Äktenskapsåldern och myndighetsåldern har inte varit föremål för förändring sedan de blev 18 år för både män och kvinnor. Dispensmöjligheten bibehölls däremot till år 2014. Möjligheten till dispens behölls för att tillåta personer under 18 år att ingå äktenskap för de fall där det funnits särskilda skäl. Sedan länge har dock åldersgräns på 15 år varit en någorlunda fast lägsta åldersgräns för vilka som får tillstånd att ingå äktenskap. Redan under mitten av 1900-talet medgavs dispens endast undantagsvis till flickor under 16 år,80 och under tidigt 2000-tal förekom det i praktiken inte att tillstånd medgavs för barn under 15 år.81 Kring år 2010 var det främst barn i 17 års åldern som hade ansökt om dispens och det var väldigt få av dessa som faktiskt beviljades det.82 Åldersgränsen på 18 år för att ingå äktenskap har därför blivit alltmer självklar och trots att det vid olika tidpunkter har funnits ännu yngre barn som varit registrerade som gifta, beror det sällan på att de beviljats tillstånd att ingå äktenskap från en svensk myndighet.
80 SOU 1964:35 s 51. 81 Prop 2003/04:48 s 22. 82 Prop 2013/14:208 s 23.
8 Äktenskapshinder
8.1 Allmänt
För att ingå äktenskap krävs det enligt 3 kap 1 § ÄktB att de som avser att gifta sig ansöker om en hindersprövning hos Skatteverket. Det måste nämligen prövas om det föreligger något hinder mot äktenskapet. Skälet till att det finns äktenskapshinder är att det från samhällelig synpunkt har ansetts vara mindre önskvärt med sexuella förbindelser mellan vissa personer, bland annat av religiösa, etiska, medicinska eller sociala skäl.83 Under en tid då samlevnad för par främst var socialt acceptabelt i äktenskapets form, blev det effektivt att motverka mindre önskvärda förbindelser genom att uppställa villkor för äktenskap.84 Desto mindre det sociala trycket har blivit på att samlevnad måste ha äktenskapets form, desto färre har antalet äktenskapshinder blivit.
De svenska äktenskapshindren finns i andra kapitlet i ÄktB. Det som enligt kapitlet hindrar ett äktenskap mellan två parter är släktskap i rätt upp- eller nedstigande led, att någon av parterna redan är gift eller i ett registrerat partnerskap eller slutligen att ena eller båda parterna är under 18 år.
Lagstiftningen ska alltså hindra tillkomsten av äktenskap som ur allmän synpunkt är mindre önskvärda och som kan få oönskade sociala eller genetiska konsekvenser. Vad som utgör hinder mot ett äktenskap har förändrats med tiden och i takt med ny forskning och samhällsutveckling. I äldre medeltida rätt var äktenskapshindren troligtvis få och de rörde med stor sannolikhet sådant som giftermål mellan mycket nära släktingar, bristande samtycke från giftoman och eventuellt någon lägsta ålder för äktenskap.85 När kyrkan började stärka sin ställning i samhället utövade den ett mycket starkt inflytande på familjelivets och familjerättens område. Hindren mot äktenskap blev allt fler för att samhället bättre skulle kunna återspegla den katolska kyrkans värderingar. Utöver att även släktskapshindren blev betydligt fler så blev det, som tidigare nämnts, dessutom förbjudet för de som begått horbrott att gifta sig med varandra.
Innan ett par vigs är vigselförrättaren skyldig att förvissa sig om att en hindersprövning har gjorts samt att det inte har framkommit något hinder, 4 kap 5 § ÄktB. En vigsel som genomförs utan att vigselförrättaren kontrollerat detta blir dock
83 SOU 1972:41 s 123. 84 A SOU s 123.
inte ogiltig.86 Så länge rekvisiten i 4 kap 2 § ÄktB är uppfyllda uppkommer ett giltigt äktenskap oavsett om äktenskapshinder har förelegat eller inte.87 Om det upptäcks att parterna blivit vigda trots att det förelegat ett hinder blir äktenskapet inte ogiltigt utan upplöses först efter en skilsmässa.88 För ett giltigt äktenskap krävs det därför enbart att parterna som ska gifta sig är närvarande samtidigt, att de samtycker till äktenskapet och att de, av en behörig vigselförrättare, förklaras vara makar, 4 kap 2 § ÄktB.
8.2 1900-talet – 1970-talet
I takt med den allt mer liberala synen på samlevnad utan krav på äktenskap, har det ansetts vara allt mer obefogat att ha många och inskränkande äktenskapshinder. Vid lagstiftningsarbetet på 1970-talet ansågs det istället finnas skäl att vara restriktiv med äktenskapshinder för att regelverket skulle vara så användbart som möjligt för majoriteten av dem som kan tänkas vilja ingå äktenskap.89 Av alla äktenskapshinder som har funnits under 1900-talet, står det jämförelsevis lite i förarbetena om äktenskapsåldern. Såvida det inte har rört sig om ändring av åldersgränsen så har den inte varit föremål för mycket diskussion.
För att få gifta sig innan uppnådd äktenskapsålder krävdes det tillstånd från länsstyrelsen. Vid en sådan sådan prövning var praxis på mitten av 1900-talet, att ansökan innehöll åldersbetyg, bevis om giftomannasamtycke, försörjningsintyg för manliga sökande samt läkarintyg för kvinnliga sökande under 17 år att det inte kunde anses olämpligt att ingå äktenskap. Dessutom krävdes det även särskilda skäl. Vanligtvis åberopades, och godtogs, det som särskilt skäl att flickan var gravid eller redan hade fött barn. För dispens för en man under 18 år eller kvinna under 16 år krävdes utöver den nämnda informationen, dessutom yttrande från barnavårdsnämnd.90
Under mitten av 1900-talet söktes och medgavs dispens i sådan hög grad att det ansågs finnas skäl att se över äktenskapsåldrarna. Som utretts i avsnittet om äktenskapsålder så berodde det till stor det på en vilja att minska arbetsbördan för
86 Se t ex Prop 1973:32 s 189 och NJA 1994 s 108 som gällde ansvar för tjänstefel då en präst vigt en senildement person som saknade rättshandlingsförmåga att ingå äktenskap. Trots vigselförrättarens skyldighet att försäkra sig om att en hindersprövning har genomförts, blir vigseln inte ogiltig om denne av någon anledning misslyckas eller medvetet låter bli att undersöka. Istället för att påverka äktenskapets giltighet kan det eventuellt bli en fråga om huruvida vigselförrättaren har begått tjänstefel eller inte.
87 Se Prop 1973:32 s 139.
88 Se Agell, Festskrift till Gösta Wallin, s 31 ff. 89 Se t ex Prop 1973:32 s 68 ff och 82 ff. 90 SOU 1964:35 s 50 f.
dispensmyndigheterna. Det fanns alltså ingen egentlig större motvilja hos lagstiftaren eller samhället att tillåta barnäktenskap.
Äktenskapsreglerna var utformade efter att på bästa sätt spegla samhällets behov och att på bästa sätt hantera då relevanta problem. De dåvarande äktenskapshindren fanns därför för att förhindra uppkomsten av mindre önskvärda äktenskap. Desto starkare de bakomliggande intressena var, desto allvarligare blev konsekvenserna av att äktenskap hade ingåtts i strid med hindret. Vissa hinder var upplösande medan andra var icke upplösande äktenskapshinder. Om ett hinder var upplösande kunde talan om återgång föras. En sådan talan resulterade i att det i rättsligt hänseende kunde anses som att äktenskapet aldrig hade ingåtts.91 Exempelvis fick sinnessjuka eller sinnesslöa personer inte ingå äktenskap utan tillstånd och om detta trots allt skedde var hindret upplösande. En sådan talan om återgång kunde då föras av båda makarna.92 Även äktenskap mellan nära släkt var upplösande och kunde upplösas på talan av båda makarna och av allmän åklagare.93 Ett äktenskap där ena eller båda parterna ännu inte uppnått äktenskapsåldern var däremot inte upplösande. Med hänsyn till hur rättsreglerna var utformade och syftet de tjänade måste det antas att de intressen som motiverade en åldersgräns för att få ingå äktenskap, inte var så viktiga att ett äktenskap som ingåtts i strid med bestämmelsen kunde upplösas genom återgång.
I samband med lagstiftningsarbetet på 1970-talet bedömdes det inte längre finnas något behov för återgångsinstitutet. Det användes nämligen mycket sällan och ansågs dessutom vara mer tidskrävande och mer komplicerat än en ansökan om omedelbar äktenskapsskillnad, som då var under förslag.94 Ett huvudsyfte med omedelbar äktenskapsskillnad var att möjliggöra skilsmässa utan betänketid när äktenskap hade ingåtts trots att det förelegat hinder för äktenskapet. De hinder som lagstiftaren främst hade i åtanke var tvegifte och äktenskap mellan syskon och släkt i rätt upp- eller nedstigande led.95 Äktenskap med barn lyftes inte heller i detta sammanhang fram som något särskilt problematiskt. Åldersgränsen nämndes främst på så vis att de under 18 år inte ansågs vara mogna nog att förstå konsekvenserna av ett äktenskap och att dessa unga personers föräldrar därför borde ha möjligheten att hindra sina barn från att gifta sig.96 Kravet på giftomannasamtycke gjorde det möjligt för föräldrar att göra detta. Det
91 SOU 1972:41 s 158. 92 A SOU s 126. 93 A SOU s 127.
94 Prop 1973:32 s 116 ff. 95 A prop s 116 ff.
var inte tal om att föräldrar skulle tvinga barn att ingå äktenskap utan snarare tvärtom, de skulle istället kunna hindra barnen från att gifta sig tidigt. Föräldrars mognad skulle kompensera för barnens oerfarenhet och de skulle hjälpa barnen fatta kloka beslut. Som den ovan nämnda historiska överblicken indikerar, kunde flickor och kvinnor utsättas för press att gifta sig om de blev gravida utanför äktenskapet. Lagstiftarens inställning till tvång i detta sammanhang kan därför antingen innebära att lagstiftaren ansåg att sådant tvång var befogat med hänsyn till att det var vårdnadshavarens uppgift att uppfostra barnet. Det kan även innebära att det helt enkelt inte ansågs vara så problematiskt att lagstiftaren borde ta ställning.
När äktenskapsrätten reviderades på 1970-talet diskuterades det huruvida giftomannasamtycket bör vara kvar eller inte. Familjelagskunniga anförde bland annat att underåriga som fyllt 18 år hade blivit alltmer självständiga i samhället. De hade rätt att själva välja studier, att arbeta och att disponera över sin arbetsinkomst samt hyra egen bostad och företa de rättshandlingar som krävdes för att sköta hushållningen. De hade mer rättslig handlingsförmåga än 18 åringar tidigare haft i samhället. Det ansågs därför möjligt för dem att leva tillsammans och att bilda familj utan att ingå äktenskap. Med all denna självständighet ansågs föräldrarnas samtycke till äktenskap inte längre vara något som faktiskt hindrade samlevnad och familjebildning.97
Ett argument för att behålla giftomannasamtycke var att det eventuellt skulle kunna förhindra äktenskap där en underårig blivit påverkad av annan att gifta sig, det vill säga, under någon form av tvång eller bedrägeri. Ett flertal remissinstanser, bland andra Svea Hovrätt, Malmö tingsrätt, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister och Stockholms tingsrätt, argumenterade för ett bibehållande av giftomannasamtycket. De anförde bland annat att ett äktenskap hade så vittgående personliga och ekonomiska rättsverkningar att det kunde ifrågasättas huruvida det verkligen var lämpligt att ta bort kravet på samtycke.98 Särskilt när det gällde dem som ännu inte uppnått äktenskapsåldern ansåg Svea Hovrätt att det kunde försvaga familjebanden om föräldrarna inte kunde påverka beslutet.99 De var ju trots allt de som förutsattes vara de som bäst kunde bedöma den unges personliga förutsättningar för äktenskap. Med hänsyn till den allt större självständighet som unga hade fått i mitten av 1900-talet, samt till att kravet på samtycke inte nödvändigtvis förhindrar samlevnad och familjebildning bedömdes det
förs för att det inte längre ska krävas samtycke från föräldrar för dem under 20 år att gifta sig. 97 SOU 1972:41 s 130 ff.
98 Prop 1973:32 s 224 f. 99 A prop s 224 f.
däremot inte vara motiverat att bibehålla ett generellt krav på giftomans samtycke.100
Av samma skäl ansågs det inte heller vara nödvändigt att bibehålla giftomannasamtycke för dem under 18 år. Istället föreslogs det att kravet på samtycke skulle slopas helt men att det fortsättningsvis skulle förutsättas att föräldrarna hörs när någon under 18 år ansöker om tillstånd att gifta sig, samt att det skulle fästas stor vikt vid föräldrarnas inställning.101
8.3 2000-talet
År 2004 infördes kravet på särskilda skäl för att få ingå äktenskap innan uppnådd äktenskapsålder. Trots att det redan tidigare krävdes särskilda skäl, var det inte något som stod i lagparagrafen. I samband med att rekvisitet infördes i paragrafen, förändrades dessutom vad som skulle anses utgöra särskilda skäl jämfört med vad som gällt tidigare. Det ansågs nämligen finnas behov av att klargöra och begränsa möjligheterna till dispens.102 Graviditet ansågs inte längre ensamt kunna utgöra grund för tillstånd, trots att det under mitten av 1900-talet ansetts utgöra särskilt skäl för dispens. Istället skulle större vikt läggas vid barnets personliga mognad och dess möjlighet att inse konsekvenserna av beslutet att ingå ett äktenskap.103 I övrigt skulle även barnets ålder, vårdnadshavarens inställning, graviditet och föräldraskap särskilt beaktas. Det var dessutom viktigt att se till hur ett äktenskap skulle påverka den unges utveckling, familjeliv, utbildning och sociala förhållanden i övrigt.104 Om de positiva effekterna inte övervägde risken för de negativa effekterna så skulle dispens inte medges. Att parterna gett uttryck för en vilja att följa kulturella eller religiösa traditioner skulle vara av mindre vikt vid bedömningen.105 Skälet till de utökade kraven för att beviljas dispens uppgavs vara att dispens inte enbart innebar att parterna beviljades rätten att ingå äktenskap utan dessutom avgjorde huruvida ett barn skulle undantas från det skydd som åldersgränsen erbjuder.106 Skyddsaspekten hade därför växt sig allt starkare under andra halvan av 1900-talet och nu hade det blivit viktigt att skydda barn mot barnäktenskap
100 SOU 1972:41 s 132. 101 A SOU s 132. 102 Prop 2003/04:48 s 21. 103 A prop s 45. 104 Prop 2013/14:208 s 23. 105 A prop s 23.
106 Prop 2003/04:48 s 21 och Prop 2013/14:208 s 24 där det framhävs att rättstillämparen måste se till samtliga omständigheter i det enskilda fallet och fatta det beslut som är lämpligast i varje enskilt fall. Exempelvis har dispens beviljats i fall där ena eller båda parterna har riskerat att bli utstötta, utsatta för våld eller på andra vis riskerat att hamna i besvärliga situationer i förhållande till sin omgivning.
och tvångsäktenskap.
Ingen remissinstans var emot den föreslagna skärpningen av möjligheten till dispens. Malmö kommun föreslog dock ett införande av en lägsta åldersgräns på 15 år. Det ansågs däremot kunna sända fel signaler och ge intryck av att så tidiga äktenskap generellt skulle accepteras.107 Både remissinstanserna och lagstiftaren var därför överens om att barn skulle skyddas mot barnäktenskap och tvångsäktenskap.
Vad gäller upplösningen av barnäktenskap och tvångsäktenskap föreslogs det att det skulle bli lättare att ha rätt till omedelbar skilsmässa om det görs sannolikt att maken tvingats att ingå äktenskapet eller om maken har gift sig före 18 års ålder utan tillstånd. Skälet härför var att det i vissa fall kunde framstå som mycket stötande att kräva att en viss betänketid iakttas. Detta särskilt om en make exempelvis hade dömts för olaga tvång på grund av att han eller hon har tvingat fram giftermålet eller för att han eller hon hade ingått äktenskap med ett barn.108 Endast Hovrätten över Skåne och Blekinge var emot förslaget och då med hänvisning till att betänketiden sällan utgjorde något problem.109 Lagrådet påpekade att förslaget om omedelbar äktenskapsskillnad vid tvångsäktenskap borde belysas mer innan någon ställning togs till förslaget. Bland annat uttrycktes det att regelns formulering eventuellt behövde ses över för att endast träffa de situationer som var avsedda att träffas av bestämmelsen. Regeln infördes däremot i dess föreslagna form eftersom det ansågs vara angeläget att en ny bestämmelse trädde ikraft som tydligt markerade att parternas fria vilja är en grundläggande förutsättning för äktenskap.110
Syftet med lagändringarna tycks främst ha varit att stärka skyddet mot barnäktenskap och tvångsäktenskap och att därigenom minska antalet barn och vuxna som blir bortgifta mot sin vilja. Retoriken i dessa förarbeten skiljde sig helt från den i förarbetena från 1960- och 1970-talet. Då diskuterades dispensregeln ur perspektivet att föräldrar skulle ha rätt att hindra sina barn från att ingå äktenskap för tidigt.111 I de tidiga förarbetena tycks lagstiftaren, ha utgått från att det alltid var barnet som ville gifta sig och att dispensregeln gjorde det möjligt för föräldrarna att lämna synpunkter och därigenom förhindra giftermålet; eller åtminstone skjuta fram ett eventuellt äktenskap tills barnet hade nått äktenskapsåldern. På mindre än 40 år skedde alltså en sådan förändring i samhället som motiverade att lagstiftaren ändrade utgångspunkten i
107 Prop 2003/04:48 s 22. 108 A prop s 37.
109 A prop s 36. 110 A prop s 37.
argumentationen till den motsatta. Nämligen från att föräldrar ska kunna hindra barn från att ingå äktenskap till att föräldrar ska hindras från att tvinga barn att ingå äktenskap. Från att föräldrar ska kunna hindra barnäktenskap till att föräldrar ska hindras från att tvinga barn att ingå tvångsäktenskap. Att inställningen till barnäktenskap och tvångsäktenskap skiftat märks även på det faktum att betydligt fler dispenser beviljades kring 1950-talet än under 2000-talet.112