För att inom rimlig tid skapa en tolkningsbar reda i ett insamlat inter- vjumaterial behövs strukturerade metoder för att söka resultat (Kvale, 1997).
3.3.1 Meningskategorisering av kvalitativa intervjuer
Kvale (1997) beskriver meningskategorisering som ett sätt att analysera intervjuer. Analysmetoden innebär att det insamlade materialet kodas i
kategorier. Intervjupersonernas uttalanden sammanfattas i förekomster eller skalor. Till exempel att ett fenomen existerar (ja / nej) eller på en skala gradera förekomsten av fenomenet.
Kategorierna kan skapas i förväg eller växa fram under tolkningen. De kan komma från teorier om den studerade domänen eller från intervju- personernas språk och vardag (Kvale, 1997), vilket ligger i linje med en abduktiv kunskapsutveckling (se avsnitt 3.1.3). En öppenhet för oförut- sedda observerade fenomen möjliggör kategorier som ligger bortom förförståelse och förberedda kategorier. Beskrivningen av det observe- rade blir då berikad och skapar ett bättre underlag för förståelse.
En kategorisering av ett insamlat intervjumaterial skapar överblick och struktur (Kvale, 1997). Kategoriseringen gör det möjligt att jämföra skillnader i beteende mellan olika grupper av intervjuade. Genom att koda ett material i kategorier blir det också möjligt för flera tolkare att tolka materialet enligt samma mall och därigenom uppnå en högre reli- abilitet i den sammantagna tolkningen.
Meningskategoriseringen stämmer väl överens med identifieringen av beteendevariabler och beteendemönster som beskrivs som analysmetod för personasframtagning i Cooper och Reimann (2003; se avsnitt 5.2.2). 3.3.2 Sammanställning av enkäter
Enkätfrågornas karaktär och antalet respondenter avgör vilka samman- ställningar som går att göra av enkäterna (Fife-Shaw, 2000). Enkäter med öppna svarsalternativ går liksom kvalitativa intervjuer att kategori- sera utifrån i förväg uppsatta kategorier. För att minska risken för fel- tolkning kan svaren från enkäter med kända respondenter följas upp med klargörande frågor.
3.3.3 Sammanställning av fokusgrupp
Fokusgrupp kan ses som en form av gruppintervju där flera observatö- rer tillsammans skapar sig en gemensam tolkning av vad intervjuperso- nernas uttalanden och interaktion. Även i detta fall kan meningskatego- risering genomföras. Millward (2000) föreslår transkribering av insamlat material följt av olika former av strukturerad tolkning. Ett sätt att tolka materialet är att använda uppställda fokusområden som kategorier att sortera materialet utifrån. Något som är jämförbart med den menings- kategorisering som Kvale (1997) beskriver. Genom att använda sig av flera observatörer kan validiteten öka i tolkningen.
3.4 Triangulering
För att öka tillförlitligheten av kvalitativa studier används ofta olika kombinationer av tekniker och metoder i syfte att skapa ett bredare un-
derlag för de tolkningar som görs (Janesick, 1994). Genom att använda olika källor för att studera ett fenomen sker en datatriangulering, till exempel att genomföra en litteraturstudie kombinerat med en intervju- studie. Användning av flera olika metoder vid datainsamling ger en me- todtriangulering. En kombination av exempelvis intervju och observa- tion skapar möjligheter till säkrare slutsatser då de olika metoderna ger olika typer av informationsmängder som kompletterar varandra (Alves- son & Sköldberg, 1994).
Denzin och Lincoln (1994) menar att triangulering inte är ett valide- ringsverktyg men ett alternativ till validering. Genom att bredda antalet sätt att samla in data och belysa något skapas en bättre grund för tolk- ning.
4 Teoretisk referensram
Detta kapitel sätter metoden personas i ett sammanhang genom att be- skriva hur andra metoder inom användarcentrerad systemutveckling (Constatine & Lockwood, 1999; Winograd, 1996) involverar och repre- senterar användare. Översikten redogör för varför de olika metoderna inte är tillräckliga för att beskriva målgrupper på det sätt som personas gör.
Då personas som en del av måldriven design inte har en fast förankring i vetenskaplig teori och metod (Pruitt & Grudin, 2003), redogör detta kapitel för de metoder och teorier som personas har inspirerats av för datainsamling och analys: kontextuell design och kontextuella intervjuer (Beyer & Holtzblatt, 1998; Holtzblatt & Jones, 1993) samt scenarioba- serad design (Carroll, 1999). Därefter beskrivs målgruppsanalys och hur sådan används utanför fältet för användarcentrerad systemutveckling. Personas som ett sätt att beskriva användare och hur man tar fram per- sonas redovisas i kapitel 5.
4.1 Användarcentrerad systemutveckling
Fram till persondatorernas genombrott på 1980-talet användes de flesta IT-systemen av ett fåtal användare med specialistkunskaper. Systemen behövde då främst vara effektiva och nyttiga (Winograd, 1996). I da- gens informationssamhälle är IT-system en viktig del av många verk- samheter (Castells, 2002) och används av stora grupper på både arbete och fritid. Bredare användningsområden och större användargrupper har gjort att andra kvaliteter än effektivitet är eftersträvansvärda för IT- system. Vanor och behov skiljer sig mellan olika användargrupper och vad som definierar ett användbart system blir därför heller inte lika en- tydigt.
4.1.1 Designorientering
Terry Winograd är en av personerna bakom en mer designorienterad syn på systemutvecklingsprocesser. I antologin ”Bringing design to software” (1996) lyfter han med hjälp av rad författare fram argument för att fruktbar användarmedverkan kräver andra arbetssätt än traditio- nell systemutveckling. Med denna syn på systemutveckling förändras förhållningssätten från ingenjörstraditioner till en mer designinspirerad syn på problemlösning och kravställning.
Systemutveckling behöver enligt Denning och Dargan (1996) övergå från att vara en process där mjukvara skapas utifrån specifikationer till att bli en process som skapar system som stödjer de vardagliga sysslor-
na i en specifik domän. För att göra detta bör varje nytt utvecklingspro- jekt ses som unikt (Löwgren & Stolterman, 1998). Cooper och Reimann (2003) argumenterar för att analyser av en produkts målgrupper och användare måste göras för varje specifik produkt. Istället för att sträva efter mätbarhet läggs fokus på hur pass väl en produkt kan stödja an- vändarnas aktiviteter i en specifik användningssituation (Bevan, 1999). Enligt Denning och Dargan (1996) är det människorna som agerar i en specifik domän som avgör om en produkt är användbar, tillförlitlig och pålitlig. Många faktorer som påverkar kvaliteten och användbarheten är inte synliga i själva mjukvaran och gränssnittet utan står att finna i det sammanhang där användningen sker. För att kunna skapa system med bra användbarhet måste utvecklare av IT-system skaffa sig kunskap och förståelse för användarnas behov och vanor samt sammanhangen där systemen ska användas (Löwgren & Stolterman, 1998). Cooper och Reimann (2003) föreslår personas som metod för att åstadkomma detta. 4.1.2 Användarmedverkan
Inom användarcentrerad systemutveckling menar många att det är vär- defullt att låta de tänkta användarna vara delaktiga vid utveckling och i synnerhet utvärdering av ett informationssystem (Winograd, 1996). Andra hävdar att ett deltagande av slutanvändare delvis kan ersättas av expertis med erfarenhet av användares generella behov (Nielsen, 1993). Olika inriktningar av användarcentrerad systemutveckling har valt att involvera användare i utvecklingsprocessen på olika sätt. Flera av dessa inriktningar överlappar varandra och de förekommer också i olika blandvarianter.