Studenten säger jag visste inte ens att de fanns

Socialhögskolan

Kandidatuppsats (SOPA 63) VT2020

Handledare: Lisa Wallander

Emelie Johansson & Emelie Keidser

Studenten säger ”jag visste inte ens att de fanns”

En studie om studenters kunskap och erfarenhet av att

söka, eller inte söka, hjälp hos Studenthälsan

Abstract

Authors: Emelie Johansson and Emelie Keidser

Title: ”As students we need more information about this” – a quantitative survey about students’ knowledge and experiences of the student health services at Campus Helsingborg Supervisor: Lisa Wallander

Assessor: Malin Nilsson

The public health agency of Sweden has shown an increasing prevalence of mental illness among college students. At the same time studies show that students choose to not seek any help, and often don’t know where they would even find the help they might need. The aim of this study was therefore to map the prevalence of mental illness among students of Social Work at Campus Helsingborg, and examine their knowledge of the university’s student health services and whether they have, or have refrained from, seeking their help. The method used for this study was an online survey which was sent out per e-mail to all of the students of the Social Work Bachelor Programme at Campus Helsingborg. 152 students answered the survey.

Our findings showed that a majority of the students who replied to the survey had experienced different degrees of anxiety during their time at Campus Helsingborg. Even so, most of the students didn’t know how to answer the most fundamental questions about their student health services, and only 4 percent of the students had actually been in contact with them. A majority of the students answered that they had refrained from seeking help even though they believe that they would have needed it. Our results showed that the main reasons for not seeking help at the student health services were that they didn’t have enough knowledge about it, and that they did not have the time to do it. Another reason for not seeking help was that the students felt discomfort and shame which was, in this study, related to Erving Goffman's stigma theory.

Our biggest concerns with these findings were that students don’t know enough about the student health services and that this prevents them from being able to get the help they might need and want. The findings also concern us due to the responsibility the university has to inform the students about their services as well as to work with promoting mental health. We therefore see a need for development of the student health services and of their ways of informing and communicating with students.

Key words: mental health, college students, help-seeking, student health service

Förord:

Vi vill tacka vår handledare Lisa Wallander för all hjälp och stöttning vi fått längs arbetets gång. Vi vill också tacka Lisa för hennes entusiasm, som givit oss motivation till skrivandet.

Vidare vill vi också rikta ett stort tack till alla socionomstudenter på Campus Helsingborg som tagit sig tid att svara på vår enkät. Utan er hade denna uppsats inte varit möjlig.

Slutligen vill vi också tacka katten Elsa för hennes trogna sällskap genom denna process.

Tack,

Emelie Johansson Emelie Keidser

Helsingborg, Maj 2020

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1. Problemformulering ... 1

1.2. Syfte ... 3

1.3. Frågeställningar ... 3

2. Teoretiska utgångspunkter och begrepp ... 3

2.1. Begreppsförklaringar ... 3

2.1.1. Psykisk ohälsa... 3

2.1.2. Psykiska besvär som ängslan, oro och ångest ... 5

2.1.3 Vår användning av begreppen i uppsatsen ... 6

2.2. Theory of Planned Behavior ... 6

2.3. KASAM: känsla av sammanhang ... 7

2.4. Stigma ... 9

3. Tidigare forskning... 10

3.1. Psykisk ohälsa bland studenter ... 10

3.1.1. Internationella studier ... 11

3.2. Studenthälsa inom högskola och universitet ... 11

3.3. Lunds universitet och Campus Helsingborgs Studenthälsa... 12

3.3.1. Studenthälsans uppdrag ... 12

3.3.2. Personal ... 13

3.4. Studenters kunskap om Studenthälsan ... 13

3.5. Stigmatisering och hjälpsökande vid psykisk ohälsa ... 14

4. Metod och metodologiska överväganden ... 15

4.1. Tillvägagångssätt ... 15

4.2. Urval ... 15

4.2.1. Svarsfrekvens och bortfall ... 16

4.3. Insamling av material ... 18

4.3.1. Utformning av enkät ... 18

4.3.2. Utskick och påminnelser om enkäten ... 20

4.4. Bearbetning av data ... 20

4.4.1. Analysmetod ... 20

4.4.1.1. Univariat analys ... 21

4.5. Litteratursökning ... 21

4.6. Arbetsfördelning ... 22

4.7. Forskningsetiska överväganden... 22

4.8. Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet ... 23

5. Resultat och analys... 24

5.1. Bakgrund ... 24

5.2. Studenternas upplevelse av psykiska besvär som ängslan, oro och ångest ... 26

5.2.1. Orsaken bakom studenternas upplevelse av psykiska besvär ... 27

5.3. Studenternas kunskap om Studenthälsan... 29

5.3.1. Studenter önskar mer kunskap om Studenthälsan ... 32

5.4. Studenters erfarenhet av att söka hjälp för psykisk ohälsa ... 32

5.4.1. Studenters erfarenhet av att söka hjälp hos Studenthälsan ... 33

5.4.2. Studenters erfarenhet av att söka hjälp generellt ... 33

5.4.3. Studenter avstår att söka hjälp trots ett behov ... 34

6. Slutdiskussion ... 37

Referenslista ... 40

Bilaga 1: Enkät... 43

Bilaga 2: Mail för utskick av enkätundersökning ... 48

Bilaga 3: Påminnelse om enkätundersökningen via facebook... 49

Bilaga 4: Påminnelse om enkätundersökning via facebook innan nedstängning ... 50

1. Inledning

1.1. Problemformulering

Folkhälsomyndigheten (2018) konstaterar att uppemot varannan student i åldern 16-29 år upplevt psykiska besvär som ängslan, oro och ångest, samt att var fjärde student besväras av ett nedsatt psykiskt välbefinnande. Folkhälsomyndigheten (ibid.) menar att studenter överlag upplever psykiska besvär i större utsträckning än yrkesverksamma såväl som övrig befolkning generellt. Mia Söderberg et al. (2017) som genom en webbenkät undersökt förekomsten av psykisk ohälsa bland studenter på Sahlgrenska Akademin och Göteborgs Universitet har kunnat bekräfta att 67 procent av 2398 svarande studenter rapporterat in olika grader av ångest. Att psykisk ohälsa generellt är vanligt förekommande bland studenter bekräftas också av flera studier internationellt (Mohammed M. Alsubaie et al. 2019; Rohan Puthran et al. 2016; Sokratis Sokratous et al. 2014).

Samtidigt som det rapporteras om psykisk ohälsa bland studenter påpekar Folkhälsomyndigheten (2018) att högskolor och universitet har en viktig roll i att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa bland studenter, vilket vanligen sker genom dess studenthälsomottagningar. Att varje lärosäte ansvarar för sina studenters tillgång till hälsovård och att främja deras fysiska och psykiska hälsa finns lagstadgat i Högskoleförordningen (1993:100). Högskoleverket (1999) uppger dessutom att såväl studenter som anställda ska ha tillgång till information om sin studenthälsomottagning.

Trots att psykisk ohälsa, av såväl mildare som allvarligare slag, förekommer bland en stor andel studenter finns också studier som visar att det är få studenter som söker hjälp. Jeremy B.

Yorgason, Deanna Linville och Bryan Zitzman (2008) menar att det förekommer en kunskapsbrist bland studenter om var och hur de kan få hjälp, vilket bidrar till att man inte söker hjälp även om behovet finns. Flera studier visar också att en rädsla för stigmatisering är en orsak som bidrar till att studenter avstår från att söka stöd och hjälp (Patrick Corrigan 2004;

Arora Prerna, Kristina Metz & Cindy Carlson 2016; Karen T. Zellman, Elissa E. Madden &

Donna Aguiniga 2014).

Mot bakgrund av att den psykiska ohälsan bland studenter ökar samtidigt som det beskrivs att studenter tenderar att avstå från att söka hjälp har vi valt att undersöka orsakerna till varför man väljer att inte söka hjälp vid psykiska besvär. Med hjälp av teorier som förklarar beteende, känsla av sammanhang (KASAM) och stigma hoppas vi kunna få en ökad förståelse för varför studenter avstår från att söka hjälp även om ett behov finns.

Som blivande socionomer med ett intresse för arbetet med psykisk ohälsa kan vi se att frågor om studenternas synpunkter på sina studenthälsomottagningar är viktiga att få svar på ur flera perspektiv. Jimmie Kristensson, Cecilia Billgren och Matilda Byström (2020) tydliggör i en rapport från Lunds Universitet att det krävs en utveckling av verksamhetens synlighet och den kommunikation studenter kan få via universitetets hemsidor och bokningssystem. Att också ta del av studenternas kunskap och syn på Studenthälsan kan bidra till en förståelse för vilka orsaker som finns till att studenter söker, eller inte söker, hjälp vid psykiska besvär. Detta kan i sin tur bidra till ett fortsatt utvecklingsarbete.

Den undersökning vi genomför begränsas till målgruppen socionomstudenter på Campus Helsingborg. Undersökningen har i detta en relevans för det sociala arbetet. Ett exempel på denna relevans är att studien riktar sig till framtida yrkesverksamma som kan komma att bli aktuella för arbetet inom en studenthälsomottagning. Som anställd på en studenthälso- mottagning är det då av stor vikt att vara medveten om studenters mående generellt, såväl som hur man kan göra hjälpen så tillgänglig och tydlig som möjligt. Som framtida, potentiella, anställda inom ett liknande sammanhang skulle vi önska att det fanns en klar plan för hur vi ska nå ut till studenter och kunna hjälpa dem på bästa sätt. För att kunna upprätta en sådan plan och strategi för arbetet är det av vikt att i första hand tala med de berörda, det vill säga studenterna, och ta del av deras synpunkter.

Det finns också en relevans för det sociala arbetet sett till vikten av att studenter får den hjälp de behöver för att kunna ta sig igenom sin utbildning och komma ut i yrkeslivet efteråt.

Söderberg et al. (2017) har påvisat att 15 procent av studenterna som deltagit i deras studie starkt övervägt att avbryta studierna till följd av studierelaterad ohälsa. Om studenter, på grund av en bristande Studenthälsa, inte får hjälp i tid finns risken att somliga kan komma att avbryta

tilltagande psykisk ohälsa. En sådan situation riskerar att påverka individen, och i längden även samhället och yrkesverksamma inom socialt arbete, i fall då individen skulle komma att bli beroende av till exempel ekonomiskt stöd för att klara sin vardag. För samtligas bästa vore det därför självklart att en välfungerande Studenthälsa finns närvarande för att stötta studenterna.

1.2. Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka socionomstudenters erfarenheter av psykisk ohälsa samt vilka orsaker som finns till varför man avstår från att söka hjälp.

1.3. Frågeställningar

För att uppfylla uppsatsens syfte ämnar vi att besvara följande frågeställningar:

1. Vilken förekomst av psykiska besvär som ängslan, oro och ångest finns bland studenterna?

2. Vilken kunskap om Studenthälsans verksamhet finns bland studenterna?

3. I vilken utsträckning har studenterna erfarenhet av att söka hjälp för psykisk ohälsa?

4. Varför avstår studenter från att söka hjälp och stöd för psykisk ohälsa?

2. Teoretiska utgångspunkter och begrepp

I följande kapitel kommer vi att förklara relevanta begrepp och vilka teoretiska utgångspunkter som studien utgår från.

2.1. Begreppsförklaringar

2.1.1. Psykisk ohälsa

Sven Bremberg och Christina Dalman (2015) beskriver att begreppet psykisk ohälsa är brett och innefattar flera olika psykiska besvär och psykiatriska sjukdomstillstånd. Med psykiska besvär syftar man framförallt på mindre allvarliga symtom som oro, ångest och nedstämdhet vars förekomst ses som normala reaktioner som oftast uppstår vid påfrestande situationer i livet (Bremberg & Dalman 2015; Folkhälsomyndigheten 2018).

Samtidigt som psykiska besvär inte behöver ha en större omfattning än vad som kan sägas tillhöra det normala har Bremberg och Dalman (2015) poängterat att det är av stor vikt att även dessa tas på allvar. Om de psykiska besvären tillåts fortgå kan de leda till allvarliga psykiatriska tillstånd som kan ha negativa konsekvenser för individen (ibid.). Att den psykiska ohälsan varierar i grad beskriver Solveig Petersen et al. (2010) ur ett kliniskt perspektiv som innebär att man ser den psykiska ohälsan som symtombaserad, bestående av olika grader av ohälsa och framförallt också mäts med hjälp av mätinstrument som ICD- och DSM-klassifikationer (ibid.).

Att tala om psykisk ohälsa som begrepp är svårt och Socialstyrelsen (2013) beskriver att det kan användas för att tala om allt från lätt nedstämdhet till diagnostiserad schizofreni. När man talar om psykisk ohälsa i termer av någonting vilket mäts utifrån bestämda kriterier, handlar det då framförallt om psykiatriska sjukdomstillstånd och diagnoser, sett utifrån ett kliniskt perspektiv (Folkhälsomyndigheten 2018, Petersen et al. 2010). Vad vi istället syftar till i vår undersökning, då vi talar om den psykiska ohälsan, är hur den ses ur ett folkhälsoperspektiv.

Petersen et al. (2010) har beskrivit att man utifrån ett folkhälsoperspektiv har syftet att fånga upp att det förekommer psykiska besvär eller finns tecken på ett bristande psykiskt välbefinnande snarare än att bedöma och klassificera symptom. Då vi har som syfte att undersöka studenters egna upplevelse av psykisk ohälsa blir då folkhälsoperspektivet av större relevans för oss. Det är viktigare för oss att få svar på huruvida studenterna själva anser att de upplever psykiska besvär som ängslan, oro och ångest i sin vardag, än att bedöma huruvida dessa besvär kan mätas och klassificeras utifrån aktuella mätinstrument.

Då vi använt begreppet psykisk ohälsa i vår utskickade enkät utgår vi vidare från hur detta innefattar psykiska besvär av ett lindrigare slag. Socialstyrelsen (2013) menar att även dessa lindrigare besvär kan påverka välbefinnandet och innebära påfrestningar för den som är drabbad, även om det inte vidare innebär att individen anses psykiskt sjuk eller behöver behandling i större utsträckning. Vi utgår vidare från begrepp som ängslan, oro och ångest i vår enkätundersökning till följd av att det är de indikatorer Folkhälsomyndigheten (2020) använt då de mätt den nationella folkhälsan.

2.1.2. Psykiska besvär som ängslan, oro och ångest

Enligt Folkhälsomyndigheten (2020) kan en lägre nivå av ängslan, oro och ångest anses höra till det normala samtidigt som det finns risk för att utveckla ångestsyndrom om dessa psykiska besvär tillåts vara ihållande under en längre period. Det kan därför framstå som oroande att Folkhälsomyndigheten (ibid.) också kunnat se att nivån av psykiska besvär som ängslan, oro och ångest ökat de senaste åren, inte minst i åldersgruppen 16-29 år där man ser en ökning på 10 procentenheter mellan år 2006 och 2018.

Ångest beskrivs vidare vara en naturlig reaktion som aktiverar försvarsmekanismer i kroppen till följd av starka känslor av oro eller rädsla (Hjärnfonden 2020; Vårdguiden 2019a). Ångest kan variera i styrka och känns ofta av i kroppen genom fysiska symtom som till exempel hjärtklappning, ökad puls, svettningar, muntorrhet och tryck över bröstet (ibid.). Även om ångest upplevs fysiskt påfrestande är den i sig inte farlig och går ofta över av sig själv. Det är dessutom någonting som de allra flesta upplever någon gång, och det tillhör det normala.

Däremot bör man vara medveten om att det ur ett mer långvarigt perspektiv då ångesten tillåts fortgå kan det leda till att individen som upplever ångest börjar undvika situationer som riskerar att medföra dessa känslor (Vårdguiden 2019a). Om ett sådant undvikande beteende skapas kommer individen att hindras från att leva sitt liv som vanligt (ibid.).

Vad ångesten vidare beror på är olika för varje individ. Några exempel på vad det skulle kunna bero på för en student ur ett studieperspektiv har beskrivits vara att ångesten till exempel uppstår som ett hot mot ens trygghet och självkänsla i samband med en krävande tentamen eller presentation, eller till följd av känslor av hot mot ens ambitioner och självförverkligande vid en underkänd inlämning eller tentamen (Folkhälsomyndigheten 2018). Vad ett undvikande beteende skulle kunna innebära för studenten i ett sådant fall, då de psykiska besvären tillåts fortgå, är till exempel att studenten till slut avbryter sina studier om hen inte får hjälp att hantera den ångest som hen upplever. Då Söderberg et al. (2017) beskrivit hur cirka en tredjedel av studenterna i studien vid Sahlgrenska akademin och Göteborgs universitet någon gång övervägt att avbryta sina studier nämns bland annat höga krav i en anspänd studiemiljö som en av orsakerna. Att det också kan vara relaterat till ångest, påverkat av samma situation, kan antas då cirka 15 procent av studenterna i studien övervägt att avbryta sina studier till följd av studierelaterad ohälsa, och dessutom uppvisar hela 68 procent av studenterna i studien milda till måttliga alternativt allvarliga nivåer av ångestsymtom (ibid.).

2.1.3 Vår användning av begreppen i uppsatsen

I enkätundersökningen har vi utgått från det breda begreppet psykisk ohälsa och vidare begreppen ängslan, oro och ångest som också Folkhälsomyndigheten (2018) använt sig av. I uppsatsen använder vi också begreppet psykiska besvär. Blandningen av dessa begrepp kan problematiseras men vår utgångspunkt är att samtliga begrepp, med sin egna komplexitet, på ett eller annat vis går in i varandra. Detta ser vi inte som ett problem eftersom vi anser att det viktigaste ändå är individens upplevelse och tolkning, vilket också gäller för vår enkätundersökning.

Värt att nämna är dock att vi innefattar ängslan, oro och ångest i begreppet psykiska besvär.

Psykiska besvär är också relevant att tala om i förhållande till den tidigare forskning vi utgår från vilken i flera fall talar om depression och depressiva symtom, som också är former av psykiska besvär (Vårdguiden 2019b). Fortsättningsvis kommer vi framförallt att använda ängslan, oro och ångest i förhållande till enkätsvaren, då det är detta som studenterna som deltagit svarat på, men vidare använda oss av det bredare begreppet psykiska besvär.

2.2. Theory of Planned Behavior

Att förklara en människas beteende är en komplex och svår sak. Två forskare som arbetat länge med ämnet är Martin Fishbein och Icek Ajzen. Ajzen (2012) uttrycker att han och Fishbein började arbeta tillsammans redan år 1966 och utvecklade teorin Theory of Reasoned Action (TRA) som kom att bli föregångaren till Ajzens andra teori, Theory of Planned Behavior. TRA beskrivs av Fishbein (2004) ha skapats utifrån idén om att man skulle kunna förutse ett beteende bara genom individens intentioner att utföra det. Intentionen menar Fishbein (ibid.) utgår från två faktorer: individens attityd gentemot att utföra en faktisk handling, såväl som de subjektivt upplevda normerna kring beteendet.

Ajzens Theory of Planned Behavior (1991) syftar vidare till att förutse och förklara människors beteende i olika kontexter, och skapades som ett tillägg till TRA. Också i denna teori är det centralt att se till individens intentioner som faktorer vilka kan förutse ett beteende.

Ajzen (1991) menar att intentioner är motiverande faktorer vilka kan indikera hur långt individen är villig att gå, eller hur mycket hen är villig att anstränga sig, för att uppnå ett utförande. Desto starkare intention, desto större chans att det uppnås. Ajzen (ibid.) listar också andra faktorer som, trots att de inte har med individens motivation att göra, har en påverkan på utförandet av ett visst beteende. Tid, pengar och kunskap är sådana faktorer som utifrån sin form kan representera människors kontroll över ett visst beteende (ibid.).

Om individen har både intentionen att utföra ett beteende och de rätta förutsättningarna är chansen också stor att hen kommer att lyckas med ett faktiskt utförande (Ajzen 1991). Individen måste dock tro på möjligheterna att utföra någonting, och tron på hur lätt eller svårt det kommer att vara, vilket Ajzen (ibid.) benämner som “perceived behavioral control”, kan i kombination med individens intention förutse huruvida hen kommer att lyckas eller ej.

Denna teori har betydelse för vår studie i förhållande till vilken påverkan studenters kunskap om studenthälsan såväl som studenters inställning till hjälpsökande har i förhållande till deras benägenhet att söka hjälp. Då vi talar om studenter som i enkäten har uppgivit att de avstått från att söka hjälp har vi till exempel frågat vilka orsaker som spelat in i detta, med svarsalternativ som berör just sådana faktorer som Ajzen nämnt, som till exempel tid och kunskap.

2.3. KASAM: känsla av sammanhang

Aron Antonovsky (2005) framställer känsla av sammanhang (KASAM) som en modell för att undersöka varför människor som utsätts för mer eller mindre påfrestning reagerar på olika sätt.

Denna modell innebär att individens reaktion på en händelse beror på densammes KASAM.

Antonovsky (2005) menar att grunden för en individs KASAM läggs redan i barndomen för att genom livshändelser och livserfarenhet utvecklas och ta sin slutliga form i vuxenlivet.

KASAM:s koppling till hälsa och välbefinnande är enligt Antonovsky (2005) salutogenetisk.

Det som skiljer Antonovskys salutogenetiska modell från en patogen modell är att den patogena modellen syftar till att ta reda på orsaken till att människor blir sjuka, medan Antonovskys (2005) salutogenetiska modell syftar till att ta reda på orsaken till att människor förblir friska även vid starka påfrestningar. Vidare menar Antonovsky (2005) att båda perspektiven behövs och att man för att kunna hjälpa en individ på bästa sätt behöver ha ett helhetsperspektiv för att kunna förstå och sedan hjälpa en individ. Genom att inneha en svagare KASAM har individen

svårare för att hantera påfrestningar i livet då individen delvis saknar en känsla av sammanhang, KASAM (Antonovsky 2005).

I koppling till sin studie identifierar Antonovsky (2005) tre beståndsdelar som tillsammans utgör KASAM, vilka är begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.

Begriplighet utgör KASAM:s kärna. Den handlar om hur individer kan ta till sig av inre och yttre stimuli och finna struktur och logik i den information som ges snarare än att informationen ses som kaotisk (Antonovsky 2005, s. 44). Till exempel kan sjukdom och dödsfall vara oförutsägbara händelser eller stimuli. Med en stark begriplighet kan en individ vid framtida överraskande stimuli göra dessa (be)gripbara, förklarade och ordnade (ibid.).

En individ med en stark begriplighet har en förväntning om att de framtida stimuli den kan tänkas möta ska vara förutsägbara, (be)gripbara, förklarade och ordnade (ibid). Om en mer överraskande händelse inträffar, till exempel att en anhörig plötsligt blir sjuk eller går bort, kan även en sådan händelse innefatta en begriplighet om individen åtminstone upplever att den går att förklara på ett (be)gripbart och ordnat sätt (ibid.).

Hanterbarhet är den andra beståndsdelen i KASAM. Detta har Antonovsky (2005) beskrivit som en individs upplevelse av att ha de verktyg och resurser som behövs för att hantera alla stimuli som uppträder runt individen. Hanterbarheten behöver inte bara vara de resurser man har att tillgå som egen individ, utan kan även förekomma i form av individens kontaktnät, såsom familj, vänner och andra i ens närhet. Med en stark känsla av hanterbarhet kommer individen kunna reda sig utifrån omständigheterna snarare än att känna sig som ett offer (ibid.).

Den tredje beståndsdelen i KASAM är meningsfullhet vilket handlar om i vilken grad en individ känner att livet har en känslomässig mening (Antonovsky 2005). Då man under en livstid står inför olika utmaningar och problem är meningsfullheten den tro och vilja individen har att energimässigt investera i dem. Vidare beskriver Antonovsky (2005) att en individ med stark meningsfullhet kan hantera utmaningar på ett välkomnande sätt istället för att se dem som stora belastningar. Med hjälp av meningsfullheten har individen en strävan efter att kunna hantera olika situationer i livet och försöka förstå dess mening (ibid.).

Antonovskys teori är relevant för vår studie då KASAM kopplas till individens förmåga att hantera olika motgångar och problematik i livet. Då vår studie har för avsikt att undersöka dels omfattning av psykisk ohälsa bland socionomstudenter men framförallt också deras kunskap

om och erfarenhet av studenthälsan blir KASAM relevant i frågan om huruvida man har sökt, eller avstått från att söka, hjälp för sina psykiska besvär. KASAM kan då bidra med en djupare förståelse för våra resultat gällande studenternas benägenhet att söka hjälp vid psykiska besvär.

2.4. Stigma

Enligt Erving Goffman (2014) användes begreppet stigma från början av grekerna i syfte att känneteckna en individs negativa moraliska status. Genom att bränna eller skära in kännetecken i huden på exempelvis kriminella eller individer med en viss typ av sjukdom kategoriserades dessa på ett medvetet sätt för att andra skulle veta och således undvika dessa individer (ibid.).

Att en individ innehar ett stigma beskriver Erving Goffman (2014) innebär att den avviker från det som anses vara normen. Goffman (ibid.) menar att en sådan individ riskerar tillskrivas egenskaper som inte stämmer överens med individens faktiska egenskaper vilket kan leda till att hen hamnar i ett utanförskap.

Goffman (2014) beskriver tre urskiljbara typer av stigma av vilket det första är det fysiska stigmat. Det syftar till fysiskt oönskade missbildningar som för en individ kan vara svåra att dölja för andra människor. Det andra är det psykiska stigmat vilket innefattar den personliga karaktärens psykiska rubbningar som vidare kan beskrivas som onaturliga lidelser eller bristande hederlighet (ibid.). Det tredje och sista stigmat är det som Goffman (2014) benämner som det tribala stigmat eller gruppstigmat som exempelvis kan innebära att en individ stigmatiseras utifrån etnisk bakgrund eller religionstillhörighet. I detta fall är det psykiska stigmat det som är relevant för vår studie.

Oavsett vilken form av stigma det handlar om är det vilken typ av sociala interaktioner som sker som enligt Goffman (2014) är avgörande för upplevelsen av stigmatisering. Genom att se till hur väl individen känner den person som hen interagerar med kan man vidare också se att stigmatiserande föreställningar i större utsträckning förekommer i interaktionen med främlingar. Vidare beskriver Goffman (ibid.) att dessa föreställningar förminskas över tid då man lär känna en individ bättre och föreställningen av stigmatisering istället ersätts med sympati och en mer realistisk bild av individens personliga drag. Genom en sådan process förminskas det som anses avvikande och en normalisering kan ske (ibid.).

Goffmans teori om stigma är av betydelse för vår studie då psykisk ohälsa är starkt kopplat till upplevelser av stigmatisering, sett till individens egna upplevelse såväl som omgivningens

attityder. Då syftet med vår studie är att undersöka den upplevda psykiska ohälsan bland studenter samt deras kunskap och erfarenhet kring studenthälsan kan en förkunskap om stigmatisering ge oss vissa förklaringsmodeller, inte minst när vi diskuterar studenternas inställning till att söka hjälp för psykiska besvär vilken synliggörs i förhållande till vår fjärde frågeställning, om varför studenter trots behov avstår från att söka stöd och hjälp för psykisk ohälsa.

3. Tidigare forskning

I följande avsnitt beskriver vi vad man kommit fram till i den tidigare forskning som gjorts inom de områden som är av relevans för vår studie.

3.1. Psykisk ohälsa bland studenter

Studentlivet kan innebära påfrestningar som till exempel en stor omställning i tillvaron vilken kan medföra både en fysisk och psykisk hälsorisk (Folkhälsomyndigheten 2018). Den psykiska ohälsan har de senaste årtiondena ökat i Sverige, särskilt bland unga i åldersgruppen 18-29 år (Folkhälsomyndigheten 2019). Vidare har Folkhälsomyndigheten (ibid.) uppgett att den ökade psykiska ohälsan bland annat beror på ökade krav på utbildning för att kunna komma ut i arbetslivet och i samband med detta också ökade prestationskrav under studietiden.

Vid institutionen för medicin på Sahlgrenska akademin och Göteborgs universitet har Söderberg et al. (2017) genomfört en studie om studenternas upplevelse av stress, studiemiljö och hälsa. För att utföra studien skapades en enkät vilken besvarades av 2398 studenter (ibid.).

Resultatet av studien visade att 32 procent av studenterna upplevt milda till måttliga ångestsymtom och att 35 procent av studenterna vidare upplevt allvarliga nivåer av ångest (ibid.). Söderberg et al. (2017) visade också en förekomst av nedstämdhet bland 20 procent av studenterna och höga nivåer av depressionssymtom bland 10 procent av studenterna. Söderberg et al. (2017) har konstaterat att studenterna i högre grad rapporterar höga nivåer av ångest, snarare än depressionssymtom vilket man menat grundar sig i att utbildningarna vid Sahlgrenska akademin till stor del kräver en hög kapacitet och stresstålighet samtidigt som depression kännetecknas av symtom som bristande koncentration och energi. Söderberg et al.

(ibid.) har därför antytt att de lägre siffrorna som rapporterats för depression kan bero på att fler

studenter avbryter sina studier vid depressionstillstånd eftersom det inte finns utrymme för dessa brister av koncentration och energi i utbildningarna de läser.

3.1.1. Internationella studier

Flera internationella studier har visat att psykisk ohälsa bland studenter också förekommer i stor utsträckning i andra länder. Till exempel har man i en analys av Puthran et al. (2016) undersökt förekomsten av depression bland studenter ur ett globalt perspektiv. Puthran et al.

(2016) har genomfört en metaanalys innehållande 77 tidigare rapporter från världen över där totalt 62 728 medicinstudenter och 1845 studenter vid andra program deltagit. Denna studie uppgav att den globala förekomsten av depression bland medicinstudenter låg på 28 procent, där förekomsten vidare var som störst bland studenterna som läste första året av sina studier då förekomsten av depression var 34 procent. Bland studenterna vid andra program än de medicinska, vilka förekom i 13 av de 77 rapporterna som analyserats, förekom depression bland 31 procent av studenterna.

Överlag visade Puthran et al. (2016) alltså att förekomsten av psykisk ohälsa bland studenter är hög oavsett vilken inriktning deras studier har. Detta kan också bekräftas av en studie som Alsubaie et al. (2019) genomfört i Storbritannien vilken visade att 21 procent av 461 studenter har uppfyllt kriterier för milda till måttliga depressiva symtom.

Samtidigt har en annan studie av Sokratous et al. (2014) som undersökt studenters psykiska välbefinnande vid ett av universiteten på Cypern visat att en något mindre siffra på 9 procent av 1500 deltagande studenter själva uppgav sig ha upplevt psykiska besvär. Sokratous et al.

(2014) visade dock samtidigt att 28 procent av de 1500 studenterna skattade ett värde över 20 på CES-D självskattningsskala, ett skärmverktyg med syfte att mäta svårighetsgraden av depressiva symtom som till exempel hur ofta individen påverkats av humör, koncentrationssvårigheter och sömnsvårigheter under den senaste veckan. Att studenterna skattade ett värde över 20 på denna skala innebär att de därmed klassificeras som studenter med kliniskt signifikanta depressiva symptom (ibid.).

3.2. Studenthälsa inom högskola och universitet

Högskoleförordningen (1993:100) innebär att det är högskolorna och universiteten som har ett ansvar i att se till att studenterna har tillgång till studenthälsovård. I och med detta lagstadgade ansvar har en övergång skett då ansvaret förflyttats från studentkårerna till varje enskilt lärosäte.

Det ansvar som Högskoleförordningen (1993:100) innefattas av innebär är att högskolorna och universiteten ska främja såväl fysisk som psykisk hälsa bland studenterna.

Högskoleverket (1999) har beskrivit att studenthälsans syfte är att underlätta för studenten att genomföra sin utbildning. Då studenten befinner sig i en situation som ställer särskilda krav på individen och kan exponera densamma för såväl fysiska som psykiska hälsorisker måste det finnas en Studenthälsa som har specifik kunskap och förståelse för de problem som studenten kan stöta på (ibid.). Vidare uppger Högskoleverket (1999) att arbetet ska ske genom förebyggande verksamhet såväl som studiesocial och kurativ verksamhet. För att högskolan vidare ska kunna fullgöra det lagstadgade ansvaret har Högskoleverket (ibid.) beskrivit att det också är av stor vikt att samtliga anställda såväl som samtliga studenter vid den aktuella högskolan har informerats om studenthälsans verksamhet.

I november 2019 meddelade Utbildningsdepartementet via ett pressmeddelande (Regeringskansliet 2019) att universitetskanslersämbetet på uppdrag av regeringen ska kartlägga hur landets högskolor och universitet arbetar med sin studenthälsovård i förhållande till de krav som står i Högskoleförordningen (1993:100). Regeringskansliet (2019) meddelade vidare att uppdraget ska var klart och redovisas senast den 31 december 2020.

3.3. Lunds universitet och Campus Helsingborgs Studenthälsa

På hemsidan för Studenthälsan vid Lunds universitet (Lunds universitet 2020) har man uppgett att arbetet utgår från syftet att bemöta problem som studenten kan stöta på i sitt studentliv, till exempel tentaångest och stress. För att kunna beskriva Studenthälsans verksamhet har vi tacksamt fått ställa några frågor direkt till en anställd vid Studenthälsan på Lunds universitet och genom detta fått tillgång till en rapport färdigställd år 2020 med fokus på just detta ämne.

3.3.1. Studenthälsans uppdrag

På uppdrag av Lunds universitets förvaltningschef utfördes under vintern 2019/2020 en utredning av Studenthälsans uppdrag (Kristensson, Billgren & Byström 2020). Utredningen genomfördes med syftet att formulera Studenthälsans uppdrag såväl som att undersöka hur arbetet fungerar och hur en samverkan med andra aktörer kan förstärkas (ibid.). Intervjuer med anställda inom studenthälsan kom att visa att de anställda upplevde att arbetet inom Studenthälsan hade många styrkor i förhållande till dess kompetens men att det också finns

svårigheter gällande bland annat avsaknad av styrning, bristande strukturer samt bristande synlighet (ibid.).

3.3.2. Personal

Kristensson, Billgren och Byström (2020) har tydliggjort att Lunds universitets studenthälsa består av 14 anställda vilka utöver en avdelningschef tillhör de sex yrkeskategorierna kurator, läkare, läkarsekreterare, psykiater, psykolog och sjuksköterska. Genom kontakt med en av de anställda vid Studenthälsan har det framkommit att av dessa 14 anställda är det bara en anställd, vilken är en kurator, som arbetar på Campus Helsingborg, medan resterande är placerade i Lund. På såväl Lunds universitets hemsida som Campus Helsingborgs hemsida (Campus Helsingborg 2019; Lunds universitet 2020) finns information om studenthälsan, och man har i dessa sammanhang uttryckt att studenter vid Campus Helsingborg är välkomna att ta kontakt med studenthälsans kurator. Det bör vidare noteras att det saknas information om att även resterande yrkeskategorier tar emot studenter från Helsingborg, vilket vi själva endast fått information om tack vare vår kontakt med den anställda vid Studenthälsan.

3.4. Studenters kunskap om Studenthälsan

Vid en studie om kopplingen mellan studenters kunskap om deras högskolas/universitets studenthälsa och huruvida de har använt, eller kan tänka sig att använda, den hjälp som finns att tillgå, är det av fördel att redogöra för hur väl man når ut till studenterna. Vi har i tidigare avsnitt förtydligat att det förekommer olika former av psykisk ohälsa bland en stor andel studenter, och rapporten från Kristensson, Billgren och Byström (2020) har visat att det finns en bristande synlighet vilken behöver förstärkas för att göra Studenthälsan mer tillgänglig för studenterna. Att man också beskrivit att det finns gott om tider till Studenthälsan vid Lunds universitet vilket innebär att studenten snabbt skulle kunna få en första tid skapar i sin tur ytterligare funderingar om huruvida den bristande synligheten kan vara en bidragande faktor till detta, det vill säga att studenter inte vet var de ska vända sig (ibid.).

Yorgason, Linville och Zitzman (2008) har genomfört en studie av studenters kunskap om deras universitets studenthälsa i östra USA. 266 studenter deltog i studien och svarade på en enkätundersökning om kunskap och användning av studenthälsan på deras universitet (ibid.).

Resultatet kom att visa att över en tredjedel av studenterna upplevde att de inte fått tillräcklig information om deras tillgång till studenthälsan då de antingen inte hört talas om studenthälsan

alls eller också hört talas om den men utan att få tillräcklig information (ibid.). Yorgason, Linville och Zitzman (2008) visade vidare att information som studenter fått om studenthälsan vanligtvis kom från studentens vänner och klasskamrater, från reklam eller internet.

Av de 266 studenter som deltog i undersökningen hade endast 17 procent varit i kontakt med studenthälsan, och man kunde se ett tydligt samband mellan kunskap om, och kontakt med, studenthälsan (Yorgason, Linville & Zitzman 2008). Majoriteten hade inte haft någon kontakt med studenthälsan och anledningarna till detta var framförallt brist på tid såväl som brist på kunskap (ibid.). Även faktorer som att det kändes genant och att man inte trodde att studenthälsan skulle kunna hjälpa en var förekommande (ibid.).

3.5. Stigmatisering och hjälpsökande vid psykisk ohälsa

I flera studier som gjorts om studenters upplevelse av att söka hjälp för psykisk ohälsa har rädsla för stigmatisering varit återkommande.

Patrick Corrigan (2004) har i en studie fått fram ett resultat som visat att både självstigma och offentligt stigma är en betydelsefull orsak till att man avstår från att söka hjälp och stöd.

Självstigma syftar till det stigma en individ applicerar på sig själv och som kan påverka självkänslan och tron på sig själv negativt. Det offentliga stigmat beskriver Corrigan (2004) innebär den stigmatisering som sker utav omgivningen utifrån samhällets tankar om vad som anses avvika från det normala. Corrigan (ibid.) har vidare beskrivit att en preliminär anledning till att individer aktivt avstår från att söka hjälp för minskat psykiskt välbefinnande handlar om rädsla för att stämplas som (psykiskt) sjuk och detta kallar han för label avoidance.

I en studie av Arora Prerna, Kristina Metz och Cindy Carlson (2016) undersöktes upplevelsen av självstigmatisering i samband med attityder kring att söka hjälp för psykisk problematik bland 160 asiatiska studenter vid ett universitet i USA. Studiens resultat visade att en högre nivå av självstigma var förknippat med en mer negativ attityd kring hjälpsökande. Vidare visade studiens resultat att orsaker till att inte vilja söka hjälp handlar om rädslan för stigmatisering och en rädsla att inte uppnå de förväntningar som finns i den asiatiska kulturen (ibid.).

På liknande sätt beskriver Karen T. Zellman, Elissa E. Madden och Donna Aguiniga (2014) kopplingen mellan upplevd stigma och rädsla kring att som individ placeras i ett ‘’fack’’ eller

stigmatiseras där man anses vara onormal om andra fick kännedom om ens psykiska ohälsa. I studien undersöktes 198 socionomstudenters (Bachelor of Social Work students) attityder gentemot stigmatisering av psykisk ohälsa vid ett universitet i USA där 37 procent av studenterna svarade att de inte hade varit bekväma med att söka professionell hjälp för psykisk problematik (ibid.). Studiens resultat visade även ett starkt samband mellan en förhöjd stigmatisering kring sin egen förmåga att söka hjälp och en negativ föreställning kring andra individer med psykisk problematik (ibid.).

4. Metod och metodologiska överväganden

För att genomföra denna studie har vi utgått från en kvantitativ ansats och genomfört en enkätundersökning för att samla in vårt material. I kommande avsnitt kommer vi att beskriva hur vi gått tillväga i de olika momenten som uppsatsarbetet har inneburit.

4.1. Tillvägagångssätt

Att använda en kvantitativ metod innebär enligt Mikael Hjerm (2018) att vi genom den valda metoden samlar in ett material som kan omvandlas till siffror, vilka vidare analyseras genom statistisk bearbetning.

Att genomföra studien med utgångspunkt i en kvantitativ metod medför en möjlighet att kartlägga förekomst av såväl psykiska besvär bland socionomstudenter på Campus Helsingborg som vilken grad av kunskap och erfarenhet de har av Studenthälsan. En kvantitativ metod är också av intresse då vi önskar titta på skillnader mellan olika faktorer, till exempel om studenternas studietid på Campus Helsingborg påverkar mängden kunskap de upplever sig ha om studenthälsan. Den kvantitativa metoden passar därmed oss eftersom den, som beskrivet av Rolf Lind (2019) vidare innebär att vi kommer att samla in ett material om förekomsten av specifika åsikter och egenskaper bland studenterna vilka utifrån att de omvandlas till en numerisk form ger oss möjligheten att jämföra resultat med varandra.

4.2. Urval

Vid urvalet utgår vi från studiens syfte och gör ett totalurval. Då undersökningspopulationen, det vill säga studiens målgrupp, redan är begränsad till socionomstudenter på Campus

Helsingborg anser vi inte att det finns behov för ytterligare urval. Då vår undersökning utgår från ett intresse att studera socionomstudenters kunskap och erfarenhet av Studenthälsan vid Campus Helsingborg med grund i dess relevans för socialt arbete vill vi att samtliga som ingår i denna undersökningspopulation ska få chansen att svara på enkäten. Därför utgör samtliga av socionomstudenterna på Campus Helsingborg ramen för vår undersökning och samtliga av dessa får också chansen att delta i studien genom att svara på enkäten. Att inte begränsa oss vidare är också av vikt då vi använder oss av en enkätundersökning vilken redan, som beskrivet av Alan Bryman (2011) innebär risk för ett stort bortfall.

Vi har använt oss av ett totalurval, vilket Runa Patel och Bo Davidson (2011) beskriver är när man i en studie använder samtliga i den population man avser undersöka. I denna studie är totalurvalet baserat på samtliga socionomstudenter vid Campus Helsingborg. Detta totalurval utgår från de maillistor vi fått tillgång till för att hantera utskick av enkäten vilka innefattar en grupp om totalt 432 socionomstudenter. Då vi själva ej ingår i dessa maillistor men ej deltar i studien blir det fullständiga urvalet, med oss borträknade, 430 studenter.

4.2.1. Svarsfrekvens och bortfall

Enkäten skickades ut till 430 studenter per mail, som vidare också påmindes om densamma genom de olika klassernas facebookgrupper. Totalt påbörjade 160 studenter genomföra enkäten online, och av dessa slutförde 152 studenter enkäten. Detta innebär att studiens svarsfrekvens blev 35 procent (n= 152) av det totala urvalet, och vi fick därmed ett bortfall på 65 procent (n=

278).

Som beskrivet av Bryman (2011) är ett större bortfall vanligt vid enkätundersökningar, även om man kan vidta åtgärder för att försöka minimera risken för bortfall. I den genomförda studien redovisar vi ett bortfall på 65 procent vilket är mycket sett till studiens undersökningspopulation. Bryman (2011) beskriver att det vid ett stort bortfall är viktigt att som forskare vara medveten om de begränsningar som ett stort bortfall och en låg svarsfrekvens kan innebära. Med en låg svarsfrekvens kan urvalets representativitet ifrågasättas (ibid.).

Bryman (2011) menar dock att om urvalet inte är ett sannolikhetsurval är frågan om svarsfrekvens mindre viktig. Då vår undersökningspopulation redan är begränsad, trots ett totalurval, hade resultatet inte kunnat anses representativt för en större population även om alla studiens respondenter besvarat vår enkät (ibid.). Detta har vi vidare varit medvetna om från

arbetets början, men vi har samtidigt kunnat motivera utformningen av studien utifrån de strikta tidsbegränsningar vi haft att ta hänsyn till. Bortfallet har i vår mening inte påverkat betydelsen av studien som genomförts då vi anser att de 152 studenternas uppfattning är av stor vikt i sig.

Vi har dock givetvis gjort vad vi kunnat för att minimera risken för bortfall och vidtagit flera av de åtgärder Bryman (2011) beskriver kan vara till hjälp, som till exempel att utforma ett informerande introduktionsbrev, skicka påminnelser om enkäten samt säkerställa att enkäten har tydliga instruktioner så att den är lätt att genomföra och förstå.

Studiens resultat innehåller även ett internt bortfall, vilket Bryman (2011) beskriver som det bortfall som sker utifrån att respondenterna påbörjar enkäten men sedan inte fullföljer.

Studenterna som påbörjade men inte fullföljde studiens enkätundersökning var åtta till antalet och räknas vidare in i det totala bortfallet om 65 procent.

Ett internt bortfall inom enkätundersökningen förekom även då ett antal enkätdeltagare till exempel hoppat över en fråga i enkäten. Samtidigt har det också skett att studenter som deltagit i enkätundersökningen har svarat på en fråga som varit menad som en följdfråga i enkäten, och som ej skulle besvarats av den enskilda enkätdeltagaren.

Då ett sådant exempel förekommit, att man svarat på en följdfråga vilken man borde ha hoppat över har vi i ett fall valt att räkna bort dessa enkätdeltagares svar i resultatet. Detta gäller till exempel enkätens åttonde fråga: ”I vilken grad har din ängslan, oro och ångest haft att göra med...” där vi listat olika kategorier vilka enkätdeltagarna fått markera ut på en skala. I detta fall är det tre av de fem studenterna vilka tidigare svarat att de aldrig upplevt ängslan, oro och ångest under sin studietid på Campus Helsingborg, ändå svarat på frågan om orsak. Därför resonerar vi som så att deras svar i denna fråga inte blir relevanta för vår studie, men kan vidare se att anledningen till att de svarat varit av välvilja att fullfölja enkäten. Denna form av ”miss”

grundar sig i att vi kan ha varit för otydliga i enkäten, där vi istället hade kunnat ta tillvara på utformningen av en webbenkät och i detta tekniskt villkorat vilka som skulle få besvara frågan utifrån att koppla samman frågorna med varandra. I ett sådant fall hade detta problem ej uppstått.

Även i fallet om enkätfrågorna (framförallt fråga 18, 22 och 23) som berör studenternas erfarenheter av att söka hjälp för psykisk ohälsa kan vi se att en miss från vår sida orsakat oklarheter i vilka som besvarat frågorna. Det handlar om det fall då vi frågat huruvida

respondenterna har varit i behov av hjälp men avstått från att söka någon hjälp. Då det var 69 studenter som svarade att de avstått från att söka hjälp trots att ett behov förekom kunde vi anta att det vidare skulle vara 69 personer som svarade på följande fråga vilken löd “Om ja, av vilken anledning har du avstått från att söka stöd och hjälp från studenthälsan?”. På denna fråga var det dock 78 studenter som svarat. Vid närmare eftertanke kom vi fram till att det i gruppen på 78 studenter kunde finnas med personer som svarat att de ej avstått från att söka hjälp vid behov, men som däremot kan ha avstått från att söka hjälp från just Studenthälsan och därmed kunde ange av vilka anledningar de ej sökt sig dit utan istället vänt sig till primärvården eller dylikt för hjälp. Av denna anledning har vi valt att inkludera alla 78 respondenter i analysen av enkätfråga 23, vilken presenteras i slutet på avsnittet Resultat och analys i Diagram 5.

4.3. Insamling av material

I följande avsnitt beskriver vi hur enkäten skapats och vidare skickats ut till vår undersökningspopulation.

4.3.1. Utformning av enkät

För att få inspiration till enkäten tittade vi på dels på den tidigare forskningen som fanns, dels på artiklar och uppsatser som skrivits om ämnet. Vidare diskuterade vi vilka frågor som var nödvändiga att ställa för att besvara uppsatsens frågeställningar, såväl som hur de bäst kunde formuleras för att bli så tydliga och lätta att förstå som möjligt.

Då enkäten bland annat berör frågor om psykisk ohälsa, vilket kan anses vara ett känsligt ämne att prata om, var frågornas utformning kopplade till detta ämne av vikt att diskutera. Vi var till exempel överens om att frågorna skulle utformas så generellt som möjligt, där de svarande studenterna inte skulle behöva besvara frågor av för personlig karaktär. Vi var också noggranna med att inledningsvis informera studenterna om enkätundersökningens syfte och innehåll såväl som att tydligt poängtera att deltagandet var frivilligt och svaren anonyma.

För att skapa enkäten använde vi oss av hemsidan webbenkater.se, vilken gav oss möjligheten att skicka ut enkäten till studenterna per mail och via länk. Vid utformningen använde vi oss också av de avsnitt och kapitel Bryman (2011) skrivit om att skapa en enkät, och att ställa rätt frågor. Detta var till hjälp för att göra enkäten så tydlig och lätt att genomföra som möjligt. Vi hade också kontakt med handledaren för att få feedback på de utkast av enkäten som utformats,

och diskuterade också tillsammans huruvida frågorna alternativt svarsalternativen kunde förändras till det bättre.

Ett exempel på en fråga vars svarsalternativ reviderats inför utskick var den inledande frågan för avsnittet “Allmänt om psykisk ohälsa”, enkätens sjunde fråga. Frågan lyder: “Har du upplevt känslor som ängslan, oro och ångest under din studietid på Campus Helsingborg?”. Nedan redovisas de ändringar som gjorts vad gäller svarsalternativen.

Utkast av enkät 1: Slutgiltig utformning av enkät:

• Aldrig

• Sällan - Upp till 1 gång / månad

• Ibland - Upp till 2 gånger / månad

• Ofta - Upp till 1 gång / vecka

• Mycket ofta - Mer än 1 gång /vecka

• Aldrig

• Sällan: upp till 1 gång / månad

• Ibland: 2-3 gånger / månad

• Ofta: ca 1 gång / vecka

• Mycket ofta: mer än 1 gång / vecka

Vid första anblicken kan förändringarna anses mycket små, men i det första utkastet fanns en problematik då svaren flöt in i varandra då vi genomgående använde måttet “upp till x gång”

per månad eller vecka. I den slutgiltliga formen av enkäten förhindrades detta genom att tydligare begränsa svarsalternativen till en viss förekomst, där frågan och svarsalternativen fortfarande har en generell bredd men också skapar tydlighet för den student som kanske annars haft svårt att besvara frågan. Dessutom ökar detta frågans validitet såväl som reliabilitet i förhållande till vår första frågeställning som den har i syfte att hjälpa oss att besvara.

En annan revidering som gjordes, och som var av vikt för att enkäten skulle bli så enkel som möjlig att utföra för studenterna, var att vi via webbenkater.se tilläts utforma enkäten så att studenten i ett par fall slussades vidare till ”rätt” följdfrågor beroende på vad de tidigare svarat.

Ett sådant exempel är frågan om studentens kontakt med Studenthälsan på Campus Helsingborg: om studenten svarade ja på denna fråga kom hen vidare att få besvara frågor om denna kontakt vad gäller densammes upplevelse av Studenthälsans tillgänglighet och bemötande. Studenten som däremot svarade nej på den förstnämnda frågan slussades inte vidare till dessa frågor utan fick istället svara på frågor om huruvida hen sökt hjälp på annat håll alternativt avstått från att söka hjälp hos Studenthälsan trots att hen upplevt att behovet funnits.

I Bilaga 1 vilken innefattar ett utdrag från enkäten som helhet, kan man se dessa skillnader då rubrikerna inleds med “Om du inte varit i kontakt med Studenthälsan på Campus Helsingborg…” alternativt “Om du har varit i kontakt med Studenthälsan på Campus Helsingborg…”. Att använda denna utformning av enkäten anser vi ökar dess reliabilitet såväl som säkerställer att frågorna besvaras av “rätt” respondenter. Om samtliga studenter hade behövt “bläddra förbi” frågor som inte varit riktade till dem, hade detta vidare kunnat leda till att de antingen svarat på frågorna trots att detta inte var vår mening, alternativt hade de också kunnat komma att tröttna på enkäten då den hade upplevts längre för dem än nödvändigt.

4.3.2. Utskick och påminnelser om enkäten

Då enkäten färdigställts och reviderats skickades den ut per mail, den 9 april 2020, till samtliga socionomstudenter på Campus Helsingborg med hjälp av sammanställda maillistor för vardera termin. Efter cirka en vecka, den 14 april, använde vi oss av facebook för att få tillgång till de olika klassgrupperna för socionomutbildningens olika terminer, där vi la upp en påminnelse och länk till enkäten. Påminnelsen via facebook gick ut till samtliga terminer utom termin 1, vilka vi efter flera försök inte lyckades få kontakt med. Vid utskick av denna påminnelse hade vi hittills fått in 106 fullständiga enkätsvar, och följande två veckor inkom ytterligare 36 svar.

Ytterligare en påminnelse skickades ut via facebook den 28 april, fem dagar innan nedstängning av enkäten, för att såväl tacka de som deltagit samt ge de som av olika anledningar ännu inte svarat en chans att göra detta. Därefter inkom 10 nya svar och enkäten stängdes ner den 3 maj med totalt 152 fullständiga svar.

4.4. Bearbetning av data

I kommande avsnitt diskuterar vi hur vi hanterat materialet som samlats in, det vill säga enkätsvaren. I detta ingår såväl beskrivningar av hur vi genomfört våra analyser såväl som vad de i sig innebär och används för.

4.4.1. Analysmetod

För att analysera materialet behövde vi ladda ner samtliga enkätsvar från webbenkater.se till en excel-fil. Vidare valde vi att analysera materialet med hjälp av statistikprogrammet SPSS.

Materialet behövde därför matas in i ett nytt dokument i SPSS, vilket samtidigt innebär att vi fick koda om svarsalternativen till numerisk form. Ett exempel på detta är frågan om kön där

svarsalternativ “kvinna” kom att betecknas som 1, och svarsalternativ “man” som 2. På frågor med svarsalternativ “ja” och “nej” kom således även dessa att kodas om till 1 och 2.

Med hjälp av SPSS utförde vi sedan univariata analyser som gav oss frekvenstabeller över vilket antal, alternativt vilken andel i procent, av studenterna som fyllt i respektive svar i vardera fråga.

Vidare valde vi för presentations skull att utforma tabeller och diagram i Apples program Numbers, för att lättare kunna få fram ett enhetligt utseende som kunde användas kontinuerligt genom uppsatsens Resultat och Analys.

4.4.1.1. Univariat analys

Den univariata analysen innebär, som beskrivet av Bryman (2011), att vi analyserar en variabel i taget, det vill säga en fråga i taget. Till exempel analyserar vi i första hand frågan om hur många som haft kontakt med studenthälsan genom en univariat analys, innan vi vidare kommer att genomföra en bivariat analys innehållande samma variabel. Den univariata analysen används genomgående för att presentera våra resultat.

Då vi genomför de univariata analyserna tar vi fram frekvenstabeller för att tydliggöra hur många av respondenterna som tillhör varje kategori, till exempel hur många som läser respektive termin på socionomprogrammet på Campus Helsingborg. De siffror som frekvenstabellen ger oss innebär att vi såväl får fram antalet personer som läser varje enskild termin, såväl som vilken andel dessa studenter utgör procentuellt (Bryman 2011). Utöver frekvenstabeller, som i sig kan bli tråkiga att läsa av i längden, använder vi oss också av diagram för att synliggöra vår data på ett sätt som är lätt att tolka och förstå (ibid.).

För att genomföra dessa univariata analyser skapar vi frekvenstabeller med hjälp av SPSS vilka sedan gjorts om till nya tabeller alternativt diagram i Apples program Numbers för presentationens skull.

4.5. Litteratursökning

För att få fram tidigare forskning och teorier har vi sökt efter böcker och artiklar via Lubsearch.

Sökorden vi använt har bestått av olika kombinationer av: student*, psykisk ohälsa,

studenthälsa, mental health / illness, university, college, kasam, stigma och help-seeking.

Sökorden har även använts vid sökningar av information på Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens hemsidor. Vidare har vi också läst referenslistorna i de artiklar och rapporter vi fått fram, för att nå fler intressanta källor.

4.6. Arbetsfördelning

Då vi skriver uppsatsen i par har det varit av vikt att säkerställa att arbetsfördelningen blir jämn, för att arbetsbördan såväl som resultatet ska vara någonting vi gemensamt har hanterat och uppnått. För att försäkra oss om detta har vi fört en kontinuerlig konversation under arbetets gång om arbetets uppdelning och tillvägagångssätt. Till stor del har arbetet utförts genom att vi tillsammans, genom diskussion, gjort litteratursökningar, skapat enkäten och utfört analysen.

Vid behov av uppdelning har vi delat upp moment och ansvar för olika textdelar, vilka sedan lästs igenom och bearbetats av varandra med målet att skapa en enhetlig text med ett gemensamt och enhetligt språk.

Exempel på uppdelningar som gjorts har varit då en av oss arbetat med att utforma enkäten efter de frågor vi diskuterat fram, medan den andra fokuserat på att få fram maillistor och sköta kontakten med respondenterna. Detsamma gäller uppdelningen av arbetets skriftliga delar då vi dag för dag, alternativt vecka för vecka, delat upp fokusområden vilka som nämnt sedan bearbetats och reviderats med hjälp av varandra.

4.7. Forskningsetiska överväganden

För att genomföra studien är det av vikt att vi har ett etiskt förhållningssätt. Som beskrivet av Bryman (2011) bör vi göra allt vi kan för att säkra att studien inte riskerar att på något sätt skada dess deltagare, det vill säga respondenterna. Detta gör vi vidare genom att uppfylla informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet som tillsammans utgör ett identitetsskydd för studiens deltagare (ibid.). Kraven uppfylls genom att vi för en tydlig kommunikation med respondenterna om studiens syfte, vad ett deltagande innebär och att det är helt frivilligt att delta. Då samtliga av studiens respondenter är 18 år eller äldre har de själva samtyckt till deltagande. I samband med utskicket av enkäterna ges studenterna också information om att deras svar är anonyma och bara kommer att sparas under pågående arbete för att användas i syfte att utföra vår studie. För att kunna försäkra oss om att

de etiska kraven uppfylls utgår vi också från Brymans checklista (2011) över frågor om etik som behöver tas ställning till för att just kunna säkerställa att respondenterna skyddas och ej riskerar att skadas av den studie vi genomför. En av våra enkätfrågor om huruvida respondenten upplever känslor av ängslan, oro och ångest kan uppfattas stötande. Vi har tagit detta i beaktning och varit tydliga redan i enkätens introduktionssida att beskriva syftet och vilka områden enkäten berör så att respondenten fått kännedom om detta innan hen besvarar enkäten.

4.8. Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet

Bryman (2011) beskriver olika kriterier som är av vikt vid bedömningen av den vetenskapliga kvaliteten i samhällsvetenskaplig forskning vilka är reliabilitet, validitet och generaliserbarhet.

Reliabilitet handlar om mätinstrumentets tillförlitlighet och den mätning som utförs ska vid ett senare tillfälle under liknande förhållande kunna utföras med samma eller liknande resultat (Bryman 2011). Att helt undvika fel gällande insamling och bearbetning av material är nästintill oundvikligt, vilket innebär att man som forskare istället bör ha som mål att reducera dessa fel i så stor utsträckning som möjligt (ibid.). För att öka studiens reliabilitet har vi konstruerat enkäten utifrån lättförstådda frågor och undvikit användandet av frågor som kan vara ledande.

Vi har även beskrivit metodens olika delar och beskrivit studiens tillvägagångssätt på ett grundligt sätt för att öka studiens reliabilitet (ibid.).

Validitet handlar om huruvida man som forskare mäter det som avses att mätas (Bryman 2011).

Vår utförda studie mäter genom utformade enkätfrågor socionomstudenter vid Campus Helsingborgs erfarenheter av psykisk ohälsa samt deras kunskap och erfarenheter gällande Studenthälsan, såväl som undersöker varför studenter avstår från att söka hjälp, vilket också utgör studiens syfte. Kopplat till validitet är också frågan om huruvida studiens resultat är generaliserbart, vilket Bryman (2011) menar är ett fokus för kvantitativa studier då man vill kunna hävda att resultatet som studien visar på också kan appliceras på en större grupp. I denna studie har vi begränsat oss till ett totalurval av vår målgrupp som varit socionomstudenter vid Campus Helsingborg.

Med undersökningens begränsning och det bortfall som den inneburit är vi medvetna om att resultatet inte är representativt för en större grupp och därmed inte kan anses generaliserbart.

Det kan reflekteras över om vi inte kunnat använda ett sannolikhetsurval för att öka generaliserbarheten, då man tar fram ett slumpmässigt urval med deltagare vilka kan generaliseras till den större gruppen (Bryman 2011). Detta kunde vi gjort i förhållande till studenterna vid Campus Helsingborg för att kunna visa på resultat som kan generaliseras till den ”större massan”, det vill säga Campus alla studenter. Samtidigt menar Bryman (2011) att även om man använt denna urvalsmetod kan resultatet endast generaliseras till just den population från vilken man hämtat sina slumpmässigt utvalda respondenter.

Även om vi hade valt ett annat eller större urval för vår undersökning hade resultatet alltså inte kunna säga någonting om till exempel Lunds universitet i stort eller hur det förhåller sig på andra högskolor och universitet, eftersom det är just Campus Helsingborgs studenthälsa som är i fokus. Dessutom grundar sig studien i ett intresse för just socionomstudenter för den relevans för det sociala arbetet som inledningsvis beskrivits, och därför blir vårt begränsade urval av studenter det som är aktuellt.

Vi vill understryka att vårt resultat är av vikt ändå och ger oss en bild av utsträckningen av studenternas upplevelse av psykisk ohälsa, kunskap och erfarenhet av Studenthälsan samt vad som ligger bakom att studenter tenderar att avstå från att söka hjälp för sin psykiska ohälsa.

5. Resultat och analys

I detta avsnitt presenterar vi vårt insamlade material såväl som analyserar det i förhållande till respektive frågeställning, vår tidigare forskning och teori.

5.1. Bakgrund

Inledningsvis vill vi presentera studiens deltagare i korta drag, för att ge en bild av deras fördelning och utbredning. Det var totalt 152 studenter som deltog i studien.

Diagram 1 visar de 152 deltagarnas ålder, vilken var utspridd mellan 19 år och 49 år. 73 procent av deltagarna var 29 år eller yngre. Även om åldern inte analyseras vidare i förhållande till vår studie, bör nämnas att vi utgått från detta bredare åldersspann bland studenter snarare än att endast se till de upp till 29 år vilket Folkhälsomyndigheten (2018) gjort i sin rapport.

Som Diagram 2 visar fanns det en relativt jämn fördelning av studenter mellan de olika terminerna. Deltagandet var något större hos studenter vid sjätte och sjunde terminen, medan

deltagandet var minst bland studenter vid tredje terminen. Vi kan vidare bara gissa att den något högre svarsfrekvensen hos termin 6 och 7 har att göra med våra personliga kontakter såväl som en önskan att hjälpa till inom termin 6 med varandras pågående uppsatsarbeten.

5.2. Studenternas upplevelse av psykiska besvär som ängslan, oro och ångest

Som vår första frågeställning lyder är vi intresserade av att kartlägga förekomsten av psykiska besvär som ängslan, oro och ångest som socionomstudenterna upplevt under sin studietid på Campus Helsingborg. Vidare låg frågans fokus också på hur ofta sådana besvär förekom, och vad de vidare berodde på.

Tabell 1 visar att nästintill samtliga, 97 procent, av studenterna som besvarat enkäten har upplevt psykiska besvär som ängslan, oro och ångest under sin studietid på Campus Helsingborg. Tabellen visar även att 45 procent av studenterna som besvarat enkäten upplevt denna form av psykiska besvär så ofta som en gång i veckan eller mer. I förhållande till Folkhälsomyndigheten (2018) som konstaterat att cirka varannan student uppger sig ha haft besvär med ängslan, oro och ångest är våra siffror oroväckande. Då Folkhälsomyndigheten (ibid.) inte uppger hur ofta dessa besvär förekommer bland studenterna de talar om i sin rapport kan vi däremot inte försäkra oss om huruvida vi mäter andelen studenter med psykiska besvär på samma sätt. Oavsett är det höga siffror som förekommer.

Tabell 1 visar även att det är 72 procent av studenterna som deltagit i undersökningen som upplevt psykiska besvär som ängslan, oro och ångest 2-3 gånger i månaden upp till mer än en gång i veckan. Detta kan jämföras med studien av Söderberg et al. (2017) där totalt 68 procent angett att de upplever en mild till måttlig alternativt en hög grad av ångest.