Juridiska institutionen Höstterminen 2018
Examensarbete i rättshistoria 30 hp
Barnäktenskap och tvångsäktenskap
– En fråga om heder?
Child marriages and forced marriages – A question of honour?
Författare: Freya Sharifpour Handledare: Marianne Dahlén
Bakgrund
Under våren 2018 gav Migrationsverket och Socialstyrelsen ut en broschyr med rubriken ”Information till dig som är gift med ett barn”. Broschyren väckte många starka känslor och blev så kritiserad av media och politiker att den drogs in redan samma dag som den släpptes. Den föranledde dessutom ett krismöte så att utgivarna skulle kunna undersöka hur en broschyr med sådan utformning överhuvudtaget kunde ha släppts. Vad många fann anmärkningsvärt var det faktum att broschyren framstod som en informationsguide till personer som är gifta med barn snarare än en broschyr som markerar situationens allvar och tydligt framhäver att sådana äktenskap är förbjudna enligt svensk rätt. Många upprördes över hur milt Migrationsverket och Socialstyrelsen hade valt att uttrycka sig i en broschyr som var tänkt att fördöma barnäktenskap. Bland annat stod det att det kan vara ”olämpligt” att bo tillsammans med ett barn under 15 år och att ”Socialtjänsten kan komma att föreslå att [paret] inte bor tillsammans under en kortare eller längre period”.1 I ett land som ofta berömmer sig för att vara ett av de mest jämställda länderna i världen, och där barnäktenskap och tvångsäktenskap betraktas som något förkastligt, är det förvånansvärt att det kan dyka upp offentliga dokument med sådant innehåll. Därför är det värt att se närmare på hur synen på barnäktenskap och tvångsäktenskap har varit i Sverige, och hur synen på dessa företeelser är i dag. Kan vi i Sverige verkligen klappa oss själva på axeln och påstå att vi erbjuder ett effektivare skydd än andra länder? Och har det alltid varit så?
1 Socialstyrelsen och Migrationsverkets indragna broschyr, Information till dig som är gift med ett barn, artikelnummer 2018-3-34.
Innehållsförteckning
1 Vissa förkortningar...s 7 2 Inledning...s 9 2.1 Bakgrund...s 9 2.2 Syfte och frågeställningar...s 10 2.3 Avgränsning...s 11 2.4 Metod och material...s 12 2.5 Disposition...s 13 3 Begrepp och terminologi...s 14
3.1 Barn...s 14 3.2 Äktenskap...s 15 4 Historisk tillbakablick...s 17 5 Hedersrelaterat våld och förtryck...s 22 5.1 Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?...s 22 5.2 Heder och ära – då och nu...s 23 6 Statistik...s 27 7 Äktenskapsåldern...s 30 7.1 Allmänt...s 30 7.2 1900-talet – 1970-talet...s 30 7.3 2000-talet och framåt...s 34 8 Äktenskapshinder...s 35 8.1 Allmänt...s 35 8.2 1900-talet – 1970-talet...s 36 8.3 2000-talet...s 39 8.4 2010-talet och framåt...s 41 9 Erkännande av utländska äktenskap...s 44
9.1 1900-talet – 1970-talet...s 44 9.2 2000-talet...s 45
9.2.1 Införandet av 1 kap 8 a § IÄL...s 45 9.2.2 Förarbetenas inställning till barnäktenskap och tvångsäktenskap...s 47 9.2.3 Särskilda skäl att erkänna äktenskap...s 49 9.3 2010-talet och framåt...s 50
9.3.1 Gällande rätt...s 50 9.3.2 Fullmaktsäktenskap...s 51 9.3.3 Synnerliga skäl att erkänna äktenskap...s 51 9.4 Lagen i praxis...s 53
9.4.1 HFD 2012 ref 17...s 53 9.4.2 MIG 2012:4...s 54 10 Straffrättsliga bestämmelser...s 56 10.1 Införandet av bestämmelserna...s 56 10.2 De straffrättsliga bestämmelserna i praxis...s 60
10.2.1 Lundfallet – B 1903-16...s 60 10.2.2 Västeråsfallet – 3440-17...s 61 10.2.3 Karlstadsfallet – B 763-16...s 62 10.2.4 Sundsvallsfallet – B 1382-17...s 63 11 En sammanfattning av rättsutvecklingen och analysen av rättsläget...s 65 12 Avslutande ord...s 70 13 Källförteckning...s 71
1 Vissa förkortningar
BrB Brottsbalk (1962:700)
FB Föräldrabalk (1949:381)
IÄL Lag (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap
Sambolag Sambolag ( 2003:376)
ÄktB Äktenskapsbalk (1987:230)
2 Inledning
2.1 Bakgrund
År 2014 infördes två straffrättsliga bestämmelser med särskilt straffansvar för personer som tvingar andra att ingå äktenskap mot den egna viljan. Lagstiftningen har redan kommit till användning och de senaste åren har ett flertal barnäktenskap och tvångsäktenskap fått stor medial uppmärksamhet och väckt nationens avsky och förfäran. Det har bland annat rört sig om situationer där barn har förmåtts att ingå äktenskap med mycket äldre släktingar eller bekanta, eller fall där unga kvinnor har utsatts för påtryckningar och fysiskt och psykiskt våld från nära anhöriga, för att sedan föras till utlandet, isoleras från allt som är välbekant och tryggt för dem, och därefter tvingas ingå äktenskap med, för dem, okända personer.
Desto mer barnäktenskap och tvångsäktenskap har uppmärksammats, desto tydligare har det blivit att det finns ett behov av rättsregler för hur sådana situationer bäst bör hanteras. Den svenska lagstiftaren har därför på senare tid infört en rad olika bestämmelser för att motverka förekomsten av sådana äktenskap. Lagstiftningens främsta syfte har varit att öka skyddet för de som är eller riskerar att utsättas. Svenska myndigheter och andra organisationer som kan komma i kontakt med utsatta personer arbetar ständigt med att informera allmänheten om hur den rättsliga regleringen ser ut.
De arbetar även med att ge stöd och hjälp till de som är eller riskerar att bli utsatta för barnäktenskap eller tvångsäktenskap. Men hur ser detta skyddet egentligen ut och har det alltid sett ut på det viset?
Enligt gällande rätt får personer som är under 18 år inte gifta sig. Åldersgränsen upplevs numera som självklar av de flesta, trots att den inte alltid har varit 18 år eller densamma för män och kvinnor. Så sent som år 2014 fanns möjligheten att ansöka om dispens från åldersgränsen kvar i lagtext. Det innebär att barn under 18 års ålder lagligen kunde gifta sig i Sverige fram till för endast fyra år sedan.
Majoriteten av de befintliga reglerna om barnäktenskap och tvångsäktenskap började infördes så sent som i början på 2000-talet efter att ett flertal hedersrelaterade mord skakat landet. Plötsligt började det talas om hedersrelaterade brott där främst unga kvinnor, men även män, kunde bli utfrysta ur gemenskapen och utsatta för förtryck, tvång och våld om de gick emot släktens vilja och därigenom drog skam över familjen
och släkten. I och med att hedersrelaterade brott uppmärksammades allt mer, blev det tydligt att det krävdes regler för att rättsystemet ska kunna hantera dessa brott på rätt sätt. Hedersrelaterad brottslighet diskuterades som ett utländskt fenomen och framstod som oerhört svårhanterligt för det svenska rättsystemet. Detta trots att det vid den tidpunkten fortfarande var möjligt att ingå barnäktenskap i Sverige och trots att det inte var alltför länge sedan barnäktenskap dessutom var relativt vanligt.
Äktenskapsåldern har varierat med tiden och det var först på slutet av 1800-talet som åldersgränsen höjdes till 17 år för kvinnor och det dröjde till 1910-talet tills den höjdes till 18.2 För män var äktenskapsåldern länge densamma som myndighetsåldern som låg på 21 år innan den sänktes till 18 år på slutet av 1960-talet.3 Normen har alltså under mycket lång tid varit att kvinnor ska gifta sig i mycket ung ålder och att män ska vänta med att ingå äktenskap. Barnäktenskap är därför kanske inte bara ett utländskt fenomen utan även en del av den svenska historien och kulturen.
Tankegångarna som ligger bakom hedersrelaterad brottslighet kan alltså även ha funnits här i Sverige. Trots att hedersmotiverade brott många gånger kan framstå som oerhört främmande för oss i det västerländska samhället finns det indikationer på att även vårt samhälle har haft liknande strukturer och att dessa strukturer och tankegångar i många aspekter kanske även lever kvar än idag.
2.2 Syfte och frågeställningar
Barnäktenskap och tvångsäktenskap kan ofta sammanfalla med varandra och majoriteten av alla barnäktenskap är ofta på ett eller annat sätt också tvångsäktenskap.
Däremot är det inte nödvändigtvis så att alla tvångsäktenskap även är barnäktenskap eftersom även personer som av rättsordningen anses vara vuxna kan tvingas ingå äktenskap av olika skäl. Både barnäktenskap och tvångsäktenskap har länge varit något som ansetts mindre önskvärt i det svenska samhället och lagstiftningen har sakta men säkert gått mot att förbjuda dessa typer av äktenskap. Trots lagstiftningen så finns det dock barn och vuxna i Sverige som tvingas gifta sig mot den egna viljan. I dag anses både barnäktenskap och tvångsäktenskap främst vara hedersrelaterade problem som blivit allt vanligare i och med all invandring till Sverige. Det märks ofta både på lagtextens utformning och på diskussionerna som förts i förarbetena och i media.
I uppsatsen kommer de äktenskapsrättsliga bestämmelserna om barnäktenskap och
2 Inger, Svensk rättshistoria, s 243.
3 A a s 325.
tvångsäktenskap och reglernas utveckling i Sverige från tidigt 1900-tal fram till i dag år 2018 att undersökas. Utgångspunkten är att lagstiftningen och bestämmelserna för ingående av äktenskap ska utredas för att se hur lagstiftningen har sett ut och hur ståndpunkterna i förarbetena har varit. Hur har synen på barnäktenskap och tvångsäktenskap i lagstiftningen och i förarbetena förändrats över tiden?
Målet är att undersöka de svenska rättsbestämmelserna samt att beskriva och tolka de konflikter och kompromisser som resulterat i att lagstiftningen numera ser ut som den gör. Syftet är att studera rättsutvecklingen och att utreda om det funnits spår av hederskultur i den svenska rätten redan innan det började talas om hedersrelaterat våld och förtryck på 2000-talet och om sådana spår fortfarande går att finna.
Frågeställningar
• Vilken syn på heder och hederskultur framkommer i förarbetena? Är det korrekt att påstå att barnäktenskap och tvångsäktenskap är relativt nya företeelser i Sverige som främst kan härledas till utländska kulturer, religioner eller traditioner?
• Vilka organisationer har varit engagerade i lagstiftningen och vilka intressen har det tagits hänsyn till?
• Vad har varit argumenten för och emot att införa regler och förbud mot tvångsäktenskap och barnäktenskap?
• Hur har lagstiftarens syn på barnäktenskap och tvångsäktenskap på det äktenskapsrättsliga området förändrats från tidigt 1900-tal till 2010-talet?
2.3 Avgränsning
Barnäktenskap och tvångsäktenskap aktualiserar regler inom flera olika rättsområden.
Med hänsyn till att uppsatsen syftar till att utreda reglerna för ingående av äktenskap, kommer fokus främst att vara på den civilrättsliga regleringen på området. De straffrättslig bestämmelserna kommer också att nämnas kort eftersom de bidrar till att ge en mer komplett bild över synen på barnäktenskap och tvångsäktenskap i lagstiftning och praxis.
Barnäktenskap kan drabba både flickor och pojkar och tvångsäktenskap kan drabba flickor, kvinnor, pojkar och män. All forskning tyder dock på att flickor och unga
kvinnor drabbas i högre grad.4 Med hänsyn till detta är det mer angeläget att i första hand koncentrera på flickor och kvinnors utsatthet.
Det är främst tre specifika områden som kommer att studeras, nämligen äktenskapsåldern, äktenskapshindren och erkännande av utländska äktenskap. Dessa huvudrubriker har valts för att belysa hur reglerna skiljer sig när det gäller att ingå äktenskap i respektive utanför landet, och för att visa hur lagstiftaren har motiverat att det finns olika regler för svenska respektive utländska äktenskap. Områdena visar hur synen på barnäktenskap och tvångsäktenskap i lagstiftningen har förändrats över tiden.
De visar även vilken inverkan den ökade invandringen har haft på lagen och samhället.
Fokus kommer att ligga på tre skilda tidsperioder, tidigt 1900-tal fram till ca 1970- talet, tidigt 2000-tal samt 2010-talet och framåt. Det är under dessa tidsperioder som det har skett större och betydelsefulla förändringar i den relevanta lagstiftningen vilket gör det särskilt intressant att studera dessa perioder mer ingående.
2.4 Metod och material
Uppsatsen främsta syfte är att undersöka, tolka och förstå rätten. Genom att söka vägledning i lagstiftningen, förarbeten och praxis ska det utredas hur synen på barnäktenskap och tvångsäktenskap har utvecklats från 1900-talet fram till 2010-talet.
Det rör sig alltså främst om att utreda det som inte längre är gällande rätt, alltså en rättshistorisk metod.5
I uppsatsen undersöks lagstiftning, förarbeten, doktrin och praxis för att försöka dra slutsatser om hur synen på barnäktenskap och tvångsäktenskap har varit och hur synen har förändrats. Detta sker främst genom att utreda hur olika intressenter har uttalat sig i förarbetena och hur de har ställt sig till olika förändringar i lagstiftningen. Relevant rättshistorisk litteratur används för att bättre kunna förklara inställningarna i förarbetena samt ge en bättre bild av hur samhällets syn på barnäktenskap, tvångsäktenskap och heder har varit. För detta ändamål används även relevanta myndigheters rapporter och skrifter. Här kan särskilt nämnas Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:5 Gift mot sin vilja.
Lagstiftningen och de tillhörande förarbetena är de främsta källorna i uppsatsen.
Lagstiftningen är utgångspunkten för undersökningen och de lagar som återkommer mycket genom hela uppsatsen är Äktenskapsbalken (1987:230) (ÄktB), Lag (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap
4 Se t ex SOU 2012:35 s 162 ff och Prop 2012/14:208 s 20 f.
5 Klami, Föreläsning över juridikens metodlära, s 114 ff.
(IÄL) och Brottsbalken (1962:700) (BrB). Förarbetena är möjligen de viktigaste källorna eftersom det är där lagstiftarens och övriga organisationers syn på barnäktenskap, tvångsäktenskap och heder framkommer. Det är främst SOU:er och propositioner som ligger till grund för analysen. Några särskilda utredningar som återkommer genom hela uppsatsen är SOU 1964:35 Äktenskapsrätt, SOU 2012:35 Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap, Prop. 2003/04:48 Åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap och Prop. 2013/14:208 Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor.
2.5 Disposition
Till att börja med presenteras en kort historisk överblick över hur det svenska samhället har utvecklats. I avsnittet undersöks hur synen på kvinnor och kvinnlighet har varit i Sverige. Det sker genom att studera förarbeten och andra myndigheters skrifter där kvinnors rättigheter och kvinnlighet har undersökts samt genom att studera rättshistoriska källor. Därefter kommer ett kort avsnitt om statistiken över antalet tvångsäktenskap och barnäktenskap under tidigt 1920-tal fram till 2010-talet. Det följs av ett avsnitt som behandlar hedersrelaterat våld och förtryck och som vidareutvecklar analysen om hur synen på kvinnor, ära och heder har varit i Sverige.
Sedan studeras lagstiftningen mer ingående, först reglerna om äktenskapsålder, sedan de om äktenskapshinder och därefter reglerna om erkännande av utländska äktenskap. Samtliga av dessa studeras i kronologisk ordning för att få en bättre överblick över hur lagstiftningen har utvecklats.
Därefter följer ett avsnitt om de straffrättsliga bestämmelserna som följs av ett sammanfattande avsnitt där de viktigaste delarna i den tidigare analys lyfts fram och eventuella slutsatser förtydligas. Uppsatsen avslutas sedan med några korta avslutande ord om rättsutvecklingen och vad det svenska rättssamhället borde ha i åtanke inför framtida lagändringar.
3 Begrepp och terminologi
3.1 Barn
I Sverige är myndighetsåldern idag 18 år, vilket innebär att alla som är under arton år är omyndiga och till stor del saknar rätten att råda över sin egendom och att åta sig förbindelser, 9 kap 1 § FB. Det är vid 18 års ålder som en person övergår till att betraktas som vuxen av rättsväsendet och får rätten att rösta, köra bil, ingå bindande avtal och att i övrigt bestämma över sitt eget liv. Innan en person fyller 18 år betraktas hon eller han i de flesta rättsliga sammanhang som ett barn, som står under vårdnad av sina föräldrar eller annan vårdnadshavare, 6 kap 2 § FB. Det är då vårdnadshavaren ansvar att barnets behov av omvårdnad, trygghet och god uppfostran blir tillgodosett och att barnet har tillgång till tillfredsställande försörjning och utbildning, 6 kap 1—2
§§ FB.
I rättsliga sammanhang benämns personer under 18 år lite inkonsekvent som allt från barn och underåriga till ungdomar och unga. I 9 kap FB där myndighetsåldern regleras används till exempel begreppet underårig för alla under 18 år medan bestämmelserna om våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn i 6 kap BrB istället använder begreppet barn för samtliga personer under 18 år.6 Även i en icke juridisk kontext beskrivs personer under 18 år med olika begrepp. Då används allt från de ovannämnda begreppen till unga vuxna och tonåringar.
Vilket eller vilka begrepp som ska användas för att beskriva personer under 18 år kan ibland framstå som svårt eftersom dessa individer efter en viss ålder exempelvis får arbeta och då liksom de över 18 år får förfoga över den inkomsten, 9 kap 3 § FB. Efter att någon uppnått 15 års ålder är det dessutom, enligt 6 kap 4—10 a §§ BrB, inte en straffbar gärning att ha samlag med henne eller honom. I många avseenden blir omyndiga och myndiga personer alltså mer jämställda desto närmare myndighetsåldern de omyndiga kommer.
Inom äktenskapsrätten är det däremot numera tydligt att personer under 18 år inte får ingå äktenskap, 2 kap 1 § ÄktB. Det är förenat med straffansvar att tvinga någon att gifta sig och en vigselförrättare som viger personer under 18 år kan komma att dömas för tjänstefel. När det gäller barnäktenskap och tvångsäktenskap är det inte osannolikt
6 Se exempelvis 6 kap 4 § BrB i första stycket där straffet för ”samlag med barn under femton år”
återfinns jfr andra stycket där det står om ”barn som fyllt femton men inte arton år”.
att anta att de som förespråkar sådana äktenskap, medvetet skulle välja att använda andra begrepp än barnbegreppet, för att försöka hävda att ett barn är mer vuxet och moget än andra barn. Även andra kan kanske av olika anledningar välja begrepp såsom underårig, ungdom eller liknande och på så vis antingen oavsiktligen eller medvetet få det att framstå som att ett barn är mer vuxet än det är. En sådan retorik kan dock troligtvis lätt lura många och få åhörare att acceptera argument som de annars hade ansett vara oacceptabla.
Av dessa skäl kommer, i denna uppsats, begreppen vuxen, kvinna och man att användas för att hänvisa till dem som är 18 år eller äldre. Begreppen barn, flicka och pojke kommer att användas för att hänvisa till dem under 18 år.
3.2 Äktenskap
När de straffrättsliga bestämmelserna om tvångsäktenskap skulle införas under 2010- talet diskuterades även vikten av att definiera äktenskapsbegreppet. Detta då bestämmelserna som straffbelägger tvång att ingå äktenskap innebär att vissa förbindelser inte utgör äktenskap.7 För att de straffrättsliga reglerna och övriga regler som berör äktenskap ska vara tillämpliga, krävs det att äktenskapet är rättsligt giltigt.
Enligt svensk rätt är kravet för detta att båda parterna har varit samtidigt närvarande, att de på fråga av vigselförrättaren uppger att de samtycker till äktenskapet och att vigselförrättaren därefter förklarar att de är makar, 4 kap 2 § ÄktB. Kraven för giltiga äktenskap varierar dock mellan olika länder. I vissa länder finns exempelvis andra formkrav än de som finns i Sverige, i en del länder får samkönade parter inte ingå äktenskap och i många länder bygger äktenskapsbegreppet på tvåsamhet medan det i andra länder kan vara tillåtet med polygami.
Anledningen till att det kan vara viktigt att definiera vad ett äktenskap är att det även finns andra former av samlevnad som på många sätt kan jämställas med äktenskap men som enligt lagen inte erkänns som sådana. Trots att dessa så kallade äktenskapsliknande förhållandena eller informella äktenskapen inte är juridiskt giltiga enligt svensk lag, likställs de ofta av både parterna och deras omgivning som juridiskt giltiga äktenskap.
Det kan exempelvis röra sig om religiösa eller traditionella ceremonier där vigselförrättaren saknar laglig behörighet att förrätta vigslar, men det kan även röra sig om en vigsel som genomförts i strid med de svenska äktenskapshindren.8
7 Prop 2013/14:208 s 51.
8 SOU 2017:96 s 42 f.
Eftersom denna uppsats utreder den svenska lagstiftningens utveckling så kommer begreppet äktenskap endast åsyfta i Sverige ingångna juridiskt bindande äktenskap, om inget annat anges. Det är dock viktigt att veta att detta innebär att ett stort antal äktenskapsliknande förbindelser som hade kunnat utgöra barnäktenskap eller tvångsäktenskap därmed faller utanför lagens tillämpningsområde.
4 Historisk tillbakablick
För att få en bättre bild över huruvida hederskulturer och barnäktenskap och tvångsäktenskap är nya företeelser så måste gällande rätt sättas i sin rätta kontext. Det krävs då en viss överblick över hur det svenska samhället och lagstiftningen har sett ut tidigare och hur de har utvecklats. I dag framställs Sverige i media ofta som ett av de mest jämställda länderna i världen. När ämnen som barnäktenskap och tvångsäktenskap förs på tal betraktas de som anomalier som är främmande för det svenska samhället.
Företeelserna anses vara nya och anses dessutom hör hemma i utländska och mer primitiva kulturer, religioner och traditioner. Det stämmer dock inte nödvändigtvis fullt ut.
Som tidigare nämnts var det möjligt att ingå barnäktenskap fram till år 2014.
Statistiken tyder på att det också har varit relativt vanligt förekommande under vissa perioder i svensk historia.9 Kring 1200-talet var de lägsta äktenskapsåldrarna i Sverige ofta densamma som pubertetsåldern, nämligen 12 år för flickor och 14 år för pojkar.10 Birgitta Birgersdotter, den heliga Birgitta, var exempelvis enbart 13 år gammal när hon gifte sig med en 18 årig Ulf Gudmarsson år 1316.11 Redan under medeltiden började dock kyrkan långsamt att få mer makt i samhället och mer kontroll över äktenskapet som institution.12 Äktenskapsåldrarna höjdes då något och i 1734 års lag fastställdes det att åldersgränsen var 15 år för flickor och 21 år för män. Den höjda åldersgränsen beror dock troligtvis inte på en förändrad syn på barnäktenskap utan snarare på att försörjningsmöjligheterna hade försvårats och ekonomisk självständighet var en förutsättning för att kunna ingå äktenskap.13
Under medeltiden var en flicka eller kvinnas samtycke inte väsentlig för ett äktenskap, utan fadern eller andra manliga släktingar avgjorde huruvida äktenskapet var lämpligt eller inte.14 Synen på sexualitet var då förhållandevis liberal och det var först i och med en graviditet som det var viktigt att definiera ett förhållande.15 När kyrkan fick mer makt förvandlades äktenskapet däremot till något som främst reglerade det privata förhållandet mellan en kvinna och en man och det blev allt tydligare att sexuella
9 SOU 1964:35 s 50. Se även avsnitt 6 Statistik.
10 Inger, Svensk rättshistoria, s 28 ff.
11 A a s 28.
12 Sjöberg, Rätten och kvinnorna, s 137 ff.
13 A a s 150.
14 A a s 136.
15 Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:5, Gift mot sin vilja, s 16 f.
relationer endast skulle förekomma inom äktenskapets ramar.16 Eftersom det var kvinnor som blev gravida och därmed bar det främsta beviset för synden, blev det enklast att kontrollera sedligheten genom att kontrollera ogifta kvinnors sexualitet.17 Det skedde bland annat genom införandet av äktenskapshinder, som visade samhället hur respektabla medborgare skulle uppföra sig. Exempelvis utgjorde det hinder mot äktenskap om någon hade smittsamma könssjukdom eller andra sjukdomar.18 Detta hinder kan anses ha indikerat att sexuella relationer medförde en risk för könssjukdom och att människor därför borde undvika sådana relationer innan äktenskap. Det var även förbjudet för de som gjort sig skyldiga till horbrott att ingå äktenskap med varandra.19 Ännu ett hinder som antydde att sexuella relationer utanför äktenskapets ramar var förbjudna. Ett särskilt hinder för kvinnor var den väntetid som skulle iakttas innan tidigare gifta kvinnor fick ingå nytt äktenskap. Väntetiden förklarades tidigare vara en sorgetid då den tidigare makens bortgång skulle sörjas, men blev med tiden mer av ett förbud att ingå äktenskap tills det kunde säkerställas att kvinnan inte var havande från det tidigare äktenskapet.20
I takt med 1800-tales liberalism växte även feminismen fram i en strävan mot ett jämställt samhälle med lika rättigheter för även kvinnor. Det blev en lång och hård kamp som mötte mycket motstånd av både samhället och lagstiftningen. Under den andra halvan av 1800-talet började dock lagstiftaren ta ett antal långsamma steg mot att göra kvinnor mer jämställda med män. Det gällde då jämställdhet i bland annat sådant som lika arvsrätt, myndighet samt tillträde till utbildningar och arbetsområden som kvinnor tidigare varit utestängda från. Motståndare till kvinnorörelsen använde sig främst av argumentet att männen är intellektuella och rationella varelser medan kvinnor är känslosamma och irrationella.21 När kvinnlig rösträtt debatterades ansåg motståndarna att det fanns en risk att kvinnor skulle ”förlora sitt väsen och den ädlaste delen av sin personlighet”.22 Av motståndarna till jämställdhetsrörelsen ansågs kvinnor helt enkelt inte kunna befinna sig på arbetsmarknaden och inom den politiska sfären. På grund sin ömma, vårdande och omsorgsfulla natur hörde de hemma inom så kallade kvinnoyrken
16 Sjöberg, Rätten och kvinnorna, s 137 ff.
17 A a s 152.
18 Inger, Svensk rättshistoria, s 242.
19 A a s 241.
20 A a s 243 f.
21 Wetterberg, ”Med eller utan fäder och bröder? - kvinnor i 1900-talets politiska liv” i SOU 1997:113, s 38.
22 Granström m fl, Kvinnorna och rätten, s 109.
och skulle därför inte beblanda sig i sådant som bland annat politik.23
År 1850 var alla kvinnor i Sverige omyndiga och det var mannen som hade den formella makten över hushållet, först fadern och därefter maken eller någon annan manlig släkting. Kvinnlig myndighet infördes stegvis, ogifta kvinnor blev myndiga först, medan gifta kvinnor förblev omyndiga fram till år 1921. Att ogifta kvinnor blev myndiga först är troligtvis både ett resultat av kvinnorörelsens arbete och det faktum att det blev allt mer av en börda för männen att vara förmyndare för fattiga och ogifta kvinnor när de hade fullt upp med att försöka försörja sig själva. När kvinnlig rösträtt infördes år 1921 blev kvinnor i stort sett formellt jämställda med män.24 Eftersom jämställdhet fortfarande är en het fråga i dag år 2018, så är det dock tydligt att den formella jämställdheten inte nödvändigtvis resulterade i ett faktiskt jämställt samhälle.
Samtidigt som samhället gradvis blivit allt mer liberalt och jämställt så har det även funnits ett kvinnoideal som kvinnor behövt leva upp till för att anses vara respektabla.
Desto mer liberalt och jämställt samhället har blivit, desto starkare har kvinnoidealet blivit. Från mitten av 1800-talet och framåt skulle idealkvinnan exempelvis kunna motstå sexuella frestelser. Hon skulle ingå äktenskap tidigt och inom äktenskapet skulle hon främst ägna sig åt att sköta hemmet och ta hand om barnen. En gift kvinna skulle under inga omständigheter syssla med avlönat arbeta eftersom försörjning av familjen var mannens uppgift.
De kvinnor som inte lyckades leva upp till idealet kunde bli ifrågasatta, utstötta och tvingas leva sina liv i det respektabla samhällets periferi.25 Även om lagstiftningen formellt blev alltmer jämställd så var kvinnor och den kvinnliga sexualiteten fortfarande starkt kontrollerad av samhällsnormer och bilden av idealkvinnan. Exempelvis var det tabubelagt för unga kvinnor att bli gravida om de inte var gifta, något som bland annat kunde leda till påtvingade äktenskap för att rädda både kvinnans, och till viss del även familjens, anseende.26 Fram till 1960-talet kunde graviditet utanför äktenskap dessutom resultera i sterilisering för att förhindra lösaktigt beteende som skulle kunna leda till utomäktenskapliga graviditeter.27
Utvecklingen är något motsägelsefull eftersom kvinnor formellt fick allt fler rättigheter i samhället under 1900-talet, men i realiteten även tvingades anpassa sig efter bilden av idealkvinnan; där idealet var en ekonomiskt beroende hustru med en manlig
23 A a s 99.
24 SOU 1997:113 s 37.
25 Gift mot sin vilja, s 18 f.
26 Se a a s 19.
27 A a s 19.
familjeförsörjare.28 Detta synsätt präglade samhället till sådan grad att endast 26 procent av alla flickor och kvinnor över 15 år var ekonomiskt oberoende och kunde försörja sig själva genom lönearbete under 1950-talet.29 Vilket går att jämföra med att 78 procent av alla pojkar och män över 15 år var ekonomiskt oberoende vid samma tidpunkt.30 Kvinnor fick dessutom lägre lön för samma arbete.31 Det fanns alltså en idé om att kvinnor skulle gifta sig och när de gifte sig var de enligt samhället och lagstiftningen naturligt underordnade männen. När lagstiftningen började tillerkänna kvinnor mer rättigheter, förändrades inte samhällets syn på kvinnor utan hemmafru-idealet förstärktes och gjorde reell jämställdhet till en hård kamp för kvinnorörelsen.
Trots att både lagstiftningen och samhället idag är mycket mer jämställt än det tidigare har varit, och dessutom mycket mer jämställt än i många andra delar av världen, så lever tankar om idealkvinnan till viss del kvar än idag. De framkommer exempelvis i domar, utredningar och mediebevakningen av våldtäktsfall, där fokus ofta läggs på vad kvinnorna har gjort för att föranleda våldtäkten, genom klädval eller genom att vistas utomhus sent på kvällen osv; detta istället för att fokusera på gärningsmannen och varför denne agerat som han gjort. Det märks exempelvis i mål nr B 8127-17 (Fittjamålet).32 Målet handlar om en flicka som blev utsatt för något som endast kan beskrivas som en brutal gruppvåldtäkt i Fittja. I domen fokuserar domstolen mycket på flickans ageranden och hennes tvångsmissbruk. Det nämns till exempel att hon visserligen haft sperma från flera olika män på sina kläder, men att det inte gick att bevisa när dessa sexuella handlingar ägt rum eller om de faktiskt hade utförts med tvång. Domstolen förminskade hennes skador, som bestod av svullnader, hudmissfärgningar och hudskrapningar, till mindre skador som inte gick att fastställa när eller hur de hade uppkommit. Därefter påpekades det att hon haft flera narkotikaklassade ämnen i kroppen och att det därför var mycket möjligt att hon misstagit sig eller att hon åtminstone blandat ihop detaljer från olika händelseförlopp.
Hennes berättelse ansågs därför innehålla en del motstridigheter som gjorde henne till ett mindre trovärdigt och tillförlitligt offer i domstolens ögon.
Kvinnors ärbarhet och kontrollen över den har varit en stor del av både den svenska rätten och det svenska samhället. På medeltiden var det fadern eller en manlig släkting som bestämde vem en flicka eller kvinna skulle gifta sig med. Efter att kyrkan stärkt sin
28 SOU 1998:6 s 27.
29 A SOU s 25 f.
30 A SOU s 25 f.
31 A SOU s 23 ff.
32 Södertörns tingsrätts dom den 19 december 2017 i mål nr B 8127-17.
ställning i samhället blev det kyrkan som kunde tvinga flickor och kvinnor till äktenskap genom den stränga bild av sexualitet och kvinnlighet som den förmedlade. Om en kvinna inte formade sig efter kyrkan och samhällets bild av en respektabel kvinna, kunde hon bli utstött ur samhället, ifrågasatt och tvingas leva sitt liv i samhällets periferi. Förtryck tycks alltså ha varit vanligt förekommande, men ha kommit till uttryck på andra sätt än den hedersrelaterade brottslighet som idag anses vara en stor orsak till barnäktenskap och tvångsäktenskap. Exempelvis nämns inte begreppen barnäktenskap eller tvångsäktenskap varken i äldre lagstiftning, förarbeten eller i den rättshistoriska litteraturen. I både förarbetena och litteraturen verkar det finnas en tendens att använda mildare begrepp när det talas om svensk historia och det svenska våldet. Ingenstans i den studerade litteraturen och förarbetena har exempelvis barnbegreppet använts för att beskriva flickor eller kvinnor, trots att de kunnat vara så unga som 12-13 år. Inte heller har begreppen barnäktenskap eller tvångsäktenskap förekommit. Kontrollen över den kvinnliga sexualiteten beskrivs ofta svepande, som om den vore en naturlig del av den svenska kulturen och samhället.
Ingenstans i litteraturen har det heller talats om den svenska kulturen eller traditionen i diskussioner om påtvingade äktenskap för att rädda kvinnans anseende.
Sådant nämns ofta i förbifarten trots att det uppenbarligen har varit en del av den svenska rätten och kulturen. Inte heller nämns kultur eller tradition i diskussioner om våldtäkt där kvinnans klädval, alkoholvanor eller sexualliv ofta dissikeras för att rättfärdiga våldtäktsmannens beteende. Det skulle vara enkelt att påstå att barnäktenskap och tvångsäktenskap fasades ut ur den svenska rätten och det svenska samhället för länge sedan samt att hålla fast vid att det främst utländska företeelser. Det är däremot svårt att dra en sådan slutsats med hänsyn till hur diskussionerna i förarbetena och i litteraturen har sett ut. Barnäktenskap och tvångsäktenskap tycks inte ha definierats i svenska förarbeten eller litteratur förrän i slutet på 1990-talet. Anledningen till att det inte går att ens lyfta fram särskilda citat för att förtydliga detta, är att barnäktenskap och tvångsäktenskap aldrig tidigare problematiserats på samma sätt. Samhällsutvecklingen visar dock att barnäktenskap, som begreppet definieras idag, länge var både lagligt och relativt vanligt förekommande. Flickor och kvinnor fick ju gifta sig mycket tidigt och normen tycks ha varit att de även skulle göra det. Det kan bero på att det dröjde mycket lång tid innan kvinnlig myndighet infördes. Det beror med stor sannolikhet även på det kvinnoideal som samhället förespråkade, där kvinnor var naturligt underordnande männen trots en någorlunda jämställd lagstiftning.
5 Hedersrelaterat våld och förtryck
5.1 Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?
När tvångsäktenskap och barnäktenskap diskuteras i rättsliga och politiska sammanhang förutsätts det ofta finnas en koppling till heder, hedersvåld och hederskulturer.
Kopplingen har ansetts vara så stark att regeringen har uttalat att tvångsäktenskap är en företeelse som har sin grund i bl.a. föreställningen om att mäns och familjers heder är avhängig flickors och kvinnors sexuella beteende.33 Tvångsäktenskap anses alltså i princip vara en produkt av hedersrelaterat våld och hederskulturer. Eftersom det även har bedömts finnas en betydande överlappning mellan frågor som rör tvångsäktenskap och sådana som rör barnäktenskap så har det ansetts naturligt att även behandla barnäktenskap som något som normalt hör samman med hedersrelaterat våld och förtryck.34 Med hänsyn till att både barnäktenskap och tvångsäktenskap numera anses vara mycket starkt sammankopplade till hedersvåld och hedersförtryck är det av värde att veta vad hedersbegreppet innefattar.
Hedersrelaterat våld och förtryck finns inte definierat någonstans i lagstiftning och när det definieras så ser definitionerna olika ut beroende på sammanhang. Den gemensamma nämnaren är dock att det ofta rör sig om kollektiva handlingar genom vilka, främst kvinnors, men ibland även mäns, sexualitet och lydnad kontrolleras.35 Det är just den kollektiva karaktären som skiljer hedersbrott från annan typ av våld i nära relationer.36 Det kan många gånger röra sig om flera förövare som alla står offret mycket nära och vars ageranden samverkar för att kontrollera offret samt bestraffa denne för eventuell eller påstådd olydnad. Detta kan ske genom allt från begränsningar i klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till än mer ingripande åtgärder såsom val av utbildning, jobb, giftermål och skilsmässa.37 Offret har ofta inte rätt att röra sig fritt, att bestämma över sin egen kropp och sexualitet eller att välja partner eller tidpunkt för äktenskap.38 Den utsatte kan många gånger även vara ständigt bevakad och kontrollerad samt riskera bestraffning om personen eller personerna som utövar kontrollen upplever
33 Regeringens skrivelse 2007/08:39, Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, s 13.
34 SOU 2012:35 s 93.
35 Se t ex a SOU s 93 och Skr 2007/08:39 s 12.
36 NCK-rapport, Hedersrelaterat våld och förtryck – en kunskaps- och forskningsöversikt, s 16.
37 Skr 2007/2008 s 12.
38 SOU 2014:49 s 217.
offrets olydnad. I dess mest extrema form kan hedersrelaterat våld och förtryck resultera i utfrysning, hot om våld, tvång och våld av varierande svårighetsgrad, inklusive dödligt våld.39
Eftersom förövarkretsen kan vara mycket bred och innefatta både nära familjemedlemmar och andra släktingar och vänner, har offret många gånger ingenstans att vända sig för hjälp. De som ska erbjuda en trygg och säker plats är istället de som utövar våldet och förtrycket. Det skyddsnätet som offer för andra brottstyper ofta har, finns därför inte alltid när det rör sig om hedersrelaterat våld och förtryck.
I bakgrunden för detta hederstänk ligger föreställningar om oskuld och kyskhet, vilket gör att flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende är väsentligt för familjens rykte och anseende.40 Individens agerande eller påstådda agerande anses påverka hela familjen, individens sexualitet anses vara en angelägenhet för hela familjen; och för acceptans förutsätts det att de könsnormer och könsroller som finns i kollektivet följs.41 Enligt Socialstyrelsen och länsstyrelsen går det att fastställa att det rör sig om hedersrelaterade handlingar när förövaren ser våldet eller förtrycket som legitima, oundvikliga handlingar för att straffa kvinnors olydnad, bevara familjens heder samt värna om släktens sociala överlevnad.42
5.2 Heder och ära - då och nu
Hedersbegreppet, som det används idag, blev populärt på slutet av 1990-talet. Redan innan dess kunde dock särskilt begreppen ära och ärbarhet skymtas i förarbeten och andra offentliga dokument. Särskilt framträdande är det när det gäller utvecklingen av våldtäktsbrottet.43 När det kommer till våldtäkt mot kvinnor har det nämligen under en mycket lång tid ansetts finnas en bild av hur en ”riktig” våldtäktsman ser ut och hur en våldtagen flicka eller kvinna ser ut och beter sig. Om offret inte var den oerfarne och oskyldiga flicka eller kvinna som förväntades av rätten och samhället, så var hon inget
39 Se bl a a SOU s 216 och Skr 2007/08:39 s 12.
40 SOU 2012:35 s 93.
41 SOU 2014:49 s 216.
42 Socialstyrelsen och Länsstyrelserna (2005), Nationellt konsultativt stöd för socialtjänst och andra verksamheter i arbetet mot hedersrelaterat våld, s 10.
43 Våldtäkt tas särskilt upp eftersom det är ett brott där det statistiskt sett oftare är män som är förövare och kvinnor som blir offer. I både lagstiftning, praxis, förarbeten samt övrig litteratur diskuteras många gånger kvinnans skuld på grund av hennes ageranden, snarare än gärningsmannens skuld på grund av dennes handlingar. Kvinnans ageranden anses kunna påverka frågan huruvida
gärningsmannen hade uppsåt till gärningen eller inte. Detta sätt att se på brottet och offer samt förövare är likt hur hedersrelaterat våld och förtryck betraktas, vilket gör en jämförelse relevant.
offer och våldtäkten kunde därför inte vara en riktig våldtäkt. För att anses vara en våldtäktsman krävdes det att mannen bedömdes vara straffvärd och att kvinnan kvalificerade sig som ett sannolikt offer och därmed bedömdes vara skyddsvärd.44 Om kvinnan inte ansågs vara ärbar sjönk hennes skyddsvärde och därmed även våldtäktsmannens straffvärde.45
Än idag sätts det ofta mer fokus på kvinnan eller flickans agerande än gärningsmannens handlingar vid våldtäkt, då med hänvisning till att hennes beteende är viktiga i bedömningen av den tilltalades uppsåt.46 Sådant som klädval, uppträdande, alkoholvanor och tidigare sexualliv och relationer kan antingen minska eller öka kvinnans trovärdighet. Desto lägre social status en kvinna har, exempelvis om hon befinner sig i prostitution eller är psykiskt sjuk, desto mindre är risken att förövaren åtalas.47 Denna bild bekräftas även av till exempel Fittjamålet där domen och domslutet till stor del tycks ha färgats av den utsatta flickans narkotikamissbruk.
Allt detta indikerar att kvinnor som inte lever upp till idealbilden av en kvinna, nämligen den skötsamma, oskuldsfulla och oskyldiga kvinnan, många gånger kan anses vara mindre skyddsvärda offer. Det bekräftas även av att det så sent som på 1930-talet framfördes åsikter i förarbetena att våldtäkt skulle straffas hårdare när den drabbade kvinnan inte tidigare haft sexuellt umgänge.48 Den kvinnans ärbarhet var fortfarande intakt och hon ansågs därmed ha mer att förlora i och med våldtäkten.
Rättsutvecklingen och synen på kvinnor och ärbarhet kan i korthet sammanfattas genom en snabb överblick över hur åsikterna om straffet för våldtäkt har varit vid olika tidpunkter. I kommentaren till 1726 års lag stod det att straffet ska vara mildare om den våldtagna kvinnan förr blivit kränkt och således redan förlorat sin kyskhet och ära.49 I förarbetena till 1864 års strafflag kommenterades det att den skada som en lösaktig kvinna blir tillfogad genom våldtäkt inte går att att jämföra med den skada som tillfogas den ärbara kvinnan.50 På 1930-talet ansågs våldtäkt av en oskuldsfull och därmed ärbar kvinna mer allvarlig än våldtäkt av någon som tidigare haft sexuellt umgänge. Det kunde vara en ”synnerligen mildrande omständighet” om den våldtagna kvinnan
44 Bergenheim, ”Gränsen för det otillåtna – Om synen på våldtäkt i Sverige 1950—2010” i NCK - Antologi – Sju perspektiv på våldtäkt, s 12
45 A a s 13.
46 Wendt, ”Våldtäkt som demokratiproblem – Förändring och stabilitet i politik och debatt” i NCK - Antologi – sju perspektiv på våldtäkt, s 140.
47 Diesen, Likhet inför lagen, s 220.
48 Granström m fl, Kvinnorna och rätten, s 90.
49 A a s 76.
50 A a s 77.
notoriskt fört ett sedeslöst liv.51 Detta ytterst svenska sätt att betrakta våldtäkt och kvinnlig ära och skyddsvärde har varit, och tycks fortfarande vara, framträdande i det svenska samhället och i den svenska rätten. Förut märktes det i lagstiftningen och förarbetena och numera lyser synen ofta igenom i praxis. Hur kommer det sig då att våldsbrott mot kvinnor numera främst anses vara brott som kan härledas till utländska kulturer? Synsättet märktes ju i lagen, förarbetena och praxis långt innan invandringen och kulturskillnaderna bedömdes vara de problem de anses vara idag. Samma synsätt fanns ju till stor del oförändrad i förarbetsuttalanden på 1930-talet och går att finna i mer dolda former i nyare praxis.
En förklaring kan vara att personer med utländsk bakgrund ofta varit överrepresenterade i brottsregistret, inte minst när det kommer till våldtäkt. Det är dock värt att minnas att domstolen har en tendens att oftare nämna en eventuell utländsk bakgrund om en sådan finns.52 Många gånger förklaras våldet då med hänvisningar till kulturskillnader och liknande och anses vara en logisk följd av förövarens utländska bakgrund.53 En svensk våldtäktsman specificeras däremot sällan ha en etnisk svensk bakgrund och den svenska våldtäkten anses sällan vara en produkt av den svenska kulturen. Den svenska våldtäkten försöks istället ofta förklaras genom hänvisningar till förövarens psykologiska problem såsom bristande empatiska förmåga, dålig självkänsla, alkoholvanor och aggressionsproblem. Ett exempel på detta erbjuder mål nr B 395-00 (Rissnemålet) som gällde en gruppvåldtäkt mot en 14 årig flicka.54 Journalister och media försökte ursprungligen finna förklaringar till gärningsmännens handlingar genom att hänvisa till deras psykologiska brister och dåliga självkänslor. När det sedan uppdagades att förövarna hade utländsk bakgrund, lades skulden istället på de utländska kulturerna där det råder nedlåtande kvinnosyn och hederstankar är särskilt framträdande.55 I media målades Sverige därefter istället upp som jämställdhetens paradis när Rissnemålet fördes på tal, och svenska män målades upp som immuna mot att kunna begå sådana hemska sexualbrott.56 Det är dock värt att notera att våldtäktsbrott är ett av de brott som kvinnor ofta väljer att inte anmäla. På 1600-talet valde exempelvis en våldtagen flicka att inte berätta om en våldtäkt eftersom hon inte ville ”gå av med
51 A a s 90.
52 Bergenheim, NCK - Antologi – Sju perspektiv på våldtäkt, s 23.
53 A a s 23.
54 Svea HovR dom den 13 juli 2000 i mål nr B 395-00.
55 Bergenheim, NCK - Antologi – Sju perspektiv på våldtäkt, s 23 f.
56 A a s 23.
skammen”.57 Det var en skam som kyrkan och samhället bevisligen ville att kvinnor skulle känna. En skam som så sent som till åtminstone mitten av 1900-talet betonades i allt från äktenskapslagstiftningen samt synen på våldtäkt som lagen och förarbetena förmedlade, till synen på kvinnor och kvinnlighet som ansågs vara eftersträvansvärd enligt samhället.
Även om hedersbegreppet och ”uppkomsten av det nya brottet” kan resulterat i att debatten ofta får ett ”vi” mot ”dem” perspektiv, så har det ansetts finnas ett behov av det nya hedersbegreppet. Frånvaron av en samstämmig definition gjorde det nämligen svårt att erbjuda effektivt stöd och hjälp till dem som utsätts eller riskerar att utsättas för de handlingar som numera kan anses vara hedersrelaterat våld eller förtryck. Begreppet har lett till ökad förståelse och kunskap för offrets utsatthet och förbättrat hur myndigheter och andra organisationer hanterar olika ärenden. Trots detta finns det fortfarande ett behov av ökad kunskap och förståelse samt införandet av bättre rutiner vid hanteringen av hedersrelaterade ärenden.58
57 Granström m fl, Kvinnorna och rätten, s 88.
58 Se t ex SOU 2014:49 s 214 f där det förklaras att det är viktigt med ökad förståelse om innebörden av det nyare hedersbegreppet. Socialtjänsten tenderar exempelvis idag att arbeta utifrån målet att återförena offret med familjen, något som kan få förödande konsekvenser för den som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. I skyddade boenden separeras offret från familjen, vilket istället kan leda till isolering. Det är dessutom viktigt att veta när begreppet heder faktiskt uttryckligen kan och bör användas, i polisförhör kan det till exempel vara mindre lämpligt att använda begreppet heder då det kan leda till låsningar eller skuldkänslor.
6 Statistik
Det är svårt att, med säkerhet, fastställa hur många barnäktenskap och tvångsäktenskap som vid varje givet tillfälle finns i Sverige. Mörkertalet är stort och när ett äktenskap inte lagligen kan ingås enligt svensk rätt så väljer många att ingå äktenskapsliknande förbindelser, i försök att kringgå den svenska lagstiftningen. Det var först i början på 2000-talet, efter att ett flertal hedersrelaterade mord skakat samhället, som barnäktenskap och tvångsäktenskap började bli alltmer uppmärksammade. Innan dess fanns det mycket lite statistik över antalet personer som utsatts för eller riskerar att utsättas för barnäktenskap eller tvångsäktenskap. Efter 2000-talets hedersmord blev det tydligt att det krävs mer kunskap på området samt ett sätt för rättsväsendet, myndigheter och samhället att hantera sådana problem. I och med denna realisation gjordes ett flertal undersökningar för att försöka fastställa hur utbrett problemet är och hur barnäktenskap och tvångsäktenskap kan motverkas på bästa sätt.
Ett av skälen till att äktenskapsåldern för män sänktes under 1960-talet var att antalet gifta män under 21 år, som var den då gällande äktenskapsåldern för män, hade ökat markant sedan 1920- och 1930-talen. Av samma skäl övervägdes dessutom om den kvinnliga äktenskapsåldern skulle sänkas från 18 år till 17 år. Antalet gifta män under 18 års ålder hade ökat från omkring 200 under 1920-talet till 2 569 år 1960. Antalet gifta flickor under 18 års ålder hade ökat från omkring 100 om året under 1920- och 1930-talen till 1 013 år 1960.59 Under mitten av 1900-talet började det alltså bli vanligare med barnäktenskap.
Från år 2000 fram till år 2007 minskade antalet registrerade nygifta barn kraftigt.
Det kan till viss del vara tack vare den skärpta lagstiftningen och kravet på särskilda skäl för att medge dispens för dem under 18 år att ingå äktenskap. I slutet på december år 2007 var det 400 individer i åldrarna 15-18 som var registrerade som gifta, varav 20 var under 18 år.60 En övervägande majoritet hade utländsk bakgrund och en övervägande majoritet var kvinnor. Av de 20 barnen som var 18 år var 19 av dem flickor.
Undersökningar som gjorts efter år 2007 visar att det finns ett stort antal unga i åldrarna 16-25 år som känner en oro över att inte själva få välja vem de ska gifta sig med. År 2008 hade olika frivilligorganisationer och myndigheter kännedom om ca 300
59 SOU 1964:35 s 50.
60 Gift mot sin vilja, s 63.
personer som antingen var utsatta för eller riskerade att utsättas för tvångsäktenskap.61 Under år 2011 hade organisationerna varit i kontakt med ca 80-100 personer som faktiskt blivit gifta mot sin vilja och ungefär 300 personer som hade upplevt en akut eller ganska akut risk att bli gifta mot sin vilja.62
I en utredning år 2015 kunde Migrationsverket identifiera 132 gifta barn i Sverige.63 Av dessa barn var 97 procent av kvinnligt kön. De svenska myndigheterna som på olika vis kan komma i kontakt med ärenden om barnäktenskap och tvångsäktenskap är dock överens om att de 132 barnen som identifierats under år 2015 är i underkant i förhållande till det verkliga antalet gifta barn i landet.64 Det misstänks alltså finnas ett stort antal gifta barn i Sverige som frivilligorganisationer och myndigheter helt enkelt inte vet om eller kan identifiera.
Oavsett om antalet gifta barn har ökat eller minskat periodvis, så har antalet gifta flickor och unga kvinnor alltid varit större än antalet gifta pojkar och unga män. Som statistiken visar är det främst personer med utländsk bakgrund som har ingått barnäktenskap och tvångsäktenskap de senaste 10 åren. Det är även de som varit överrepresenterade i studier som utrett vilka som känt oro över att bli bortgifta som barn eller i övrigt mot sin vilja.
Statistiken visar att antalet gifta barn i Sverige har varierat mycket vid varje given tidpunkt från tidigt 1900-tal fram till 2010-talet. Det skedde en ökning under mitten av 1900-talet som avtog mot slutet av århundradet och ökade igen i början på 2000-talet.
Eftersom det inte längre är möjligt för barn att gifta sig i Sverige måste en stor andel av barnen som är registrerade som gifta, vara barn som har invandrat hit från utlandet eller som har utländsk bakgrund. Många är troligtvis på flykt från krig och andra katastrofer medan andra kanske har gift sig med någon i Sverige i hopp om att lämna ett fattigt land och skapa sig en bättre framtid. Under 1990-talet och början på 2000-talet hade många som gift sig som barn, kopplingar till Etiopien, Indien, Iran, Irak, Libanon, Tunisien och Turkiet.65 I dag kommer den största andelen gifta barn från Syrien, Afghanistan, Irak och Balkanländerna.66
Religion, kultur och traditioner brukar ofta nämnas som skälen till att antalet
61 Prop 2013/14:208 s 21.
62 Prop 2013/14:208 s 21.
63 Migrationsverkets rapport, Är du gift? - Utredning av handläggning av barn som är gifta när de söker skydd i Sverige, s 2.
64 Barnombudsmannens skrivelse dnr 3.5.1:0494/16, Skyddet mot barnäktenskap måste stärkas.
65 Gift mot sin vilja, s 62.
66 Är du gift?, s 6 f.
barnäktenskap och tvångsäktenskap har ökat i Sverige. Statistiken kan dock indikera att krig, fattigdom och annan utsatthet är större bidragande faktorer till barnäktenskap och tvångsäktenskap. Under mitten av 1900-talet ökade antalet barnäktenskap, vilket kan ha en koppling till att andra världskriget nyss tagit slut och den fattigdom många drabbades av därefter. Nästa ökning skedde under 1990-talet och tidiga 2000-talet vilket, med hänsyn till de drabbade barnens bakgrunder, skulle kunna förklaras med att Iran- Irakkriget nyligen avslutats samt de pågående krigen samt den utbredda fattigdomen i Afrika. De senaste 10 åren har rättsläget varit oroligt i bland annat Syrien, Afghanistan och Irak, det vill säga de länder där det största antalet gifta barn kommer från idag. Den eventuella ökningen i antalet barnäktenskap och tvångsäktenskap som märks nu kan därför åtminstone till viss del härledas till de krig och katastrofer som pågår i världen nu. Det finns alltså indikationer på att det finns starka kopplingar mellan katastrofer och krig i världen och antalet barnäktenskap och tvångsäktenskap.
7 Äktenskapsåldern
7.1 Allmänt
Det finns ingen internationell reglering av minimiåldern för att ingå äktenskap, endast rekommendationer. Europarådets parlamentariska församling förespråkar en åldersgräns på 18 år för att ingå äktenskap,67 och i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) rekommenderas att ingen under 18 år ska få ingå äktenskap såvida myndighetsåldern inte infaller tidigare enligt nationell lag.68 Som tidigare nämnts är äktenskapsåldern i Sverige idag 18 år för både män och kvinnor, 2 kap 1 § ÄktB. Det har ofta motiverats med att personer under 18 år inte kan antas vara mogna nog att självständigt ta ställning i de personliga och ekonomiska frågor som uppkommer i ett äktenskap.69 Det fanns tidigare en möjlighet för barn att ingå äktenskap genom att ansöka om tillstånd av länsstyrelsen i det län där den sökande var folkbokförd.
Lagtexten löd då ”den som är under 18 år får inte ingå äktenskap utan tillstånd av myndighet som anger i 15 kap. 1 §. Tillstånd får meddelas endast om det finns särskilda skäl”. Rekvisitet särskilda skäl infördes år 2004 för att tydliggöra att det inte är önskvärt att barn gifter sig, och för att det inte ska vara lätt att genomföra en vigsel när ena eller båda parterna är barn.
7.2 1900-talet – 1970-talet
Äktenskapsåldern blev 18 år för både kvinnor och män år 1969.70 Fram till denna tidpunkt hade den kvinnliga åldersgränsen alltid varit lägre än den för män.
Åldersgränsen för män sammanföll under en lång period med myndighetsåldern, som fram till år 1969 var 21 år. Det var möjligt för både flickor och pojkar att få dispens från åldersgränsen men det krävdes samtycke av giftoman för att överhuvudtaget få gifta sig innan 20 års ålder.
Motiveringen i 1915 års lag till att höja äktenskapsåldern för kvinnor från 17 till 18 år, var att ett stort antal kvinnor inte kunde anses ha uppnått full fysisk eller psykisk mognad för att välja make, bli mödrar och ansvara för ett hem så som det förväntades av
67 Resolution 1468 (2005) Forced marriage and child marriages.
68 FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), SÖ 1990:20.
69 Prop 1973:32 s 95.
70 Prop 2013/14: 208 s 22.
en gift kvinna.71 Det faktum att utbildningen avslutades senare än den gjort tidigare och att unga kvinnor i allmänhet inte hade tillräckligt med livserfarenhet eller karaktärsmognad att välja en make i alltför ung ålder, medförde att en 18 års gräns ansågs befogad. Lagstiftaren var alltså redan år 1915 medveten om de fysiska riskerna och de sociala konsekvenserna av att flickor och unga kvinnor gifter sig för tidigt.
Lagstiftaren visste dessutom att personer under 18 år sällan uppnått den mognad som krävs för att ingå i äktenskap. Trots detta fanns det ändå förslag på att sänka äktenskapsåldern till 17 år igen för kvinnor i samband med att äktenskapsreglerna reviderades under mitten på 1960-talet.72
Den främsta anledningen till att se över äktenskapsreglerna på 1960-talet var det pågående nordiska samarbetet som startats och den önskan om mer enhälliga regler som samarbetet medförde. Exempelvis skiljde sig äktenskapsåldrarna och reglerna om äktenskapshinder åt mellan de olika länderna. Ännu ett skäl att särskilt se över reglerna om äktenskapsåldern var det faktum att antalet dispensansökningar ökat markant under mitten av 1900-talet. En sänkning av åldersgränserna skulle därför minska dispensmyndigheternas arbetsbörda.
Äktenskapsreglerna och debatten om lämplig äktenskapsålder reviderades i två vändor på 1960-talet, först år 1964 och därefter år 1968. År 1964 var den kvinnliga åldersgränsen 18 år och det som var på agendan var huruvida den borde sänkas till 17 år, för att bättre motsvara hur dispensärendena såg ut. Huvudargumentet för en sänkning var därför att lätta på myndigheternas börda. Ett annat argument var att ungas ekonomiska förhållanden hade förbättrats på senare tid samt att allt fler unga inledde sexuella relationer i ung ålder.73 Som nämndes tidigare var den ekonomisk självständigheten en förutsättning för äktenskap i Sverige. Att ungas ekonomiska förhållanden förbättrats gjorde att lagstiftaren ansåg att det framstod som rimligt att äktenskapsåldern kunde sänkas, detta särskild eftersom det reflekterade den mer liberala synen på sexualitet och samlevnad utanför äktenskapets ramar.
Majoriteten av remissinstanserna var dock emot en sänkning av den kvinnliga äktenskapsåldern. Samtliga barnavårdskonsulenter samt en övervägande majoritet av barnavårdsnämnderna ställde sig avvisande till en sänkning. Som skäl mot sänkningen anfördes bland annat det faktum att skilsmässofrekvensen var mycket högre för unga
71 SOU 1964:35 s 49 f.
72 A SOU s 49 ff.
73 Se a SOU s 51 där det anges att det vanligaste skälet till dispens var graviditet eller att den unga flickan redan fött barn. I dessa fall godtogs graviditeten som särskilt skäl för att medge dispens.
kvinnor som gift sig innan 18 års ålder än för de kvinnor som gift sig efter 18 års ålder.74 Något annat som särskilt framhölls var bristen på andlig mognad och livserfarenhet hos unga samt det faktum att den förlängda obligatoriska skolgången innebar att kvinnor inte skulle få möjlighet att förvärva önskvärd yrkesutbildning innan giftermål.75
När det kommer till den manliga åldersgränsen var den högre än den kvinnliga på grund av att män ansågs utvecklas och mogna senare.76 Det ansågs därför rimligt att äktenskapsåldern för män sammanföll med myndighetsåldern, som var 21 år fram till slutet på 60-talet. Äktenskapsåldern för män har sällan varit föremål för debatt och remissinstanserna har ofta ansett det vara självklart att åldersgränsen är högre för män än för kvinnor. När en sänkning diskuterades i mitten på 1960-talet accepterades det av de flesta instanserna. Ett flertal instanser, däribland ett antal socialvårdskonsulenter, barnavårdskonsulenter och barnavårdsnämnder, var dock tveksamma till en sänkning, och då främst med motiveringen att det saknas skäl till att sänka åldersgränsen.77
Argumentationen vid den första tillsynen av reglerna visar att de främsta skälen till att sänka äktenskapsåldern var att göra de nordiska reglerna mer enhälliga samt att lätta arbetsbördan för dispensmyndigheter. Efter att ha vägt för och mot argumenten bedömde komitten att det inte var lämpligt att ändra äktenskapsåldrarna för varken män eller kvinnor. De övervägande skälen till beslutet tycks ha varit att den obligatoriska skolgången blivit längre och de allt högre kraven på yrkesutbildning. Varken unga kvinnor under 18 års ålder eller män under 20 års ålder ansågs därför vara erfarna eller mogna nog att ingå äktenskap. För att närma sig de övriga nordiska länderna i fråga om äktenskapsålder kunde kommittén däremot tänka sig att kompromissa genom att sänka äktenskapsåldern för män till 20 år.
När åldersgränsen återigen skulle ses över i slutet på 1960-talet var bland annat Hovrätten för övre Norrland emot en sänkning av den manliga åldersgränsen. Det främsta argumentet var bisten på allmän erfarenhet och mognad hos unga män.78 Återigen hänvisades det till att skolgången varade längre och att den allmänna livserfarenheten därför var mindre hos unga i 20 årsåldern. Hovrätten, tillsammans med andra remissinstanser, ansåg dessutom att det vore olämpligt att sanktionera äktenskap där båda makarna var omyndiga. De som argumenterade för en sänkning av den manliga åldersgränsen var bland annat de socialdemokratiska och folkpartistiska kvinno- och
74 A SOU s 52 f.
75 A SOU s 53 f.
76 A SOU s 49.
77 A SOU s 53.
78 Prop 1968:136 s 24.
ungdomsförbunden. De tryckte starkt på att samhällsutvecklingen präglades av en allt större jämställdhet mellan könen och att det därför varken fanns några sociala eller biologiska skäl till att motivera olika äktenskapsåldrar för män och kvinnor.79 I slutändan var det även den linjen som vann och förslaget röstades igenom att sänka äktenskapsåldern för män till 18 år och år 1974 sänktes även myndighetsåldern till 18 år för både män och kvinnor.
Återigen befästs det att normen har varit att män skulle gifta sig efter 21 års ålder, då de uppnått tillräcklig mognad, medan kvinnor skulle gifta sig vid 18 års ålder eller yngre eftersom de då ansågs vara fysiskt mogna nog för barnafödande. Inställningen till att flickor eller unga kvinnor gifter sig har därför aldrig varit särskilt negativ i varken samhällets eller lagstiftarens ögon. Det har snarare varit något som nästan tycks ha varit självklart. Även i förarbetena från 1960-talet, då det fanns en medvetenhet kring de fysiska riskerna av en tidig graviditet, var det inte något som lade någon vikt vid som ett motargument mot att sänka äktenskapsåldern. Tvärtom diskuterades det huruvida en sänkning av åldersgränsen med ett år verkligen skulle ha en så negativ inverkan på flickor och unga kvinnor att det gjorde det obefogat att sänka åldersgränsen. Även när unga kvinnors personliga mognad diskuterades var det främst i den bemärkelsen att de skulle vara mogna att sköta barnuppfostran och att sköta ett hem. Diskussionen kring den manliga åldersgränsen fokuserade istället främst på livserfarenhet, personlig mognad och huruvida de var mogna nog att ha ett jobb och att försörja en familj. Under 1960-talet argumenterade flera remissinstanser, motstridigt nog, emot en sänkning av den manliga äktenskapsåldern med hänvisning till brist på livserfarenhet och personlig mognad. Detta trots att den kvinnliga äktenskapsåldern då var flera år lägre och trots att det bara några år tidigare funnits funderingar på att sänka den ännu mer. Dessa argument fördes under en tidsperiod då ungefär 78 procent av alla pojkar och män över 15 år hade en inkomst och kunde försörja sig själva och dessutom kunde befinna sig i den politiska sfären och därigenom påverka lagen och samhället. Det tyder på att den manliga omognaden syftade på något annat än den kvinnliga omognaden.
Med den manliga omognaden åsyftades en personlig omognad som skulle påverka mannens liv, studier och jobbmöjligheter. Den kvinnliga omognaden tycks däremot främst ha syftat på tillräcklig mognad att föda barn och ta hand om en familj.
Kvinnoidealet som fanns i samhället präglade alltså även lagstiftningen och det som samhället ansåg vara kvinnans naturliga roll, ansågs även av lagstiftaren vara en
79 A prop s 25.
