• No results found

Statliga myndigheter

In document Hållbar slamhantering (Page 115-126)

4 Myndigheter och andra aktörer – uppgifter

4.1 Statliga myndigheter och kommuner

4.1.1 Statliga myndigheter

Miljö- och energidepartementet samordnar regeringens miljöpolitik och företräder landet i miljöpolitiska sammanhang inom EU. Inom departementet hanteras frågor som rör minskade klimatutsläpp, gift- fri vardag, hållbar energianvändning och insatser för att stärka den biologiska mångfalden på land och i vatten. Till departementets an- svarsområden hör även frågor som rör kretslopp och avfall, strålsäker- het, skydd och skötsel av värdefull natur samt internationellt miljö- och energisamarbete. Grunden för regeringens miljöpolitik är de 16 miljökvalitetsmålen. Miljömålssystemet utgör den centrala och ge- mensamma plattformen för aktörer i det svenska miljöarbetet.1

Även Näringsdepartementets ansvarsområden berör i flera avse- enden frågor kring hantering av avloppsslam och återföring av när- ingsämnen i kretsloppet. Det gäller närmast frågor avseende de are- ella näringarna och övrigt näringsliv, innovation, landsbygdsfrågor, livsmedel, transporter och infrastruktur.2

Statens operativa utrednings-, reglerings- och utvecklingsarbete kring spridning av avloppsslam och återvinning av fosfor och andra näringsämnen ligger i första hand hos Naturvårdsverket och länssty- relserna. Andra myndigheter som berörs är Jordbruksverket, Skogs- styrelsen, Havs- och vattenmyndigheten (HaV) samt Kemikalie- inspektionen (KemI). En rad ytterligare expertmyndigheter bevakar delaspekter som gäller livsmedelsproduktion, hälsa och smittskydd, främst Livsmedelsverket (SLV), Folkhälsomyndigheten (FHM) samt Sveriges veterinärmedicinska anstalt (SVA). Myndigheterna och de uppgifter som rör utredningens område presenteras nedan i bokstavs- ordning.

Folkhälsomyndigheten

Folkhälsomyndigheten har ett nationellt ansvar för folkhälsofrågor och verkar för en god folkhälsa. Myndigheten arbetar också för att befolkningen ska ha ett skydd mot smittsamma sjukdomar och andra hälsohot. Ytterligare uppgifter gäller att ta fram och sprida vetenskap- ligt grundad kunskap som främjar hälsa och förebygger sjukdomar och skador. I samverkan med andra aktörer erbjuds kunskapsunderlag och metodstöd, dessutom sker uppföljningar och utvärderingar av olika metoder och insatser. I uppdraget ingår även att följa hälsoläget i befolkningen och de faktorer som påverkar detta. Myndigheten fäs- ter särskild stor vikt vid de grupper som löper störst risk att drabbas av ohälsa. Samverkan sker med andra statliga myndigheter, regioner, landsting och kommuner. En viktig grund för folkhälsoarbetet är in- samling och analys av data från olika källor samt statistikproduktion. Löpande uppföljningar av hälsoläget sker för att tidigt upptäcka för- ändringar i befolkningen, t.ex. avseende smittsamma sjukdomar. Myndigheten följer också effekterna av det nationella vaccinations- programmet, utför mikrobiologiska laboratorieanalyser och bidrar inom området till kvalitets- och metodutveckling. Vidare medverkar myndigheten i det internationella folkhälsoarbetet inom bland annat

EU och WHO.3

Folkhälsomyndigheten har vidare vissa uppgifter som rör till- ståndsgivning, tillsyn, tillsynsvägledning (även under miljöbalken)

3 www.folkhalsomyndigheten.se/om-folkhalsomyndigheten/vart-uppdrag, 2019-02-11, samt förordningen (2013:1020) med instruktion för Folkhälsomyndigheten.

och marknadskontroll. En särskild fråga gäller ansvar att arbeta med frågor som rör antibiotikaresistens, vars risker bland annat diskute- rats i samband med spridning av avloppsslam. Myndigheten ska främja insatser på lokal och regional nivå i frågor som rör rationell antibiotikaanvändning och antibiotikaresistens.4

Folkhälsomyndigheten har i samverkan med en rad andra myndig- heter utarbetat ett antal nationella strategidokument inom smitt- skyddsområdet. Det gäller bland annat infektioner med campylobacter, cryptosporidium, EHEC/VTEC, och salmonella, där berörings- punkter finns till hantering och åtgärder kring avloppsslam. Havs- och vattenmyndigheten

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, är förvaltningsmyndighet på miljöområdet för frågor som rör bevarande, restaurering och hållbart nyttjande av sjöar, vattendrag och hav. Av instruktionen för HaV framgår vidare bland annat att myndigheten ska verka för att det ge- nerationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och ska vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling. Ytterligare uppgifter gäller att i samråd med Naturvårds- verket fördela medel för miljöövervakning, uppföljning av miljökvali- tetsmålen och internationell rapportering. HaV ska efter samråd med övriga berörda myndigheter och organisationer ansvara för genom- förandet av miljöövervakningen samt beskriva och analysera miljötill- ståndet inom sitt ansvarsområde.5

HaV har ansvar för central tillsynsvägledning under miljöbalken och ska samverka med länsstyrelserna för att åstadkomma ett effek- tivt tillsynsarbete.6 Tillsynsvägledningsansvaret gäller bland annat

enskilda (små) avloppsanläggningar, dvs. avloppsanläggningar di- mensionerade för <200 personekvivalenter. HaV ansvarar även för allmänna råd och annat vägledningsunderlag för fastighetsägare och andra berörda beträffande mindre anläggningar.7 Myndigheten ska i

övrigt bevaka allmänna miljövårdsintressen i mål och ärenden där

4 Ibid.

miljöbalken tillämpas och som handläggs hos myndigheter och dom- stolar.8

Nu gällande reglering för mindre avlopp är ålderstigen. Myndig- heten tog 2016 därför fram förslag till ny förordning. Förslaget har remitterats och beretts inom Regeringskansliet men ännu inte resul- terat i ny reglering.9

Jordbruksverket

Jordbruksverkets övergripande förvaltningsuppgifter avser jord- bruks- och fiskeområdet och därtill knuten landsbygdsutveckling. Myndighetens uppgifter är inom dessa fält att arbeta för en hållbar utveckling, gott djurskydd, dynamiskt och konkurrenskraftigt när- ingsliv i hela landet och en livsmedelsproduktion till nytta för kon- sumenterna. Myndigheten ska bland annat bidra till att säkerställa en god folkhälsa genom att förebygga spridning av och bekämpa smittor hos djur samt verka för säkra livsmedel och konsumenthänsyn i sin del av livsmedelskedjan. Myndigheten ska vidare verka för att gene- rationsmålet för miljöarbetet och miljökvalitetsmålen och har ett sär- skilt ansvar för miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Jord- bruksverket ska skapa förutsättningar för att jordbrukets belastning på miljön blir så liten som möjligt.10 Det görs bland annat genom kom-

petensutvecklings- och rådgivningsverksamheten inom ramen för det svenska landsbygdsprogrammet.

Då det gäller miljöhänsyn i jordbruket har Jordbruksverket före- skriftsrätt beträffande djurhållning och gödselhantering. Detsamma gäller för växtodling och hänsyn till natur- och kulturvärden. Myn- digheten har ett särskilt ansvar för rapportering enligt det s.k. nitrat- direktivet, som syftar till att minska övergödningen.11 Jordbruks-

verket har också ett tillsynsvägledande ansvar enligt miljöbalken för bland annat djurhållande verksamheter och verksamheter inom jord- bruks- och trädgårdsområdet.12

8 Förordningen (2011:619) med instruktion för Havs- och vattenmyndigheten.

9 www.havochvatten.se/hav/vagledning--lagar/vagledningar/sma-avlopp/forslag-till-ny- forordning-om-sma-avlopp.html, 2019-01-22.

10 Förordningen (2009:1464) med instruktion för Statens jordbruksverk. 11 Förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket.

Jordbruksverket har föreskriftsrätt beträffande s.k. animaliska bi- produkter och är behörig myndighet enligt EU:s förordningar på området.13 Animaliska biprodukter är material från djurriket som

inte är livsmedel. I regelverket finns krav på hygienisering eller bear- betning av sådana biprodukter för att de ska få släppas ut på mark- naden för spridning på mark.

Vid utbrott av allvarliga smittsamma djursjukdomar har Jord- bruksverket ett övergripande ansvar enligt epizooti- och zoonoslag- stiftningen. Jordbruksverket har huvudansvaret för beredskap och bekämpning och är beslutande myndighet inom dessa frågor.14 Med

epizooti menas ett utbrott av en allvarlig smittsam djursjukdom. Zoonoser kallas de smittsamma djursjukdomar som även kan smitta mellan djur och människor såsom, t.ex. salmonella och BSE (galna- ko-sjukan).

Jordbruksverket är en av de myndigheter som har ett särskilt an- svar krisberedskapen. Det innebär ett ansvar för att planera och vidta förberedelser för att skapa förmåga att hantera en kris och för att förebygga sårbarheter och motstå hot och risker. Verket är även s.k. bevakningsansvariga myndighet vilket innebär ett särskilt ansvar in- för och vid höjd beredskap. Verket arbetar också med återupptagan- det av totalförsvarsplaneringen.15

Kemikalieinspektionen

Kemikalieinspektionen, KemI, är förvaltningsmyndighet för frågor om hälso- och miljörisker med kemiska produkter, biotekniska orga- nismer och varor som på grund av sitt innehåll eller behandling har sådana egenskaper att de behöver regleras, i den mån inte någon annan myndighet har uppgiften. KemI ska löpande omvärldsbevaka för att öka förutsättningarna för att tidigt upptäcka möjliga kemikaliehot och ska hålla regeringen informerad och vid behov föreslå åtgärder i fråga om produkter och varor samt dessas hälso- och miljörisker. KemI ska följa, informera, stödja och samverka med företag, myndigheter och andra berörda om kemiska produkter, kemikaliesäkerhet och regler.

13 Förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter och tillkännagivandet (2014:787) om de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen (2006:805) om foder och ani-

Myndigheten ansvarar för den centrala tillsynsvägledningen för pro- dukter och varor och får lämna förslag till åtgärder i fråga om produk- ter och varor till den europeiska kemikaliemyndigheten.

Kemikalieinspektionen ska vidare verka för att det generations- mål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och ska vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets ut- veckling i fråga om miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. KemI ska inom sitt verksamhetsområde även medverka i det miljöarbete som be- drivs inom ramen för svenskt utvecklingssamarbete och bidra med kunskap för att främja FoU-samarbete som har särskild betydelse för att kunna nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Myndigheten ska löpande omvärldsbevaka för att öka förutsättningarna för att tidigt upptäcka möjliga nya kemikaliehot.

En fördjupad beskrivning av myndighetens förebyggande kemi- kaliearbete lämnas i kapitel 11.

Livsmedelsverket

Livsmedelsverket har som förvaltningsmyndighet för livsmedelsfrå- gor, inklusive dricksvatten, till uppgift att i konsumenternas intresse arbeta för säkra livsmedel, redlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Livsmedelsverket utgör central kontrollmyndighet inom området och ska bland annat utveckla metoder och utföra risk- och nyttovärderingar. I uppgifterna ingår även att vara nationellt refe- renslaboratorium inom verksamhetsområdet. Arbete mot ankny- tande miljökvalitetsmål är integrerade i Livsmedelsverkets uppdrag. Livsmedelsverket har i uppdrag att, tillsammans med andra aktö- rer, planera för att Sveriges befolkning får säker mat och säkert dricksvatten även vid kris eller höjd beredskap.16

Myndigheten ger på sin hemsida information om sådana under- sökningar som sker av ämnen och organismer som kan utgöra hälso- risker. Eftersom det är omöjligt att undersöka alla sådana potentiella risker, bör det finnas konkreta misstankar om påverkan. Den omfat- tande användningen av PFAS, som kan spridas till råvattentäkter från bland annat deponier, avloppsvatten och avloppsslam, utgör ett sådant exempel.17

16 Förordningen (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket.

17 https://kontrollwiki.livsmedelsverket.se/artikel/387/undersokning-av-parametrar-som- kan-innebara-halsorisk, 2019-02-11.

Läkemedelsverket

Myndighetens uppdrag är inriktat på att främja den svenska folk- och djurhälsan. En viktig målsättning är att den enskilde patienten och hälso- och sjukvården ska få tillgång till säkra och effektiva lä- kemedel. Läkemedelsverket ansvarar därför för kontroll och tillsyn av läkemedel, narkotika och vissa andra närstående produkter samt tillsyn av medicintekniska produkter, kosmetiska produkter, tatuer- ingsfärger m.m. i den utsträckning sådana frågor inte ska handläggas av någon annan myndighet. Myndigheten ger tillstånd till och utövar tillsyn över apoteksverksamheten i Sverige. Läkemedelsverket ska även stödja forskning och innovation inom sina ansvarsområden.18

Ett aktuellt regeringsuppdrag om antibiotikaresistens anknyter till den diskussion som förts om eventuella skadliga effekter av ke- miska ämnen och läkemedelsrester i avloppsvatten och slam. Folk- hälsomyndigheten och Statens jordbruksverk har ett gemensamt uppdrag att ansvara för en nationell samverkansfunktion i arbetet mot antibiotikaresistens, där bland annat Läkemedelsverket ska bi- dra till arbetet. Visionen är att såväl människor, djur som miljö ska tryggas från skadlig miljöpåverkan orsakad av läkemedel. Läkeme- delsverket har också utvecklat ett kunskapscentrum med särskilda fokusområden, bland annat kring potentiellt miljöpåverkande läke- medelssubstanser och hur aktiva substansers spridning i miljön kan minskas. I likhet med en rad andra myndigheter har Läkemedels- verket vidare till uppgift att utifrån sina sakområden bidra till arbetet inom miljömålssystemet.19 Det finns också behov av att följa hur lä-

kemedel och läkemedelsrester kan spridas på litet längre sikt i mil- jön. Uppföljande sådant ”nedströmsarbete” är resurskrävande och får stå tillbaka för myndighetens viktiga roll då det gäller att pröva ansökningar om nya läkemedel och det tillsynande arbetet.

Länsstyrelserna

Länsstyrelsen svarar för den statliga förvaltningen i länet och ska ut- ifrån ett statligt helhetsperspektiv arbeta sektorsövergripande med samordning av olika samhällsintressen och statliga myndigheters in- satser. Länsstyrelsen har en lång rad uppgifter, bland annat frågor som infrastrukturplanering, hållbar samhällsplanering och boende, energi och klimat, skydd mot olyckor, krisberedskap, naturvård, miljö- och hälsoskydd, lantbruk och landsbygd samt folkhälsa. Läns- styrelsen ska även verka för uppfyllandet av miljökvalitetsmålen och ge kommunerna stöd i deras arbete mot dessa mål.20

Länsstyrelsen har uppsikt inom länet över hushållningen med mark- och vattenområden21, utgör tillsynsmyndighet för vattenverk-

samhet samt har ett generellt ansvar för tillsynsvägledning inom lä- net på miljöbalkens område. Länsstyrelsen ska vidare ge kommu- nerna stöd för att utveckla tillsynen. 22 Ytterligare uppgifter avser

tillsyn över att kommunen tillgodoser behovet av vattentjänster.23

Fem av länsstyrelserna har vattendelegationer utsedda av regeringen och betecknas vattenmyndigheter med ansvar för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön inom det aktuella vattendistriktet.24

Inom vissa länsstyrelser finns miljöprövningsdelegationer. Det är en självständig funktion inom länsstyrelsen som fattar beslut i ären- den om tillstånd för miljöfarlig verksamhet som betecknas som s.k. B-verksamhet. Det gäller exempelvis avloppsanläggningar dimen- sionerade för anslutning av fler än 2 000 personenheter, pe, och större anläggningar för djurhållning.25 Länsstyrelsen ansvarar för den

operativa tillsynen av miljöfarliga verksamheter som omfattas av till- ståndsplikt. Länsstyrelsen har möjlighet att överlåta tillsynen till kommunen, vilket skett i betydande omfattning.26

20 Förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion.

21 1 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden. 22 2 kap. 29 § och 3 kap. 16 § miljötillsynsförordningen (2011:13).

23 51 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster.

24 www.vattenmyndigheterna.se/Sv/vattendistrikt-sverige/Pages/default.aspx, 2019-02-19. 25 Förordningen (2011:1237) om miljöprövningsdelegationer och miljöprövningsförord- ningen (2013:251).

26 2 kap. 29 § miljötillsynsförordningen (2011:13) och Naturvårdsverket (2017), Tillsyn enligt miljöbalken – möjligheter till utveckling och förbättring, s. 53.

Länsstyrelsen har lednings- och samordningsansvar för åtgärder mot djursjukdomar samt det övergripande ansvaret i länet för tillsyn av smittskydd.27

Även inom livsmedels- och foderkontrollen har länsstyrelsen ett ansvar, främst avseende kontrollen av primärproducenter, i huvud- sak enskilda jordbruk. Länsstyrelsen har även ett samordnade ansvar av den kommunala kontrollen i länet.28 Vidare har Länsstyrelsen an-

svar för kontrollen av bland annat jordbrukarstöd.29

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket utgör förvaltningsmyndighet inom miljöområdet och har en drivande och samordnande roll i Sveriges miljöarbete. Ansvarsområdet är brett och handlar om klimat och luft, mark, bio- logisk mångfald, förorenade områden, kretslopp och avfall, miljö- övervakning samt miljöforskning. Myndigheten har en central roll i miljöarbetet som pådrivande, stödjande och samlande vid genom- förandet av miljöpolitiken.

Naturvårdsverket ska i sitt arbete verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fast- ställt nås och ska vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets ut- veckling. Myndigheten ska vidare främja en hållbar utveckling med utgångspunkt i generationsmålet och miljökvalitetsmålen.30

Ytterligare mål och riktlinjer från regeringen ligger till grund för Naturvårdsverkets arbete med avloppshantering. I propositionen Svenska miljömål31 anges följande:

• Slutna kretslopp mellan samhälle och jordbruk skapas för när- ings- och humusämnen, i första hand för fosfor.

• Risk för smittspridning till människor och djur minimeras. • Slamanvändningen leder inte till negativa hälso- och miljöeffekter,

varken på kort eller lång sikt.

27 Se bl.a. förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion, epizootilagen (1999:657) och epizootiförordningen (1999:659).

• Anläggning, drift och underhåll av va-system och anslutna verk- samheter ger inte utsläpp till luft, mark och vatten av miljö- och hälsoskadliga ämnen som påverkar miljömålen för dessa medier. • Användning av icke förnybara råvaror och energi för drift av va- system minimeras och energin i avloppsvatten och/eller slam till- varatas.

• Användare, konsumenter och jordbrukare har förtroende för va- systemen med avseende på funktion och uppfyllelse av de angivna kraven.32

Naturvårdsverket har utredningsförslag till regeringen inom områ- det hållbar återföring av växtnäring vid tre olika tidpunkter, 2002, 2010 samt 2013.33

Naturvårdsverket har en rad deluppgifter som aktualiseras inom området hantering och spridning av avloppsslam samt kretsloppsfrå- gor. Det gäller förutom mer övergripande vägledning, tillsynsväg- ledning och uppföljning att löpande och strategiskt analysera och utvärdera styrmedel och åtgärder inom miljömålssystemet. Myndig- heten ska även delta i principiellt viktiga miljöprövningar samt be- vaka allmänna miljövårdsintressen i mål och ärenden där miljöbalken tillämpas och som handläggs hos myndigheter och domstolar. Finansiering ska vidare ske av miljöforskning till stöd för Natur- vårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens arbete. Ytterligare uppgifter som särskilt anges gäller ansvar för nationell samordning och prioritering beträffande avhjälpande av sådana förorenings- skador och allvarliga miljöskador som avses i 10 kap. miljöbalken samt anknytande bidragshantering. Naturvårdsverket ska även verka för att kapacitet och metoder inom avfallshanteringen är effektiv för samhället och enkel för konsumenterna. Myndigheten ansvarar även för den nationella avfallsplanen och avfallsförebyggande program.34

Naturvårdsverket har föreskriftsrätt inom miljöbalkens område, bland annat beträffande avfall, rening av avloppsvatten och använd- ning av avloppsslam i jordbruk.35

32 Ibid., s. 189.

33 Naturvårdsverket (2002), Aktionsplan för återföring av fosfor, Naturvårdsverket (2010), Uppdaterad version av Aktionsplan för återföring av fosfor från 2002, samt Naturvårdsverket (2013), Hållbar återföring av fosfor, Redovisning av regeringsuppdrag.

34 Ibid, samt 83 § avfallsförordningen (2011:927).

35 Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och avfallsförord- ningen (2011:927).

Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen utgör förvaltningsmyndighet för frågor om skogs- bruket och har till uppgift att verka för att landets skogar sköts i enlighet med de skogspolitiska mål som riksdagen beslutat. Skogs- styrelsen är också tillsynsmyndighet och bedriver rådgivning och in- formation om hur landets skogar bör skötas. I arbetet ingår även att medverka i frågor om samhällsplanering för en hållbar utveckling och hushållning med naturresurser.36

Skogsstyrelsen har ansvar för operativ tillsyn enligt miljöbalken i fråga om bland annat skogsgödsling. Myndigheten har även ett till- synsvägledande ansvar.37

Skogsstyrelsens värdering av slamspridning finns i dag inte fast- lagt i något ställningstagande kring om detta utgör en positiv skogs- bruksåtgärd eller inte. Det finns heller inte några allmänna råd eller rekommendationer kring åtgärden. Myndigheten hänvisar därför främst till föreskrivna samråd. Utgången av flertalet samråd är för- bud mot spridning. Flera förbud prövas i mark- och miljödomstol, varvid Skogsstyrelsens beslut i regel står fast.38

Sveriges veterinärmedicinska anstalt

Myndigheten är ett veterinärmedicinsk expert- och serviceorgan åt myndigheter och enskilda som arbetar med att främja djurs och män- niskors hälsa, djurhållning och miljö, diagnostik, forskning, rådgiv- ning och beredskap. Det finns vidare uppgifter som kunskaps- och analysområdet, bland annat för metodutveckling. Till myndighetens särskilda uppgifter hör att utreda spridning av smittämnen och ke- miska risksubstanser i foder samt arbeta förebyggande med foder- säkerhet. Vidare ska Sveriges veterinärmedicinska anstalt följa och analysera utvecklingen av resistens mot antibiotika och andra anti- mikrobiella medel bland mikroorganismer hos djur och i livsmedel.39

In document Hållbar slamhantering (Page 115-126)