Studenternas upplevelse av psykiska besvär som ängslan, oro och ångest

Som vår första frågeställning lyder är vi intresserade av att kartlägga förekomsten av psykiska besvär som ängslan, oro och ångest som socionomstudenterna upplevt under sin studietid på Campus Helsingborg. Vidare låg frågans fokus också på hur ofta sådana besvär förekom, och vad de vidare berodde på.

Tabell 1 visar att nästintill samtliga, 97 procent, av studenterna som besvarat enkäten har upplevt psykiska besvär som ängslan, oro och ångest under sin studietid på Campus Helsingborg. Tabellen visar även att 45 procent av studenterna som besvarat enkäten upplevt denna form av psykiska besvär så ofta som en gång i veckan eller mer. I förhållande till Folkhälsomyndigheten (2018) som konstaterat att cirka varannan student uppger sig ha haft besvär med ängslan, oro och ångest är våra siffror oroväckande. Då Folkhälsomyndigheten (ibid.) inte uppger hur ofta dessa besvär förekommer bland studenterna de talar om i sin rapport kan vi däremot inte försäkra oss om huruvida vi mäter andelen studenter med psykiska besvär på samma sätt. Oavsett är det höga siffror som förekommer.

Tabell 1 visar även att det är 72 procent av studenterna som deltagit i undersökningen som upplevt psykiska besvär som ängslan, oro och ångest 2-3 gånger i månaden upp till mer än en gång i veckan. Detta kan jämföras med studien av Söderberg et al. (2017) där totalt 68 procent angett att de upplever en mild till måttlig alternativt en hög grad av ångest.

Vi inte kan jämföra vår egen studie och studien av Söderberg et al. (2017) fullt ut då vi inte mätt förekomsten av psykiska besvär på samma sätt. Vi utgår dock från att psykiska besvär som ängslan, oro och ångest med en förekomst 2-3 gånger i månaden eller mer kan räknas in i skalan för mild till måttlig ångest, upp till en hög grad av ångest, på det sätt som Söderberg et al. (ibid.) använt dessa mått. Denna utgångspunkt grundar sig i hur man menar att ångest i viss grad är naturligt och någonting som förekommer bland alla människor ibland, vilket gör att vi i detta fall ej räknar med de som fyllt i att de endast upplever dessa psykiska besvär sällan (Folkhälsomyndigheten 2020; Hjärnfonden 2020; Vårdguiden 2019b).

Tabell 1 visar också att 22 procent av de svarande studenterna upplever psykiska besvär som ängslan, oro och ångest mer än en gång i veckan. Tillåts vi anta att denna höga förekomst av psykiska besvär kan räknas in i vad man anser vara ett nedsatt psykiskt välbefinnande stämmer även dessa siffror relativt bra överens med Folkhälsomyndigheten (2018) som uppgivit att var fjärde student (25 %) upplever detta, mot vår studies nämnda 22 procent. Ser vi vidare till studier som mätt depression och depressionssymtom, som innefattas av psykiska besvär likt ängslan, oro och ångest, är siffrorna heller inte långt ifrån de studier som visat en förekomst av depression alternativt depressiva symtom bland 21-31 procent av de studenter som deltagit i studierna (Alsubaie et al. 2019; Puthran et al. 2016; Sokratous et al. 2014).

Oavsett grad av ångest, antalet uppfyllda depressiva symtom eller kriterier på en skala bör vi se på det utifrån det folkhälsoperspektiv Petersen et al. (2010) beskrivit, då vikten ligger i att påvisa förekomsten av psykiska besvär. Vi kan då sammanfatta det resultat vi fått in och presenterat i Tabell 1 med att vår enkätundersökning visat att de psykiska besvären bland studenterna som deltagit är högst märkbart förekommande och därmed också i behov av att hanteras vidare.

5.2.1. Orsaken bakom studenternas upplevelse av psykiska besvär

I förhållande till den höga förekomsten av psykiska besvär bland de svarande studenterna ville vi också få svar på vad studenterna upplever att orsaken till dessa känslor är. Vi frågade då i vilken grad som åtta olika kategorier hade med de psykiska besvären att göra De kategorier vi frågade om berörde ekonomi, boendesituation, ensamhet, relationer, studiernas höga tempo, studiernas höga krav / förväntningar, studiernas tidsåtgång och studenternas oro för framtiden.

I tabell 2 redovisas hur stor andel studenter som angett att de åtta kategorierna i hög till mycket hög grad påverkar deras ängslan, oro och ångest. Då tabellen är ordnad från det högsta värdet och sedan sjunkande för respektive rad kan vi direkt se vilka kategorier som flest studenter angivit varit en orsak som i hög eller mycket hög grad varit bidragande till deras psykiska besvär.

Tabell 2 visar att studenternas psykiska besvär i hög grad grundar sig i orsaker som har att göra med deras studier samt oro för framtiden. Nästintill varannan student (47 %) anger att studiernas krav och förväntningar i hög eller mycket hög grad bidragit till upplevelsen av psykiska besvär som ängslan, oro och ångest. Över en tredjedel av studenterna har också angett att studiernas tempo och tidsåtgång bidragit till deras upplevelse av psykiska besvär i hög eller mycket hög grad. Detta kan vidare liknas vid studien Söderberg et al. (2017) genomfört på Sahlgrenska akademin och Göteborgs universitet där totalt 35 procent av studiens deltagare angett att de upplevde sig ha en anspänd studiesituation. Även Folkhälsomyndigheten (2019) menar att den psykiska ohälsan har att göra med sådana faktorer som studenterna i vår studie angett; krav på utbildning kopplat till en oro för framtiden och vidare prestationskrav under studietiden.

Detta går även hand i hand med Antonovskys (2005) teori om känsla av sammanhang, KASAM, där dess styrka alternativt svaghet påverkar hur individen klarar av att hantera olika påfrestningar och motgångar. I detta fall handlar påfrestningarna om studiesituationen och kan innebära att en individ med starkare KASAM kan bemöta olika påfrestningar, som till exempel en stressig och tuff studiesituation, på ett hanterbart sätt och därmed minska risken för att få psykiska besvär. Samtidigt kan en individ med svagare KASAM uppleva dessa påfrestningar som större och på ett sådant sätt som för den enskilde inte känns hanterbart, begripligt eller

meningsfullt och individen löper då en större risk att drabbas av psykiska besvär i koppling till denna aktuella situation (ibid.).

Sammanfattningsvis är ett av de viktigaste resultaten i det här avsnittet att förekomsten av psykiska besvär hos studenterna i hög grad, enligt dem, själva beror på studierelaterade situationer. Detta gör det än mer intressant att vidare, i kommande avsnitt, presentera och analysera studenternas kunskap om Studenthälsan som enligt Högskoleverket (1999) har ansvar för att underlätta för studenterna att genomföra sin utbildning och att det finns hjälp och stöd att få för att uppfylla det lagstadgade ansvaret i Högskoleförordningen (1993:100) om att främja studenters psykiska hälsa.