4. RESULTAT
4.4 Studenter med dyslexi
4.4.7 Test av assisterande teknik
De två studenter som aldrig använt assisterande teknik fick under ungefär ett års tid pröva att använda ett tal-till-text-program, eller taligenkänningsprogram, Voice Xpress. Det är ett program där användaren
dikterar och programmet skriver. Programmet är till för att vara ett stöd under skrivprocessen, på så sätt att programmet avlastar användaren motoriskt, då användaren inte behöver trycka på tangenter. Det går att träna programmet att förstå en användares uttal, vilket gör att programmet efter hand tyder talet allt mer korrekt. Tanken bakom att de två studenterna fick pröva programmet var att de istället för att skriva skulle kunna koncentrera sig på innehållet i texten och slutprodukten därigenom bli mer representativ för deras verkliga kunskaper. Den ena studenten, vi kan kalla henne för Anna, behövde använda programmet för att skriva ett examensarbete, och den andra studenten, här kallad för Eva, fick använda programmet för att se om det kunde ge stöd inför kommande studier. Detta avsnitt finns med för att visa på några av de problem en student med dyslexi kan uppleva vid användning av assisterande teknik.
Anna fick i mars månad 2006 programmet Voice Xpress installerat i sin egen bärbara dator samt ett headset med hörlur och mikrofon. Hon fick ett par timmars träning i att använda programmet och därefter fri tillgång till det under vårterminen för att kunna lära sig det ordentligt inför höstterminens uppsatsarbete. Under våren gjordes vid tre tillfällen avstämningar och kontroller av hur programmet fungerade. Under de första två dagarna i mars använde Anna programmet 6 timmar per dag. Därefter använde hon programmet ungefär 2 timmar per dag vilket hon fortsatte med under de kommande två månaderna. Under höstterminen finns ingen uppgift om antal timmar per dag, men studenten har angett att hon använt programmet hela höstterminen.
Eva fick låna programmet VoiceXpress genom Hjälpmedelscentralen för att använda i hemmet. Då Eva har stora skrivsvårigheter, ville hon använda programmet för allt som hon behövde skriva hemma, och hon ville även kunna använda det vid kommande studier. Eva fick ett par timmars träning och fick därefter använda programmet fritt för att lära sig det. Jag gjorde avstämning vid ett flertal tillfällen, ibland en gång i veckan.
Båda studenterna hade stora problem med att få programmet att klara av deras diktering. Jag återger nedan några av de problem de hade.
Anna har tidigare skrivit en uppsats i ett ordbehandlingsprogram och rättat det med ordbehandlingsprogrammets stavningskontroll. Hon fick tillbaka uppsatsen med uppmaning att göra om den. Under den första veckan som Anna hade VoiceXpress passade hon på att skriva om uppsatsen med hjälp av programmet. Jag gjorde en enkel statistisk jämförelse mellan den första versionen och den andra som skrevs med Voice XPress. Version två hade något fler ord, 813 ord mot 797 i version 2 (tabell 4:6). Skillnaden var liten och kan till viss del bero på att det gått några veckor mellan de två versionerna och att Anna hunnit lära sig mer i ämnet.
Tabell 4:6. Version 1 och 2 av uppsats Roller Version 1 Version 2 Antal meningar 56 59 Antal ord 797 813
Antal tecken (utan blanksteg)
4 295 4 337
Antal stycken 9 15
Den största skillnaden mellan de två texterna var när det gäller dispositionen av texten. I version 1 var texten uppdelad i nio stycken som består av 2-12 rader. I version 2 fanns 15 stycken, varav två var i form av punktlistor, en med tre punkter och en med sju punkter. Styckena i version 2 bestod av 2-5 rader. Version 2 har alltså delats upp i fler stycken och i punktlistor, och därigenom förlorat en del av det flyt som fanns i texten i version 1. Anna menade själv att det berodde på att hon försökt skriva ”akademiskt”, vilket lett till att all onödig text togs bort och bara fakta blev kvar.
Efter en månads användning fick Anna diktera fritt om sina drömmar samtidigt som jag videofilmade för att fånga hur programmet svarade på hennes tal. Följande är ett utdrag av hennes berättelse:
IP: …att bli konstnär VoiceXpress: att blev konst att IP: jag skulle helst vilja
VoiceXpress: jag skulle helst vilja IP: skaffa mig vingar
VoiceXpress: kan få med gick IP: och det är liksom VoiceXpress: och devisen IP: så jag ser min utbildning…
VoiceXpress: så jag ser min utbildning…
En stor nackdel med programmet var, att de fel som blir är sådana som ett stavningskontrollprogram inte kan upptäcka. Användaren behöver läsa igenom texten själv för att hitta felen. En användare med dyslexi får då stora svårigheter.
Även Eva hade stora svårigheter med programmet. När hon använt programmet vid ett flertal tillfällen, fick hon en kort, enkel text av mig att läsa
samtidigt som jag videofilmade programmets respons. Eva läste sakta och följde med i det som skrevs på datorskärmen. När det blir fel sa hon ”ångra” och repeterade ordet tills det blev rätt. Om programmet efter flera försök inte lyckades tyda det hon sagt, valde hon ”Träna in” och lärde programmet vilket ord det var. Texten som var på 157 ord (723 tecken) tog 20 minuter att läsa in. Det tog så lång tid för att Eva läster ett par ord, stannade och kontrollerade hur programmet tolkade det hon sagt, och justerade där det behövdes. Vid flera tillfällen krävdes fler än fem korrigeringar innan det blev rätt, och ibland valde Eva att istället träna in ordet vilket också tog tid.
Då det tar så lång tid att diktera ett relativt kort dokument ger det en antydan om varför Eva sällan använde programmet själv, utan väntade tills jag kom och stöttade henne. Efter ett halvår kraschade Evas dator och allt hon lärt programmet försvann. Det medförde att hon tappade ork och lust att fortsätta.
Anna använde programmet under höstterminen för sitt uppsatsarbete, men till slut tröttnade hennes handledare då hon tyckte kvaliteten på uppsatsen var för låg, och uppmanade henne att söka en annan lösning. Anna fick då en person som hjälpte henne med struktur och att skriva ned det Anna ville ha sagt i uppsatsen. Anna tyckte inte programmet var något för henne, men Eva kunde tänka sig att försöka vid någon senare tillfälle igen.
Slutsatsen av dessa två studenters test av programmet är att det tar tid att appropriera teknik. Det är svårt att under tiden som studenterna arbetar hårt med att följa med i undervisning och att studera, att få tid över till att lära sig ett datorprogram. En av de andra studenterna anmärkte när hon talade om användning av talböcker att det medförde ”ett helt nytt sätt för hjärnan att ta in kunskap”. Att börja använda assisterande teknik medför att studenten behöver ändra på sin studieteknik och det kan i början ta en hel del tid i anspråk. Tid som dessa studenter inte har.