Stöd i högskolan

Högskolorna i Sverige är ålagda att avsätta medel för stöd till studenter med funktionsnedsättning33. Det är inte specificerat vad som ska ingå i det stödet eller vilka kriterier som ska gälla för att få tillgång till stöd. Det finns dock en begränsning när det gäller talböcker, det vill säga när kurslitteratur spelas in med tal. Enligt 17§ upphovsrättslagen får talböcker bara framställas för personer med funktionsnedsättning som behöver sådan anpassning för att kunna ta del av verken. Det medför att någon behöver avgöra att sådant behov föreligger. På högskolorna är det samordnaren för studenter med funktionsnedsättning som bedömer om en student har behov av stöd34. Nedanstående figur (figur 2:2) illustrerar samordnarens roll när en student med läs- och skrivsvårigheter kommer för att be om stöd.

Samordnaren frågar efter intyg på att studenten har en funktionsnedsättning. Finns inte sådant intyg ombeds studenten se till att få en utredning för att fastställa vilken form av lässvårigheter personen har. Finns ett intyg som samordnaren bedömer relevant, registreras studenten hos TPB och samordnaren meddelar därefter universitetsbiblioteket så studenten får inloggningsuppgifter till TPB:s databas. Studenten kan sedan själv leta i TPB:s databas efter kurslitteratur och ladda ned till sin egen dator. Finns inte önskad litteratur inläst lämnar högskolebiblioteket en beställning till TPB som

33

I reglerinsbrev står att 0,3 procent av grundutbildningsanslaget ska avsättas.

ser till att boken anpassas till talboksformat. En nyinspelning kan ta mellan 6– 12 veckor. Uppgifterna i figur 2:2 och texten är baserade på information från TPB:s hemsida35, samt samtal med samordnaren på mitt universitet.

Figur 2:2 Figuren illustrerar samordnarens första kontakt med en student med läs- och skrivsvårigheter.

Det behövs även intyg, utredning eller motsvarande36 för att få ta del av övrigt stöd, förutom talbok, som erbjuds på högskolorna, exempelvis anpassad examen, anteckningsstöd, mentor, rådgivning kring skrivande och anpassad tidsplan. På hemsidan studeramedfunktionshinder.nu, står att stödet avser att

kompensera svårigheter som kan uppkomma i studiesituationen på grund av funktionshinder. Det kan givetvis också vara åtgärder för att kompensera bristande tillgänglighet i studiemiljön på ett universitet eller en högskola.37

De exempel på stöd som räknas upp riktar sig mot att kompensera brister hos studenten, enligt det medicinska perspektivet Det finns inte med något som visar på medvetenhet om det miljörelativa, sociala perspektivet, där högskolan genom sin utformning av verksamheten kan medföra att studenter med funktionsnedsättning stängs ute.

Jag har haft svårt att hitta svensk forskning som sett på stöd i högskolan38. Enligt SOU (SOU 2001:13) finns det en hel del forskning kring studenter med funktionsnedsättning och deras studiesituation. Som exempel ges Certec i Lund, men enligt information på Certecs hemsida var det forskning i slutet av 1990-talet som såg på anpassning av en IT-baserad distansutbildning och kurser för att ge tillgänglighet för studenter med funktionsnedsättning39.

Det finns två undersökningar som handlar om hur studenter med funktionsnedsättning ser på sin situation när det gäller stöd. Högskoleverket (2000) och Andersson (2005) har använt sig av enkäter, som distribuerats via högskolornas samordnare. Högskoleverkets enkät ställdes till studenter med alla former av funktionsnedsättning, och besvarades av 635 studenter (av utsända 1021). Anderssons enkät sändes enbart till studenter med dyslexi, och besvarades av 120 studenter (av ungefär 1500). Hon gjorde även telefonintervjuer med samordnare vid 14 högskolor.

Av svaren på enkäterna framgick att de flesta högskolor erbjöd det stöd de var ålagda att ge till studenter med funktionsnedsättning och även att de erbjöd en del tekniska hjälpmedel. Högskolorna hade även handlingsplaner för lika villkor där full delaktighet och jämlikhet för studenter med funktionsnedsättning angavs som mål, men Högskoleverket konstaterade att deras undersökning visade att det i praktiken ”finns mycket att arbeta vidare med för att nå fram till dessa mål” (Högskoleverket, 2000, s. 70). Bland studenter med dyslexi ansåg majoriteten att ”funktionshindret har inverkat

36 www.studeramedfunktionshinder.nu/studentinfo.htm

37 http://www.studeramedfunktionshinder.nu/studentinfo.htm Hämtad 2010-10-24.

38 Jag har sökt via olika databaser och bibliotekskataloger, samt information om forskning på högskolors hemsidor.

negativt på studieresultaten i hög eller mycket hög utsträckning”, och att de hade ”svårigheter att hinna med då deras läshastighet är låg” (a.a., s. 49).

Andersson (2005) intervjuade 14 samordnare, vilka berättade att de medel40 som högskolorna skulle avsätta för stöd till studenter med funktionsnedsättning, användes till:

• Anpassad kursplan eller studietakt

• Anpassad examination (ex. muntlig, datorstöd)

• Anteckningshjälp vid föreläsningar (kurskamrat får betalt för att anteckna)

• Teckenspråkstolk • Korrekturläsning • Studieteknikkurser • Personlig mentor

Anteckningshjälp innebär att en kurskamrat anlitas för att mot betalning föra anteckningar som studenten med dyslexi får ta del av. Denna formen av stöd beror på att många studenter med dyslexi har mycket svårt för att lyssna på en föreläsning och anteckna samtidigt. Anteckningshjälpens värde kan dock variera med antecknarens förmåga (Nilsson-Lindström, 2003; Engman & Kjörell, 2006; Wolff, 2006). Anpassad examination kan förutom att vara muntlig eller bestå av datorstöd, även innebära förlängd tid på tentamen. Fördelen för studenter med dyslexi att få extra tid vid examination har visats i ett par studier (Runyan, 1991; Lesaux, Pearson & Siegel, 2006). Runyan (1991) fann till exempel att studenter med inlärningssvårigheter klarade av läsförståelseuppgifter lika bra som studenter utan svårigheter om de fick mer tid på sig. För studenter utan dyslexi gjorde den utökade tiden ingen skillnad.

Anderssons undersökning, som genomfördes 2003, visade att de då största hindren, som studenter med dyslexi upplevde, var mängden litteratur, kurslitteratur på engelska, förändringar i litteraturlistor, att inspelad kurslitteratur inte fanns tillgänglig i tid, samt oförstående lärare.

I en av de studier Schenker (2007) genomförde för sin licientiatuppsats, intervjuade hon studenter med dyslexi på Malmö högskola, om deras användning av stöd. Av totalt 28 studenter med dyslexi använde 18 studenter talböcker, 16 studenter fick extra tentamenstid, och 14 använde anteckningshjälp. Drygt hälften hade prövat något av följande: talsyntes, stavningskontrollprogram Stava Rätt och översättningsprogrammet WordFinder (se nästa avsnitt). Det framgår inte av artikeln om det var samma personer som använde de tre stödformerna, det framgår inte heller om de använde programmen regelbundet eller bara hade testat vid något tillfälle. Schenker drog slutsatsen av de svar studenterna gav, att de inte alltid var:

… medvetna om hur och när det var lämpligt att använda pedagogiskt/IT stöd. De testade sig fram för att få erfarenhet av vilka stöd som var lämpliga och i vilka situationer som stöden kunde användas.

(Schenker, 2007, s. 204)

De nämnda svenska undersökningarna visar alltså på att studenter med dyslexi kan uppleva svårigheter på högskolenivå, men även att de till viss del använder stöd.

Det finns även några undersökningar där högskolor har gjort lokala utvärderingar på den egna högskolan, vilka enbart publicerats som en rapport vid högskolan. Följande högskolor har exempelvis kontaktat studenter med

olika former av funktionsnedsättning: Högskolan i Borås (Holmeros Skoglund

& Högberg, 2003), Lunds universitet (Nilsson-Lindström, 2003), Stockholms universitet (Studentbyrån, 2006), Umeå universitet (Ekman, 2004).

Följande högskolor har enbart kontaktat studenter med dyslexi: Göteborgs universitet (Wolff, 2006), Linnéuniversitetet (Svensson & Tholerus, 2010), Linköpings universitet (Eriksson Gustavsson & Gustavsson, 2006; Eriksson Gustavsson, 2007), Malmö högskola (Johansson, 2008; Johansson, 2009).

Eriksson Gustavsson och Holme (2009) har gjort en studie där de vänt sig

till universitetslärare och frågat om deras erfarenheter av studenter med

funktionsnedsättning. Dessutom har Sveriges Lantbruksuniversitet låtit en före detta student med dyslexi sammanställa en rapport för Enheten för pedagogiskt utvecklingsarbete, med information om dyslexi och sina erfarenheter av att vara student med den funktionsnedsättningen (Jonsson, 1995). Karolinska Institutet (2006) lät som en del i ett projekt sjuksköterske- och läkarstudenter granska sin utbildning utifrån bland annat funktionshinder, och redovisar resultatet i en rapport.

Jag går inte igenom undersökningarna närmare här, men av speciellt intresse att nämna är den undersökning som Johansson (2009) vid Malmö högskola gjort av studenters studieresultat. Hon har tagit fram statistik från Ladok som visar att studenter med dyslexi som fått stödåtgärd klarat sig bättre än övriga studenter på högskolan41. Av samtliga drygt 8000 studenter på högskolan fick 78,5 procent minst betyget godkänd under år 2008, vilket kan jämföras med studenter med dyslexi där motsvarande andel var 85,2 procent (av drygt 100 personer).