Vid seminariet om vinterväghållning diskuterades tekniker som är mer skonsamma mot de taktila plattorna och som ger ett bättre slutresultat än traditionell plogning, exempelvis snöröjning med roterande borstar, d.v.s. snösopning. Sedan vintern 2010/11 har en av entreprenörerna i Linköping (Candell, 2012) använt sig av en 1 meter bred borste, monterad på en grävmaskin för snöröjning av busshållplatser och övergångsställen. Upprinnelsen till användningen av metoden var att de tyckte att det inte fungerade att röja busshållplatserna med de små plogmaskinerna. Innan man provade metoden med borsten, gjorden man ett par försök med att röja med skopa på grävmaskinen, men kom sedan på att det vore ännu bättre
med borste. (Snöröjning av busshållplatser med metoden har filmats och kan ses på: http://www.youtube.com/embed/tQViJ61D5us).
Entreprenören är mycket nöjd med metoden och säger att det fungerar bra att snöröja med den roterande borsten, så länge det inte är för mycket tung snö. Då får man använda skopan istället. Metoden är flexibel då borsten enkelt kopplas av och på och kan bytas ut mot skopa om det behövs. Skopan behövs också för att ta bort snövallarna som blir efter några gångers snöröjning av övergångsställena. Särskilt bra är borsten för att snöröja taktila plattor, vilka är svåra att få rena med snöplog. Föraren upplever att plattorna blir helt rena med borste, om inte snön är för packad. Det gäller alltså att vara tidigt på plats efter ett snöfall. Är snön tilltrampad och packad, kan det bli isiga spår som är svåra att få bort.
Entreprenören påpekar att de gäller att vara lite flexibel och byta metod efter väder. Problemet med snöröjning med skopa eller plog är att man skapar halka, genom att det blir en slät yta med en ishinna kvar. Det innebär att vid plogning med de mindre maskinerna måste man sanda samtidigt, med hjälp av en spridare på bakre delen av maskinen.
Då en grävmaskin är stor och tung (ca 15 ton) måste man köra på vägen. Räckvidden med armen som borsten är monterad på, är emellertid 8-9 meter och man kan jobba i 360 grader från den stillastående grävmaskinen. Maskinägaren tror att det skulle vara möjligt att montera borsten på mindre maskiner som Lundbergs eller Wille. Eftersom de inte är rörliga i sidled på samma sätt som en grävmaskin, innebär det emellertid mer åkande fram och tillbaks, då hela fordonet måste flyttas för att kunna röja exempelvis en busshållplats.
Det som förarna upplever som det största hindret vid snöröjningen är trafiken (Brinkby, 2012). Därför görs röjningen av övergångsställen och busshållplatser i huvudsak nattetid, då sista bussen kört och ingen är ute. Rutinen är att påbörja snöröjningen vid 9-tiden på kvällen och avsluta den till kl 6 på morgonen då trafiken kommer igång. Vid tillfällen då snöröjningen görs dagtid, hindras man i arbetet av trafiken och bilisterna blir irriterade när de får vänta. På en avsmalnad busshållplats t.ex., står grävmaskinen mitt i avsmalningen och då kan ingen komma förbi.
En begränsning med metoden är att grävmaskinen inte kan köra snabbare än ungefär 30 km/h. På ett arbetspass på ungefär 10 timmar uppger föraren emellertid att de med två maskiner, hinner med alla övergångsställen och busshållplatser i deras upphandlingsområde. Föraren uppger att det med borsten tar ungefär 5 minuter att röja ett övergångsställe utan mittrefug och några minuter till om det är mittrefug. Vid övergångsställen där det är cykelbana och där man har en upphöjning i refugen, är det lite svårare att få rent och det tar längre tid. En fördel är att man kan röja båda sidor om vägen och köra framåt bit för bit. För bästa effektivitet röjs de mest centrala delarna då det är minst trafik. I bostadsområdena går det bra att röja de sista timmarna när trafiken börjat komma igång. Röjningen startar normalt då det är 3 cm snö. Rutinen är att en plogbil kör först och snöröjer vägen och sedan röjs övergångsställen och busshållplatser.
Även i Malmö har borstning prövats vid snöröjning (Hansson, 2012). Man upplevde dock att det fanns svårigheter vid snabba väderombyten eftersom det inte fungerade så bra med borstning vid blöt snö. Snabba väderombyten medförde att det var svårt att få till snabba och effektiva byten mellan borste och plog/skopa. Inför säsongen 2012/2013 kommer dock Malmö att prova en kombinerad plogborste. Plogborsten kommer att i ett första skede testas på gågatorna i centrala Malmö. En nackdel med att använda sig av borstning kan enligt
Hansson (2012) vara att det finns en begränsning i hastigheten, vilket kan vara resurskrävande då det handlar om borstning av större områden. En annan nackdel kan även vara stänket från borsten vilket gör att man måste hålla större avstånd till förbipasserande. Fördelen med borstningen är dock att man får en renare yta (Larsson, 2012).
6
Kommunenkät och efterföljande telefonintervjuer
Enkätundersökningen bland landets alla kommuner, som genomfördes i syfte att kvantifiera svårigheterna med drift och underhåll av tillgänglighetsåtgärder och hitta exempel på effektiva lösningar, besvarades av representanter från 73 kommuner (svarsfrekvens 25 %). I bilaga 2c redovisas de kommuner som besvarat enkäten.
Enkäten omfattade 17 huvudfrågor, som med ett antal följfrågor totalt innebar 67 frågor, varav de flesta var kryssfrågor. Svaren på frågorna sammanställs nedan, med kommunerna indelade i Norrland, Svealand och Götaland. Detta för att undersöka om det finns några geografiska skillnader i hur trafiksäkerhets- och tillgänglighetsåtgärder hanteras vid drift och underhåll, exempelvis relaterat till olika klimat. Antalet svar från norrlandskommuner är betydligt färre än för kommunerna längre söderut, trots det mycket större geografiska området. Detta förklaras med att kommunerna är större till ytan norrut, och mindre ju längre söderut vi kommer. Svarsfrekvensen var dock 24–26 % för alla de geografiska områdena. Eftersom det totala antalet svarande kommuner är endast 73, vilket försvårar kvantitativa beskrivningar, återges resultaten i antal svar då data presenteras uppdelat i geografiska områden och endast för översiktliga resultat i procentsatser. Utifrån telefonintervjuerna kan man ana att en del frågor missuppfattats av de svarande, vilket gör att resultaten som presenteras i tabellerna nedan ska beaktas med försiktighet. Resultaten återges även beskrivande i texten, framförallt när det gäller respondenternas kommentarer på de öppna frågorna och de kompletterande upplysningarna som erhölls vid uppföljande telefonintervjuer med några kommuner.