Språkklassen som stöttande miljö

Ett av de mest utmärkande resultaten i studien var hur den skolmiljö som studerats fungerar som ett kommunikativt stöd. I intervjuerna med skolpersonalen beskrevs elevernas skolmiljö som välanpassad och resursstark relaterat till elevernas språkliga svårigheter. Som tidigare nämnts synliggjorde videoanalysresultatet mestadels välfungerande interaktion i klassrummet. De välfungerande kommunikativa projekten skulle kunna relateras till Perkins (2005) emergenta modell för pragmatik. Den välfungerande klassrumsmiljön skulle kunna förklaras av anpassningar både från skolpersonalen i form av kompensatoriska strategier men även att eleverna själva i olika situationer använder kompensatoriska strategier för att bidra till välfungerande kommunikation. Lärarnas omformuleringar i IRE-sekvenser, där elevernas svar utvärderas som otillräckliga eller felaktiga, skulle kunna ses som en form av kompensatorisk strategi för att kompensera för exempelvis bristande förståelse hos eleverna. Detta kan bland annat ses i exempel 5 där läraren utvärderar elevens svar som felaktigt och omformulerar yttrandet för att hela elevgruppen ska förstå. De kompensatoriska strategierna möjliggör ofta att eleverna framgångsrikt kan delta i kommunikativa projekt och därmed blir delaktiga i klassrumsaktiviteter.

Klassrumsmiljön är enligt intervjuerna med skolpersonal anpassad utifrån elevernas språkliga svårigheter. Videoanalysresultaten synliggjorde att flera och ibland relativt långa pauser uppstod. Dessa pauser kan ses som ett slags stöd för eleverna då det lämnar utrymme att reflektera och bearbeta vad som tidigare sagts samt planera språklig output. Verhoeven och van Balkom (2004) beskriver att elever med språkstörning behöver längre tid för språklig planering och bearbetning vilket kan relateras till miljön i föreliggande studie där eleverna faktiskt ges tid sett utifrån pauserna i utdragen. Annan typ av stöttning kan synliggöras i flera redovisade IRE-sekvenser. I videoanalysresultaten synliggjordes hur lärare använde visuell prompting, fonologisk prompting, uppmaningar och omformuleringar. I videomaterialet visades även elevernas hjälpsamhet i vissa kommunikativa projekt. Exempel 7 åskådliggör hur två av eleverna stöttar en utvald elev genom att bidra med fonologisk prompting och uppmuntran.

Sekvenserna visar också hur meningsskapande uppnåddes med hjälp av stöttning i yttranden som tolkades och analyserades tur för tur av deltagarna (Heritage, 1984). IRE-sekvenser kan kopplas samman med dialogismens syn att ett yttrande har retrospektiva och prospektiva hänseenden (Linell, 2009, s. 177). En handlings betydelse som initieras av läraren kan ses som prospektiv. Handlingens faktiska betydelse verkställs sedan retrospektivt när elevens efterföljande handling utvärderas av läraren (Mehan, 1979, s. 64). Ett utdrag som belyser stöttning vid meningsskapande är exempel 6. Lärarens utvärdering av elevens responsiva handling tydliggör att elevens tolkning av den initierade frågan varit otillräcklig och är därmed i behov av ett förtydligande från läraren för att intersubjektivitet ska uppnås mellan dem. Exempel 4 visar en sekvens där skolpersonal inte är närvarande när två elever interagerar med varandra. Interaktionen utgörs av hinder då intersubjektivitet inte verkar uppnås. I detta exempel finns ingen lärare tillgänglig att stötta eleverna i deras interaktion vilket tydliggör hur elever kan vara i behov av skolpersonalens stöttning i kommunikativa projekt. Detta skulle även kunna relateras till skolpersonalens beskrivningar av konflikter och missförstånd som kan uppkomma på raster där aktiviteterna är mindre strukturerade och uppstyrda med lärare som stöttar.

I flera studier framgår det att samarbetet mellan lärare och logoped är viktigt. Glover,

McCormack och Smith-Tamaray (2015) kom fram till att såväl lärare som logopeder önskade att samarbeta mer med varandra inom skolan. Sanger, Hux och Griess (1995) visade i sin studie att skolpersonal generellt värdesatte skollogopedens roll. Studien av Sanger, Hux och Griess (1995) belyste att effektivt samarbete mellan skollogoped och lärare var väsentligt. Skolpersonalen i

föreliggande studie redogjorde för att de hade ett nära samarbete med varandra då de ingick i samma arbetslag. Trots beskrivningar av gott samarbete arbetade skolpersonalen parallellt med eleverna. Skollogopeden arbetade med eleverna enskilt eller i mindre grupper medan lärarna arbetade med eleverna i helgrupp i klassrummet. I föreliggande studies resultat framgår att organisatorisk oro till viss del har utgjort ett hinder för samarbete. Logopediska insatser i undervisningen skulle vara gynnsamma för eleverna och detta skulle även innebära ett närmare samarbete mellan logoped och lärare. Detta skulle kunna åstadkommas genom att lärare och logoped arbetar gemensamt i elevernas klassrum där logoped och lärare tar del av varandras kompetenser. Logopedens närvaro i klassrummet ger logopeden förutsättningar att kunna studera elevernas pragmatiska förmågor. Genom att dra nytta av Perkins (2005) emergenta modell för pragmatik kan logopeden studera eleverna i deras lärmiljö för att kunna kartlägga deras språkliga förmågor och eventuella kompensatoriska strategier i klassrumsinteraktionen. Flera exempel i videoanalysresultatet synliggör utebliven respons från elevgruppen eller en enskild elev. Dessa exempel motiverar språklig och interaktionell stöttning i klassrummet vilket tillhör logopedens kompetensområde.

Ytterligare en arbetsuppgift som en logoped kan inta i skolan är en konsultativ roll till

pedagoger. Detta skulle innebära att logopeden kan stötta lärare genom att informera och utbilda dem kring diagnosen språkstörning, språkfrämjande insatser och mer generellt om språklig utveckling. Samverkan mellan logoped och lärare skulle kunna bidra till att gemensamt skapa en god lärmiljö som kan gynna eleverna i deras språk- och kunskapsutveckling. Tidigare studier och rapporter belyser att många lärare inte har tillräcklig kunskap om elever med språkstörning (Dockrell & Lindsay, 2001; Glover, McCormack & Smith-Tamaray, 2015; SOU, 2016; SPSM, 2018). I föreliggande studie framkommer det att slöjdläraren skulle vilja ha mer kunskap om språkstörning. Genom att förse logopeden med en konsultativ roll kan information om

språkstörning ges till all berörd personal. Välinformerade lärare skapar bättre förutsättningar för att eleverna får den stöttning som de behöver i alla skolämnen och inte enbart i

språkklassrummet.