Social hållbarhet och socioekonomiska förhållanden

Välfärdsstaten uppställer långtgående mål för samhällets välfärd och den offentliga förvaltningen. Bland annat anger 1 kap. 2 § RF det allmänna ska verka

237 SOU 2020:47, Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag, s. 241–284 och SOU 2007:11, Staten och

kommunerna – uppgifter, struktur och relation, s. 136. Närmre härom, se exempelvis rapporter av

64

för social omsorg, trygghet och goda förutsättningar för hälsa.238 En betydande utmaning är att uppnå social trygghet och jämlika levnadsvillkor, varför såväl RF som SoL:s portalparagraf understryker ett främjande arbete. Således handlar det om graden av välfärd i samhället, snarare än fullständig välfärd. Detsamma framgår av FN konventionen ICESCR som anger att staten ska vidta ”lämpliga åtgärder”.239

En lämplig utgångspunkt för välfärdsstaten är att tydligt arbeta för en offentlig förvaltning som är socialt hållbar. Social hållbarhet uttrycks i en proposition som en strävan mot ett samhälle som uppfyller grundläggande mänskliga rättigheter.240

Därför föreslår även betänkandet Framtidens socialtjänst olika förändringar i SoL för att skapa en mer förebyggande verksamhet, och därmed även social hållbarhet.

Mot det anförda står att hållbarhetsmålet inte är nytt, utan det framgår redan sedan tidigare av SoL:s portalparagraf.241 Därmed framstår inte en uppdaterad SoL som tillräckligt för att uppnå social hållbarhet. Ställningstagandet förefaller som naturligt mot bakgrund av att välfärden är ett komplext område, både rättsligt och samhällsvetenskapligt. Det är flera faktorer som påverkar samhällets välfärd, exempelvis ekonomiska resurser, kompetensförsörjning i form av personal och komplexa behov hos enskilda och ett brett kommunalt uppdrag.242

Sedda tillsammans liknar det snarare en barriär, en mur sammanfogad av olika faktorer. Därför kan det konstateras att framställningen inte har möjlighet att uttömmande undersöka eller fastställa vilka dessa faktorer är. Några faktorer framstår emellertid som centrala för välfärdsstatens utmaningar, varför det ska undersökas närmre.

Dagens samhälle är splittrat, med stora klyftor såväl mellan kommuner som mellan enskilda inom en kommun.243 Påståendet kommer att utvecklas i det följande, men en viktig slutsats kan dras redan nu. Splittringen i samhället kan konstateras utgöra välfärdsstatens främsta utmaning, eftersom det utgör ett hot mot målet att främja social trygghet och jämlika levnadsvillkor i hela landet. Utvecklingen mot social otrygghet tenderar att skapa ännu större klyftor, där andelen enskilda med bristande levnadsstandard kan förväntas öka. En sådan verklighet står i strid med välfärdsstatens mål. Samhällets splittring tycks ha en

238 1 kap. 2 § 2 st RF och ovan avsnitt 2.2.2. Prop. 2001/02:72, Ändringar i regeringsformen – samarbetet

i EU m.m., s. 49. Se även SOU 2020:47, Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag, s. 278–279.

239 Art. 11 ICESCR.

240 Prop. 2017/18:249, God och jämlik hälsa – en utvecklad folkhälsopolitik, s. 10.

241 SOU 2020:47, Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag, s. 278–279.

242 SOU 2020:47, Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag, s. 241–284 och SOU 2007:11, Staten och

kommunerna – uppgifter, struktur och relation, s. 136. Närmre härom, se exempelvis rapporter av

Riksrevisionen, Statskontoret och IVO.

243 SOU 2020:8, Starkare kommuner – med kapacitet att klara välfärdsuppdraget, s. 149 ff, Statisticon,

SEKOM 17: Socioekonomisk analys av sveriges kommuner, s. 11 ff, SCB, Inkomsterna ökade 2005–2016, och mest för kvinnor och Finansdepartementet, Pressmeddelande: OECD lyfter klyftor i ny rapport.

65

koppling till socioekonomiska förhållanden, varför detta ska undersökas och beläggas härnäst.

Socioekonomiska förhållanden har betydelse för en individs välfärd och sociala trygghet. Inom begreppet ryms bland annat levnadsstandard, utbildningsnivå och inkomst. Begreppet används kopplat till samhällsstatistik och skulle kunna beskrivas som statistikens motsvarighet till samhällsklasser, då som socioekonomiska status. Kärnan är att de olika socioekonomiska faktorerna i längden påverkar en individs levnadsförhållanden. Således berörs även välfärden i samhället.244

Den socioekonomiska statusen både påverkar och låter sig påverkas av levnadsstandard och individuell hälsa. Olika sociala satsningar blir här relevanta för att förbättra medborgarnas levnadsnivå. Det är ett ansvar som hamnar på kommunerna, både genom socialtjänsten och andra aktörer så som skolväsendet. Det betyder att samhället skulle kunna spara resurser och öka levnadsnivån genom att förebygga denna typ av ohälsa och utsatthet.245 Således finns kopplingen till främjandet av social hållbarhet även här.

Som en del i 2020 års Kommunutredning uppdrogs åt en extern aktör att göra en analys av den socioekonomiska statusen inom och mellan kommuner. Detta gjordes i ett projekt kallat Socioekonomisk analys av Sveriges kommuner 2017 (SEKOM 2017).246 Analysen tog sikte på trender och tendenser, varför det är särskilt relevant i undersökningen av välfärdens utmaningar. SEKOM 17 resulterade i en bild av ett splittrat samhälle trots flera indikationer på bättre levnadsstandard, som att andelen med eftergymnasial utbildning ökat totalt sett i landet. Resultatet förklaras genom att ökningen i levnadsstandard varierar mellan de olika kommunerna. Särskilda utmaningar finns på landsbygden.247

Socioekonomiska skillnader inom och mellan kommunerna utgör därmed en utmaning för välfärdsstaten. Detta kan åskådliggöras ännu tydligare genom den bild som togs fram inom ramen för SEKOM 17. Bilden presenteras på nästa sida.

244 Socialstyrelsen, Social rapport, 2010, s. 228 ff., Skolverket, Analyser av familjebakgrundens betydelse

för skolresultaten och skillnader mellan skolor, 2018, Statens folkhälsoinstitut, Folkhälsopolitisk rapport

2010, s. 40, Statisticon, SEKOM 17: Socioekonomisk analys av sveriges kommuner, s. 11 ff.

245 Heidenberg, Skillnad i livsvillkor, skillnad i hälsa, Forte, 2014.

246 Statisticon, SEKOM 17: Socioekonomisk analys av sveriges kommuner.

66

Bild 1248

I bilden syns de 290 kommunerna i form av färgpunkter placerad i cirkeln. Faktorer som inverkar på kommunernas placering är utbildningsnivå, inkomst, arbetsmarknad, ohälsotal, ålder på befolkningen och andelen med ekonomiskt bistånd.249

Det splittrade samhället gestaltas genom bilden, vilket framgår genom kommunernas spridda placering. I idealsamhället hade istället alla kommuner placerats i samma punkt, vilket hade representerat en jämnare fördelning av den ökade levnadsstandarden. Det betyder i sin tur att levnadsstandarden skiftar, ofta på bekostnad av redan utsatta grupper så som äldre och personer i utsatthet.

Bilden visar på att kommunerna har olika förutsättningar och utmaningar. Det bekräftas även i 2020 års Kommunutredning. En mindre kommun har utmaningar i form av mindre resurser och personal, vilket medför en svårighet i att bedriva en omfattande socialtjänst. Handläggarna behöver ha både bred och djup kompetens och det finns inte samma möjligheter för att dela upp verksamheten i olika undergrupper.250 Samtidigt visar resultatet från SEKOM 17 att större kommuner också har inneboende utmaningar. En tätbefolkad kommun har förvisso fler medborgare i arbete, samtidigt som det rimligtvis medför att ett större antal av medborgarna behöver stöd från socialtjänsten. Det ställer högre krav på att resurser läggs där.251

Kommunerna kan således konstateras ha olika organisatoriska utmaningar. Det kan därför diskuteras hur kommunerna ska klara av välfärdsuppdraget framöver utan att dessa problem åtgärdas.

248 Mina infogade variabler och pilar för förtydligande. Diagram från Statisticon, SEKOM 17. I SEKOM 17 användes fem kommungrupper istället för de tre som presenteras i denna framställning.

249 Statisticon, SEKOM 17: Socioekonomisk analys av sveriges kommuner, s. 6 ff.

250 SOU 2020:8, Starkare kommuner – med kapacitet att klara välfärdsuppdraget, s. 369 ff och 467.

67

Mot bakgrund av att kommunerna har ett långtgående ansvar för enskildas välfärd bör varje kommun försöka möta sina svagheter. God levnadsstandard förebygger befolkningens sårbarhet inför (oförväntade) kriser. Här kan en jämförelse göras till Corona pandemin/epidemin som i dagsläget är utspritt i det svenska samhället. Det finns indikationer på att människor i socialt utsatta områden har högre risk för att drabbas illa. Indikationerna visar på att socioekonomiska faktorer påverkar både risken för exponering och själva sårbarheten. Både inom Sverige och i jämförelse med USA tycks det delvis ha att göra med de socioekonomiska förhållandena.252

Framställningen om socioekomomiska förhållanden som förklaring till samhällets splittring föranleder en viktig slutsats. Det kan konstateras är att kommunerna inte tycks klara av välfärdsuppdraget.

Sammanfattningsvis har det konstaterats att det splittrade samhället utgör en av välfärdsstatens stora prövningar. Detta trots att både RF, SoL och förarbeten betonar det allmännas ansvar för social trygghet och enskildas levnadsnivå. Resultatet av SEKOM 17 visar på splittringen i samhället och att det finns betydande utmaningar både inom och mellan kommuner. Slutsatsen drogs att kommunerna inte tycks klara av välfärdsuppdraget. Ett konkret exempel på detta är föremål för framställningen i det kommande avsnittet.