Studenters erfarenhet av att söka hjälp för psykisk ohälsa

I vår enkätundersökning är vi dels intresserade av i vilken utsträckning studenterna haft kontakt med Studenthälsan, dels intresserade av orsakerna bakom varför de studenter som inte varit i kontakt med studenthälsan, men angett att ett behov funnits, har avstått från att söka hjälp.

5.4.1. Studenters erfarenhet av att söka hjälp hos Studenthälsan

Av de 152 studenter som svarat på enkäten var det endast sex studenter (4 %) som varit i kontakt med Studenthälsan på Campus Helsingborg. Denna siffra är mycket låg, och ligger vidare en bra bit under Yorgason, Linville och Zitzmans (2008) resultat där 17 procent av respondenterna i studien hade haft kontakt med Studenthälsan på sitt universitet.

De sex studenterna i vår enkätundersökning som uppgav att de haft kontakt med Studenthälsan fick vidare svara på ett par följdfrågor om deras upplevelse av kontakten. Av de sex studenterna var det tre studenter som uppgav att de fått den hjälp de önskade, åtminstone till viss del. En student uppgav att hen inte fått den hjälp hen önskade, och de två resterande studenterna uppgav att de inte visste. Fem av studenterna upplevde att de, i hög till mycket hög grad, blev väl bemötta av personalen på Studenthälsan. Fyra av dem skulle vidare, i hög till mycket hög grad, rekommendera andra studenter att vända sig till Studenthälsan för stöd och hjälp. En av studenterna skulle inte rekommendera andra studenter att göra detta.

5.4.2. Studenters erfarenhet av att söka hjälp generellt

Tabell 5 visar vilken andel av de 147 studenter som uppgett att de upplevt psykiska besvär som ängslan, oro och ångest under sin studietid som har haft kontakt med studenthälsan alternativt fått hjälp kopplad till psykisk ohälsa på annat håll. Även om det endast är 6 av 147 studenter (4 %) som uppger att de haft kontakt med Studenthälsan blir siffrorna högre då vi frågat huruvida man sökt hjälp kopplad till psykisk ohälsa på annat håll. 69 av 139 studenter, alltså 50 procent av de tillfrågade studenterna, uppger att de har gjort detta. Som Tabell 5 visar innebär detta att totalt 49 procent (n=147), det vill säga nästan varannan student, har sökt hjälp oavsett om det varit hos Studenthälsan eller på annat håll.

Då vi tidigare visade att mellan 36-46 procent av studenterna känner en hög till mycket hög grad av psykiska besvär som ängslan, oro och ångest till följd av studiernas krav, tempo och tidsåtgång, kan vi våga oss på att anta att det också innebär att en viss andel av dessa 49 procent studenter som sökt hjälp kopplad till psykisk ohälsa kan ha detta som åtminstone en del av den underliggande anledningen till att de sökt hjälp.

5.4.3. Studenter avstår att söka hjälp trots ett behov

Av enkätundersökningens deltagare som svarat på frågan om huruvida de haft ett behov av att söka hjälp eller stöd utan att tillgodose detta visar Tabell 6 att 69 studenter (n= 144) svarade ja.

Detta antal studenter utgör 48 procent av de studenter som besvarat frågan.

5.4.4. Orsaker till att studenter avstår från att söka hjälp hos Studenthälsan

Vi ställde sedan en fråga om vad det berodde på, om man inte sökt någon hjälp hos Studenthälsan trots att ett behov av hjälp funnits. På denna frågan kunde man fylla i flera alternativ, såväl som att ange ett eget svar under svarsalternativet “annat”.

Frågan besvarades av 78 studenter trots att det i Tabell 6 endast var 69 studenter som uppgett att de avstått från att söka hjälp trots ett behov. Av de ytterligare nio personerna vilka svarat på frågan om varför de inte sökt hjälp hos Studenthälsan trots ett behov kan vi vidare bara anta att de antingen inte velat svara på den tidigare frågan alternativt svarat nej. Har de svarat nej kan de ändå ha svarat på den följande frågan kopplad till Diagram 5 om de sökt hjälp på annat håll, men aktivt avstått från att söka denna hjälp hos just Studenthälsan.

Diagram 5 (n=78) visar att de två främsta anledningarna till att man ej sökt hjälp eller stöd hos Studenthälsan var tidsbrist och kunskapsbrist. Då vi tidigare uppmärksammat att det finns en stor brist på kunskap om Studenthälsan bland socionomstudenterna på Campus Helsingborg, är det vidare förståeligt att detta också är en av orsakerna till att man, trots behov, inte sökt hjälp.

Det stämmer dessutom väl överens med hur Yorgason, Linville och Zitzman (2008) funnit att anledningen till att man ej sökt hjälp framförallt varit just tidsbrist och kunskapsbrist.

Sett till Antonovskys (2005) teori, KASAM, kan detta vidare kopplas till kärnan som utgörs av begriplighet. Ur detta perspektiv kan vi anta att om det bara upplevts tydligt för studenten att hen kan söka hjälp hos studenthälsan, såväl som hur hen gör det, hade färre avstått från att göra detta. Antonovsky (ibid.) förklarar att individen är i behov av struktur och logik snarare än information som upplevs kaotisk, och då informationen inte givits eller inte upplevts som lättillgänglig för studenten i behov, är det också förståeligt att man inte sökt någon hjälp.

Som Diagram 5 visar är det vidare också en stor andel som uppgett att man vill lösa problemen själv och inte tyckt att problemen varit stora nog för att söka hjälp. Dessutom uppgav 20 studenter, det vill säga 26 procent av de 78 studenter som besvarat frågan, att man inte hade någon tro på att det skulle hjälpa en att söka hjälp hos Studenthälsan. Detta ligger i linje med den studie genomförd av Yorgason, Linville och Zitzman (2008) där en faktor som beskrivs

som en anledning till att man väljer att inte söka hjälp handlar om tron på att det ändå inte kommer hjälpa.

Vi kan vidare se till Antonovsky (2005) som beskrivit hur meningsfullheten är av vikt för ens känsla av sammanhang (KASAM), och att det är utifrån denna som individen får sin strävan att hantera utmaningar som hen stöter på. Utan meningsfullheten kommer individen sakna tro och vilja på att investera tid och energi i att hantera dem. Så kan vi också se på de studenter som angett att de inte har en tro på att det skulle hjälpa att vända sig till Studenthälsan, då de saknar en meningsfullhet.

Resultatet av Diagram 5 kan också kopplas till Ajzens (1991) teori Theory of Planned Behavior.

Då Ajzen beskrivit att faktorer som tid och kunskap är av stor relevans för utförandet av ett visst beteende, i detta fall att söka stöd och hjälp, är det vidare inte konstigt att en stor majoritet av studenterna inte uppnått ett faktiskt utförande då just tid och kunskap i stor utsträckning saknas bland studenterna. Dessutom kan vi se att avsaknaden av hjälpsökandet hos studenterna stämmer med Ajzens (ibid.) teori om att individen också behöver ha en tro på möjligheterna att söka hjälp och en genuin intention att genomföra det, vilket vi kan se att flera studenter rapporterat att de inte har.

14 studenter (n=78) svarade vidare att de kände skam eller obehag inför att söka hjälp, och 5 studenter svarade även att man kände en rädsla för att andra skulle få veta. Även Yorgason, Linville och Zitzman et al. (2008) har rapporterat en förekomst av liknande anledningar bland respondenterna i deras undersökning. Detta kan vidare kopplas samman med Goffmans (2014) teori om stigma då studenterna själva kan ha en föreställning om psykisk ohälsa som någonting vilket avviker från normen och därmed är stigmatiserat. Studenterna har en bild av hjälpsökande som någonting skamfyllt och är samtidigt rädda för att andra skulle kunna få reda på det. Detta kan tydligt kopplas till den tidigare forskning som gjorts på området då också denna visat att hjälpsökande upplevs vara stigmatiserat, både ur den enskilda studentens perspektiv men även i den stigmatisering som finns i omgivningen (Corrigan 2004; Prerna, Metz & Carlson 2016;

Zellman, Madden & Aguiniga 2014).

De studenter som angett “annat” och skrivit in en egen anledning har bland annat nämnt att de tänkt sig att det varit långa väntetider, att man vänt sig till primärvården istället, att man inte

vidare tror att det till exempel är långa väntetider går tvärtemot vad Kristensson, Billgren och Byström (2020) skrivit om läget kopplat till just Lunds universitet då de menar att det finns gott om tider till Studenthälsan, men att man vidare kan tänka sig att den bristande synligheten är en av orsakerna till detta - att studenterna alltså saknar kunskap om var de ska vända sig.

En student besvarar frågan med ett eget svarsalternativ och skriver att anledningen till att hen ej sökt hjälp beror på “Rädslan för att psykolog/myndighet skulle anse mig vara en otillräcklig förälder och resultera i att jag förlorar vårdnaden om mitt barn”.

Både resultatet som Diagram 5 visar såväl som tidigare diagram 3-4 och de kommentarer som studenterna givit i sina egna textsvar visar på en oroande brist på kunskap om Studenthälsan.

Att det dessutom finns en rädsla att bli utpekad som en otillräcklig förälder till följd av psykisk ohälsa gör det än mer klart att Studenthälsan behöver förtydliga sin roll och sitt arbete för såväl studenterna som för att uppfylla det lagstadgade ansvaret, då Högskoleverket (1999) beskrivit att det är av vikt att samtliga studenter får information om sin studenthälsomottagnings verksamhet.