T IDIGARE FORSKNING

3.3.1 The “migrant with poor prospects”: racialized intersections of class and culture in Dutch civic integration debates

I artikeln The “migrant with poor prospects”: racialized intersections of class and culture in Dutch civic integration debates undersöker Saskia Bonjour och Jan Willem Duyvendak kring den förändrade migrationspolitiken samt inramningen av migranter i Nederländerna genom att analysera olika dokument som exempelvis politiska debatter. En förändrad syn på migranter har skett och även migrationspolitiken. Artikeln syftar till att besvara vem den “mest önskvärda” migranten är och vem den “icke-önskvärda” migranten är. Forskningen som Bonjour och Duvendak genomför sträcker sig från tidigt 2000-tal till 2015, i studien har forskarna använt sig av “politics of belonging” och även “us” och ”them” (2018:883). Bonjour och Duvendak (2018:884) har även använt sig av en kritisk framinganalys under studiens gång.

I studien konstaterar Bonjour och Duyvendak (2018:893) att det som oftast kännetecknar

“migranten med dåliga förutsättningar” har en låg utbildningsnivå. Att ha en utbildning är

12 viktigt anser holländarna, detta för att delta i arbetsmarknaden och ha egna ekonomiska tillgångar (Bonjour & Duyvendak, 2018:893). Utöver den lägre utbildningsgraden som

“migranten med dåliga förutsättningar” oftast har medföljer även arbetslöshet och specifika psykologiska samt kulturella egenskaper som kan kopplas med personens socioekonomi. Den lata attityden har en koppling till “migranten med dåliga förutsättningar” vilket även är motsatsen till den idealbild som finns av den “hardwerkende Nederlander” (hårt arbetande holländaren). Den hårt arbetande holländaren porträtteras som den normala, en holländare innebär att vara medelklass, därför menar Bonjour och Duyvendak (2018:894) att underklassen osynliggörs. Underklassen anses vara de människorna med utländsk bakgrund (Bonjour &

Duyvendak, 2018:894).

Fortsatt i artikeln förklarar Bonjour och Duyvendak (2018:895) att det är skillnad på en manlig och kvinnlig “migrant med dåliga förutsättningar”. En kvinna bör skyddas och anses vara sårbar medan en man betraktas som lat och förtryckande (Bonjour & Duyvendak, 2018:895).

Bonjour och Duyvendak (2018:895) kommer slutligen fram till generella antaganden om att

“migranten med dåliga förutsättningar” antingen är muslim, härstammar från Turkiet eller

Marocko, eller är en kvinna.

Sedan 1960-talet har “migranten med dåliga förutsättningar” diskuterats, även åsikterna kring att det faktiskt är staten som ansvarar för att fördela rättvisa och erbjuda människor samma möjligheter har cirkulerat sedan dess (Bonjour & Duyvendak, 2018:896). Däremot har detta förändrats under de senaste femton åren, numera har ansvaret som tidigare låg hos staten flyttats över till migranten (Bonjour & Duyvendak, 2018:896). Avslutningsvis förtydligar Bonjour och Duyvendak (2018:897) att synen av “migranten med dåliga förutsättningar”

grundar sig i att den holländska regeringen tagit in “fel” människor i landet som de anser inte kunnat integrerat sig i samhället, detta medföljer ett problem i att människor med utländsk bakgrund som har ett medborgarskap dras över en kam och ses som “migranter med dåliga förutsättningar”.

3.3.2 The “Good” and “Bad” Refugees? Imagines Refugeehood(s) in the Media Coverage of the Migration Crisis

I Marta Szczepaniks artikel “The “Good” and “Bad” Refugees? Imagines Refugeehood(s) in the Media Coverage of the Migration Crisis” talas det om den snabbt växande

13 migrationskrisen i Europa har resulterat i mycket omtalande i media (Szczepanik, 2016:23).

Alltmer människor flyr sina hemländer, detta har lett till svårigheter kring migrationspolitiken och ökad nyfikenhet gällande vilka migranterna faktiskt är och varför de flyr till Europa.

Information om flyktingar som drunknat, överfulla läger och människor som inte kommer ifrån buss- eller tågstationer florerade på nyheterna under många år.

Szczepaniks artikel syftar till att koncentrera sig i särskilda berättelser utifrån media för att svara på vad en “bra” eller “äkta” flykting är och om flyktingen i fråga förtjänar ett skydd (2016:24). Szczepanik (2016:24) talar först om en uppmålning där kvinnan och barnen ses som de sårbara flyktingarna. Vidare diskuteras det om att kvinnan och barnet oftast målas upp som det enda offret samtidigt som männen ses som aggressiva och barbariska. Genusaspekten är inte den enda när det gäller kategorisering av en “bra” och “äkta” flykting, det materiella innehavet tas även upp och om en person flyr ensam ses den också som extra sårbar, däremot målas män som flyr ensamma upp som fega då de lämnat sina barn och fru bakom sig. En äkta flykting kan samtidigt också behöva ha en viss nationalitet, här menar Szczepanik (2016:24) att exempelvis människor med pakistanskt ursprung oftast väljs bort.

Fortsatt i studien nämner Szczepanik (2016:25) om att de icke “bra” och “äkta” flyktingarna som inte förtjänar skyddet, författaren har utifrån sin mediaanalys kommit fram till att dessa flyktingar oftast ses som en person som vill missbruka välfärdssystemet. Dessa flyktingar, enligt andra mediaanalyser, är oftast ensamkommande män som löper risk att bli bidragsberoende i stället för att finna ett jobb och bli självförsörjande (Szczepanik, 2016:25).

Szczepanik (2016:25–26) kritiserar denna uppmålning av ensamkommande män i media, hon menar att en ensamkommande man kanske flyr på egen hand men i själva verket väntar på sin familj. Att media gör en sådan gestaltning på unga män som flyr från krigsländer är missvisande förtydligar hon att kvinnor och barn är extra sårbar är inte en felaktig information men Szczepanik menar att ett krig påverkar en hel befolkning och inte bara en viss grupp (Szczepanik, 2016:26). Under flyktingkrisen som många européer sett, var det många flyktingar som ställde upp som volontärarbetare av olika slag, men ändå framställs de som

“dåliga” (Szczepanik, 2016:29). De “goda” flyktingarna är kvinnor, fattiga, hjälplösa och de som tillhör en viss nationalitet (Szczepanik, 2016:29).

Szczepanik (2016:27) styrker sina påståenden i studien med hjälp av 1951 års flyktingkonvention, här beskriver FN en flykting som en person som blir förföljd på grund av

14 antingen ras, nationalitet, politisk åsikt eller på grund av att personen är aktiv i en viss grupp, och av rädsla behöver fly. Utifrån denna konvention har därför medlemsstater skyldighet att ge det skydd till berörda, de undertecknade staterna har även en skyldighet att erbjuda flyktingar om ett jobb, utbildning, hälso- och välfärdssystemet, rörelsefrihet samt rättvisa samtidigt som en flykting har skyldighet att följa gällande lagar och förordningar, hävdar Szczepanik (2016:28).

Flyktingkrisen i Europa visade att avhumanisering och avhistorisering hade en annan roll, syftet lutade sig mer åt att hålla flyktingar borta från Europa (Szczepanik, 2016:31).

Avhumaniseringen sker genom att förstärka den visuella representationen vilket media delvis gjorde under krisen där de visade på en tragedi men även när organisationer öppnade upp insamlingar, visade det endast passivitet och offerskap (Szczepanik, 2016:31). Vidare menar Szczepanik (2016:31) att avhistoriseringen av flyktingar sker när flyktingar målas upp på ett vis där det inte tagits hänsyn till det geopolitiska samt tidsmässiga aspekterna som är det som faktiskt skiljer kriser åt, i stället för att se utifrån dessa perspektiv dras alla flyktingar över en kam och kopplas med människor som flytt sitt hem. Avslutningsvis förtydligar Szczepanik (2016:32) att begreppet flykting har många definitioner.

3.3.3 Intergroup Contact and Negative Attitudes Towards Immigrants Among Youth in Sweden: Individual and Contextual Factors

I sin studie skriver Aamodt Bentsen (2021) om attityder till invandrare i Sverige. Under senare tid har det blivit allt vanligare med forskning rörande ämnet och huruvida det går att minska på de negativa attityderna gentemot invandrare (Aamodt Bentsen, 2021). Aamodt Bentsen (2021) menar på att en ökad migration leder till en växande negativ attityd, och i vissa fall klassas dessa även som hatbrott, detta kan komma att påverka hela samhället.

Aamodt Bentsen (2021) tar upp Norge som exempel där det visat sig att de negativa attityderna mot invandring minskat när befolkningen spridits ut. Något som även tas upp i studien är att vänskap kan ha en betydande roll i förhållande till de negativa attityderna gentemot invandrare, detta har i forskning visat sig kunna gälla även för ytliga former av kontakt (Aamodt Bentsen, 2021). Däremot förtydligar Aamodt Bentsen (2021) att Sverige traditionellt sätt, har varit väldigt öppna för olikheter. Sverige hade under 2019, en befolkning där 20% utgör personer med invandrarbakgrund, enligt studien har länder med lägre invandrarbefolkning haft höga och

15 även en ökande nivå av negativa attityder mot invandrare (Aamodt Bentsen, 2021). När ekonomin och kulturen i ett land utmanas av minoriteter, har även de negativa attityderna ökat (Aamodt Bentsen, 2021). Vidare lyfter Aamodt Bentsen (2021) fram i sin studie att de personer som har en mycket negativ syn på invandring, oftast kopplar invandringen till de flesta sociala problemen som finns i samhället, detta menar de blir som ett slags hot. Studien har ett huvudsyfte att fokusera på attityder som ungdomar har gentemot invandrare, detta har genomförts genom en representativ undersökning av över 7000 ungdomar (Aamodt Bentsen, 2021).

Begreppet “invandrare” tas även upp i studien, här menar Aamodt Bentsen (2021) att en invandrare kan utgöra flera olika tolkningar. En invandrare har oftast en mycket bredare betydelse än en “person som har invandrat till Sverige”, i dagsläget används begreppet mer för att spegla det typiska så som utseende, religion, kultur eller andra identifierande aspekter (Aamodt Bentsen, 2021). Slutligen talar Aamodt Bentsen (2021) om att olika typer av kontakt, exempelvis via skola eller vänskap med en invandrare, kan vara en betydande faktor i att de negativa attityderna ökar eller minskar. Vänskapen har visat sig vara den viktigaste kontakten enligt studien (Aamodt Bentsen, 2021).