fallet vid arméns markstridsförband.
Vår övergripande slutsats är att arbetssituationen för de nya yrkesofficerarna vid arméns markstridsförband är ogynnsam. Studien visar att det läggs ett stort ansvar på dem redan i deras instegsbefattningar, samt att förutsättningarna för dem att kunna fortsätta träna och utvecklas i starten på karriären är begränsade. Detta påverkar både den operativa kärnan och individerna menligt. Den operativa kärnans operativa effekt riskeras, och de nya yrkesofficerarnas yrkesutveckling påverkas negativt. Många nya yrkesofficerare byter tidigt i karriären befattning, förband eller rent av slutar i Försvarsmakten.
Denna övergripande slutsats består av flera delslutsatser.
Nybörjare vid arméns markstridsförband sätts i alltför ansvarstyngda instegsbefattningar.
Studien visar att de nya yrkesofficerarna redan från början sätts i krävande befattningar med mycket stort ansvar. Detta gäller främst officerarna, men även specialistofficerarna. De nya yrkesofficerarna hamnar i en situation som är prövande, och en situation som de till viss del saknar adekvat kunskap för att hantera. Handledningen är bristande, eller saknas i värsta fall.
Nybörjare är inte färdigutbildade, och ska enligt Försvarsmakten vara under fortsatt träning och handledning i början av karriären. Syftet med detta är att fortsätta bygga upp de nya yrkesofficerarna inom officersprofessionen, så att de kan bli kompetenta och skickliga
nybörjarna fick befattningar med litet ansvar. De mer erfarna yrkesofficerarna hade tydligt uttalade uppgifter att, utöver värnpliktsutbildning, även träna och utbilda de nya yrkesofficerarna. Dessa förutsättningar har, precis som Försvarsmaktens organisation, förändrats mycket de senaste femton åren. En starkt bidragande faktor till detta är att Försvarsmaktens organisation idag är anpassad för ett yrkesförsvar. Detta medför att det på plutonsnivå finns färre befattningar, och att de befattningar som finns att placera nya officerare vid är befattningar med ett tydligt arbetsgivaransvar. Organisationen hanterar också ett stort antal vakanser. I regel fyller Försvarsmakten vakanserna genom att flytta personal uppåt i organisationen, vilket medför att erfarna yrkesofficerare som skulle kunna vara mentorer åt nya yrkesofficerare till stor del saknas i den operativa kärnan. Samtidigt har de äldre yrkesofficerarnas förväntningar på nybörjarna visat sig vara väldigt höga. Många förväntar sig att de nya yrkesofficerarna skall komma hem från sina skolor och vara betydligt bättre, på allt, än vad som sannolikt är rimligt. Oavsett vilken utbildning de skulle fått vid respektive skola, kommer de alltid att vara nybörjare när de börjar sin yrkesbana.
Nybörjarna vid arméns markstridsförband saknar förutsättningar för att balansera militärlogik och förvaltningslogik på ett bra sätt. Många av de arbetsuppgifter de nya officerarna löser i början av karriären handlar om förvaltningslogik och genereras i teknostrukturen. För sådana uppgifter saknar yrkesofficerarna i stort sett kunskap och erfarenhet. Detta är motsägelsefullt, då kontrollen och uppföljningen av uppgifterna inom förvaltningslogiken är regelbunden och noggrann. Om dessa uppgifter blir felaktigt utförda så kan det leda till avtalsbrott eller liknande, vilket kan få konsekvenser för den enskilde yrkesofficeren. Dessa arbetsuppgifter lämpar sig alltså inte för nybörjare utan är snarare uppgifter som ska lösas av yrkesofficerare med större erfarenhet. Kontrollen och uppföljningen av uppgifterna inom militärlogiken upplevs inte alls lika noggrann eller regelbunden. För en nybörjare är det väldigt svårt att avgöra vilka uppgifter som är viktigare än andra. Prioriteringen uteblir. Samtidigt är de erfarna kollegorna som kan hjälpa till med den prioriteringen för få, eller saknas, ute på kompanierna. De nya officerarna har därför svårt att uppnå balans mellan militärlogiken och förvaltningslogiken. Teknostrukturen består till viss del av civilanställda handläggare som helt, eller delvis, saknar militär bakgrund. Detta bidrar till att teknostrukturens förståelse för nybörjarnas svårigheter att balansera förvaltningslogiken och militärlogiken är begränsad. Detta innebär i sin tur att det praktiska stödet som nybörjarna behöver för att lösa förvaltningsuppgifter, är bristfälligt eller uteblir.
Följden av att nybörjarna inte kan balansera dessa uppgifter på ett bra sätt är att den operativa kärnans personal riskerar att ägna sig åt fel uppgifter, och att de militära uppgifterna får stå tillbaka för mycket på bekostnad av förvaltningsuppgifter. De militära kunskaperna riskerar alltså att drunkna i förvaltningen och officersprofessionen i den operativa kärnan präglas mindre och mindre av militärlogik.
Möjligheterna för nybörjare att fortsätta träna och utvecklas enligt Försvarsmaktens riktlinjer är begränsade vid arméns markstridsförband. Den främsta linjen är tunn. Studien visar att förbanden saknar äldre och mer erfarna yrkesofficerare på plutonsnivån, personal som krävs för att skapa möjlighet till fortsatt utbildning och handledning för de nya yrkesofficerarna. Antingen är dessa i färd att ta nästa steg i karriären, eller så fyller de vakanser högre upp i organisationen. De kan också ha fått förändrade arbetsuppgifter, främst administrativa arbetsuppgifter som genererats i teknostrukturen, och faller inom förvaltningslogiken. De erfarna yrkesofficerarna som finns kvar ute i den operativa kärnan har helt enkelt inte tid eller möjlighet att ge det stöd till de nya yrkesofficerarna som egentligen krävs för att de ska kunna fortsätta tränas och utvecklas i rätt takt. Detta innebär att den
av hur den militära verksamheten ska, kan och bör genomföras. Vi ser inte att koncentrationen av nybörjare i den främsta linjen kommer att minska de närmsta åren, med tanke på det omfattande vakansläget samt att Försvarsmakten är under tillväxt.
7.2 Rekommendationer till Försvarsmakten.
Se över arbetsmetoderna och vad som är i fokus i den operativa kärnan. I nuläget är bilden samstämmig och tydlig, uppgifterna inom förvaltningslogiken är överväldigande. Med tanke på att det fortsatt kommer att vara en hög koncentration nybörjare i den främsta linjen så behöver situationen i den operativa kärnan förändras. Frågan är om arbetsgivaransvaret verkligen ska ligga på främsta linjens chefer i den omfattning som det gör idag.
Officersprofessionen ska i första hand innebära kunskaper och färdigheter inom militärlogiken. Detta riskeras att gå förlorat med dagens obalans.
Se över balansen mellan soldatutbildning och fortsatt utbildning och träning av yrkesofficerare. Idag råder ett stort fokus på soldatutbildning, vilket till viss del sker på bekostnad av fortsatt kompetensutveckling av Försvarsmaktens nyaste yrkesofficerare. Detta innebär att stora delar av hur verksamheten och hur ansvarsfördelningen ser ut idag måste ses över och göras om.
Se över hur man ska kunna placera nyanställda officerare vid arméns markstridsförband så att de får rätt förutsättningar för att fortsätta utvecklas. Detta menar vi bör innebära att de placeras på befattningar med lägre ansvar och färre uppgifter inom förvaltningslogiken än plutonchefsbefattningen.
Se över hur förbanden kan få en utökad roll i, och större påverkan på, rekryteringen och antagningen av de yrkesofficerare som ska anställas vid förbandet. Effekterna av att få hem personal som tidigare tjänstgjort vid förbandet beskrivs enbart positivt. Förbanden bör även få en större möjlighet att påverka innehållet i specialistofficersutbildningen, så att den ännu tydligare möter förbandens behov. Generellt sett bör alla längre instruktörsutbildningar, exempelvis på stridsvagn och stridsfordon, genomföras inom ramen för Specialistofficersutbildningen. Utöver detta bör Försvarsmakten även påskynda införandet av förbandsvisa förstegsutbildningar som föregår utbildning vid militär skola.
Förstegsutbildningarna bör ha ett riktat innehåll som omhändertar förbandsspecifika behov, exempelvis vapenutbildningar och förarbevisutbildningar. Vi ser att dessa åtgärder skulle bidra till att öka den operativa kärnans effekt, trots att den även i fortsättningen kommer att utgöras av ett stort antal nybörjare.
Om arbetsgivaransvaret ska fortsätta ligga på främsta linjens chefer så måste utbildningen avseende personalansvar och arbetsgivaransvar för officerarna formaliseras och genomföras med bättre och tydligare struktur än vad som görs idag. Att ha lärarlösa, virtuella kurser som officerarna själva genomför utan möjlighet att ställa frågor, är inte tillräckligt.
Teknostrukturens stöd till officerarna bör ökas. Sådana åtgärder skulle öka yrkesofficerarnas möjligheter att på ett tillfredsställande sätt omhänderta uppgifterna från teknostrukturen inom förvaltningslogiken.
7.4 Förslag på fortsatt forskning
Det område som vi studerat har studerats av många andra, ur andra perspektiv. Detta tyder på att det är ett område där det råder en hel del uppfattningar, problem och även stora oklarheter.
Behovet av fortsatta studier ser vi som förhållandevis stort och här följer de saker som vi anser mest intressanta att fortsätta att studera.
En studie som avhandlar vad arméns markstridsförband kan göra för att utveckla sina möjligheter att omhänderta de nya yrkesofficerarna, så att deras möjligheter att fortsätta träna på jobbet i en mer anpassad arbetssituation hamnar mer i linje med den som Försvarsmakten och armén eftersträvar.
Vår studie har omfattat två av arméns markstridsförband och dess nya yrkesofficerare. En vidare studie skulle kunna ta ett vidgat grepp för att antingen omfatta fler markstridsförband i armén, alternativt omfatta förband ur övriga Försvarsmakten.
Vi ser att det finns ett behov att undersöka vad konsekvenserna av de många nybörjarna i främsta linjen innebär för verksamhetssäkerheten. Vi har i vår studie valt att inte inkludera detta, då vi ser att det är ett omfattande område som bör undersökas separat.